De som överlever får inte vara någon del ”av världen”
Kapitel 11
De som överlever får inte vara någon del ”av världen”
1, 2. a) Vad sade Jesus om sina lärjungars förhållande till världen? b) Vad innebär detta inte, och varför inte det?
VI MÄNNISKOR befinner oss alla ”i världen”, dvs. vi lever i människovärlden. Men Jesus Kristus sade att hans efterföljare inte får vara ”av världen”. (Johannes 17:11, 14) Vad menade han? Om vi hoppas få vara bland dem som får överleva till liv i Guds nya ordning, behöver vi förstå detta.
2 Låt oss först tänka på vad det inte betyder att inte vara ”av världen”. Det betyder inte att vi skall isolera oss från människorna. Det betyder inte att vi skall leva som eremiter i en håla eller dra oss tillbaka till ett kloster eller någon annan avlägsen plats. Tvärtom, kvällen före sin död bad Jesus till sin Fader för sina lärjungar, varvid han sade: ”Jag beder icke, att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda [vaka över dem för den ondes skull, NW]. De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.” — Johannes 17:15, 16.
3, 4. a) I vilka verksamhetsgrenar är det nödvändigt för de kristna att ha kontakt med världsmänniskor? b) Men vad måste de undvika?
3 I stället för att gömma sig undan från folk blev Jesu lärjungar sända ut i världen för att göra sanningen känd. (Johannes 17:18) De skulle tjäna som ”världens ljus” genom att låta sanningens ljus lysa inför människorna, så att dessa kunde se hur Guds sanning påverkar människors liv till det goda. — Matteus 5:14—16.
4 De kristna kommer med nödvändighet i kontakt med många människor, när de arbetar för sitt och sina familjers uppehälle och när de förkunnar Guds rikes goda nyheter för människorna. Som aposteln Paulus visar förväntas det alltså inte att de skall ”rymma ur världen” i fysiskt avseende. De kan inte helt och hållet underlåta att ”hava något umgänge” med världsmänniskor. Men de kan och måste avhålla sig från de orätta gärningar som flertalet människor bedriver och som skulle kunna besmitta dem och den kristna församlingen. — 1 Korintierna 5:9—11.
5. Hur belyses den behövliga avskildheten från världen i fallet med Noa och hans familj?
5 De måste alltså vara lika Noa och hans familj. På Noas tid vandrade alla människor ”i fördärv på jorden”. (1 Moseboken 6:12) Men Noa och hans familj var annorlunda. Genom att Noa vägrade att sluta sig till de övriga människorna i deras ogudaktiga vandel och genom att han predikade rättfärdighet blev han ”världen till dom”, i det han visade att den var oförlåtligen i strid med Guds vilja. (Hebréerna 11:7; 2 Petrus 2:5) Det var därför som han och hans familj fick överleva, när den globala floden gjorde slut på den ogudaktiga mänskligheten. De var ”i världen”, men samtidigt var de inte ”av världen”. — 1 Moseboken 6:9—13; 7:1; Matteus 24:38, 39.
VAD ÄR TILLBÖRLIG KÄRLEK TILL MÄNNISKOR SOM ÄR AV VÄRLDEN?
6. Är det rätt att visa någon som helst kärlek gentemot människorna i världen?
6 Om du skulle upphöra att vara en del ”av världen”, skulle det då innebära att du blev hatisk mot mänskligheten? Inte alls. Tvärtom skulle du efterlikna Jehova Gud. Som det omtalas i Johannes 3:16 säger Jesus Kristus till oss: ”Så älskade Gud världen [människovärlden], att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” Guds omtanke om människor av alla slag och medlidande med dem är det exempel vi bör efterfölja. — Matteus 5:44—48.
7, 8. a) Vad sade aposteln Johannes om att älska världen? b) Vad innebär detta, och hur visar Johannes’ ytterligare kommentarer just detta?
7 Men säger inte aposteln Johannes till oss: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom”? Om Gud älskade världen, varför sade då aposteln detta? — 1 Johannes 2:15.
8 Bibeln visar att Gud älskade människovärlden helt enkelt som människovarelser, människor i ett ofullkomligt, döende tillstånd som var i skriande behov av hjälp, vare sig de insåg det eller inte. Men han älskade inte de ogudaktiga egenskaper de hade och som ådagalades i orätta begärelser. Och han älskade inte de ogudaktiga gärningar de bedrev. Aposteln Johannes varnade för att älska de orätta begärelser och gärningar som kännetecknade människovärlden, i det han sade: ”Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Johannes 2:15—17.
9, 10. a) Hur kan det sägas att dessa begärelser är av världen? b) Vilken verkan har dessa begärelser haft på mänskligheten?
9 Ja, dessa köttets begärelser och ögonens begärelser och begäret efter personlig upphöjelse var verkligen av världen — det var detta som utvecklade sig hos människosläktets första föräldrar och förde dem in på en upprorisk kurs. (1 Moseboken 3:1—6, 17) Orätt begärelse föranledde dem att söka bli oberoende av Gud, så att de kunde följa själviska intressen som var emot hans vilja. Att de följde dessa själviska begärelser ledde till att de överträdde Guds lagar.
10 Tänk på vad du ser omkring dig i våra dagar. Bygger inte de flesta människorna i dag sitt liv kring köttets begärelser och ögonens begärelser och ”högfärd över detta livets goda”? Är det inte dessa ting som formar förhoppningar och intressen hos det stora flertalet människor, styr deras handlingssätt och deras uppträdande gentemot varandra? Jo, och detta har lett till att de överträder Guds lagar. På grund härav är människans historia en enda lång redogörelse för oenighet och krig, för omoraliskhet och brottslighet, för kommersiell vinningslystnad och förtryck, för ärelystnad och strävan efter ryktbarhet och makt.
11. Varför är alltså inte Guds kärlek till världen i strid med vad aposteln Johannes fördömer?
11 Vi kan alltså se skillnaden mellan att älska världen såsom Gud gjorde och att älska dess orätta begärelser och sedvänjor, vilket aposteln fördömer. Guds kärlek till människovärlden kom till uttryck just för det ändamålet att bereda vägen för människorna att bli fria från dessa syndiga begärelser och deras dåliga följder, däribland döden själv. Han gav uttryck åt denna kärlek till stor kostnad för sig själv, i det han gav sin egen Son till ett offer för att återlösa mänskligheten. Men beträffande vemhelst som förkastar det offret och uppsåtligen fortsätter att handla i olydnad säger bibeln att ”Guds vrede förbliver över honom”. — Johannes 3:16, 36; Romarna 5:6—8.
12. Hur kan vi utröna om den kärlek vi hyser till människorna i världen behagar Gud eller inte?
12 Hur är det då med oss? Älskar vi människorna i världen på grund av uppriktig omsorg om dem som medmänniskor, människor som behöver hjälp för att kunna finna vägen till liv i Guds ynnest? Eller älskar vi just de ting som avhåller dem från att bli Guds tjänare — deras sätt att visa sitt oberoende av Gud, genom att överträda hans lagar för att tillfredsställa sina själviska köttsliga intressen, och deras omsorg om sin egen betydelse och ära i stället för Guds? Om vi dras till människor och älskar att vara tillsammans med dem på grund av dessa dåliga egenskaper, då älskar vi världen på det sätt som aposteln varnade för.
13. Hur skulle kärlek till världen kunna hålla en människa tillbaka från att tjäna Gud?
13 Eftersom många människor på Jesu tid älskade världens onda vägar, undvek de att frimodigt träda fram som Jesu lärjungar. De önskade inte förlora sin popularitet och ställning bland människorna i deras sociala och religiösa kretsar. De älskade att bli prisade av människor i stället för att få Guds godkännande. (Johannes 12:42, 43) Somliga idkade välgörenhet och utförde andra religiösa gärningar — men i första hand därför att de önskade bli väl ansedda av människor, ja, av människovärlden. (Matteus 6:1—6; 23:5—7; Markus 12:38—40) Ser du inte hur människor, även många i kristenheten, visar samma kärlek till världens orätta levnadskurs i våra dagar? Men bibeln visar att detta inte är den kurs som leder till att man får överleva.
ATT HÅLLA SIG FRI FRÅN ”DENNA VÄRLDENS FURSTES” VÄLDE
14. Vem utsatte Jesus för frestelse, då han var på jorden, och med vilket resultat?
14 Guds egen Son utsattes för frestelser i fråga om just dessa ting. Det gjordes en ansträngning att uppväcka en självisk köttets begärelse och ögonens begärelse hos honom och förmå honom att göra en uppvisning av vad han förmådde för att därigenom göra intryck på folk — att bli lik världen. Han blev till och med erbjuden herradömet över alla världens riken och deras härlighet. Han avvisade blankt detta erbjudande. Han visste hur han skulle visa kärlek till världen i överensstämmelse med sin Faders vilja. Men från vem kom denna vädjan till själviskhet? Från den som först ifrågasatte Jehova Guds suveränitet, densamme som förmådde våra första föräldrar att visa sig otrogna mot sin Skapare, nämligen Satan, djävulen. (Lukas 4:5—8) Detta är en viktig sak som vi bör inse och erkänna. Varför det?
15. Visa med hjälp av din bibel vem ”denna världens furste” är.
15 Därför att den visar att människovärlden i allmänhet, inbegripet dess världsliga kungadömen och andra herravälden, har Guds motståndare som sin osynlige härskare. Jesus själv talade om denne Guds främste motståndare och kallade honom ”denna världens furste”. (Johannes 12:31; 14:30; 2 Korintierna 4:4) Aposteln Paulus talade också om ”ondskans andemakter” eller demoner under Satans välde och sade att de utgör ”furstar och väldigheter och världshärskare”, mot vilka de kristna behöver försvara sig med hjälp av en andlig vapenrustning. — Efesierna 6:10—13.
16. Hur stor del av världen har blivit vilseledd av Satan och befinner sig i hans våld?
16 Endast ett fåtal har förblivit fria från denne osynlige härskares och hans stridskrafters välde. Men ”världen”, dvs. mänsklighetens stora massa, ”är i den ondes våld”. Genom demoniskt inflytande ”förvillar [han] hela världen”, däribland de jordiska styresmännen, och leder dem in på en kurs som för till sammanstötning med Gud och hans rike genom Kristus Jesus. — 1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 12:9; 16:13, 14; 19:11—18.
17. a) Vad vittnar den ”ande”, som världen ådagalägger, i fråga om vem det är som leder mänskligheten? b) Skulle det behaga Skaparen om vi ådagalade en sådan ande?
17 Förefaller detta svårt att tro? Men ådagalägger inte flertalet människor i denna världen klart och tydligt den ”ande” — den förhärskande inställning och drivkraft — och de gärningar som karakteriserar Guds motståndare? Världen utöver finner vi den lögnaktighet, det bedrägeri, det hat, den våldsamhet och den mordlust som bibeln säger kännetecknar människor som är ”av djävulen”, dvs. har honom till sin andlige ”fader”. (Efesierna 2:2, 3; Johannes 8:44; 1 Johannes 3:8—12) Denna världens ande kommer förvisso inte från en kärleksfull Skapare.
18. Hur visar vår inställning i fråga om styrelse huruvida vi är fria från ”denna världens furstes” välde?
18 Ser vi inte också hur det stora flertalet människor förtröstar på att människors planer och projekt skall bringa dem fred och säkerhet på jorden? Hur många människor känner du som verkligen förväntar att Gud och hans Sons rike skall lösa jordens problem, i stället för att mena att mänskliga politiska system skall göra det? Men Jesus sade: ”Mitt rike är icke av denna världen.” Hans rike har inte sitt ursprung i denna världen, eftersom det inte är människor som ger det dess myndighet eller upprättar det eller håller det vid makt. Det är Gud själv som gör detta. (Johannes 18:36; Jesaja 9:6, 7) För att få vara bland dem som hoppas få överleva, när detta rike ingriper mot alla sina motståndare, är det alltså nödvändigt att vi inser det ofrånkomliga faktum att Satan behärskar denna världen och dess system. Vi måste bevara oss fria därifrån genom att ta en fast ståndpunkt för Jehovas rättfärdiga regering genom Kristus Jesus. — Matteus 6:10, 24, 31—33.
19. Vad visar historien i fråga om det sätt varpå de första kristna visade att de inte var någon del ”av världen”?
19 Historien visar hur de första kristna, fastän de var respektfulla, laglydiga medborgare, var beslutna att inte vara någon del ”av världen”, även om detta medförde svår förföljelse för dem. Vi läser uttalanden sådana som dessa:
”Urkristendomen mötte ringa förståelse och betraktades med ovilja av den hedniska världens härskare. . . . Kristna vägrade att fullgöra vissa förpliktelser som ålades romerska medborgare. . . . De ville inte inneha några politiska ämbeten.” — Heckel och Sigman: On the Road to Civilization, A World History, sid. 237, 238.
”De vägrade att ta någon som helst aktiv del i den civila administrationen eller i kejsardömets militära försvar. . . . Det var otänkbart att de kristna, utan att avsäga sig en heligare plikt, skulle kunna åtaga sig soldatens, ämbetsmannens eller furstens roll.” — Edward Gibbon: History of Christianity, sid. 162, 163.
”Origenes [som levde på 100- och 200-talet v.t.] . . . säger att ’den kristna kyrkan inte kan inveckla sig i krig mot någon nation. Dess medlemmar har lärt av sin Anförare att de är fridens barn.’ Under denna period led många kristna martyrdöden därför att de vägrade militärtjänst. Den 12 mars 295 blev Maximilianus, som var son till en ryktbar romersk veteran, inkallad till tjänstgöring i den romerska hären, och han vägrade genom att helt enkelt säga: ’Jag är kristen.’” — H. Ingli James, enligt citat i boken Treasury of the Christian World, redigerad av A. Gordon Nasby, sid. 369.
20. Vilka söndrande handlingar avhåller sig Jehovas tjänare ifrån för att hålla sig fria från ”denna världens furstes” välde?
20 Genom att bevara denna frihet från inblandning i världens angelägenheter har Jehovas tjänare ingen del i dess stridigheter, dess söndrande nationalism eller rasdiskriminering, dess samhällskonflikter. Deras av Gud vägledda inställning bidrar till fred och säkerhet bland människor av alla slag. (Apostlagärningarna 10:34, 35) De som överlever den kommande ”stora vedermödan” kommer i själva verket ”ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.
VÄRLDENS VÄNNER ELLER GUDS VÄNNER?
21. Varför kan en människa som följer bibeln inte samtidigt förvänta att bli älskad av världen?
21 Jesus sade till sina lärjungar: ”Voren I av världen, så älskade ju världen, vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder. . . . Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder.” (Johannes 15:19, 20) Den enkla sanningen är att det enda sättet att få världens vänskap är att bli den lik, dela dess begärelser, ärelystnad, fördomar, beundra dess tänkesätt och filosofiska uppfattningar, anta dess sedvänjor och handlingssätt. Men de som understöder denna världen förargas över att få sina villfarelser och misstag avslöjade eller att bli varnade för de faror som deras handlingssätt leder till. Det är därför den som följer bibeln, följer dess läror i sitt uppförande och levnadssätt och talar väl om den, helt enkelt inte kan undgå att bli hatad av världen. — Johannes 17:14; 2 Timoteus 3:12.
22. Vilket val står var och en inför i fråga om vänskap?
22 Bibeln visar alltså att vi har ett klart och tydligt val att göra. I Jakob 4:4 läser vi: ”Veten I då icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.” Gud har också sina normer för vänskap, och de överensstämmer inte med den syndiga människovärldens normer. — Psalm 15:1—5.
23. a) Vad skulle utvisa att en människa är världens vän? b) Hur kan vi visa att vi är Guds vänner?
23 Om vi skall äga Guds vänskap, som medför att man får överleva in i hans nya ordning, beror på mycket mer än huruvida vi tillhör eller inte tillhör vissa av denna världens organisationer. Om vi ådagalägger världens ande, delar dess världsliga syn på livet, då identifierar vi oss som världens vänner och inte som Guds vänner. Världens ande frambringar ”köttets gärningar”, sådant som ”otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom [utövande av spiritism, NW], ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant”. Bibeln säger tydligt att ”de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel”. Och alldeles motsatt: Om vi är Guds vänner, kommer vi att ha hans ande med dess frukter ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet”. — Galaterna 5:19—23.
24. a) Varför är det oförståndigt att ta efter de människor som världen skänker ära? b) Hur kan vår inställning till materiella ägodelar visa vems vänskap vi verkligen söker?
24 Vems ande ådagalägger då vi? Svaret kommer att hjälpa oss att avgöra vems vänner vi är i verkligheten. Eftersom vi lever i denna nuvarande onda värld och blir föremål för dess inflytanden, bör vi inte bli överraskade om vi finner att vi behöver göra förändringar i vårt liv för att kunna behaga Gud. Världens människor brukar ju till exempel hopa ära och hedersbetygelser över personer vars ärelystna strävan skänker dem stort välstånd, makt och ryktbarhet. Människor tar sådana världsliga hjältar och idoler till mönster, tar efter dem i tal, uppförande, sätt och klädsel. Vill du bli identifierad som en beundrare av sådana människor? Deras bedrifter är raka motsatsen till vad Guds ord uppmanar oss att göra till vårt mål i livet. Bibeln inriktar oss på andlig rikedom och styrka och äran att få tjäna som Guds representanter och språkrör på jorden. (1 Timoteus 6:17—19; 2 Timoteus 1:7, 8; Jeremia 9:23, 24) Världens kommersiella propaganda vänder människor till materialism. De leds till att tro att deras lycka är helt och hållet förknippad med materiella ägodelar, och de tillmäter dessa långt större vikt än Guds ord eller sådant som har andligt värde. Sådant kommer att tillvinna dig världens vänskap men avskära dig från Guds vänskap. Vilket betyder mest för dig? Vilket kommer att leda till större och mera förblivande lycka?
25. a) Vad bör vi förvänta från världen, när vi vänder ryggen åt dess vägar? b) Vad kommer att sätta oss i stånd att verkligen göra om vårt sinne till att betrakta saker och ting som Gud gör?
25 Det är lätt att ge efter för världens mönster. Och på grund av dess dåliga ande kommer världens understödjare att förargas över att du väljer en annan väg. (1 Petrus 4:3, 4) Man kommer att öva påtryckningar på dig för att få dig likriktad — låta det världsliga mänskliga samhället forma dig till dess likhet. Man kommer att använda världens visdom — dess filosofiska uppfattningar om vad som skänker framgång i livet — för att försöka behärska ditt tänkesätt. Det krävs alltså verklig ansträngning och tro att göra om sinnet till att se tingen från Guds synpunkt och inse varför ”denna världens visdom är dårskap inför Gud”. (1 Korintierna 1:18—20; 2:14—16; 3:18—20) Genom flitigt studium av Guds ord kan vi genomskåda denna världens falska visdom, se de dåliga följder som den redan för med sig och det ödesdigra slut som den måste leda till. Då kan vi också komma att helt och fullt uppskatta visdomen i Guds väg och de säkra välsignelser som den garanterar.
LÖNLÖST ATT GE LIV OCH ENERGI ÅT EN FÖRSVINNANDE VÄRLD
26. Skulle det vara förståndigt att bli inblandad i världsliga humanitära organisationers verksamhet för att söka förbättra förhållandena?
26 Somliga kan invända: ”Men gör inte många organisationer i världen mycket gott, arbetar för folkets skydd, hälsa, utbildning och frihet?” Det är sant att vissa organisationer ger tillfällig lindring i fråga om några få av människornas svårigheter. Men de är alla en del av världen som är främmande för Gud, och de vänder människornas uppmärksamhet mot ett bibehållande av den nuvarande tingens ordning. Ingen av dem förespråkar Guds styre över jorden, hans rike genom hans Son. När allt kommer omkring kan även somliga brottslingar, som ägnar sig åt onda och skadliga förehavanden, uppfostra barn, dra försorg om familjen och till och med öva välgörenhet till gagn för samhället. Men skulle detta rättfärdiga oss, om vi understöder kriminella organisationer på något sätt? — Jämför 2 Korintierna 6:14—16.
27. Vilket är det enda sätt varpå vi kan hjälpa människor i denna världen att bli med bland dem som får överleva in i Guds nya ordning?
27 Kan vi verkligen visa sann kärlek till människorna genom att ansluta oss till något av världens förslag och dess planer, i det vi ägnar tid och energi åt att arbeta för dessas framgång? Om du ville hjälpa människor som var sjuka och plågade, skulle du då göra det genom att vara tillsammans med dem på sådant sätt att du blev smittad av samma sjukdomar? Skulle du inte vara till mycket större hjälp för dem, om du själv bevarade hälsan och försökte bistå dem att finna vägen till hälsa? Det nuvarande mänskliga samhället är andligen sjukt. Ingen av oss kan rädda det, ty Guds ord visar att dess sjukdom leder till dess död. (Jämför Jesaja 1:4—9.) Men vi kan hjälpa individer i världen att finna vägen till andlig hälsa och till att få överleva in i en rättfärdig ny ordning — förutsatt att vi själva håller oss avskilda från världen. (2 Korintierna 6:17) Var därför förståndig och undvik att bli inblandad i världens förslag och planer och ansträng dig att undvika att bli smittad av världens ande och ta efter dess orättfärdiga handlingssätt. Glöm aldrig att ”världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen”. — 1 Johannes 2:17.
[Frågor]
