Kapitel 5

En stridsfråga som berör dig

1. Varför har människor funnit det svårt att förstå varför Gud har tillåtit ondskan hos mänskligheten?

TROTS den allmänna åstundan efter fred och säkerhet har människans historia nästan från dess början varit märkt av blodsutgjutelse och annan ondska. Eftersom bibeln visar att Gud avskyr sådana ting, kan man fråga varför han inte har gjort slut på dessa förhållanden tidigare. Det kan förvisso inte bero på bristande intresse. Bibeln såväl som skönheten i Guds jordiska skaparverk ger överflödande vittnesbörd om hans kärlek och omsorg om mänskligheten. (1 Johannes 4:8) Och ännu viktigare är att Guds eget namns ära är inbegripen, eftersom dessa förhållanden har föranlett människor att smäda honom. Vilken kan orsaken då vara till att han funnit sig i tusentals år av oroligheter och våldsdåd?

2. a) Var i bibeln kan vi få reda på varför Gud tillåtit de onda förhållandena så länge? b) Vad är det som gör det tydligt och klart att bibelns berättelse om Adam och Eva är ett historiskt faktum?

² Svaret finns i bibelns första bok, i det som där sägs om Adam och Eva. Denna berättelse är inte bara en symbolisk framställning. Den är ett historiskt faktum. Bibeln ger oss en fullständig, dokumenterad släkttavla, som når från första århundradet enligt den vanliga tideräkningen ända tillbaka till den första människan. (Lukas 3:23—38; 1 Moseboken 5:1—32; 11:10—32) Som vår förfader hade Adam inflytande på oss. Och vad bibeln berättar för oss om honom hjälper oss att förstå de omständigheter som påverkar vårt liv den dag i dag är.

3. Vad för slags anordningar gjorde Gud för mänskligheten i begynnelsen?

 ³ Bibeln uppenbarar att alla Guds föranstaltningar för det första människoparet var mycket goda. De hade allt som krävdes för ett lyckligt liv — ett parkliknande hem i den trakt som kallades Eden, ett överflöd av olika slags föda, tillfredsställande arbete, utsikten att få se sin familj växa och uppfylla jorden och sin Skapares välsignelse. (1 Moseboken 1:28, 29; 2:8, 9, 15) Vem skulle rimligtvis ha begärt något mer?

4. a) På vilka sätt har människan alltifrån sin skapelse varit annorlunda än andra jordiska skapelser? b) På vilket sätt fick Adam den behövliga vägledningen?

⁴ Den inspirerade redogörelsen i Första Moseboken visar att människan intog en unik ställning på jorden. Människan ensam var skapad ”till Guds avbild”. (1 Moseboken 1:27) I olikhet med djuren hade människan ett hjärta med förmåga att känna moraliskt och var utrustad med fri vilja. Det var därför hon var försedd med förnuft och omdöme. Gud inplantade i Adam den förmåga som kallas samvete för att ge honom vägledning, så att han, som en fullkomlig människa danad till sin Skapares ”avbild”, skulle ha en normal böjelse för det som är gott. (Romarna 2:15) Förutom allt detta talade Gud till sin jordiske son och meddelade honom varför han var vid liv, vad han skulle göra och vem som hade dragit försorg om alla de härliga tingen omkring honom. (1 Moseboken 1:28—30) Hur kan vi då förklara de dåliga förhållanden som nu råder?

5. a) Vilket enkelt krav ålade Gud människan, och av vilken orsak? b) Varför var människans utsikter till framtida liv med rätta inbegripna häri?

⁵ Berättelsen i Skriften visar att det uppstod en stridsfråga, en som berör var och en av oss i våra dagar. Den uppstod på grund av omständigheter som utvecklade sig inte långt efter det första människoparets skapelse. Gud gav människan tillfälle att ådagalägga kärleksfull  uppskattning gentemot sin Skapare genom lydnad för ett enkelt krav. Kravet var ingenting som kunde ange att människan hade hänsynslösa eller rentav lastbara tendenser som behövde tyglas. Det inbegrep i stället något som i sig självt var normalt och tillbörligt — att äta mat. Som Gud sade till mannen: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Detta krav berövade inte människan någonting som var nödvändigt för hennes liv; hon kunde äta av alla de andra träden i lustgården. Men hennes utsikter till liv i framtiden var definitivt inbegripna, och det med rätta. Varför det? Därför att den som utfärdade det budet var själva källan till människans liv och den som uppehöll det.

6, 7. a) Våra första föräldrar kunde ha levat för alltid, om de handlat i överensstämmelse med vilken grundläggande sanning beträffande herravälde? b) Varför borde Adam ha känt sig manad att lyda Gud?

⁶ Guds uppsåt var inte att människan skulle dö. Ingenting nämndes om döden till Adam annat än som straff för olydnad. Våra första föräldrar hade framför sig den storslagna utsikten att få leva för alltid i sitt fridfulla, parkliknande hem. Vad krävdes av dem för att de skulle uppnå detta? Helt enkelt att de erkände att jorden som de levde på tillhör Gud, honom som skapat den, och att Gud, såsom Skaparen, är sin skapelses rättmätige härskare. (Psalm 24:1, 10) Förvisso förtjänade denne, som hade gett människan allt hon hade, ja, själva livet, att tacksamt bli åtlydd i fråga om vilket som helst krav som han kunde ålägga människan. Denna lydnad skulle emellertid inte vara framtvingad. Den måste vara ett resultat av kärlek. — 1 Johannes 5:3.

⁷ Adam underlät att visa sådan kärlek. Hur skedde detta?

 UPPRINNELSEN TILL MOTSTÅND MOT GUDOMLIG STYRELSE

8. a) Var visar bibeln att motståndet mot Guds styre började? b) Varför är det förnuftigt att tro på att andevärlden existerar?

⁸ Bibeln visar att motståndet mot Guds styre inte började på jorden, utan i andevärlden, en värld som var osynlig för mänskliga ögon. Bör vi, som många gör, betvivla att det existerar en sådan värld helt enkelt därför att den är osynlig för oss? Nej, det skulle vara oförnuftigt. Tyngdkraften kan man inte se, inte heller vinden. Men deras verkan kan man se. På samma sätt kan man också iaktta verkningarna av andevärldens existens. ”Gud är ande”, och hans skaparverk finns runt omkring oss. Om vi tror på honom, måste vi tro på en andevärld. (Johannes 4:24; Romarna 1:20) Vilka mer bebor den världen?

9. Vad slags personer är änglarna?

⁹ Millioner andeväsen, änglar, blev frambragta före människan. (Psalm 103:20) Alla dessa skapades fullkomliga; ingen med onda tendenser. Men i likhet med människan. Guds senare skapelse, blev de begåvade med en fri vilja. De kunde därför välja att vara trogna mot Gud eller att bli otrogna.

10, 11. a) Hur är det möjligt för en fullkomlig andevarelse att känna sig böjd för att handla orätt? b) Hur kom alltså en av änglarna att bli Satan?

¹⁰ Men den här frågan framställs av många människor: Hur kunde någon av dem ens känna sig böjd att göra det som var orätt, när de var fullkomliga skapelser? Ja, vi vet själva hur det kan inträda en omständighet i vårt eget liv som ställer oss inför skilda möjligheter, några goda, några dåliga. Att vi har intelligens nog att urskilja de dåliga möjligheterna gör oss inte automatiskt dåliga, eller hur? Den verkliga frågan är: Vilket handlingssätt kommer vi att inrikta vårt sinne och hjärta på? Om vi skulle hålla fast vid tankar på det som är  ont, skulle detta driva oss till att odla orätt begärelse i vårt hjärta, och denna begärelse skulle förmå oss att slutligen begå orätta handlingar. Det är så bibelskribenten Jakob förklarar att synden föds: ”Närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse, som han drages och lockas. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.” — Jakob 1:14, 15.

¹¹ Skriften uppenbarar att en av Guds andesöner tillät att orätt begärelse utvecklades hos honom. Han såg möjligheten att Guds mänskliga skapelse kunde komma att bli honom underdånig i stället för Gud, och tydligen började han trakta efter att få åtminstone en del av den dyrkan som ägnades Gud. (Lukas 4:5—8) I det han handlade i enlighet med sin begärelse blev han en motståndare till Gud. Av det skälet omtalas han i bibeln som Satan, vilket betyder motståndare. — Job 1:6.

12. Vilken rimlig grund finns det för att tro att Satan verkligen existerar?

¹² Det är sant att det i detta århundrade, det materialistiska 1900-talet, inte är populärt att tro på en sådan andevarelse som Satan. Men popularitet har aldrig varit en säker vägvisare till sanningen. Bland dem som studerar sjukdomar var det en gång inte populärt att tro att osynliga bakterier var en faktor att räkna med, men nu är bakteriernas inflytande välkänt. Ja, om det som är populärt alltid varit en sann vägvisare för hur man bör leva, skulle den här världen befinna sig i ett mycket annorlunda tillstånd än den är nu. Jesus Kristus, som själv hade kommit från andevärlden, kunde tala med auktoritet om livet där. Han talade klart och tydligt om Satan som en andevarelse, vars inflytande kunde åstadkomma allvarliga prövningar i människors liv. (Johannes 8:23; Lukas 13:16; 22:31) Endast när man tar  denne andevarelses, motståndarens, existens i betraktande, kan man förstå hur de onda förhållandena började här på jorden.

13. Hur samtalade Satan med kvinnan Eva, och varför på det sättet?

¹³ Den inspirerade redogörelsen i Första Moseboken, kapitel 3, beskriver hur han gick till väga i sin strävan att tillfredsställa sin orätta begärelse. I Edens lustgård nalkades han kvinnan Eva, men han gjorde det på ett bedrägligt sätt för att dölja sin verkliga identitet. Han var osynlig för hennes ögon, och än så länge hade han inget mänskligt redskap genom vilket han kunde verka; därför visar berättelsen att han använde ett djur som de första människorna var vana att se — en orm. Han använde tydligen vad vi skulle kunna kalla buktaleri, så att det föreföll som om hans ord kom från denna skapade varelse, vars av naturen försiktiga sätt att vara passade väl med det intryck som han önskade göra. — 1 Moseboken 3:1; Uppenbarelseboken 12:9.

14. Vad sade Satan till Eva, och med vilken tydlig avsikt?

¹⁴ I stället för att direkt söka få kvinnan att betrakta honom som sin härskare sökte Satan först ingjuta tvivel i hennes sinne, i det han frågade: ”Skulle då Gud hava sagt: ’I skolen icke äta av något träd i lustgården’?” Han sade i själva verket: Det är skada att Gud har sagt att ni inte får äta av alla träden i lustgården. Härmed antydde han att det var möjligt att Gud undanhöll något som var gott. Eva svarade genom att citera Guds förbud, vilket inbegrep bara ett enda träd, såväl som att hon sade att dödsstraffet skulle följa på olydnad. Därvid försökte Satan undergräva respekten för Guds lag, i det han sade: ”Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är.” (1 Moseboken 3:1—5) Vad skulle du ha gjort, om du hade befunnit dig i en sådan situation?

15. a) Varför föll Eva offer för Satan? b) Vad gjorde Adam?

 ¹⁵ Bibelns berättelse visar att Eva lät sig bli dragen åstad av självisk begärelse, och hon åt vad Gud hade förbjudit. Efteråt åt också hennes man Adam, på grund av att hon yrkade på det, i det han valde att ställa sig på hennes sida i stället för att stå på sin Skapares sida. Vad blev utgången? — 1 Moseboken 3:6; 1 Timoteus 2:14.

16. Vad är alltså orsaken till att det finns brott och våld, såväl som sjukdom och död, som har märkt människans tillvaro ända sedan Adams tid?

¹⁶ Hela den mänskliga familjen slungades ut i synd och ofullkomlighet. Adam kunde nu inte överföra till sin avkomma den fullkomlighet som han inte längre ägde. Det är som när man gör kopior av något från en gjutform eller en modell som själv är behäftad med fel — alla kopiorna blir behäftade med samma fel. Så har alla Adams efterkommande blivit födda i synd, med en nedärvd tendens till själviskhet. (1 Moseboken 8:21) Det är genom att denna böjelse fått fria tyglar som den har lett till stöld, våldtäkt, mord och allt annat ont som tagit bort freden och säkerheten från mänskligheten. Det är detta arv av synd som också medfört sjukdom och död. — Romarna 5:12.

STRIDSFRÅGAN VÄCKT

17, 18. a) Vilken viktig stridsfråga måste vi förstå för att fatta varför Gud har funnit sig i denna situation så länge? b) Vad är i själva verket den stridsfråga som väcktes?

¹⁷ I ljuset av dessa fakta går vi i sinnet tillbaka till den fråga som framställdes tidigare: Varför har Gud funnit sig i denna situation, tillåtit den att utveckla sig i den utsträckning som den nu har? Det är på grund av den stridsfråga som väcktes och dess verkan på hela universum. Hur förhåller det sig?

¹⁸ Genom att Satan framförde det argumentet att Guds lag för Adam inte var nyttig för människan och genom att han bestred vad Gud hade sagt angående olydnadens  påföljd, ifrågasatte han Guds utövande av sitt Styre. Han ifrågasatte inte det förhållandet att Gud är härskaren. I stället var den stridsfråga som Satan väckte inriktad på huruvida Jehovas utövande av styrelsen var rättmätigt och hans vägar rättfärdiga. På bedrägligt sätt påstod Satan att människan skulle klara sig bättre genom att handla oberoende, själv besluta i stället för att underkasta sig Guds vägledning. (1 Moseboken 3:4, 5) Men i verkligheten skulle människan genom att handla så komma att följa Guds motståndares vägledning.

19. a) Vad mera var inbegripet i stridsfrågan, och var visas detta i bibeln? b) Hur berör denna stridsfråga oss?

¹⁹ En annan sak var också inbegripen i stridsfrågan. Eftersom dessa Guds skapelser hade vänt sig emot honom där i Eden, uppstod frågan vad de andra skulle göra. Längre fram i tiden, i mannen Jobs dagar, anklagade Satan öppet dem som tjänar Jehova för att de inte gör det på grund av kärlek till Gud och hans styre, utan av själviska skäl, därför att Gud förser dem med allting. Satan drog den slutsatsen att när de blev utsatta för påtryckning, skulle ingen bevisa sig vara en lojal understödjare av Jehovas suveränitet. Lojaliteten och ostraffligheten hos varje förnuftsbegåvad skapelse i himmelen och på jorden ifrågasattes. På så sätt berör stridsfrågan också dig. — Job 1:8—12; 2:4, 5.

20, 21. Vilken möjlighet erbjöd Jehova sina skapade varelser, både änglar och människor, genom att uppskjuta avrättningen av de upproriska?

²⁰ Vad skulle Jehova göra, då han ställdes inför en sådan utmaning? Han kunde mycket väl, och med rätta, ha undanröjt Satan och Adam och Eva vid den tid då upproret ägde rum i Eden. Det skulle ha ådagalagt Jehovas suveräna makt. Men skulle det ha svarat på de frågor som nu väcktes i sinnet hos alla Guds skapade varelser, som hade iakttagit denna händelseutveckling? Universums eviga fred och säkerhet krävde att dessa  frågor blev fullständigt avgjorda, en gång för alla och för all framtid. Dessutom hade hela Guds förnuftsbegåvade skapelse blivit föremål för tvivel beträffande sin ostrafflighet och lojalitet. Om de i sanning älskade honom, skulle de själva vilja svara på denna falska anklagelse. Jehova beslöt att ge dem tillfälle att göra just det och visa sin verkliga hjärteinställning till hans suveräna styre. Genom att låta Adam och Eva få frambringa avkomma (fastän ofullkomlig) skulle Gud också hindra att den mänskliga familjen som ännu var ofödd skulle bli utplånad — en familj som kommit att inbegripa alla oss som lever i dag. Detta skulle ge dessa avkomlingar tillfälle att själva välja huruvida de ville lyda den gudomliga styrelsen. Det är detta val som du nu står inför!

²¹ I stället för att verkställa dödsstraffet på en gång i Eden tillät Jehova alltså dessa upprorsmakare att förbli till en tid. Adam och Eva blev utdrivna ur Eden till att dö innan ett tusen år hade förflutit. (1 Moseboken 5:5; jämför 1 Moseboken 2:17 med 2 Petrus 3:8.) Satan skulle också bli tillintetgjord när den rätta tiden var inne, som om han vore en orm vars huvud blev krossat. — 1 Moseboken 3:15; Romarna 16:20.

VAD SOM UPPENBARATS UNDER TIDENS GÅNG

22, 23. a) Vad har både Satan och mänskligheten företagit sig i fråga om styrelse under den tid Gud låtit dem få fortsätta? b) Vad visar människans historia under de gångna sex tusen åren med hänsyn till den styrelse som strävar att ignorera Gud?

²² Vad har resultatet blivit av att Gud antagit utmaningen angående det rättmätiga i hans suveräna ställning? Har människan haft någon nytta av att hon lyssnat till Guds motståndare och försökt ordna sina egna angelägenheter? Satan har tillåtits bygga upp ”ondskans andemakter” och organisera dem till ”furstar och väldigheter och världshärskare”. (Efesierna 6:11, 12)  Mänskligheten har fått tillfälle att pröva på varje tänkbar form av styrelse. Jehova tillät inte bara några få generationer att komma och gå för att sedan sätta stopp för människans strävanden, innan det hela och fulla resultatet kom till synes. Till och med för hundra år sedan skulle det ha varit för tidigt. Människan höll då just på att träda in i ”teknologins tidsålder” och hade bara börjat framställa sina stora påståenden om vad hon nu kunde åstadkomma.

²³ Men behövs det nu ännu ett århundrade för att se vad resultatet av människans vandring oberoende av Gud kommer att bli? Till och med framträdande män på statsstyrelsens och vetenskapens områden erkänner att om man skall döma efter den nuvarande tendensen, står jorden och livet på den nu i allvarlig fara att ödeläggas och fördärvas. Gud behöver sannerligen inte tillåta fullständigt fördärv för att bevisa att människans styre i oberoende av honom har blivit ett fullständigt misslyckande. Med sex tusen års vittnesbörd om resultaten av en styrelse som söker lämna Gud utanför kan människorna aldrig — och inte heller de upproriska andevarelserna — säga att de inte haft tillräcklig tid på sig för att bevisa sin utmaning. De faktiska förhållandena visar att ingen regering som är oberoende av Gud kan åstadkomma verklig fred och säkerhet för hela mänskligheten.

24. Vad skall snart äga rum för att bereda vägen för det rättfärdiga styret över jorden genom Guds Son?

²⁴ Som vi skall se längre fram tillkännagav Jehova Gud långt i förväg och med fullkomlig tidsberäkning den nuvarande generationen som den under vilken han skulle rena universum från allt uppror mot hans gudomliga styre. Inte endast skulle ogudaktiga människor utrotas för evigt, utan Satan och hans demoner skulle inspärras som i en avgrund, ur stånd att öva inflytande  på vare sig människors eller änglars angelägenheter. Detta skall öppna vägen för det rättfärdiga styret över jorden genom Guds Sons regering. Under en period av tusen år skall den regeringen råda bot för all den skada som åstadkommits genom människans tusentals år av själviskt styre. Den skall återföra denna jord till paradisisk ljuvlighet och föra den lydiga mänskligheten åter till den fullkomlighet som åtnjöts i Eden. — Uppenbarelseboken 20:1, 2; 21:1—5; 1 Korintierna 15:25, 26.

25. a) Varför skall Satan och hans demoner bli lössläppta vid slutet av de tusen åren? b) Vad blir resultatet härav?

²⁵ Vid slutet av detta tusenåriga styre, säger bibeln, skall Guds motståndare och hans demoner bli lösta ur sitt fängslade tillstånd för en kort tid. Varför? På det att alla som då lever må kunna få tillfället och privilegiet att ge ett slutgiltigt, genljudande svar på den utmanande stridsfrågan som väcktes, i det de visar sig vara helhjärtat för Jehova Guds suveräna styre och lojala mot det. Oräkneliga människoskaror har då kommit fram i uppståndelsen. För många av dem kommer detta att bli deras första tillfälle att under provsättning ådagalägga sin hängivenhet och kärlek till livgivaren, Jehova Gud. Och även de som i det flydda bestod under prövningar i ett ofullkomligt tillstånd och omgivna av den nuvarande tingens ordnings onda förhållanden kommer då att vara i stånd att göra det i mänsklig fullkomlighet och i omgivningar liknande dem som fanns i Eden. Stridsfrågan kommer att vara densamma som den som väcktes där i Eden — huruvida de som individer står fasta för Jehovas överhöghet genom trogen lydnad och obrytbar ostrafflighet i förhållande till hans uttryckta vilja. Jehova Gud önskar ha som sina undersåtar endast dem som äger den kärlek som kan ge upphov till sådan hängivenhet. De som önskar ta ställning för Guds motståndare och hans demoner, i vilka slags fåfänga  försök dessa än må göra för att på nytt störa freden och friden i Guds universum, kommer att ha frihet att välja att göra så. Men genom att de på så sätt föraktar och visar ifrån sig Guds regering kommer de att förtjäna att bli tillintetgjorda, och denna gång kommer det att ske omedelbart, som genom eld från himmelen. Alla rebeller, både andliga och jordiska, kommer då att ha förgåtts för all framtid. — Uppenbarelseboken 20:7—10.

26, 27. Hur har Jehovas handhavande av angelägenheterna verkligen varit till gagn och välsignelse för var och en av oss?

²⁶ Det är sant att mänskligheten under tusentals år fått lida svåra umbäranden. Men detta har berott på den första människans val, inte på Guds. Gud har utstått smälek och har funnit sig i sådant som varit avskyvärt för honom under hela denna tid. Men Gud, för vilken ”tusen år [är] såsom en dag”, kan se saker och ting på lång sikt, och detta verkar till hans skapelsers bästa. Som den inspirerade aposteln skriver: ”Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena, att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.” (2 Petrus 3:9) Om inte Gud hade visat tålamod och långmodighet, vilket tillfälle till frälsning skulle då någon av oss i våra dagar ha haft?

²⁷ Vi bör emellertid inte dra den slutsatsen att Guds roll under de förflutna sex tusen åren enbart varit passiv, att han helt enkelt funnit sig i ondskan som utvecklat sig utan att själv företa sig något. Som vi skall se visar de faktiska förhållandena raka motsatsen.

[Frågor]