GUD hade lovat att ge Abrams avkomma landet ”från Egyptens flod till ... floden Eufrat”. (1Mo 15:18; 2Mo 23:31; 5Mo 1:7, 8; 11:24) Sedan Josua hade gått in i Kanaan tog det ungefär 400 år innan det utlovade landet hade utvidgats så långt.

Kung David erövrade det arameiska riket Soba, som nådde till Eufrat i norra Aram (Syrien). a I söder gjorde Davids segrar över filistéerna att hans rike utvidgades till Egyptens gräns. (2Sa 8:3; 1Kr 18:1–3; 20:4–8; 2Kr 9:26)

Salomo regerade sedan ”från Floden [Eufrat] till filistéernas land och till gränsen mot Egypten”, vilket förebildade Messias fridfulla styre. (1Ku 4:21–25; 8:65; 1Kr 13:5; Ps 72:8; Sak 9:10) Men vanligtvis sa man att Israels område sträckte sig ”från Dan till Beersheba”. (2Sa 3:10; 2Kr 30:5)

Kung Salomo gick emot Guds befallning och skaffade många hästar och vagnar. (5Mo 17:16; 2Kr 9:25) Han kunde förflytta dem på ett nät av vägar och landsvägar. (Jos 2:22; 1Ku 11:29; Jes 7:3; Mt 8:28) Uppgifter om den exakta sträckningen finns bara för några få vägar, till exempel ”landsvägen som går upp från Betel till Sikem och söder om Lebona”. (Dom 5:6; 21:19)

I boken The Roads and Highways of Ancient Israel sägs det: ”Den mest uppenbara svårigheten med att undersöka det forntida Israels vägnät är att det inte finns några tydliga spår efter landets vägar från Gamla testamentets tid, eftersom vägarna saknade beläggning under [den perioden].” Men terrängen och utgrävningar efter städer ger en antydan om många av vägsträckningarna.

Vägarna hade ofta inverkan på hur trupper förflyttade sig. (1Sa 13:17, 18; 2Ku 3:5–8) För att angripa Israel marscherade filistéerna från Ekron och Gat till området ”mellan Soko och Aseka”. Sauls armé mötte dem ”i Elahdalen”. När David hade dödat Goljat flydde filistéerna tillbaka till Gat och Ekron, och David begav sig till Jerusalem. (1Sa 17:1–54)

Lakis (D10), Aseka (D9) och Bet-Semes (D9) låg vid naturliga färdvägar genom Shefela och mot Judas bergstrakt. De här städerna hade alltså ett strategiskt läge för att hindra fiender som färdades längs Via Maris från att komma in i den centrala delen av Israel. (1Sa 6:9, 12; 2Ku 18:13–17)

[Fotnot]

 [Kartor på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

Områden och vägar som fanns innan kungariket delades

Gränser (Salomos tid)

Tifsa

Hamat

Tadmor

Berotaj (Kun?)

Sidon

Damaskus

Tyros

Dan

Jerusalem

Gaza

Aroer

Beersheba

Tamar

Esjon-Geber

Elat (Elot)

[Floder och strömmar]

Eufrat

Egyptens flodbädd

David och Salomo (vägar)

B10 Gaza

C8 Joppe

C9 Ashdod

C10 Ashkelon

C11 Siklag

C12 PARANS VILDMARK

D5 Dor

D6 Hefer

D8 Afek

D8 Rama

D9 Saalbim

D9 Geser

D9 Makas

D9 Ekron

D9 Bet-Semes

D9 Gat

D9 Aseka

D10 Soko

D10 Adullam

D10 Kegila

D10 Lakis

D11 Jattir

D12 Beersheba

E2 Tyros

E4 Kabul

E5 Jokneam (Jokmeam ?)

E5 Megiddo

E6 Taanak

E6 Arubbot

E7 Pirgaton

E8 Lebona

E8 Sereda

E8 Betel

E9 Nedre Bet-Horon

E9 Övre Bet-Horon

E9 Geba

E9 Gibeon

E9 Gibea

E9 Kirjat-Jearim

E9 Nob

E9 Baal-Perasim

E9 Jerusalem

E9 Betlehem

E10 Tekoa

E10 Hebron

E11 Sif

E11 Hores?

E11 Karmel

E11 Maon

E11 Estemoa

F5 En-Dor

F5 Sunem

F5 Jisreel

F6 Bet-Sean

F7 Tirsa

F7 Sikem

F8 Saretan

F8 Silo

F8 Ofra?

F9 Jeriko

F11 En-Gedi

G2 Abel-Bet-Maaka

G2 Dan

G3 Hasor

G3 MAAKA

G5 Lo-Debar (Debir)

G5 Rogelim

G6 Abel-Mehola

G7 Sukkot

G7 Mahanajim

H1 ARAM (SYRIEN)

H4 GESUR

H6 Ramot-Gilead

H8 Rabba

H9 Medeba

H11 Aroer

H12 MOAB

I4 Helam?

I9 AMMON

[Huvudvägar]

C10 Via Maris

H6 Kungsvägen

[Berg]

F5 Gilboa

[Vattensamlingar]

C8 Medelhavet (Stora havet)

F10 Salthavet (Döda havet)

G4 Galileiska sjön

[Källa eller brunn]

E9 Rogelkällan

[Bilder på sidan 16]

Höger: Elahdalen, vy österut mot Judas bergstrakt.

Nedan: Ett vägnät gjorde det möjligt att färdas i det utlovade landet