Sabbat

Definition: Ordet sabbat härleds från det hebreiska verbet sha·vạth, som betyder ”vila”, ”upphöra (med arbete)”, ”avhålla sig (från arbete)”. Den sabbatsordning som föreskrevs i den mosaiska lagen innefattade en varje vecka återkommande sabbatsdag, ett antal andra bestämt angivna dagar under året och vidare det sjunde året och det femtionde året. Judarnas veckosabbat infaller på den sjunde dagen i deras kalendervecka och räknas från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. Många till bekännelsen kristna har av tradition hållit söndagen som sin vilodag och dag för tillbedjan; andra har hållit fast vid den anslagna dagen i den judiska kalendern.

Är de kristna tvungna att hålla sabbat en bestämd dag i veckan?

2 Mos. 31:16, 17: ”Israels söner skall hålla sabbaten, så att de fullgör sabbaten under sina generationer. Det är ett förbund till obestämd tid [”ett evigt förbund”, 1982]. Mellan mig och Israels söner är den ett tecken till obestämd tid.” (Lägg märke till att sabbatsfirandet var ett tecken mellan Jehova  och Israel; det skulle det inte vara, om alla andra också var tvungna att hålla sabbaten. Det hebreiska ord som återgetts med ”evigt” i 1982 är ‛oh·lạm, ett ord som i grund och botten betyder en tidsperiod som, sedd ur nuets synvinkel, är obestämd eller dold, oöverskådlig, men av lång varaktighet. Detta kan betyda för evigt, men behöver inte göra det. I 4 Moseboken 25:13 används samma hebreiska ord om prästadömet, som senare upphörde, enligt Hebréerna 7:12.)

Rom. 10:4: ”Kristus är ... slutet på Lagen, så att var och en som utövar tro kan vinna rättfärdighet.” (Att hålla sabbaten var en del av den lagen. Gud använde Kristus till att föra Lagen till sitt slut. Vår rättfärdiga ställning inför Gud är beroende av att vi tror på Kristus, inte av att vi håller sabbat varje vecka.) (Se också Galaterna 4:9—11; Efesierna 2:13—16.)

Kol. 2:13—16: ”[Gud] förlät oss välvilligt alla våra försyndelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av förordningar och vilket stod i opposition till oss. ... Låt därför ingen döma er angående mat och dryck eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat.” (Om någon som stod under den mosaiska lagen befanns skyldig till att ha ohelgat sabbaten, skulle han stenas till döds av hela församlingen, enligt 2 Moseboken 31:14 och 4 Moseboken 15:32—35. Många som argumenterar för att man skall hålla sabbaten har anledning att vara glada att vi inte står under denna lag. Som ovan citerade skriftställe visar krävs det inte längre att man firar sabbaten enligt budet till israeliterna för att få en godkänd ställning inför Gud.)

Hur kom söndagen att bli den viktigaste gudstjänstdagen för större delen av kristenheten?

Även om Kristus uppväcktes på den första dagen i den judiska veckan (nu kallad söndag), innehåller Bibeln inga anvisningar om att den veckodagen skall avskiljas som helig.

”Att det gamla hedniska namnet ’dies solis’, ’solens dag’ eller söndag, bibehölls för den varje vecka återkommande kristna högtiden berodde till stor del på den förening av hednisk och [så kallad] kristen känsla, varmed Konstantin anbefallde [i ett edikt år 321 v.t.] den första veckodagen åt sina undersåtar — hedningar och kristna i lika mån — såsom ’solens vördnadsvärda dag’. ... Det var hans sätt att få de  oeniga religionerna i riket att gå ihop under en och samma gemensamma inrättning.” — A. P. Stanley: Lectures on the History of the Eastern Church (New York, 1871), sid. 291.

Blev budet om att hålla sabbat givet åt Adam och därmed bindande för alla hans avkomlingar?

Jehova Gud började vila från sina verk när det gällde den materiella, jordiska skapelsen då jorden var beredd för mänskligt liv. Detta fastställs i 1 Moseboken 2:1—3, men det finns ingenting i Bibeln som säger att Gud gav Adam anvisning om att han skulle hålla den sjunde dagen i veckan som sabbat.

5 Mos. 5:15: ”Du skall komma ihåg att du [Israel] blev en slav i Egyptens land och att Jehova, din Gud, grep sig an med att föra dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Det var därför Jehova, din Gud, befallde dig att fira sabbatsdagen.” (Här förbinder Jehova sin lag om sabbaten med Israels befrielse från slaveriet i Egypten, inte med händelserna i Eden.)

2 Mos. 16:1, 23—29: ”Israels söners hela menighet kom slutligen till Sins vildmark ... på femtonde dagen i andra månaden sedan de hade kommit ut ur Egyptens land. ... [Mose sade] till dem: ’Det är vad Jehova har talat. I morgon kommer det att vara ett sabbatsfirande, en helig sabbat åt Jehova. ... Sex dagar skall ni samla upp det [mannat], men på sjunde dagen är en sabbat. På den kommer inget att bildas.’ ... Jehova [sade] till Mose: ... ’Lägg märke till att Jehova har gett er sabbaten.’” (Det här är första gången ett sabbatsfirande omnämns. Tidigare har det bara talats om att tiden varit indelad i veckor, sjudagarsperioder.)

Är den mosaiska lagen uppdelad i en ”ceremoniallag” och en ”morallag”, och är ”morallagen” (de tio buden) bindande för de kristna?

Hänvisade Jesus till Lagen på ett sätt som visade att den var uppdelad i två delar?

Matt. 5:17, 21, 23, 27, 31, 38: ”Tänk inte att jag har kommit  för att omintetgöra Lagen eller Profeterna. Jag har inte kommit för att omintetgöra utan för att uppfylla.” Lägg nu märke till vad Jesus ytterligare sade. ”Ni har hört att det sades till människorna förr i tiden: ’Du skall inte mörda [2 Mos. 20:13; det sjätte budet].’ ... Om du nu kommer med din offergåva till altaret [5 Mos. 16:16, 17; ingen del av de tio buden]. ... Ni har hört att det sades: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott [2 Mos. 20:14; det sjunde budet].’ För övrigt sades det: ’Vemhelst som skiljer sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässointyg [5 Mos. 24:1; ingen del av de tio buden].’ Ni har hört att det sades: ’Öga för öga och tand för tand [2 Mos. 21:23—25; ingen del av de tio buden].’” (Jesus omnämnde således de tio buden tillsammans med andra delar av Lagen och gjorde ingen åtskillnad mellan dem. Bör vi behandla dem annorlunda?)

När Jesus fick frågan: ”Lärare, vilket är det största budet i Lagen?” avskilde han då de tio buden från resten av Lagen? Nej, han svarade i stället: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ På dessa två bud hänger hela Lagen och Profeterna.” (Matt. 22:35—40) Om några klamrar sig fast vid de tio buden (5 Mos. 5:6—21) och säger att de, men inte resten av Lagen, är bindande för de kristna, förkastar de då inte i själva verket Jesu egna ord (då han citerade 5 Mos. 6:5 och 3 Mos. 19:18) om vilka bud som är de största?

När Bibeln säger att den mosaiska lagen skulle bli borttagen, säger den då direkt att de tio buden hörde till det som skulle tas bort?

Rom. 7:6, 7: ”Nu har vi blivit lösta från Lagen, eftersom vi har dött i förhållande till detta som vi fasthölls av. ... Vad skall vi då säga? Är Lagen synd? Aldrig må det bli så! Jag skulle faktiskt inte ha lärt känna synden om det inte hade varit för Lagen; och jag skulle till exempel inte ha vetat av begärelse om inte Lagen hade sagt: ’Du skall inte ha begärelse.’” (Vilket exempel från Lagen anförde Paulus här omedelbart efter det att han hade skrivit att de judiska kristna hade blivit ”lösta från Lagen”? Jo, han tog det tionde  budet som exempel och visade därmed att det räknades in i Lagen som de hade blivit lösta ifrån.)

2 Kor. 3:7—11: ”Om lagsamlingen, som förrättar tjänst till död och som med bokstäver var inristad på stenar, blev till i härlighet, så att Israels söner inte kunde stadigt betrakta Moses ansikte på grund av hans ansiktes härlighet, som skulle bli borttagen, varför skall då inte den tjänst som anden förrättar vara ännu mer förknippad med härlighet? ... Ty om det som skulle bli borttaget infördes med härlighet, så skall det som består vara ännu mer förknippat med härlighet.” (Här talas det om en lagsamling som ”med bokstäver var inristad på stenar”, och det sägs att ”Israels söner inte kunde stadigt betrakta Moses ansikte”, då den överlämnades åt dem. Vad är detta en beskrivning av? Andra Moseboken 34:1, 28—30 visar att det är en beskrivning av det tillfälle då de tio buden gavs; det var dessa bud som var inristade på stenar. Tydligtvis räknas de tio buden till det som ”skulle bli borttaget”, enligt vad som sägs här i skriftstället.)

Innebär borttagandet av den mosaiska lagen, med de tio buden, att alla moraliska återhållande band skulle tas bort?

Inte alls; många av de moralnormer som var framställda i de tio buden upprepades i de inspirerade böckerna i de kristna grekiska skrifterna. (Emellertid upprepades inte sabbatslagen.) Och det spelar ingen roll hur bra en lag är, för så länge som syndfulla böjelser behärskar en människas önskningar, så länge kommer det att finnas laglöshet. Men angående det nya förbundet, som har ersatt lagförbundet, heter det i Hebréerna 8:10: ”’Ty detta är det förbund som jag kommer att ingå med Israels hus efter de dagarna’, säger Jehova: ’Jag skall lägga mina lagar i deras sinne, och i deras hjärtan kommer jag att skriva dem. Och jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk.’” Hur mycket effektivare är inte sådana lagar än de som är inristade på stentavlor!

Rom. 6:15—17: ”Skall vi begå en synd därför att vi inte är under lag utan under oförtjänt omtanke? Aldrig må det hända! Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er som slavar åt någon till att lyda honom, då är ni hans slavar därför att ni lyder honom, antingen syndens med död till följd  eller lydnadens med rättfärdighet till följd? Men Gud vare tack: ni har varit syndens slavar men har av hjärtat blivit lydiga den läroform som ni överlämnades åt.” (Se också Galaterna 5:18—24.)

Vilken betydelse har den varje vecka återkommande sabbaten för de kristna?

Det finns ”en sabbatsvila” som de kristna har del i varje dag

I Hebréerna 4:4—11 heter det: ”På ett ställe [1 Moseboken 2:2] har han [Gud] om den sjunde dagen sagt så: ’Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk’, och återigen på detta ställe [Psalm 95:11]: ’De skall inte komma in i min vila.’ Då det alltså återstår för några att komma in i den, och de som de goda nyheterna först förkunnades för inte kom in på grund av olydnad, preciserar han åter en viss dag genom att han, efter så lång tid, i Davids psalm [Psalm 95:7, 8] säger ’i dag’; alldeles som det har blivit sagt här ovan: ’I dag, om ni hör hans egen röst, så gör inte era hjärtan hårda.’ Ty om Josua hade fört dem till en viloplats, skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag. Så återstår det då en sabbatsvila för Guds folk. Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina. Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan, för att inte någon skall falla enligt samma olydnadsmönster.”

Från vad blir de kristna här uppmanade att vila? Från sina ”egna verk”. Vilka verk? De verk varigenom de tidigare sökte bevisa sig vara rättfärdiga. De tror inte längre att de kan förvärva Guds godkännande och vinna evigt liv genom att följa vissa regler och sedvänjor. Det var det fel som de trolösa judarna gjorde, då de ”sökte befästa sin egen [rättfärdighet]” och därigenom underlät att underordna sig ”rättfärdigheten från Gud”. (Rom. 10:3) De sanna kristna inser att vi alla är födda syndare och att det enbart är genom tro på Kristi offer som man kan få en rättfärdig ställning inför Gud. De strävar efter att ta till hjärtat och tillämpa alla Guds Sons läror. De tar ödmjukt emot råd och tillrättavisning från Guds ord. Detta innebär inte att de tror att de kan förvärva Guds godkännande på detta sätt; deras handlingar är i stället ett uttryck  för deras kärlek och tro. Genom att leva så undviker de det ”olydnadsmönster” som den judiska nationen följde.

Den ”sjunde dagen” som omtalas i 1 Moseboken 2:2 var inte blott och bart en 24-timmarsdag. (Se sidan 354, under rubriken ”Skapelse”.) På liknande sätt är den ”sabbatsvila” som de sanna kristna har del i inte begränsad till en 24-timmarsdag. De kan genom att utöva tro och lyda Bibelns råd njuta av den varje dag, och detta kommer de i synnerhet att göra i Guds nya ordning.

Det är en tusen år lång ”sabbatsvila” som väntar mänskligheten

Mark. 2:27, 28: ”[Jesus sade] vidare till dem: ’Sabbaten kom till för människans skull och inte människan för sabbatens skull; alltså är Människosonen också sabbatens Herre.’”

Jesus visste att Jehova hade instiftat sabbaten som ett tecken mellan Gud och Israel och att den var avsedd att låta dem få vila från sitt arbete. Jesus var också medveten om att hans död skulle utgöra grundvalen för att den mosaiska lagen kunde ogiltigförklaras, eftersom den då hade fått sin uppfyllelse i honom. Han förstod att Lagen, med dess bud om sabbaten, gav ”en skugga av de goda ting som skall komma”. (Hebr. 10:1; Kol. 2:16, 17) I förbindelse med dessa ”goda ting” finns det en ”sabbat”, vars Herre han skall bli.

Kristus kommer att som herrars Herre regera över hela jorden i tusen år. (Upp. 19:16; 20:6; Ps. 2:6—8) Medan Jesus var på jorden, utförde han i sin barmhärtighet några av sina mest häpnadsväckande helbrägdagörelser på sabbaten och visade därmed vilket slags befrielse han kommer att ge människor ur alla nationer under sin tusenårsregering. (Luk. 13:10—13; Joh. 5:5—9; 9:1—14) De som förstår och uppskattar den verkliga innebörden i sabbaten kommer att få möjlighet att dra nytta av den ”sabbatsvilan”.

Om någon säger—

”De kristna måste hålla sabbaten”

Kan du svara: ”Får jag fråga varför du anser det?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Du håller säkert med mig om att det som definitivt bör vägleda oss i fråga om vad vi  skall tänka och tycka i den här saken är vad Bibeln säger om det här, eller hur? ... Det finns några bibelställen som jag har funnit vara till stor hjälp när det gäller att förstå det här ämnet. Får jag visa dig dem? (Använd sedan lämpliga delar av det material som behandlats på föregående sidor.)”

”Varför håller inte ni sabbaten?”

Kan du svara: ”Vilket svar jag skall ge beror på vilken sabbat du tänker på. Visste du att Bibeln talar om mer än en sabbat? ... Gud gav judarna sabbatslagar. Men visste du att Bibeln talar om ett annat slags sabbat som de kristna skall hålla?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vi håller inte en viss dag i veckan som sabbat, eftersom Bibeln säger att det budet ’skulle bli borttaget’. (2 Kor. 3:7—11; se vad som sägs om detta på sidorna 323 och 324.)” 2) ”Men det finns en sabbat som vi håller ständigt. (Hebr. 4:4—11; se sidorna 325 och 326.)”