Ondska

Definition: Det som är mycket dåligt i moraliskt avseende. Det betecknar ofta sådant som är skadligt, illvilligt eller destruktivt.

Varför finns det så mycket ondska?

Det är inte Guds fel. Han gav mänskligheten en fullkomlig start, men människor har valt att ignorera Guds krav och själva avgöra vad som är gott och vad som är ont. (5 Mos. 32:4, 5; Pred. 7:29; 1 Mos. 3:5, 6) Genom att handla så har de kommit under onda övermänskliga makters inflytande. — Ef. 6:11, 12.

1 Joh. 5:19: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.”

Upp. 12:7—12: ”Krig bröt ut i himlen: ... draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns  det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. ... ’Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.’” (Detta ökade ve över jorden har blivit verklighet sedan Satan slungades ut ur himlen efter Guds kungarikes födelse. Se Upp. 12 vers 10.)

2 Tim. 3:1—5: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” (Detta är den frukt som århundraden av avfällighet från den sanna tillbedjan har frambringat. Dessa förhållanden har utvecklats på grund av att människor som sagt sig vara religiösa har ignorerat vad Guds ord verkligen säger. De har visat sig falska när det gäller den kraft till det goda som sann gudaktig hängivenhet kan ha i en människas liv.)

Varför tillåter Gud ondskan?

Ibland kan vi tycka att det bästa skulle vara att helt enkelt undanröja alla som är onda. Vi längtar efter ett slut på ondskan, och ändå har vi bara erfarit den under relativt få år jämfört med hur länge ondskan har existerat. Hur måste inte Jehova Gud känna det? I årtusenden har människor klandrat honom, ja, förbannat honom, för de onda förhållanden som de har fått uthärda. Likväl är han inte orsak till dessa förhållanden, utan det är Satan och onda människor som är det. Jehova har makt att tillintetgöra de onda. Det måste sannerligen finnas goda skäl till att han har avhållit  sig från att göra det. Om Jehovas sätt att handha situationen är annorlunda än det vi skulle förorda, bör detta då förvåna oss? Hans erfarenhet är mycket större än människans, och han har en mycket vidare syn på situationen än någon människa kan ha. — Jämför Jesaja 55:8, 9; Hesekiel 33:17.

Det skulle inte ha funnits någon ondska, om Gud inte hade utrustat intelligenta varelser med fri vilja. Men Gud har gett oss förmågan att välja att lyda honom på grund av kärlek till honom eller att inte göra det. (5 Mos. 30:19, 20; Jos. 24:15) Önskar vi att det var annorlunda? Om vi är föräldrar, vilket ger oss störst lycka — att våra barn lyder oss därför att de älskar oss eller att de gör det därför att vi tvingar dem till det? Borde Gud ha tvingat Adam att vara lydig? Skulle vi verkligen bli lyckligare, om vi levde i en värld, där vi tvingades lyda Gud? Innan Gud tillintetgör denna onda ordning, ger han människor möjlighet att visa om de verkligen vill leva i enlighet med hans rättfärdiga lagar eller inte. När hans fastställda tid är inne, kommer han ofelbart att tillintetgöra de onda. — 2 Thess. 1:9, 10.

I sin vishet medger han tid för avgörandet av viktiga stridsfrågor: 1) Det rättfärdiga och rätta i Jehovas styre ifrågasattes i Eden. (1 Mos. 2:16, 17; 3:1—5) 2) Ostraffligheten hos alla Guds tjänare i himlen och på jorden sattes i fråga. (Job 1:6—11; 2:1—5; Luk. 22:31) Gud kunde omedelbart ha tillintetgjort upprorsmakarna (Satan, Adam och Eva), men detta skulle inte ha avgjort frågorna. Att man brukar makt bevisar inte att man har rätt. Stridsfrågorna som väcktes var av moralisk karaktär. Syftet med att Gud medgav tid var inte att bevisa något till förmån för sig själv, utan att ge alla varelser med fri vilja möjlighet att själva se vilka dåliga frukter uppror mot hans styre för med sig och också att ge dem möjlighet att visa var de personligen står i dessa viktiga frågor. När dessa stridsfrågor är avgjorda, kommer aldrig mer någon att tillåtas störa friden. Den goda ordningen, harmonin och välbefinnandet i hela universum är beroende av att Jehovas namn helgas, att alla förnuftsbegåvade varelser behandlar honom med högaktning och gör det av hela sitt hjärta. (Se också sidan 330, under rubriken ”Satan, Djävulen”.)

 Illustration: Om någon anklagar dig inför alla dina grannar för att missbruka din ställning som familjeöverhuvud och säger att dina barn skulle ha det bättre, om de själva fick fatta beslut oberoende av dig och att de allesammans lyder dig, inte av kärlek, utan på grund av allt det materiella du ger dem, vad skulle då vara bäst att göra för att få den frågan avgjord? Skulle dina grannar känna att de fick ett tillfredsställande svar om du sköt den som kom med de falska anklagelserna? Vilket fint svar det i stället skulle vara att låta dina barn få möjlighet att vara vittnen för dig och visa att du är ett rättvist och kärleksfullt familjeöverhuvud och att de bor hos dig därför att de älskar dig! Om några av dina barn trodde på din motståndare, lämnade hemmet och fördärvade sitt liv genom att lägga sig till med andra livsstilar, skulle det bara få ärliga iakttagare att inse att barnen skulle ha haft det mycket bättre, om de hade följt din ledning.

Har vi på något sätt haft nytta av att Gud tillåtit det onda ända tills nu?

2 Petr. 3:9: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (På grund av att Jehova har utsträckt sitt tålamod ända till vår tid har vi möjlighet att visa att vi har ändrat sinne och vill underordna oss hans rättfärdiga styre i stället för att själva avgöra vad som är gott och ont.)

Rom. 9:14—24: ”Vad skall vi då säga? Finns det orättvisa hos Gud? Aldrig må det bli så! ... Om nu Gud, fastän han ville lägga sin vrede i dagen och göra sin makt känd, i stor långmodighet har haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse [dvs. han tillät onda människor existera under en tid], för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett till härlighet [dvs. han skulle använda tiden till att visa barmhärtighet mot vissa människor i enlighet med sitt uppsåt], nämligen oss, som han kallade, inte bara från judarna, utan också från nationerna, vad är det med det?” (Gud uppsköt således tillintetgörandet av de onda och anslog därmed tid till utväljandet av de människor som  han skulle förhärliga tillsammans med Kristus som medlemmar av det himmelska kungariket. Har det varit orättvist mot någon att Gud har handlat så? Nej, det ingår i Jehovas anordning för att välsigna alla de slags människor som kommer att gynnas med möjligheten att leva för evigt på en paradisisk jord. Jämför Psalm 37:10, 11.)

Om någon säger—

”Varför tillåter Gud ondskan?”

Kan du svara: ”Det var en bra fråga. Många trogna tjänare åt Gud har känt sig oroade av ondskan omkring dem. (Hab. 1:3, 13)” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Det beror inte på någon likgiltighet från Guds sida. Han försäkrar oss om att han har fastställt en tid då han skall kalla de onda till räkenskap. (Hab. 2:3)” 2) ”Men vad krävs av oss för att vi skall få vara bland dem som överlever då den tiden kommer? (Hab. 2:4b; Sef. 2:3)”

Eller också kan du säga: ”Jag är glad att du tog upp den frågan. Det är en fråga som oroar många människor med ärligt hjärta. Jag har här några mycket bra upplysningar som kan besvara din fråga. (Läs sedan tillsammans några av de upplysningar som ges på sidorna 269—272.)”

”Jag tror inte att Gud kommer att göra någonting för att ändra förhållandena nu, efter alla dessa år”

Kan du svara: ”Det är glädjande att höra att du tror på Gud. Det är helt visst sant att det finns mycket ondska, och den började långt före vår tid. Men har du tänkt på detta ... ? (Använd tankarna i sista stycket på sidan 269, beträffande hur lång tid Gud har uthärdat denna ondska.)”

Eller också kan du säga: ”Jag är övertygad om att du håller med mig, om jag säger att alla som är i stånd att bygga ett hus helt visst också är i stånd att städa det. ... Eftersom Gud skapade jorden, borde det inte vara svårt för honom att rena den. Varför har han väntat så länge? Jag fann det här svaret mycket tillfredsställande. Säg mig vad du tycker. (Läs sedan tillsammans materialet på sidorna 269—272.)”