Tro

Definition: ”Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebr. 11:1) Sann tro är inte detsamma som godtrogenhet, dvs. att man är snar till att tro på något som man inte har välgrundade bevis för eller bara därför att man vill att det skall vara på det sättet. Sann tro kräver att man har en grundläggande kunskap, att man både är förtrogen med bevisen och av hjärtat uppskattar det som dessa bevis vittnar om. Därför säger Bibeln att även om det är omöjligt att ha verklig tro utan exakt kunskap, är det ”med hjärtat” man utövar tro. — Rom. 10:10.

Varför saknar många människor tro?

Tro är en frukt av Guds ande, och Gud ger med glädje sin ande åt dem som ber om den. (Gal. 5:22; Luk. 11:13) Människor som saknar tro ber således inte om den anden, eller också ber de med orätt motiv eller motstår dess verksamhet i sitt liv. Det finns mycket som påverkar detta:

De har inte exakt kunskap i Bibeln: Bibeln är en produkt av Guds ande, eftersom den är inspirerad av Gud. (2 Tim. 3:16, 17; 2 Sam. 23:2) Om man inte studerar den, kan man inte utveckla sann tro. Kyrkomedlemmar kan ha biblar, men om de har fått lära sig människors tankar och idéer i stället för det som står i Guds ord, kommer de att brista i verklig tro på Gud och hans uppsåt. När det gäller att lösa livets problem är de benägna att förlita sig på sina egna och andra människors tankar och idéer. — Jämför Matteus 15:3—9.

De har brustna illusioner i fråga om religion: Många har blivit desillusionerade på grund av det skrymteri som finns inom kristenhetens kyrkor, där man påstår sig undervisa i Guds ord men inte lever i överensstämmelse med vad Bibeln lär. Andra har tillhört någon icke-kristen religion, men sett vilken dålig frukt utövandet av den har gett eller också funnit att deras tro i själva verket inte har kunnat hjälpa dem att klara livets problem. Sådana människor drar sig bort från allt som har med religion att göra, eftersom de brister i exakt kunskap om den sanne Guden. — Jämför Romarna 3:3, 4; Matteus 7:21—23.

De förstår inte varför Gud tillåter det onda: De flesta människor förstår inte varför Gud tillåter det onda och ger därför honom skulden för allt det onda som äger rum. De inser inte  att människans benägenhet att göra det onda beror på Adams synd och inte på Guds vilja. (Rom. 5:12) De kan vara okunniga om att Satan, Djävulen, existerar och om att han har inflytande på världens angelägenheter, och därför tillskriver de Gud det onda som Satan gjort sig skyldig till. (1 Joh. 5:19; Upp. 12:12) Om de i någon utsträckning känner till allt detta, kan de tycka att Gud är långsam i fråga om att ingripa, eftersom de inte klart ser stridsfrågan om den universella suveräniteten och inte fattar att det tålamod som Gud visat ända fram till vår tid ger dem en oförtjänt möjlighet att vinna räddning. (Rom. 2:4; 2 Petr. 3:9) De inser inte heller till fullo att Gud har fastställt en tid då han för alltid skall tillintetgöra alla dem som utövar det onda. — Upp. 22:10—12; 11:18; Hab. 2:3.

Deras livsföring styrs av köttsliga begär och uppfattningar: Människor som saknar verklig tro ägnar sig i allmänhet åt andra intressen. Somliga kan säga att de tror på Bibeln, men de har kanske aldrig studerat den så noga eller kanske inte med uppskattning begrundat vad de har läst, varför vi har fått den och hur den skall tillämpas i det dagliga livet. (Jämför 1 Krönikeboken 28:9.) De kan i vissa fall ha underlåtit att ge näring åt den tro de har haft och i stället låtit ett begär efter orätta ting behärska deras hjärtas böjelse, så att de dragit sig bort från Gud och hans vägar. — Hebr. 3:12.

Hur kan man få tro?

Rom. 10:17: ”Tron [kommer] av det man hör.” (Jämför Apostlagärningarna 17:11, 12; Johannes 4:39—42; 2 Krönikeboken 9:5—8. Man måste först ta reda på vad Bibeln säger, och man kommer att bli styrkt i sin övertygelse, om man noggrant undersöker den i syfte att övertyga sig om dess sannfärdighet.)

Rom. 10:10: ”Med hjärtat utövar man tro.” (När man begrundar ting som är välbehagliga för Gud för att bygga upp sin uppskattning av sådana ting, inskärps dessa i ens symboliska hjärta.)

Tron stärks när man handlar i enlighet med Guds löften och sedan får se bevis för att Gud välsignar det man har gjort. — Se Psalm 106:9—12.

Illustration: Du har kanske en god vän som du brukar säga följande om: ”Jag litar på honom. Jag kan lita på att han håller sitt ord; och jag vet att om jag får problem, kommer han att hjälpa mig.” Det är knappast troligt att du skulle säga något  sådant om någon som du för första gången träffade i går, eller hur? Han måste vara en människa som du känt under en längre tid, någon som upprepade gånger har bevisat sig vara pålitlig. Det är på samma sätt med tron. För att få tro måste man ta sig tid till att lära känna Jehova och hans handlingssätt.

Tron på att det finns en Gud

Se sidorna 118—125, under rubriken ”Gud”.

Tron på att en rättfärdig ny tingens ordning skall komma

När en människa blir väl förtrogen med de nedskrivna berättelserna om hur Jehova har handlat med sina tjänare, kommer hon att dela Josuas uppfattning. Han sade: ”Ni vet mycket väl av allt ert hjärta och av all er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har slagit fel. De har alla blivit verklighet för er. Inte ett enda ord av dem har slagit fel.” — Jos. 23:14.

Bibelns löften om återvunnen hälsa, uppståndelse från de döda osv. blir bestyrkta av skildringen av de underverk som Jesus Kristus utförde. Dessa skildringar är inga sagor. Läs evangelierna och se att de alla bär vittnesbörd om att vara historiskt korrekta. Geografiska platser är namngivna; samtida världsliga härskare är namngivna; mer än en ögonvittnesskildring har bevarats. Om du begrundar dessa bevis, kan din tro på Bibelns löften stärkas.

Gå till Jehovas vittnens Rikets salar och besök deras sammankomster, så kan du själv få se bevis för att människors liv omformas när de tillämpar Bibelns råd, att människor då blir ärliga och moraliskt oförvitliga, att människor av alla raser och nationaliteter då kan leva och verka tillsammans i en anda av verkligt broderskap.

Är det verkligen nödvändigt med gärningar om man har tro?

Jak. 2:17, 18, 21, 22, 26: ”Tron [är], om den inte har gärningar, i sig själv död. Likväl kommer någon att säga: ’Du har tro, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningarna, och jag skall visa dig min tro genom mina gärningar.’ Blev inte Abraham, vår fader, förklarad rättfärdig till följd av gärningar, sedan han hade offrat sin son Isak på altaret? Du ser att tron samverkade med hans gärningar, och genom hans gärningar  blev tron fullkomnad. Ja, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.”

Illustration: En ung man kan uppvakta en ung kvinna och tala om för henne att han älskar henne. Men om han aldrig frågar henne om hon vill gifta sig med honom, visar han då verkligen att hans kärlek är äkta? Gärningar är på liknande sätt ett medel varigenom vi kan visa att vår tro och kärlek är äkta. Om vi inte lyder Gud, älskar vi honom i själva verket inte och tror inte heller att hans vägar är rätta. (1 Joh. 5:3, 4) Vi kan dock inte förvärva räddning, oavsett vilka gärningar vi utför. Evigt liv är en gåva från Gud genom Jesus Kristus, inte en lön för våra gärningar. — Ef. 2:8, 9.