Sång 120

Var orubblig liksom Rut

(Rut 1:15—17)

1. Hör hur Noomi manar Rut att gå,

fastän hennes hjärta brista må.

Återvänder Rut till Moabs land,

sedan hon åt Noomi räckt sin hand?

2. ”Nej, jag vill dig aldrig överge.

Dit du går vill jag mig ock bege.

Där du stannar stannar också jag.

Där du dör vill jag ock dö en dag.

3. Ditt folk det skall också mitt folk bli,

din Gud alltid min Gud skall förbli.

Endast döden skilja får oss två.

Inför Gud jag ger min ed därpå.”

4. Vilken kärlek stor hos Rut vi ser!

Vilket föredöme hon oss ger!

Må vi visa fast orubblighet,

hålla oss till Gud i trofasthet.