JEHOVA befallde Abraham att lämna Ur i Mesopotamien och bege sig till det land som han skulle visa honom. Det landet var bebott och omgivet av andra nationer. (1Mo 12:1–3; 15:17–21)

När Guds folk drog ut ur Egypten visste de att de kunde få möta motstånd från fiender, till exempel ”Moabs mäktiga härskare”. (2Mo 15:14, 15) Amalekiterna, moabiterna, ammoniterna och amoréerna bodde längs israeliternas väg till det utlovade landet. (4Mo 21:11–13; 5Mo 2:17–33; 23:3, 4) Och de skulle möta andra fiendenationer i det land som Gud hade lovat dem.

Gud sa att Israel skulle ”driva bort” sju ”stora folk” – hettiterna, girgaséerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna – som förtjänade tillintetgörelse. De var moraliskt och religiöst fördärvade. De hade gudar som Baal (som representerades av fallosliknande stenpelare), Molek (som man offrade barn till) och fruktbarhetsgudinnan Ashtoret (Astarte). (5Mo 7:1–4; 12:31; 2Mo 23:23; 3Mo 18:21–25; 20:2–5; Dom 2:11–14; Ps 106:37, 38)

Ibland blev hela det område som Gud gav Israel kallat ”Kanaan”, från norr om Sidon till ”Egyptens flodbädd”. (4Mo 13:2, 21; 34:2–12; 1Mo 10:19) Vid andra tillfällen namnger Bibeln olika nationer, stadsstater eller folk i det landet. Några nationer hade bestämda områden, till exempel filistéerna vid kusten och jebuséerna i bergen nära Jerusalem. (4Mo 13:29; Jos 13:3) Andra bytte boplats eller område under årens lopp. (1Mo 34:1, 2; 49:30; Jos 1:4; 11:3; Dom 1:16, 23–26)

Vid tiden för uttåget ur Egypten var amoréerna antagligen den dominerande stammen. a (5Mo 1:19–21; Jos 24:15) De hade erövrat land som tillhörde moabiterna och som sträckte sig ner till Arnons dal, men området på andra sidan Jordan från Jeriko räknat kallades fortfarande ”Moabs ökenslätter”. Amoreiska kungar härskade också över Basan och Gilead. (4Mo 21:21–23, 33–35; 22:1; 33:46–51)

Trots att israeliterna hade Guds stöd drev de inte bort alla dömda nationer, och med tiden blev dessa en snara för Israel. (4Mo 33:55; Jos 23:13; Dom 2:3; 3:5, 6; 2Ku 21:11) Ja, israeliterna förleddes trots varningen: ”Ni ska inte följa andra gudar, inte någon av de gudar som folken runt omkring er tillber.” (5Mo 6:14; 13:7)

[Fotnot]

 [Karta på sidan 11]

(För formaterad text, se publikationen)

Nationer som skulle drivas bort

FILISTEEN (D8)

C8 Ashkelon

C9 Gaza

D8 Ashdod

D8 Gat

D9 Gerar

KANAAN (D8)

B10 AMALEKITER

C12 Hasar-Addar (Addar?)

C12 Kades (Kades-Barnea)

D8 Lakis

D9 Beersheba

D10 AMORÉER

D11 NEGEV

E4 Dor

E5 Megiddo

E5 Taanak

E6 Afek

E6 HIVÉER

E7 JEBUSÉER

E8 Bet-Semes

E8 Hebron (Kirjat-Arba)

E9 HETTITER

E9 Debir

E10 Arad (kanaaneiskt)

E10 KENITER

E11 Akrabbim

F4 GIRGASÉER

F6 Sikem

F7 PERISSÉER

F7 Gilgal

F7 Jeriko

F8 Jerusalem

G2 HIVÉER

G2 Dan (Lajis)

G3 Hasor

FENICIEN (F2)

E2 Tyros

F1 Sidon

EDOM (F12)

F11 SEIR

G11 Bosra

AMORÉER (SIHON) (G8)

G6 GILEAD

G7 Sittim

G7 Hesbon

G9 Aroer

ARAM (SYRIEN) (H1)

G1 Baal-Gad

G2 HIVÉER

I1 Damaskus

MOAB (H10)

AMORÉER (OG) (I5)

G6 GILEAD

H3 BASAN

H4 Ashtarot

H4 Edrei

AMMON (I7)

H7 Rabba

[Berg]

E4 Karmel

E11 Hor

G1 Hermon

G8 Nebo

[Vattensamlingar]

C6 Medelhavet (Stora havet)

F9 Salthavet

G4 Galileiska sjön

[Floder och strömmar]

B11 Egyptens flodbädd

F6 Jordan

G6 Jabbok

G9 Arnon

G11 Zered

[Bilder på sidan 10]

Höger: Den amoreiske kungen Og härskade över Basan, som var välkänt för sina tjurar och får.

Ovan: Moab, med utsikt över Salthavet mot Judas vildmark.

[Bild på sidan 11]

Jehova befallde Israel att driva bort nationer som tillbad falska gudar, som Baal, Molek och fruktbarhetsgudinnan Ashtoret (bilden).