ÖVERALLT har man hört talas om uttåget ur Egypten. Men vad väntade Mose och Guds folk efter det att de hade gått igenom Röda havet? Vart begav de sig, och hur kom de till floden Jordan för att sedan gå in i det utlovade landet?

Deras mål var Kanaans land, men Mose tog inte den kortaste vägen på omkring 40 mil längs den sandiga kusten, eftersom den skulle ha lett dem rakt genom Filisteen – fiendeland. Inte heller gick han mot Sinaihalvöns vidsträckta inland, där den brännande hettan gjorde den grusiga kalkstensplatån stekhet. Nej, Mose ledde folket söderut, nerför den smala kustslätten. Deras första lägerplats var Marah, där Jehova gjorde bittert vatten sött. a När folket hade lämnat Elim, började de knota över att de inte hade någon mat, och då sände Gud vaktlar och sedan manna. I Refidim blev vatten återigen något som folket klagade över, anfallande amalekiter blev besegrade, och Mose blev uppmanad av sin svärfar att ta hjälp av dugliga män. (2Mo, kap. 15–18)

Mose ledde sedan israeliterna mot bergen längre söderut och slog läger vid berget Sinai. Där tog Guds folk emot Lagen, byggde tältboningen och frambar offer. Det andra året färdades de norrut genom en ”stor och fruktansvärd vildmark” till Kades (Kades-Barnea), en sträcka som tydligen var på 11 dagsresor. (5Mo 1:1, 2, 19; 8:15) Eftersom israeliterna blev rädda på grund av en negativ rapport från tio spejare, var de tvungna att vandra i ytterligare 38 år. (4Mo 13:1–14:34) De slog läger i bland annat Abrona och Esjon-Geber och återvände sedan till Kades. (4Mo 33:33–36)

När det så till sist var dags för israeliterna att närma sig det utlovade landet, gick de inte rakt norrut. De färdades runt den centrala delen av Edom och upp längs ”kungsvägen”. (4Mo 21:22; 5Mo 2:1–8) Det var inte lätt för en hel nation att ta sig fram på den här leden med barn, djur och tält. De var tvungna att ta sig ner i och upp ur djupa regnflodsdalar – Zered och Arnon (omkring 500 meter djupa). (5Mo 2:13, 14, 24)

Slutligen nådde israeliterna berget Nebo. Mirjam hade dött i Kades och Aron vid berget Hor. Mose dog nu med det land i sikte som han hade längtat efter att få komma in i. (5Mo 32:48–52; 34:1–5) Det var Josua som fick uppgiften att leda israeliterna in i landet, och så slutade den färd som hade börjat 40 år tidigare. (Jos 1:1–4)

[Fotnot]

 [Karta på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

Uttåget ur Egypten

Israeliternas vandring

A7 EGYPTEN

A5 Rameses?

B5 Sukkot?

C5 Etham?

C5 Pi-Hahirot

D6 Marah

D6 Elim

E6 SINS VILDMARK

E7 Dofka

F8 Refidim

F8 Sinai (Horeb)

F8 SINAIS VILDMARK

F7 Kibrot-Hattaava

G7 Haserot

G6 Rimmon-Peres

G5 Rissa

G3 Kades

G3 Bene-Jaakan

G5 Hor-Haggidgad

H5 Jotbata

H5 Abrona

H6 Esjon-Geber

G3 Kades

G3 ZINS VILDMARK

H3 Hor

H3 Salmona

I3 Punon

I3 Ije-Abarim

I2 MOAB

I1 Dibon

I1 Almon-Diblatajim

H1 Jeriko

[Andra platser]

A3 GOSEN

A4 On

A5 Memfis (Nof)

B3 Soan

B3 Tachpanches

C5 Migdol

D3 SHUR

D5 ETHAMS VILDMARK

F5 PARANS VILDMARK

G1 FILISTEEN

G1 Ashdod

G2 Gaza

G2 Beersheba

G3 Asmon

G3 NEGEV

H1 Jerusalem

H1 Hebron (Kirjat-Arba)

H2 Arad (kanaaneiskt)

H4 SEIR

H4 EDOM

I7 MIDJAN

Huvudvägar

Vägen till filistéernas land

Vägen till Shur

I4 Kungsvägen

Karavanväg

Karavanvägen al-Haj

[Berg]

F8 Sinai (Horeb)

H3 Hor

I1 Nebo

[Vattensamlingar]

E2 Medelhavet (Stora havet)

D7/G7 Röda havet

I1 Salthavet

[Floder och strömmar]

A6 Nilen

F3 Egyptens flodbädd

I2 Arnon

I3 Zered

[Bild på sidan 8]

Karavaner färdades över Sinaihalvön.

[Bild på sidan 8]

Israeliterna slog läger framför berget Sinai.

[Bild på sidan 9]

Vatten fanns i källor vid eller nära Kades.

[Bild på sidan 9]

Israeliterna var tvungna att ta sig över Arnons dal.