Tidsangivelser

Definition: Bestämningar av tidpunkter eller tidsperioder då en eller flera händelser inträffar. Bibeln anger när olika individer levde, under vilken tidsperiod vissa härskare satt vid makten eller när andra viktiga händelser inträffade. Den innehåller den enda fullständiga tideräkning som går ända tillbaka till tiden för Adams skapelse. Bibelns kronologi har också i förväg exakt angett när vissa betydelsefulla händelser skulle inträffa i uppfyllelse av Guds uppsåt. Den gregorianska kalendern, som nu följs allmänt i stora delar av världen, togs inte i bruk förrän år 1582 (i Sverige år 1753). Världsliga källor är oeniga i fråga om när vissa händelser i den forntida historien inträffade, men vissa viktiga årtal, till exempel 539 f.v.t. för Babylons fall, och följaktligen 537 f.v.t. för judarnas återvändande från fångenskapen, är väl fastslagna. (Esr. 1:1—3) Genom att använda sådana årtal som utgångspunkt är det möjligt att ange när forntida bibliska händelser inträffade enligt gällande kalendrar.

Är det vetenskapligt bevisat att det har funnits människor på jorden i miljoner år och inte bara i några tusen år som Bibeln visar?

De dateringsmetoder som vetenskapsmännen använder bygger på antaganden som kan vara användbara, men som ofta leder till mycket motsägande resultat. De tidsangivelser som de ger revideras därför ständigt.

I en artikel i New Scientist för 18 mars 1982 heter det: ”’Jag har svårt att fatta att jag för bara ett år sedan kunde göra ett sådant uttalande som jag gjorde.’ Så sade Richard Leakey inför den eleganta publiken som lyssnade till ett tal som hölls i Royal Institutions regi i fredags kväll. Han hade kommit för att avslöja att den konventionella uppfattningen, som han så nyligen hade hyllat i sin BBC-producerade TV-serie The Making of Mankind, ’förmodligen var oriktig på ett antal avgörande områden’. Det han i synnerhet framhöll var att han nu anser att människans äldsta förfader är betydligt yngre än de 15—20 miljoner år som han hävdade i TV.” — Sid. 695.

Tid efter annan utvecklas nya dateringsmetoder. Hur tillförlitliga är dessa? Angående en metod som är känd som termoluminiscens heter det i The New Encyclopædia Britannica (1976, Macropædia, band 5, sid. 509): ”Hopp snarare än resultat  är vad som för närvarande främst karakteriserar termoluminiscensdateringen.” Och i Science (28 augusti 1981, sid. 1003) talas det om ett skelett som enligt aminosyreracemiseringsmetoden visade en ålder av 70.000 år, medan det enligt radioaktiva dateringsmetoder uppgavs vara endast 8.300 eller 9.000 år gammalt.

I Popular Science (november 1979, sid. 81) rapporteras det att fysikern Robert Gentry ”tror att alla dateringar som gjorts på grundval av radioaktiva ämnens sönderfall kan vara missvisande — inte bara på några få år, utan på ett avsevärt antal”. I artikeln framhålls det att hans upptäckter leder till följande slutsats: ”I stället för att människan skulle ha vandrat på jorden i 3,6 miljoner år kan det ha varit i bara omkring några få tusen år.”

Det bör emellertid framhållas att enligt vetenskapen är jorden betydligt äldre än människan. Bibeln motsäger inte detta.

Mättes den ålder som människor före den stora översvämningen enligt Bibeln sägs ha uppnått efter samma slags år som vi använder i dag?

Om man skulle resonera som så att den tidens ”år” måste ha motsvarat vår tids månader, skulle Enos ha blivit far då han var sju år och Kenan ha varit bara fem år då han fick en son. (1 Mos. 5:9, 12) Detta är helt klart omöjligt.

De detaljerade tidsuppgifter som ges i samband med den stora översvämningen visar hur långa månaderna och åren var på den tiden. Om man jämför 1 Moseboken 7:11, 24 med 1 Moseboken 8:3, 4, framgår det att fem månader (från den 17:e i den andra månaden till den 17:e i den sjunde månaden) var lika med 150 dagar eller fem 30-dagars månader. Det talas också om en ”tionde månad” och ytterligare andra tidsperioder innan nästa år inträdde. (1 Mos. 8:5, 6, 8, 10, 12—14) Tydligtvis bestod deras år av tolv 30-dagars månader. Redan tidigt justerades den strikt hållna månkalendern med vissa mellanrum efter solårets längd, vilket framgår av att israeliterna firade den årstidsbetingade insamlingshögtiden på samma bestämda datum år efter år. På så sätt fortsatte högtiderna att infalla i rätt årstid. — 3 Mos. 23:39.

Man bör komma ihåg att Gud skapade människor för att leva för evigt. Det var Adams synd som ledde till döden. (1 Mos.  2:17; 3:17—19; Rom. 5:12) De som levde före den stora översvämningen stod närmare fullkomligheten än vi gör i dag, och därför levde de mycket längre. Men alla dog inom en tidrymd av tusen år.

Varför säger Jehovas vittnen att Guds kungarike upprättades år 1914?

Två beviskedjor pekar på det året: 1) Bibelns kronologi och 2) de händelser som ägt rum sedan år 1914 i uppfyllelse av profetiorna. Här kommer vi att ta kronologin i betraktande. När det gäller uppfyllelsen av profetiorna, se rubriken ”Sista dagarna”.

Läs Daniel 4:1—17. Dan. 4 Verserna 20—37 visar att denna profetia hade en uppfyllelse på Nebukadnessar. Men den har också en större uppfyllelse. Hur vet vi det? Dan. 4 Verserna 3 och 17 visar att den dröm som Gud gav kung Nebukadnessar handlar om Guds kungarike och Guds löfte att ge det ”åt vem han vill ... till och med den ringaste av människorna”. Hela Bibeln visar att Jehovas uppsåt är att låta sin egen Son, Jesus Kristus, härska som hans representant över människorna. (Ps. 2:1—8; Dan. 7:13, 14; 1 Kor. 15:23—25; Upp. 11:15; 12:10) Bibelns beskrivning av Jesus visar att han verkligen var ”den ringaste av människorna”. (Fil. 2:7, 8; Matt. 11:28—30) Den profetiska drömmen pekar därför fram emot den tid då Jehova skulle ge sin egen Son rätten att härska över människorna.

Vad skulle hända under mellantiden? Herraväldet över människorna, som representerades av trädet och dess rotstock, skulle ha ”ett djurs hjärta”. (Dan. 4:16) Människans historia skulle domineras av regeringar som uppvisade egenskaper karakteristiska för vilddjur. I vår tid representerar i allmänhet björnen Ryssland, örnen Förenta staterna, lejonet Storbritannien och draken Kina. Bibeln använder också vilddjur som symboler för världsregeringar och för hela det världsomfattande mänskliga styrelsesystemet under Satans inflytande. (Dan. 7:2—8, 17, 23; 8:20—22; Upp. 13:1, 2) Som Jesus visade i sin profetia som pekade fram emot avslutningen på tingens ordning skulle Jerusalem ”av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider” blev fullbordade. (Luk. 21:24) ”Jerusalem” representerade Guds kungarike, eftersom dess kungar sades sitta på ”Jehovas kungaväldes tron”. (1 Krön. 28:4, 5; Matt. 5:34, 35) De icke-judiska regeringarna, representerade av vilddjur, skulle således trampa under  fötterna Guds kungarikes rätt att leda människors angelägenheter och skulle själva härska under överinseende av Satan. — Jämför Lukas 4:5, 6.

Hur länge skulle dessa regeringar tillåtas utöva sitt välde, innan Jehova gav kungariket åt Jesus Kristus? I ”sju tider” (”sju år”, AT och Mo, också JB, fotnoten till Dan. 4 vers 13), sägs det i Daniel 4:16. Bibeln visar att man, när man räknar ut profetiska tider, skall räkna en dag som ett år. (Hes. 4:6; 4 Mos. 14:34) Hur många ”dagar” är det då fråga om? I Uppenbarelseboken 11:2, 3 sägs det klart att 42 månader (3 1/2 år) motsvarar 1.260 dagar i den profetian. Sju år blir dubbelt så mycket eller 2.520 dagar. Om man tillämpar regeln ”en dag för ett år” blir resultatet 2.520 år.

Från när skulle de ”sju tiderna” börja räknas? Från det att Sidkia, den siste kungen i det förebildliga Guds kungarike, avlägsnades från tronen i Jerusalem av babylonierna. (Hes. 21:25—27) Till sist, i början av oktober 607 f.v.t., var det sista spåret av judisk suveränitet borta. Då hade den judiske ståthållaren Gedalja, som hade lämnats kvar och av babylonierna förordnats att ha tillsyn över landet, lönnmördats, och de återstående judarna hade flytt till Egypten. (Jeremia, kapitel 40—43) Tillförlitlig biblisk kronologi visar att detta ägde rum 70 år före år 537 f.v.t., det år då judarna återvände från fångenskapen i Babylon; dvs. det ägde rum i början av oktober 607 f.v.t. (Jer. 29:10; Dan. 9:2; för vidare upplysningar, se boken ”Må ditt rike komma”, sidorna 186—189.)

 Hur räknar man då fram årtalet 1914? Om man räknar 2.520 år från början av oktober 607 f.v.t., kommer man fram till början av oktober 1914 v.t., vilket framgår av uppställningen.

HUR MAN RÄKNAR UT DE ”SJU TIDERNA”

”Sju tider” = 7 × 360 = 2.520 år

En biblisk ”tid” eller ett bibliskt år = 12 × 30 dagar = 360. (Upp. 11:2, 3; 12:6, 14)

I uppfyllelsen av de ”sju tiderna” räknas var dag svara mot ett år. (Hes. 4:6; 4 Mos. 14:34)

Början av oktober 607 f.v.t. till 31 december 607 f.v.t. = 1/4 år

1 januari 606 f.v.t. till 31 december 1 f.v.t.= 606 år

1 januari 1 v.t. till 31 december 1913 = 1.913 år

1 januari 1914 till början av oktober 1914 = 3/4 år

Sammanlagt: 2.520 år

Vad hände då? Jehova anförtrodde herraväldet över människorna åt sin egen Son, Jesus Kristus, som nu var förhärligad i himlarna. — Dan. 7:13, 14.

Varför finns det då fortfarande så mycket ondska på jorden? När Kristus hade upphöjts på tronen, slungades Satan och hans demoner ut ur himlen och ner till jorden. (Upp. 12:12) Som kung började Kristus inte omedelbart tillintetgöra alla dem som vägrade att erkänna Jehovas suveränitet och honom själv som Messias. I stället skulle ett världsomfattande predikoarbete utföras, alldeles som han hade förutsagt. (Matt. 24:14) Som kung skulle han leda arbetet med att skilja människor av alla nationer åt — de som bevisade sig vara rättfärdiga skulle få möjligheten att leva för evigt, men de onda skulle överlämnas åt evigt avskärande i döden. (Matt. 25:31—46) Under tiden skulle de mycket svåra förhållanden råda som var förutsagda för ”de sista dagarna”. Som framgår av det som sägs under rubriken ”Sista dagarna” har man tydligt kunnat iaktta dessa händelser sedan år 1914. Innan de sista medlemmarna av den generation som levde år 1914 har lämnat skådeplatsen skall allt det förutsagda ha inträffat, däribland den ”stora vedermödan”, i vilken den nuvarande onda världsordningen skall nå sitt slut. — Matt. 24:21, 22, 34.

När skall slutet för den här onda världen komma?

Jesus svarade: ”Om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” Men han sade också: ”Jag säger er i sanning att denna generation [som levde då ”tecknet” på ”de sista dagarna” började gå i uppfyllelse] visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” — Matt. 24:36, 34.

Sedan det i Uppenbarelseboken omtalats vad som skulle ske efter det att Guds rike, med Jesus Kristus som kung, upprättats år 1914, sägs det vidare i Uppenbarelseboken 12:12: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.”