Tröst för de deprimerade

”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” (Romarna 8:22) Människor fick lida mycket vid den tid då detta skrevs för mer än 1.900 år sedan. Många var deprimerade och nedstämda. Därför fick de kristna uppmaningen: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna.” — 1 Thessalonikerna 5:14.

I dag är det betryck människor upplever ännu större, och fler än någonsin tidigare är deprimerade. Men bör det förvåna oss? Nej, faktiskt inte, för Bibeln identifierar vår tid som ”de sista dagarna” och beskriver dem som ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1—5) Jesus Kristus förutsade att det under de sista dagarna skulle vara ”ängslan bland nationer” och att människor skulle bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. — Lukas 21:7—11, 25—27; Matteus 24:3—14.

När människor under en längre tid upplever ängslan, fruktan, sorg eller andra sådana negativa känslor, blir de ofta deprimerade. Det som orsakar en depression eller djup nedstämdhet kan vara en kär anförvants död, skilsmässa, att man förlorat sitt arbete eller någon ihållande sjukdom. Människor blir också deprimerade när de fylls av en känsla av värdelöshet, när de känner sig misslyckade och tycker att de har svikit alla. Naturligtvis kan vem som helst bli förkrossad av en stressande situation, men när man fylls av en känsla av hopplöshet och inte kan se någon utväg ur sin svåra belägenhet, kan det leda till svår depression.

Människor i forna tider upplevde liknande känslor. Job drabbades av sjukdom och personliga tragedier. Han kände det som om Gud hade övergett honom, så han sade att han kände vämjelse  över livet. (Job 10:1; 29:2, 4, 5) Jakob var deprimerad över att hans son av allt att döma hade dött, och han vägrade att låta sig tröstas och önskade att han var död. (1 Moseboken 37:33—35) Kung David, som bar på skuldkänslor för ett allvarligt felsteg, klagade: ”Hela dagen har jag gått omkring sorgsen. Jag har blivit känslolös.” — Psalm 38:6, 8; 2 Korinthierna 7:5, 6.

Många i vår tid har blivit deprimerade för att de överskattar sig själva och försöker följa en daglig rutin som de mentalt, känslomässigt och fysiskt inte orkar med. Det är uppenbart att stress i kombination med negativa tankar och känslor kan påverka kroppen och bidra till en kemisk obalans i hjärnan, vilket leder till depression. — Jämför Ordspråken 14:30.

Hjälp som de behöver

Epafroditos, en kristen från Filippi under det första århundradet, blev ”nedstämd därför att . . . [hans vänner hade] hört att han hade blivit sjuk”. Epafroditos, som blev sjuk sedan han hade sänts till Rom av sina vänner med förnödenheter till aposteln Paulus, kanske kände det som om han hade svikit sina vänner och att de tyckte att han hade misslyckats. (Filipperna 2:25—27; 4:18) Hur hjälpte aposteln Paulus honom?

Han skickade hem Epafroditos till vännerna i Filippi med ett brev som löd: ”Välkomna . . . [Epafroditos] på sedvanligt sätt i Herren med all glädje; och fortsätt att hålla män av detta slag kära.” (Filipperna 2:28—30) Att Paulus talade så berömmande om Epafroditos och att filipperna välkomnade honom med värme och tillgivenhet måste säkerligen ha tröstat honom och lindrat hans nedstämdhet.

Utan tvivel är Bibelns råd att ”tala tröstande till de nedstämda själarna” det bästa man kan göra. ”Det man framför allt behöver veta är att andra bryr sig om en som människa”, sade en kvinna som led av depression. ”Man behöver få höra någon säga: ’Jag förstår; du kommer snart att bli frisk igen.’”

Den som är deprimerad behöver ofta ta initiativet och välja ut någon som är förstående och som han kan anförtro sig åt. Denne  bör vara en god lyssnare och vara mycket tålmodig. Han eller hon bör undvika att läxa upp den deprimerade eller göra kategoriska uttalanden som: ”Så där får du inte känna det” eller: ”Det är fel inställning.” Den deprimerades känslor är väldigt sårbara, och sådana kritiska yttranden gör bara att det känns värre för honom.

Den som är deprimerad kanske känner sig värdelös. (Jona 4:3) Man bör dock komma ihåg att det som egentligen betyder något är hur Gud värderar en. Det sägs om Jesus att människor ”räknade honom för intet”, men det ändrade inte hans verkliga värde inför Gud. (Jesaja 53:3) Du kan vara säker på att precis som han älskar sin käre Son så älskar han också dig. — Johannes 3:16.

Jesus kände medlidande med dem som var betryckta och försökte hjälpa dem att se sitt egenvärde. (Matteus 9:36; 11:28—30; 14:14) Han förklarade att Gud till och med värderar små, oansenliga sparvar. ”Ingen av dem [blir] bortglömd inför Gud”, sade han. Hur mycket mer värderar han då inte människor som försöker göra hans vilja! Om dessa sade Jesus: ”Till och med era huvudhår är allesammans räknade.” — Lukas 12:6, 7.

Visst kan det vara svårt för en som är djupt deprimerad och som är förkrossad på grund av sina svagheter och tillkortakommanden att tro att Gud värderar honom så högt. Han kan känna sig säker på att han inte är värd Guds kärlek och omsorg. ”Våra hjärtan . . . [kan] domfälla oss”, medger Guds ord. Men är det det som är avgörande? Nej, det är det inte. Gud inser att syndfulla människor kan tänka negativt och till och med domfälla sig själva. Hans ord säger därför tröstande: ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting.” — 1 Johannes 3:19, 20.

Ja, vår himmelske Fader ser mer än bara våra synder och misstag. Han känner till förmildrande omständigheter, hela vår livskurs, våra motiv och föresatser. Han vet att vi har ärvt synd, sjukdom och död och därför är mycket begränsade. Det faktum att vi känner oss bedrövade och är besvikna på oss själva är i sig självt ett bevis för att vi inte vill synda och inte har gått för långt. Bibeln säger att vi mot vår vilja blev lagda ”under fruktlösheten”.  Så Gud har full förståelse för vår ömkliga situation, och han tar barmhärtigt hänsyn till vår svaghet. — Romarna 5:12; 8:20.

”Jehova är barmhärtig och nådig”, försäkrar Bibeln. ”Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han avlägsnat våra överträdelser från oss. Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:8, 12, 14) Ja, Jehova är ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. — 2 Korinthierna 1:3, 4.

Den hjälp som deprimerade behöver mest är den som de kan få när de närmar sig sin barmhärtige Gud och tackar ja till hans inbjudan att kasta sin börda på honom. Han kan verkligen ”återuppliva de krossades hjärta”. (Psalm 55:22; Jesaja 57:15) Guds ord uppmuntrar därför till att man ber. ”Kasta allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:7) Ja, med hjälp av bön och ödmjuk anhållan kan man komma närmare Gud och få del av ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:6, 7; Psalm 16:8, 9.

Att man gör vissa förändringar i sin livsstil kan också hjälpa en att komma över depression. Att motionera, äta hälsosam mat, få frisk luft och tillräckligt med vila och att undvika för mycket TV-tittande är alltsammans viktigt. En kvinna har hjälpt deprimerade personer genom att få dem att ta raska promenader. När en deprimerad kvinna sade: ”Jag vill inte gå ut och gå”, svarade hon vänligt men bestämt: ”Jo, du skall gå.” Hon berättade vidare: ”Vi gick sex kilometer. När vi kom tillbaka var hon trött, men hon kände sig bättre. Ingen tror att det kan vara så nyttigt med ansträngande motion förrän man får dem att pröva det.”

Men ibland kan det vara omöjligt att helt övervinna en depression, även om man har prövat allt, också medicinsk behandling. ”Jag har prövat allting”, sade en medelålders kvinna, ”men depressionen är fortfarande kvar.” På liknande sätt är det nu ofta omöjligt att bota blinda, döva eller förlamade. Men de som är deprimerade kan få tröst och hopp genom att regelbundet läsa Guds ord, som ger oss det säkra hoppet om bestående bot från alla  mänskliga sjukdomar. — Romarna 12:12; 15:4.

När ingen kommer att bli deprimerad igen

När Jesus beskrev allt det fruktansvärda som skulle drabba jorden under de sista dagarna, tillade han: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:28) Jesus talade om befrielsen in i Guds rättfärdiga nya värld, där ”skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. — Romarna 8:21.

Vilken lättnad det kommer att bli för alla att bli befriade från tidigare bördor och att varje dag få vakna med ett kristallklart sinne, ivriga att ta itu med dagens verksamhet! Ingen kommer längre att hämmas av depressionens mörka moln. Det säkra löftet till mänskligheten är att Gud ”skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Om inte annat anges, är alla bibelcitat hämtade från Nya Världens översättning av den Heliga skrift.