Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Det val som tillförsäkrar liv i verklig fred och säkerhet

Det val som tillförsäkrar liv i verklig fred och säkerhet

Kapitel 16

Det val som tillförsäkrar liv i verklig fred och säkerhet

1. Vilken frid och tillförsikt kan vi nu få åtnjuta, om vi träffar det rätta valet?

VILKEN välsignelse det är att ha ett verkligt uppsåt i livet, att veta vart man är på väg! Och hur tillfredsställande det är att äga den vissheten att det inte finns någon bättre, förståndigare kurs som man möjligen skulle kunna välja! Vilken frid i sinne och hjärta detta skänker! Sådan frid och tillförsikt kan bli din, men endast om du träffar det rätta valet nu i denna tid, då det ges tillfälle till det.

2. Hur påverkas hela vår syn på livet av att vi lär känna Jehova och hans uppsåt?

2 Allt visar att vi inte kan betrakta denna världen som en källa till verklig fred och säkerhet. Bibeln hänvisar oss därför inte till världen, inte ens till oss själva, utan till Jehova Gud som den enda källan till verklig fred och säkerhet. Genom att vi lär känna honom och hans uppsåt med mänskligheten kommer vi att förstå varför vi finns till här på jorden och varför förhållandena är som de är i våra dagar. Vi lär känna den stora stridsfråga som hela mänskligheten ställs inför och hur denna stridsfråga, som inbegriper Jehovas universella suveränitet, angår var och en av oss och påverkar vårt hopp om liv. I ljuset av Guds ord kan vi se vad som är grundorsaken till mänsklighetens problem. Vi kan lära oss att bedöma huruvida våra mål är rätta och förståndiga och erhålla en stabil, tillförlitlig samling moralnormer att leva efter. Ja, även när vi ställs inför sjukdom, ålderdom eller död, kan vi äga den trösterika tillförsikten att vi, genom att vi gör Jehovas vilja, har garanti att få leva i en rättfärdig, hälsobringande ny ordning, till och med genom uppståndelse från de döda, om det blir nödvändigt.

3. Varför är Jehova den på vilken vi kan bygga alla våra förhoppningar?

3 Inte underligt då att Jesaja 26:4 uppmanar oss: ”Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.” Jehova, som är oföränderlig, allsmäktig och evig, är sannerligen den vi kan bygga alla våra förhoppningar på. Önskar du kvalificera dig för att få åtnjuta hans vägledning och beskydd, inte bara i närvarande tid, utan för all framtid i hans utlovade nya ordning? Vad måste du då göra?

4. Vad behöver vi för att vinna Jehovas ynnest, och vad är det som gör detta möjligt?

4 Mänskligheten som helhet har blivit avlägsnad från Gud på grund av våra första föräldrars synd. För att vinna Jehovas ynnest behöver alla människor bli försonade med honom, komma i en gynnsam ställning i förhållande till honom. Gud har öppnat vägen för varje människa att göra det förmedelst hans Son och Sonens offer till gagn för världen. (2 Korintierna 5:19—21; Efesierna 2:12, 13) Men det räcker inte att nu bara säga att vi önskar Guds vänskap.

5. Med vilket motiv bör vi söka Jehovas vänskap?

5 Vi bör vara villiga, ja, rentav angelägna, att bevisa för honom att vi önskar detta och önskar det av ett rätt motiv. Jehova Gud skulle förvisso inte ha behag till att vi sökte hans vänskap endast som ett medel att undgå någon olycka. Det är sant att det råder verklig tidsnöd i våra dagar på grund av att Guds dom är nära, men vi kan inte söka en rätt ställning i förhållande till Gud bara för en viss period och inte heller bara för att få överleva den kommande ”stora vedermödan”. Det måste gälla för all framtid. Endast sann kärlek kan ge oss ett sådant motiv. För att vi skall kunna visa att vår önskan är uppriktig har Jehova Gud därför i sitt ord fastställt vissa ting som vi var och en måste göra för att vinna försoning med honom.

EN LEVANDE TRO

6. Vilken tillförsikt måste vi ha till Gud för att behaga honom?

6 Jehova är en sanningens Gud. Vi kan, och bör med rätta, hysa absolut tillförsikt till hans löften. I själva verket är det ”utan tro . . . omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro, att han är till och att han lönar dem som söka honom.” (Hebréerna 11:6) Har du sådan tro? I så fall kommer du att vara säker på att allt som Gud gör har ett gott och rättfärdigt syfte och att han alltid har våra bästa intressen för ögonen. Av hans skapade verk — och i ännu högre grad av hans skrivna ord — kan du se att han inte endast är allvis och allsmäktig, utan också en Gud av kärleksfull omtanke. Han kommer naturligtvis aldrig att vika av från sina rättfärdiga normer eller överge sitt uppsåt. Ändå kommer det som han gör, trots det att vi är ofullkomliga och begår felsteg, att resultera i välsignelser för oss, om vi älskar rättfärdighet. Vi måste vara övertygade om detta, om vi skall kunna ha en tro som kan ge oss kraft och tröst under alla omständigheter.

7. Hur kommer tillförsikt till Jehovas rättfärdighet och vishet att skydda oss?

7 Till och med när vi får ta emot tillrättavisning, förebråelser eller tuktan, kan vi därför veta att det sker till vårt bästa och för vår eviga välfärds skull. Vi kommer på så sätt att förtrösta på Jehova Gud alldeles som en son eller dotter förtröstar på en kärleksfull, vis och stark fader. (Psalm 103:13, 14; Ordspråksboken 3:11, 12) Om vi har sådan tro, kommer vi inte att ifrågasätta eller tvivla på hans visa råd och inte heller på att hans vägar är rätta, även om vi till en tid kanske inte fullt förstår vissa saker. Detta kommer att vara ett skydd för oss. Därigenom placerar vi oss bland dem som psalmisten beskriver, då han säger: ”Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.” — Psalm 119:165; Ordspråksboken 3:5—8.

8. a) Varför räcker det inte med bara tro? b) Vilken handling, som omtalas i Apostlagärningarna 3:19, bör tron driva oss till?

8 Men ”tron utan gärningarna är till intet gagn”; den är ”död”, som det framhålls i Jakob 2:20, 26. Sann tro driver en människa till handling. Vad är bland det första som sann tro förmår en människa att göra? Den gör att hon visar ånger och handlar i enlighet därmed, vilket aposteln Petrus uppmanade människor på hans tid att göra, då han sade: ”Gören . . . bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren.” (Apostlagärningarna 3:19, 20) Vad innebär detta?

ÅNGER OCH OMVÄNDELSE

9. a) Vad är sann ånger? b) Vad är det vi behöver känna ånger över?

9 I bibeln betecknar ”bättring” eller ånger en förändring — en sinnesändring åtföljd av att man känner ledsnad eller samvetskval på grund av ett tidigare levnadssätt eller på grund av onda gärningar som man begått. (2 Korintierna 7:9—11) Om vi skall få åtnjuta de ”tider av vederkvickelse” som Gud har utlovat, kan vi inte bara ångra en eller flera orätta handlingar i det flydda. I stället måste vi visa ånger därför att vi inser att hela vår natur är syndfull till följd av att vi är Adams avkomlingar. Som aposteln Johannes säger: ”Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och . . . göra . . . honom [Gud] till en ljugare, och hans ord är icke i oss.” (1 Johannes 1:8, 10) Vi bör representera vår Skapare på ett tillbörligt sätt, i det vi tjänar i hans avbild och likhet. Men den nedärvda synden hindrar oss att göra detta på ett fullkomligt sätt; vi förfelar målet, vilket ordet ”synd”, sådant det används i bibeln, bokstavligen betyder. — 1 Moseboken 1:26; Romarna 3:23.

10, 11. a) Vem har vi att tacka för vårt liv, och varför det? b) Hur bör vi därför använda vårt liv?

10 Vi står alltså i skuld till Gud och behöver hans förlåtelse. (Matteus 6:12) Vi inser att vi har honom att tacka för vårt liv, eftersom han är vår Skapare. Men nu lär vi oss också att genom hans Sons offer av sitt fullkomliga mänskliga liv blev hela mänskligheten köpt eller återlöst — och det inbegriper oss. Eftersom vi blivit ”köpta förmedelst ett pris” av så stort värde, bör vi inte vara ”människors slavar”, inte ens slavar under oss själva och våra egna själviska önskningar. (1 Korintierna 7:23, NW) Men är inte det vad vi alla var, innan vi lärde känna sanningen och tog emot den? — Johannes 8:31—34.

11 Uppskattar du att Gud har gett sin Son, och uppskattar du av hjärtat vad Gud har gjort för att öppna vägen till flykt undan träldom under synd och död? Då kommer du säkert att uppriktigt ångra vad du i det flydda underlåtit i fråga om att använda ditt liv i lydnad för din Skapare. Detta kommer att förmå dig att känna djup ånger över att du följt en kurs i livet lik världens, främmande för Guds vilja och uppsåt. — Apostlagärningarna 17:28, 30; Uppenbarelseboken 4:11.

12. Hur visar en ångerfull person att han verkligen har förkastat sin tidigare vandel?

12 Denna sanna ånger leder till att man vänder om, vilket är vad ordet ”omvändelse” betyder. Den som uppriktigt ångrar sig beklagar inte bara att han tidigare missbrukat sitt liv; han förkastar denna orätta vandel och kommer i själva verket att hata sitt felaktiga handlingssätt. Han visar detta genom att ”vända om” och göra Guds vilja, i det han bringar sitt liv i överensstämmelse med Guds uppsåt. Han utför ”sådana gärningar, som tillhöra bättringen”. — Apostlagärningarna 26:20; Romarna 6:11.

13. a) Vad betyder Jesu uttalande att den som önskar följa honom måste ”förneka sig själv”? b) Av vilket skäl underkastar vi oss därför helt och fullt under Jehova, och hur påverkar det vårt liv?

13 En del av denna ånger och omvändelse inbegriper att man gör så som Jesus Kristus sade till sina lärjungar att de måste göra, nämligen ”förneka sig själv”. (Matteus 16:24, NW) Det innebär att vi inte längre gör något själviskt anspråk på oss själva eller på någon förment ”rättighet” att leva vårt liv enligt våra egna själviska önskningar utan att ta hänsyn till Guds vilja och uppsåt. I stället erkänner vi att Jehova Gud verkligen har rätt till vårt liv, inte bara därför att han är Skaparen, utan i synnerhet därför att hans Son köpt hela människosläktet förmedelst sitt lösenoffer. Som aposteln Paulus uttrycker det, då han skriver: ”Ni [tillhör] inte er själva, ty ni blev köpta med ett pris.” (1 Korintierna 6:19, 20, NW) Vi missbrukar alltså inte den storslagna frihet som sanningen öppnar för oss, utan i stället underkastar vi oss helt och fullt att göra Guds vilja som anges för oss genom hans Son. (Galaterna 5:13; 1 Petrus 2:16) Och vi gör detta, inte bara därför att det är rätt, utan därför att vi älskar Jehova Gud av allt vårt hjärta och av all vår själ och av allt vårt förstånd och av all vår kraft. (Markus 12:29, 30) Detta innebär sannerligen för var och en av oss att leva ett liv av fullt överlämnande eller full hängivenhet för Gud. Är denna levnadskurs en börda eller något betungande? Nej, tvärtom. Den sätter oss i stånd att njuta av livet som aldrig förr. — Matteus 11:28—30.

ATT OFFENTLIGEN FÖRKUNNA TILL FRÄLSNING

14. a) När en människa kommer därhän att hon känner sig driven att erkänna Jehovas rättmätiga äganderätt till henne, hur kan hon då ge uttryck åt detta inför Gud? b) Vad annat bör hon önska göra, såsom det anges i Romarna 10:10, 13?

14 Det är förträffligt att vi i bön till Gud uttrycker vår tro på hans föranstaltningar, i det vi erkänner att han rättmätigt äger oss. Men det finns mer vi kan och bör önska göra. Romarna 10:10, 13 (NW) säger oss: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning”, och ”var och en som åkallar Jehovas namn skall bli frälst”. Vi bör därför känna oss glada över att offentligen få uttrycka vår tro på Jehova Gud och på hans föranstaltningar och göra detta från ett hjärta som är fyllt av uppskattning. Ett sätt på vilket vi kan göra detta är i förbindelse med vattendopet.

15. Varför bör vi allvarligt tänka på dop i vatten?

15 Då Jesus Kristus började sin offentliga förkunnarverksamhet bland människorna, framställde han sig för Johannes döparen för att bli döpt i vatten. Bibeln omtalar att han då sade till Gud: ”Jag kommer för att göra din vilja.” (Hebréerna 10:9; Psalm 40:8, 97, 8) Jesus föreskrev att alla de som kommer för att bli hans lärjungar också skall bli döpta. Är du redo för dop i vatten som bevis för att du är en sådan lärjunge? — Matteus 28:19, 20.

16. a) Hur kan du avgöra om du är redo att bli döpt? b) Vad gör den presiderande tillsyningsmannen för att hjälpa individer i deras förberedelse för dopet?

16 Det är ett storslaget privilegium att bli ett överlämnat, döpt vittne för Jehova, den ende sanne Guden, hela universums rättmätige suverän. Låt oss påminna oss vad detta inbegriper: Jehova har kärleksfullt öppnat vägen för dig att komma i ett godkänt förhållande till honom. Men för att göra det måste du äga tro. Du måste verkligen tro att bibeln är Guds inspirerade ord. (2 Timoteus 3:16, 17) Du måste utöva tro på Kristus Jesus som det enda medel varigenom du kan vinna en godkänd ställning inför Gud. (Apostlagärningarna 4:12) Du behöver inse att du är fullständigt beroende av Jehova Gud och uppriktigt önska överlämna hela ditt liv åt honom till att göra hans vilja, inte bara för några år, utan för evigt. Är det i sanning vad som bor i ditt hjärta? Som du nu vet inbegriper det att inte vara någon del ”av världen”. (Johannes 17:16; 1 Johannes 2:15) Som bevis på att du har ångrat dig och ”vänt om” måste du överge de sedvänjor som strider mot Guds rättfärdiga normer och nu uppriktigt sträva att göra det som Gud befaller. Har du på grund av i hjärtat känd kärlek till Jehova gjort om ditt sinne, så att du nu betraktar livet på det sättet? (Romarna 12:1, 2) Då uppmuntrar bibeln dig att offentligen förkunna denna tro. Om detta är din önskan, skulle det vara på sin plats att du talar med den presiderande tillsyningsmannen i församlingen av Jehovas kristna vittnen i din trakt och öppet ger till känna hur du känner det. Han kommer då att ordna med att det hålls en genomgång med dig av bibelns grundläror som förberedelse för dopet.

17. På vilket sätt är dopet tydligt inbegripet i att man vinner frälsning?

17 Skriften förbinder dop med frälsning, och det med rätta. Sedan aposteln Petrus har talat om hur Noa och hans familj blev frälsta genom den världsomfattande floden, säger han: ”Efter denna förebild bliven nu ock I frälsta genom vatten — nämligen genom ett dop, som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder, att man anropar Gud om ett gott samvete — i kraft av Jesu Kristi uppståndelse.” (1 Petrus 3:21) Hur förhåller det sig med detta? Det är inte dopets vatten i sig självt som åstadkommer någonting för dem som blir döpta. Men de som framställer sig för vattendop önskar få Guds förlåtelse för sina synder, så att de kan ha ett rent samvete inför honom. De vet att denna förlåtelse är möjlig i kraft av tro på Kristi Jesu utgjutna blods förtjänst. På grundval av denna tro framställer de alltså en begäran om förlåtelse från Gud och visar detta genom att de önskar bli döpta. (Apostlagärningarna 2:38) Gud skänker dem det begärda goda samvetet. På så sätt blir individen befriad eller frälst från den nuvarande onda tingens ordning och åtnjuter de storslagna framtidsutsikterna som tillhör dem som gör Guds vilja. (Galaterna 1:3, 4; 1 Johannes 2:17) Det kristna dopet i vatten är alltså livsviktigt för dem som önskar få leva i Guds rättfärdiga nya ordning, som nu är nära.

18. Visa med hjälp av bibeln hur vi måste fortsätta att offentligen förkunna vår tro.

18 Att du tar detta steg kommer naturligtvis inte att beteckna slutet på att du offentligen förkunnar din tro. För att fortsätta att äga Jehovas godkännande får du aldrig upphöra med att åkalla Jehova och blicka upp till honom för att få vägledning. Detta måste du göra inte bara i ditt eget hems avskildhet, utan också offentligt. Detta inbegriper nitiskt deltagande i det speciella verk som Kristus Jesus ger åt alla dem som underkastar sig hans ledning såsom huvudet. Det verket består i att predika de goda nyheterna om Guds rike i hela världen och att göra lärjungar av människor av alla nationerna. — Matteus 24:14; 28:19.

VÅRDA DIG OM DITT FÖRHÅLLANDE TILL GUD

19, 20. Hur viktigt är personligt studium, när det gäller att försäkra sig om att förhållandet till Jehova skall bli varaktigt?

19 Hur kan du nu försäkra dig om att det förhållande till Gud som du en gång uppnått blir varaktigt, så att det inte bara försäkrar dig om att få överleva genom den kommande världsförstöringen, utan om en evighet av tjänst för Jehova i glädjefylld fred och säkerhet?

20 Först och främst bör du fortsätta att växa till i kunskap om honom. Personligt studium i hans ord kommer att bli till stor hjälp för dig härvidlag, och till ännu större gagn blir det, om du i ditt dagliga liv tillämpar det som du lärt. Du kan finna verklig tillfredsställelse av att skaffa dig de skatter av kunskap, förstånd och vishet som Gud har samlat i sitt ord, bibeln. Du kan bli lik den som Psalm 1:2, 3 beskriver: ”[Han] har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.” Ja, om du utvecklar verklig kärlek till sanningen och till kunskapen om Gud, kommer detta att få dig att vandra på ”ljuvliga vägar” och ”stigar [som] äro trygga”, därför att detta kommer att ge dig vishet att möta alla livets problem. (Ordspråksboken 3:13, 17, 18) Din kunskapstörst, som ådagaläggs i ditt verkliga intresse för bibelstudium, kommer att visa att du förbereder dig för liv i den nya ordningen, när ”landet [jorden, NW] skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. — Jesaja 11:9.

21. Varför är regelbunden närvaro vid mötena en nödvändighet i Jehovas folks liv?

21 Något annat som är livsviktigt för dig, om du skall ”hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla”, är att komma tillsammans med andra som är Jehovas hängivna tjänare. Att du regelbundet är med vid Jehovas folks möten kommer verkligen att sporra dig till kärlek och förträffliga gärningar och uppmuntra dig att fortsätta med att bevara ditt rätta förhållande till Gud. (Hebréerna 10:23—25, NW) Av denna behagliga, familjelika samvaro kommer du att finna styrkande bevis för att den fridfullhet och säkerhet som utlovas för Guds nya ordning är en verklighet. — Psalm 133:1; 1 Korintierna 14:26, 33.

22. Hur kan de ”äldste” i församlingen hjälpa oss i tider av motstånd och personliga svårigheter?

22 I församlingen kan du njuta gagn av en annan kärleksfull föranstaltning. Jesus Kristus, som själv är den förträfflige herden, har underherdar på jorden, i andligt avseende äldre män eller ”äldste” som skall sörja för hans ”får”. Detta är redan nu en kraftigt verkande faktor som bidrar till att vi får åtnjuta fred och säkerhet bland Guds församlade folk jorden runt. (1 Petrus 5:2, 3) Dessa män bevisar sig ”vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; . . . såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land”. (Jesaja 32:1, 2) Ja, i stormiga tider av oro, bekymmer och påfrestningar, på grund av motstånd från världen eller personliga svårigheter, kommer dessa andligen äldre män eller ”äldste” genom sin klippfasta tro och genom att de orubbligt håller fast vid Guds ord att kunna ge verkligt stöd. De kan ge dig vederkvickande råd, hjälp och uppmuntran.

23. Vad kommer att förhindra att vi låter andras ofullkomligheter störa vårt förhållande till Jehova?

23 Det är sant att mänskliga ofullkomligheter kommer att visa sig också bland Guds tjänare. Vi felar alla dagligen. (Jakob 3:2) Men skall vi låta andras ofullkomligheter komma oss att snava eller på något sätt få störa vårt förhållande till Jehova Gud? Eftersom också vi felar och säger och gör saker och ting som vi senare ångrar, bör vi då inte visa andra samma barmhärtighet och förlåtande sinnelag som vi önskar för egen del? (Matteus 6:14, 15) Om vi skall bevisa oss vara lämpliga att få liv som undersåtar i Guds fridfulla nya ordning, måste vi nu ådagalägga vår förmåga att leva tillsammans med andra i frid. Vi kan inte älska Gud utan att också älska vår broder som Kristus har dött för. — 1 Johannes 4:20, 21.

24. Vilken plats bör bönen ha i vårt liv?

24 Ditt rätta förhållande till Gud ger dig ett annat storslaget privilegium: att få nalkas Gud genom bön med försäkran om att han hör dig. Vårda detta privilegium och begagna dig av det dagligen, dagen igenom. Problem kommer att uppstå; dina egna ofullkomligheter kan bekymra dig. Men bibeln råder: ”Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.

25. Vad kommer att hjälpa oss att uthärda, när vi möter prövningar och förföljelse för vår tro?

25 Genom att du valt att tjäna Jehova Gud, den sanna källan till fred och säkerhet, och att sätta ditt hopp till hans rättfärdiga nya ordning har du börjat rätt. Nu behöver du, som aposteln uttrycker det, ”ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få, vad utlovat är”. (Hebréerna 10:36) Sedan du fått erfara de välsignelser som följer av ett rätt förhållande till Jehova Gud, så bestäm dig för att aldrig överge det. Låt aldrig världens flyktiga nöjen dra dig bort. Även om prövningar och förföljelser från en fientlig värld blir allvarliga, så kom ihåg att de också endast är tillfälliga. I jämförelse med de välsignelser som Jehova Gud kommer att skänka dem som älskar honom är sådana lidanden som ingenting. — 2 Korintierna 4:16—18.

26. a) Vad har vi i våra dagar i synnerhet orsak att glädja oss över? b) Hur bör vi likt psalmisten alltid känna det i fråga om Jehova och vårt förhållande till honom?

26 Fortsätt på den gudaktiga hängivenhetens väg, övertygad om att det är den bästa vägen för livet nu och att den osvikligen kommer att leda till evigt liv i Guds nya ordning. (1 Timoteus 4:8) Gläd dig över bevisen för att denna nya ordning är nära och över den evigt förblivande fred och säkerhet som den skall medföra. Medan du fortsätter att bygga upp ditt förhållande till Jehova Gud, må du alltid känna det som den inspirerade psalmisten gjorde, han som skrev:

”Gud [är] mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig. Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.” — Psalm 73:26—28.

[Frågor]