Helgdagar och högtider

Lärare kan finna det ganska underligt att Jehovas vittnen inte tar del i att fira vanliga helgdagar eller högtider. Vi hoppas att det som här följer kommer att hjälpa dig att förstå varför vi ser så allvarligt på detta.

Många helgdagar och de sedvänjor som är förbundna med dem har en icke-kristen religiös bakgrund, kanske i större utsträckning än många tänker på. Det gör att Jehovas vittnen har invändningar mot dem. Vi försöker följa den princip som den kristne aposteln Paulus uttryckte:

”Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret? Hur rimmar Kristus med Beliar [en falsk gud], och vad förenar den troende med den otroende? ... Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem.” — 2 Korinthierna 6:14—17.

Om en helgdag eller en högtid på något sätt är förbunden med andra gudar eller gudinnor eller om firandet av den är emot vår uppfattning av Bibelns principer, tar vi alltså inte del i sådant firande.

Födelsedagar: Det är sannerligen inte orätt att vara med vid en fest och att generöst ge gåvor åt dem man tycker om. (Lukas 15:22—25; Apostlagärningarna 20:35) Jehovas vittnen ger gärna gåvor och tycker om att komma tillsammans när som helst på året. Men de enda två födelsedagsfester som Bibeln talar om gällde människor som inte tjänade Bibelns Gud. Den ene var en farao i Egypten och den andre den romerske härskaren Herodes Antipas, och vid båda dessa födelsedagsfester begicks mord. (1 Moseboken 40:18—22; Markus 6:21—28) Det är således inte förvånande att läsa följande historiska kommentarer om de första kristnas inställning till födelsedagsfirande:

”Idén om en födelsedagsfest var över huvud taget mycket fjärran från de kristnas föreställningsvärld under denna period.”  — August Neander: Allgemeine Geschichte der christlichen Religion und Kirche, band 1 (1825).

”Bakom födelsedagens festligheter ligger i antiken tron på en gudomlighet, en människas skyddsande (lat. genius), som tänktes född på samma gång som människan. En människas födelsedag var alltså även hennes genius’ födelse- och festdag, och denna genius firades genom offer och gåvor. ...

Vårt födelsedagsfirande bygger alltså på antik grund, och den kristna kyrkan ställde sig också att börja med fientlig mot födelsedagsfirandet.” — Karin Johansson, filosofie doktor i folklivsskildring: Jag gratulerar.

På sidorna 120, 121 i boken Årets folkliga fester (2:a upplagan, 1936) redogör författaren Martin P:n Nilsson för hur kristendomen på 300-talet gjordes till romersk statsreligion och säger:

”Från denna tid kan man följa, hur kyrkan, i stället för den ogenomförbara uppgiften att utrota hedniska bruk och seder, kristnar dem genom att stryka över dem med en rätt genomskinlig kristen fernissa. På det viset ha under senantiken och medeltiden det ena hedniska och folkliga bruket efter det andra vandrat över i kyrkan. Så gick det också med födelsedagsfirandet.”

Vid födelsedagsfester blir det dessutom ofta gärna så att man överdrivet uppmärksammar en person, och det är utan tvivel en orsak till att de första kristna undvek dem. (Predikaren 7:21) Du kommer således att finna att Jehovas vittnen inte tar del i födelsedagsfirande (festerna, sångerna, seden att ge presenter osv.).

Julfirandet: Den 25 december är inte Jesu Kristi födelsedag, vilket du säkert är medveten om. Du kanske anser att det inte spelar någon roll — att det är händelsen som är det viktiga. Men det sätt på vilket julfirandet och julhelgen har utvecklats visar att det ligger mera bakom det hela. Två uppslagsverk förklarar:

”Julfirandet är inte grundat på någon befallning från Gud, inte heller har det sitt ursprung i NT [Nya Testamentet]. Man kan inte fastställa dagen för Kristi födelse genom NT [Nya Testamentet] och inte heller genom någon annan källa. Kyrkofäderna i de tre första århundradena talar inte om något särskilt firande av  födelsen.” — John McClintock och James Strong: Cyclopedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature (Grand Rapids, Michigan, omtryckt 1981), band II, sidan 276.

”Jul betecknade tidigast en nordisk förkristen fest, troligen firad vid avslutningen av höstens slakt, tröskning och ölbrygd. ... Den förkristna julen synes ha varit ägnad en fruktbarhetskult, dyrkan av alverna och guden Frö. ... Denna dag [25 december] firades det romerska vintersolståndet, den obesegrade solens dag.” — Focus (1979), band 3, sidan 1525.

Det är allmänt känt att julen inte ursprungligen var en högtid då man firade Kristi födelse. I numret för december 1981 av tidskriften U.S. Catholic sägs det på sidan 32: ”Det är omöjligt att skilja julen från dess hedniska ursprung.” Det förklaras:

”Romarnas populäraste fest var saturnalierna, vilka började den 17 december och slutade med ’den obesegrade solens födelsedag’ (Natalis solis invicti) den 25 december. Någon gång strax före mitten av 300-talet beslutade den romerska kyrkans sluga ledare att den 25 december skulle vara en utmärkt dag att fira födelsen av ’rättfärdighetens sol’. Julen hade fötts.”

Hur har en del människor reagerat när de har fått veta detta om julen? Det sägs i The World Book Encyclopedia (1982) under ordet ”Jul”: ”Under 1600-talet var julen ... förbjuden i England och i delar av de engelska kolonierna i Amerika.” Eftersom människor förr har vägrat att fira jul på grund av dess hedniska ursprung, bör man kunna förstå varför Jehovas vittnen inte firar den i våra dagar. Vi tar inte del i festerna, lekarna, sångerna, julklappsutdelningen eller något annat som är förbundet med julfirandet och inte heller sådant som är förknippat med advent.

Jehovas vittnen intar samma ståndpunkt till andra religiösa eller halvreligiösa helgdagar eller högtider. Orsaken är att dessa helgdagar också är förbundna med icke-kristen tillbedjan; vissa drag i sådan tillbedjan dominerar faktiskt ofta firandet. Här följer några exempel:

Påsken: Man menar att den högtiden firas till minne av Kristi uppståndelse, men lägg märke till vad vissa uppslagsverk säger om den:

 ”Påsk. Ursprungligen den vårfest som hölls till ära för ljusets och vårens gudinna i den germanska mytologin. På anglosaxiska kallades hon Eastre. [Påsk heter ju Easter på engelska, till skillnad från Bibelns påsk, som heter passover.] Redan på 700-talet överfördes namnet av anglosaxerna till den kristna högtid som utformades för firandet av minnet av Kristi uppståndelse.” — John D. Davis: The Westminster Dictionary of the Bible (Philadelphia, 1944), sidan 145.

”Överallt jagar man de färgglada påskäggen som lagts av påskharen. Detta är inte bara barnlekar, utan spåren efter en fruktbarhetsrit. Både äggen och haren är nämligen fruktbarhetssymboler.” — Funk & Wagnalls Standard Dictionary of Folklore Mythology and Legend (New York, 1949), band 1, sidan 335.

Alla helgons dag: ”Det råder inget tvivel om att den kristna kyrkan försökte eliminera eller ersätta druidernas högtid för de döda genom att införa firandet av allhelgonadagen den 1 november. Denna högtid instiftades till ära för alla helgon, kända eller okända, men den lyckades inte ersätta det hedniska firandet av Samain.” (Encyclopædia Britannica [1959], band 11, sidan 107) Jehovas vittnen högtidlighåller varken allhelgonadagen eller Alla helgons dag.

Nyår: ”I det forntida Rom ägnade man årets första dag åt att fira Janus, portarnas och dörrarnas såväl som begynnelsens och slutets gud. ... Nyårsdagen blev en helgdag i den kristna kyrkan år 487 e. Kr.” — The World Book Encyclopedia (1982), band 14, sidan 237.

I Svensk Uppslagsbok (andra upplagan, band 21, spalt 695) sägs det: ”Kyrkan satte sig länge mot firandet av 1/1 på gr. av de hedniska festvanor, som då voro gängse.”

Valborgsmässoafton: Valborgsmässoafton är uppkallad efter Valborg. Om henne sägs det i Bonniers stora lexikon (1989): ”Hon dyrkades som befordrare av markens fruktbarhet, och hennes namn sammankopplades med hedniska vårseder kring 1 maj, som fick hennes namn i vår kalender. På tyskt område blev valborgsmässan (ty. Walpurgisnacht) genom häxtrons utveckling en häxsabbat ungefär som vår skärtorsdagsnatt.” — Band 14, sidan 54.

Mors dag och fars dag: Om mors dag sägs det i Encyclopædia Britannica (1959, band 15, sidan 849): ”En  högtid som härrör från modersdyrkan i det forntida Grekland. Regelrätt modersdyrkan med ceremonier för Kybele eller Rhea, gudarnas stora moder, utövades den 15 mars över hela Mindre Asien.” Fars dag tillkom i Sverige år 1931 som motsvarighet till mors dag.

Lucia: Lucia firas till minne av ett katolskt helgon som enligt sägnen led martyrdöden omkring år 300. Och om Luciadagen sägs det att den ursprungligen var ”förlagd till dagen för vintersolståndet och övertog åtskilliga hedniska föreställningar och bruk”. — Bonniers stora lexikon (1986), band 8, sidan 126.

Det här är bara några exempel på helgdagar som allmänt brukar firas och som skolbarn ofta förväntas ta del i genom vissa aktiviteter såväl i skolan som i förskolor. Men Jehovas vittnen vill av samvetsskäl inte ta del i sådana aktiviteter — vare sig de består i att sjunga, spela musik, spela en pjäs, gå i parad, rita bilder, vara med på fester, äta och dricka eller något annat. Men vi säger ingenting om att andra firar dessa helgdagar, och vi försöker inte heller hindra dem. Vi uppskattar mycket när lärare vänligt låter våra barn slippa vara med på aktiviteter som på något sätt har att göra med dessa helgdagar.

Nationella eller internationella evenemang

Evenemang med nationell eller internationell anknytning anordnas också ibland i skolorna i olika länder. I Sverige är det kanske inte så vanligt. Men om anordningar skulle göras för att uppmärksamma nationaldagen, FN-dagen, minnet av framstående folkledare, politiker eller andra berömda personligheter, avstår Jehovas vittnen respektfullt från att ta del.

Även om vi respekterar föremålen för sådana hyllningar, kan vi av samvetsskäl inte ägna dem vad vi betraktar som tillbedjan. Vi är neutrala till alla sådana högtidligheter. Det är i överensstämmelse med Jesu ord om sina efterföljare: ”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” — Johannes 17:16.

[Infälld text på sidan 20]

”Den förkristna julen synes ha varit ägnad en fruktbarhetskult, dyrkan av alverna och guden Frö”

[Infälld text på sidan 22]

Av samvetsskäl tar Jehovas vittnen inte del i några aktiviteter som har med helgdagar att göra

[Bild på sidan 18]

De första kristna firade inte födelsedagar

[Bild på sidan 21]

”Detta är inte bara barnlekar, utan spåren efter en fruktbarhetsrit. Både äggen och haren är nämligen fruktbarhetssymboler”