Sexuallivet

Definition: Sammanfattande benämning på de funktioner som står i fortplantningens tjänst. Skillnaderna mellan man och kvinna har långtgående verkningar i människans liv. Eftersom Gud är livets källa och eftersom det är meningen att människor skall återspegla hans egenskaper, måste förmågan att överföra liv genom sexuellt umgänge behandlas med stor respekt.

Lär Bibeln att sexuellt umgänge är synd?

1 Mos. 1:28: ”Gud [välsignade] dem [Adam och Eva], och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.’” (För att kunna lyda denna gudomliga befallning måste de ha sexuellt umgänge, inte sant? Att ha det skulle inte vara synd, utan skulle vara i överensstämmelse med Guds uppsåt att befolka jorden. Somliga har tänkt att den ”förbjudna frukten” i Eden kanske var en symbolisk hänsyftning på att Gud hade utfärdat begränsningar eller rentav förbud för Adam och Eva att ha sexuellt umgänge med varandra. Men det strider mot Guds befallning som citeras här ovan. Det strider också mot följande: Adam och Eva åt av den förbjudna frukten i Eden, men det är först sedan de hade blivit utdrivna därifrån som det sägs att de hade sexuellt umgänge med varandra. — 1 Mos. 2:17; 3:17, 23; 4:1.)

1 Mos. 9:1: ”Vidare välsignade Gud Noa och hans söner och sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.’” (Denna ytterligare välsignelse, jämte en upprepning av den gudomliga befallningen att de skulle föröka sig, gavs efter den världsomspännande stora översvämningen på Noas tid. Guds syn på tillåtna sexuella förbindelser hade inte förändrats.)

1 Kor. 7:2—5: ”På grund av den så utbredda otukten må var man ha sin egen hustru och var kvinna ha sin egen man. Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. ... Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke för en fastställd tid, ... så att Satan inte kan fortsätta att fresta er på grund av er oförmåga att lägga band på er.” (Det som  här påvisas vara orätt är således otukt, inte tillbörligt sexuellt umgänge mellan en äkta man och hans hustru.)

Är det orätt att ha sexuellt umgänge före äktenskapet?

1 Thess. 4:3—8: ”Detta är vad Gud vill ... : att ni avhåller er från otukt; att var och en av er skall veta hur man blir herre över sitt eget kärl i helgelse och ära, inte i lystet sexuellt begär, sådant som också de nationer har som inte vet av Gud; att ingen går så långt som till att skada sin broder och kränka hans rätt i denna sak, därför att det är Jehova som utkräver straff för alla dessa ting, alldeles som vi förut har sagt er och även har gett er grundligt vittnesbörd om. Gud har ju inte kallat oss med tillåtelse till orenhet, utan i förbindelse med helgelse. Alltså: den som visar förakt, han föraktar inte en människa, utan Gud, som ger sin heliga ande i er.” (Det grekiska ordet por·nẹi·a, som översatts med ”otukt”, åsyftar sexuellt umgänge mellan ogifta personer och även utomäktenskapliga förbindelser när det gäller gifta personer.)

Ef. 5:5: ”Ingen otuktig eller oren eller girig — vilket vill säga en avgudadyrkare — har något arv i Kristi och Guds kungarike.” (Detta innebär inte att någon som i det flydda levt otuktigt inte kan få åtnjuta Guds kungarikes välsignelser, men för att en sådan skall få Guds godkännande måste han upphöra med att leva så. Se 1 Korinthierna 6:9—11.)

Godkänner Bibeln att en man och en kvinna bor ihop utan att vara lagligen gifta?

Se sidorna 426 och 427, under rubriken ”Äktenskap”.

Vad säger Bibeln om homosexualitet?

Rom. 1:24—27: ”Gud [har], i överensstämmelse med de ting deras hjärtan hade begär till, prisgett dem åt orenhet, så att deras kroppar kunde bli vanärade ibland dem. ... Gud [har] prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta  till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.”

1 Tim. 1:9—11: ”Lag ... utfärdas [inte] för en rättfärdig människa, utan för laglösa och oregerliga, för ogudaktiga och syndare, för ... otuktsmän, män som ligger med män, ... och vadhelst annat som är emot den sunda läran enligt den lycklige Gudens härliga goda nyheter.” (Jämför 3 Moseboken 20:13.)

Jud. v. 7: ”Sodom och Gomorra och städerna omkring dem [är], sedan de ... hade gått ut efter kött för onaturligt bruk, ställda fram för oss som ett varnande exempel genom att ha undergått det rättsliga straffet bestående av evig eld.” (Namnet Sodom har blivit grunden för ordet ”sodomi”, vilket vanligtvis betecknar ett utövande av homosexualitet eller onaturlig otukt. Jämför 1 Moseboken 19:4, 5, 24, 25.)

Vilken inställning har de sanna kristna till dem som har varit homosexuella?

1 Kor. 6:9—11: ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds kungarike. Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” (Om människor nu överger sina tidigare orena vanor, tillämpar Jehovas rättfärdiga normer i sitt liv och utövar tro på hans anordning för syndernas förlåtelse genom Kristus, kan de få en ren ställning inför Gud, trots att de har en sådan bakgrund. När de har rättat till sitt liv, kan de välkomnas in i den kristna församlingen.)

De sanna kristna vet att även djupt rotade orätta begär, däribland sådana som kan vara ärftligt betingade eller som har fysiska orsaker eller beror på miljöfaktorer, inte är oövervinnliga för dem som verkligen vill behaga Jehova. Somliga människor har av naturen starka känslor. Förr gav de kanske fritt utlopp åt vrede; men kunskapen om Guds vilja, önskan att behaga honom och hans andes hjälp fick dem att utveckla självbehärskning. En människa kan vara alkoholist, men med rätt motivation kan hon avhålla sig från att dricka och därmed undvika att bli drinkare. På samma sätt  kan en människa känna sig starkt dragen till andra av samma kön, men genom att hörsamma råden i Guds ord kan hon förbli ren från att utöva homosexualitet. (Se Efesierna 4:17—24.) Jehova tillåter inte att vi fortsätter att tänka att det i själva verket inte spelar så stor roll om vi uppför oss orätt eller inte; han varnar oss vänligt men bestämt för konsekvenserna och ger i rikt mått hjälp åt dem som vill ”klä av [sig] ... den gamla personligheten med dess förehavanden och klä [sig] ... i den nya personligheten”. — Kol. 3:9, 10.

Är Bibelns syn på sex kanske lite gammalmodig och onödigt restriktiv?

1 Thess. 4:3—8: ”Detta är vad Gud vill ... : att ni avhåller er från otukt. ... Alltså: den som visar förakt, han föraktar inte en människa, utan Gud, som ger sin heliga ande i er.” (Bibelns syn på sex är inte bara en uppfattning som vissa människor som levde för många år sedan har utvecklat. Bibeln kommer från människans Skapare; den visar klart och tydligt vad som krävs för att man skall få hans godkännande; den drar också upp riktlinjer som bidrar till ett stabilt familjeförhållande och sunda, lyckliga relationer till människor utanför familjen. De som tillämpar dessa råd skyddar sig mot de djupa känslomässiga ärr och avskyvärda sjukdomar som blir följden av ett omoraliskt leverne. Bibelns råd är i högsta grad aktuella och kan ge den hjälp som de som vill ha ett rent samvete inför Gud och som vill leva ett liv fritt från onödiga besvikelser och missräkningar behöver.)

Om någon säger—

”Vad har ni för inställning till homosexualitet?”

Kan du svara: ”Vi har den inställning som finns uttryckt här i Bibeln. Jag tror att vad den säger är av större vikt och betydelse än de åsikter människor kan ha, eftersom den ger oss upplysning om vilka tankar människans Skapare har. (1 Kor. 6:9—11) Om du läser Bibeln, kommer du att lägga märke till att somliga av dem som blev kristna tidigare levt homosexuellt. Men de ändrade sig på grund av sin kärlek till Gud och med hjälp av hans ande.”

 Eller också kan du säga: ”Som svar på den frågan kan jag säga att jag har lagt märke till att många av dem som anser att man inte får brännmärka en homosexuell livsstil inte tror att Bibeln är Guds ord. Får jag fråga hur du betraktar Bibeln?” Om personen verkligen säger sig tro på Bibeln, kan du kanske tillägga: ”Frågan om homosexualitet är inte ny. Bibeln framställer Jehova Guds oföränderliga uppfattning i mycket klara ordalag. (Använd kanske materialet på sidorna 334 och 335.)” Om personen menar sig tvivla på Guds existens eller på Bibeln, kan du tillägga: ”Om det inte finns någon Gud, kommer vi helt logiskt inte att behöva avlägga räkenskap inför honom, och därmed kan vi leva som vi själva vill. Den verkliga frågan är alltså: Finns det en Gud, och har jag honom att tacka för att jag finns till [kanske också: Är Bibeln inspirerad av Gud]? (Använd tankar hämtade från sidorna 118—125 eller 49—59.)”