Kapitel 9

Fred och säkerhet överallt på jorden — ett säkert hopp

1, 2. Vilka förhållanden som förutsagts i bibeln skulle göra denna jord till en ytterst behaglig plats att leva på?

DENNA jord kunde vara en ytterst behaglig och intressant plats att leva på — om verkligt fredliga, säkra förhållanden vore rådande överallt på jorden. Trots att det nu inte alls är så, förutsäger bibeln att jorden verkligen kommer att bli ett underbart hem för mänskligheten, ett där den mänskliga familjen kommer att bli i stånd att njuta av livet i full utsträckning.

² Vilka välsignelser är det som utlovats, och hur kan vi vara säkra på att de skall förverkligas?

FAST GRUNDVAL FÖR TILLFÖRSIKT

3, 4. a) Vad lär vi av att de grundläggande lagar som styr universum är så pålitliga? b) Vem har fastställt dessa lagar, och vad annat har vi därför goda skäl att sätta vår förtröstan till?

³ Det finns grundläggande lagar som styr universum. Många av dem betraktar vi som en given sak. Soluppgång, solnedgång, månens faser och årstiderna kommer och går på ett sätt som bidrar till stabilitet i människans liv. Människor gör upp kalendrar och planlägger sin verksamhet åratal i förväg, i det de vet att solens, månens och planeternas rörelser är tillförlitliga. Vad kan vi lära av detta?

⁴ Han som fastställt dessa lagar är tillförlitlig; vad han säger och gör kan man lita på. Det är i hans namn — såsom Skaparen av himmel och jord — som bibeln utlovat en rättfärdig, ny tingens ordning. (Jesaja 45: 18, 19) I en människas dagliga livsrutin är det normalt att i viss mån lita på andra människor — på dem som förser marknaden med livsmedel att säljas, dem som delar ut posten och nära vänner. Borde vi inte hysa långt, långt större tillförsikt till Gud och till att hans löften säkert och visst skall bli uppfyllda? — Jesaja 55:10, 11.

5. Finns det någon självisk drivkraft till det som Gud har utlovat, så att vi har skäl att betvivla att han verkligen skall göra vad han har sagt?

⁵ Det är sant att människor av själviska skäl ofta visar sig vara opålitliga. Men alla Guds löften som finns i bibeln är klart och tydligt avsedda att vara till vårt bästa, inte att tillfredsställa någon själviskhet å hans sida. Han behöver ingenting från oss; och inte heller verkar vår tro på hans ord till självisk fördel för någon eller några människor. Men Gud finner behag i dem som sätter tro till honom på grund av sin kärlek till honom och sin uppskattning av hans vägar. — Psalm 50:10—12, 14, 15.

6. Vad slags tro hjälper bibeln oss att förvärva?

⁶ Bibeln vädjar också till våra förståndsförmågor; den kräver inte blind tro eller lättrogenhet. I själva verket definierar den sann tro som ”en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting, som man icke ser”. (Hebréerna 11:1) I bibeln ger Gud oss en fast grundval för tron. Denna grundval blir mer och mer tydligt framträdande, efter hand som vi växer till i kunskap om Guds ord och får se hur sannfärdigt det bevisar sig vara i vårt eget liv och i uppfyllelsen av dess profetior. — Psalm 34:9—118—10.

7. När vi undersöker bibelns löften om framtida välsignelser, vad bör vi då inte förvänta att tron på dem skall kräva av oss?

⁷ Bibelns löften om framtida välsignelser går långt utöver vad människor vågar erbjuda. Men dessa löften kräver inte att vi skall tro på sådant som strider mot all mänsklig erfarenhet. Inte heller går de tvärtemot vad  som är normalt för en människa att önska. Låt oss betrakta några av dessa storslagna välsignelser och se att det förhåller sig som nu sagts.

JORDEN SKALL BLI ETT TRÄDGÅRDSLIKNANDE HEM

8, 9. a) Vilken tanke bör förmedlas till våra sinnen av uttrycket ”paradis”? b) Har någonting sådant någonsin existerat på jorden? c) Vad visar att det är Guds uppsåt att paradiset skall bli rådande överallt på jorden?

⁸ För många människor ger ordet ”paradis” en föreställning om något utomjordiskt, rentav overkligt. Men ”paradis” kommer från liknande ord som användes i forna tider (hebreiska: pardesʹ; persiska: pairidaeʹza; grekiska: paraʹdeisos), ord som användes till att beskriva sådant som då verkligen existerade på jorden. Alla dessa ord förmedlar den grundläggande tanken om en ”vacker park” eller ”parkliknande trädgård”. Liksom det var i forna tider finns det i våra dagar många sådana platser, somliga av dem vidsträckta parker. Och människan har en naturlig åstundan efter deras skönhet. Bibeln utlovar att den dag skall komma när hela denna planet kommer att vara en sådan parkliknande trädgård eller ett paradis.

⁹ Då Gud skapade det första människoparet, gav han dem till hem Edens lustgård, vilket namn betyder ”trädgård till lust och behag”. Paradiset skulle emellertid inte förbli begränsat till detta enda ställe. Som bibeln säger: ”Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder.’” (1 Moseboken 1:28; 2:8, 9) Detta skulle innebära att utvidga paradisets gränser till jordens ändar. Adams och Evas olydiga handlingssätt omintetgjorde inte detta av Gud uttryckta uppsåt. Kristus Jesus visade att en paradisisk jord alltjämt var Guds uppsåt, då han lovade en man  som dog jämsides med honom och som visade tro på Jesus som Guds Son att han skulle få tillfälle att leva i detta jordiska paradis. (Lukas 23:39—43) Hur skall detta åstadkommas?

10. Vilka hinder för paradiset utlovar Gud att avlägsna, enligt Uppenbarelseboken 11:18?

¹⁰ Gud lovar att han i den stundande ”stora vedermödan” skall avlägsna alla hinder för ett sådant paradis genom att fördärva dem som fördärvar jorden. (Uppenbarelseboken 11:18) Gud skall på så sätt göra vad mänskliga regeringar aldrig skulle kunna göra. Han skall rensa bort alla dem som själviskt förorenar och fördärvar jorden för att tillfredsställa kommersiell vinningslystnad, alla som för skövlande krig på grund av sin makthunger, alla som missbrukar jorden därför att de saknar tacksamhet och respekt för de frikostiga gåvor som Gud har försett oss med.

11. a) Vilken historisk händelse visar att återställelse av jorden till ett paradisiskt tillstånd inte strider mot mänsklig erfarenhet? b) Vilken utlovad välsignelse styrker detta vår tro på?

¹¹ Hela jorden skall då blomstra av skönhet; friska och rena skall då dess luft, vatten och landytor bli. Denna återställelse av paradiset är ingenting som det är omöjligt för människor att tro på eller som strider mot mänsklig erfarenhet. För många århundraden sedan, då Israels nation kom ut ur fångenskapen i Babylon, återfördes den av Jehova Gud till sitt hemland. När judarna återvände, var landet en skövlad ödemark. Men på grund av Guds välsignelser över dem och deras arbete förändrades landet inom kort, så att de kringboende folken utropade: ”Det landet . . . har nu blivit såsom Edens lustgård.” Där törnsnår och brännässlor vuxit, frodades nu cypresser och myrtenträd. Landet blev mycket produktivt, så att varje hot om hunger och hungersnöd försvann. (Hesekiel 36:29, 30, 35; Jesaja 35:1, 2; 55:13) Vad Gud gjorde den gången i det lilla området Palestina lovar han nu att göra i global skala,  så att alla människor som lever skall få åtnjuta det av Gud utlovade livets behag i paradiset. — Psalm 67:7, 86, 7; Jesaja 25:6.

SLUT PÅ FATTIGDOM OCH EKONOMISKT FÖRTRYCK

12. Vilka förhållanden, när det gäller ekonomi och arbete, måste rättas till, om vi skall få verklig glädje av livet?

¹² Det är välkänt att fattigdom och träldom under det ekonomiska systemet råder världen utöver. Det skulle inte kunna bli någon verklig tillfredsställelse med livet i Guds nya ordning, om inte detta tillstånd blev avhjälpt, om millioner skulle fortsätta att arbeta och bara få till livets nödtorft eller ha ett arbete som är monotont och gör en människa till en opersonlig kugge i ett ofantligt maskineri.

13—15. a) Var finner vi ett historiskt exempel som visar oss vad Guds vilja är för människan i detta avseende? b) Hur bidrog den anordningen till säkerhet och tillfredsställelse i livet för varje individ och familj?

¹³ Guds vilja beträffande människan i detta avseende framgår av det sätt på vilket han ordnade förhållandena i det forntida Israel. Där fick varje familj en ärftlig jordlott. (Domarboken 2:6) Även om denna kunde säljas, och även om individer också kunde sälja sig själva till slavar om de kom i skuld, så gjorde Jehova ändå anordningar för att förhindra att stora jordegendomar skulle bildas eller att människor skulle leva i slaveri under långa tider. Hur då?

¹⁴ Jo, förmedelst föreskrifterna i den lag han gav sitt folk. Det sjunde året i slaveri var ett ”friår”, då varje israelit som på så sätt befann sig i slaveri måste friges. Därtill var vart femtionde år ett ”jubelår” för hela nationen, ett år då man skulle ”utropa frihet i landet för alla dess inbyggare”. (5 Moseboken 15:1—9; 3 Moseboken 25:10) En vilken som helst egendom som blivit såld skulle då återlämnas till den ursprunglige ägaren,  och alla som befann sig i slaveri skulle friges, även om sju år ännu inte hade gått till ända. Det var en glädjefylld tid av återförening familjevis och en ”ny start” i livet i ekonomiskt avseende. Därför kunde ingen jord säljas för all framtid, utan försäljningen var i själva verket bara ett ”arrendekontrakt”, som skulle upphöra att gälla senast under jubelåret. — 3 Moseboken 25:8—24.

¹⁵ Allt detta bidrog på ett utomordentligt sätt till nationens ekonomiska stabilitet och varje familjs säkerhet och frid. När man följde denna anordning, hindrade det att nationen förföll till den sorgliga bild som vi ser i våra dagar i så många länder, där det bara existerar två klasser: de mycket rika och de mycket fattiga. Fördelarna för individen styrkte nationen, ty ingen behövde vara underprivilegierad och nedtryckt av dåliga ekonomiska förhållanden. Som det sades under kung Salomos regering, hans som blickade upp till Jehova för att få vishet: ”Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd.” (1 Konungaboken 4:25) I våra dagar är det många människor som inte verkligen kan utnyttja sina talanger och sitt initiativ, därför att de är fångade i ett ekonomiskt system som håller dem inlåsta, som gör att de får tjäna en enda persons eller en liten grupp personers önskningar. Under Guds lag fick de flitiga människorna hjälp att i full utsträckning bidra till allas välfärd och tillfredsställelse. Detta ger oss åtminstone en liten uppfattning om det mått av personlig frihet och den känsla av personligt värde och värdighet som de som vinner liv i Guds nya ordning kommer att åtnjuta.

16. Vad kommer Guds rike att sörja för åt oss alla som är dess undersåtar i fråga om levnadsförhållanden och ekonomiska omständigheter?

¹⁶ Jorden runt kommer profetian i Mika 4:3, 4 att få en större uppfyllelse. Fredsälskande människor som lever under Guds rättfärdiga styre skall ”sitta [var och  en] under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat”. Ingen av undersåtarna i Guds rike kommer att bo i usla slumkvarter eller trångbodda hyreskaserner. De kommer att ha jord och hem som är deras egna. (Jesaja 65:21, 22) Konungen, Kristus Jesus, lovade för länge sedan att ”de saktmodiga . . . skola besitta jorden”, och han har ”all makt i himmelen och på jorden”, så att han kan sörja för att detta blir fallet. — Matteus 5:5; 28:18.

FÖRBLIVANDE HÄLSA OCH LIV

17—19. a) Vad visar att god hälsa och långt liv är mänsklighetens naturliga önskan? b) Vilka fakta i fråga om människans liv och växtligheten gör att människans korta livstid förefaller egendomlig? c) Vilka fakta angående människans hjärna visar att det är mycket förnuftigt att tro att människan var avsedd att leva för evigt?

¹⁷ Inget av dessa förhållanden skulle emellertid göra ditt liv verkligt fridfullt och säkert, så länge sjukdom, ålderdom och död förmörkade framtiden. Är det oförnuftigt eller i strid mot all mänsklig erfarenhet att hoppas på befrielse från detta? Det är sannerligen inte i strid mot människans natur att vilja ha det så, ty människor har ägnat sin livstid och omätliga penningsummor åt att söka efter sätt och medel att förverkliga detta.

¹⁸ Är verkligen hoppet om förblivande hälsa och liv oförnuftigt? Är det inte tvärtom motsatsen som är oförnuftig — att just som människor når en ålder, där de har börjat få en god fond av kunskap, erfarenhet och förmåga att uträtta saker och ting som är av något värde, ja, då dör de? Å andra sidan finns det träd som lever i tusentals år. Varför skall människan, som är utrustad med intelligens, bara leva en bråkdel av den tid som en del av den omedvetna växtligheten, som saknar förnuft, får leva? Borde inte människan rimligtvis leva mycket, mycket längre?

¹⁹ I boken Science Year för 1967 framhålls det att för  specialisterna på studiet av åldrandet är ”åldrandets process fortfarande i stor utsträckning ett mysterium”.³² Förbryllande för vetenskapsmännen är också det förhållandet att människohjärnan uppenbarligen är så utformad att den kan ta emot upplysningar i praktiskt taget obegränsad mängd. Som biokemisten Isaac Asimov påpekar är ”hjärnans system för lagring av informationer fullt i stånd att ta hand om vilken börda av lärdomar och minnen som människan än kan tänkas belasta det med — och en milliard gånger mer än den mängden dessutom”.³³ Detta betyder att din hjärna är i stånd att inte bara klara av vilken belastning du än skulle kunna utsätta den för under en livstid på sjuttio eller åttio år, utan en milliard gånger mer! Det är då inte underligt att människan har en sådan kunskapstörst, sådan önskan att lära sig utföra och fullborda saker och ting. Men hon hindras av sin korta livstid. Är det rimligt att människan skall ha ett sådant fantastiskt organ som människohjärnan är och så aldrig få använda mer än en bråkdel av dess förmåga? Är det inte mycket rimligare att, som bibeln visar, Jehova Gud skapade människan till att leva för evigt på jorden och gav henne en hjärna som var beundransvärt väl lämpad för detta ändamål?

20. Vad säger bibeln direkt att Gud har lovat att göra för mänskligheten med hänsyn till syndens verkningar, inbegripet döden själv?

²⁰ Bibeln visar att människan från början hade möjligheten att leva för evigt men förlorade den på grund av sitt uppror; att ”genom en enda människa [Adam] har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat”. (Romarna 5:12) Detta överensstämmer med den mänskliga erfarenheten, ty synd och död är en allmän företeelse bland människorna. Men bibeln innehåller också Guds löfte att ”döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller  plåga skall vara mer”. (Uppenbarelseboken 21:3, 4; 7:16, 17) Den säger tydligt och klart att evigt liv, fritt från syndens verkningar, är Guds uppsåt för mänskligheten. (Romarna 5:21; 6:23) Och mer än så: den utlovar att välsignelserna i Guds nya ordning kommer att göras tillgängliga för de många millioner som har dött i det förflutna. Hur då? Genom en uppståndelse från döden, ja, genom att mänsklighetens gemensamma grav töms. Om detta förutsade Jesus Kristus med tillförsikt: ”Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem.” — Johannes 5:28, 29.

21, 22. Varför är utsikten till återställelse till full hälsa inte något som är för mycket att hoppas på?

²¹ Våra dagars medicinska vetenskapsmän framställer ”mirakelmediciner” och utför kirurgiska stordåd som skulle förefallit otroliga för några hundra år sedan. Bör vi då betvivla att människans Skapare kan göra långt storslagnare och mer förvånansvärda ting för att återställa människor med rättfärdiga hjärtan till sprudlande hälsa, ja, vända åldrandets hela process i motsatt riktning — utan att anlita sjukhus, operationssalar och artificiella organ? I sin omtänksamhet har Gud försett oss med bevis för att sådana välsignelser inte är för mycket att hoppas på.

²² Han förlänade sin Son kraft, medan denne var på jorden, att genom mäktiga underverk bota sjuka. Dessa gärningar försäkrar oss om att ingen svaghet, defekt eller sjukdom ligger utanför Guds kraft att hela. När en man, vars kropp var full av spetälska, bönföll Jesus om att bota honom, rörde Jesus medlidsamt vid mannen och sade: ”Bliv ren.” Och den historiska redogörelsen säger: ”Strax blev han ren från sin spetälska.” (Matteus 8:2, 3) Jesus utförde inte dessa goda gärningar på något isolerat ställe, utom synhåll för allmänheten. Historieskrivaren Matteus Levi omtalar: ”Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda,  dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem, så att folket förundrade sig. . . . Och man prisade Israels Gud.” (Matteus 15:30, 31) Läs själv redogörelsen i Johannes 9:1—21 som ett exempel på hur faktisk och verklighetstrogen den historiska redogörelsen för detta botande är. Dessa händelser bekräftas av många vittnen, däribland läkaren Lukas. — Markus 7:32—37; Lukas 5:12—14, 17—25; 6:6—11; Kolosserna 4:14.

23, 24. Varför är det inte oförnuftigt att tro att de döda verkligen kan och kommer att bli återförda till liv under Guds rike?

²³ Av liknande skäl behöver vi inte betrakta det som otroligt, när bibeln tydligt utlovar att ”de döda skola uppstå”. (Apostlagärningarna 24:15) I våra dagar kan människor ta upp en persons röst, utseende och handlingar på ett litet stycke film eller videoband, så att dessa kan återges till och med åratal efter personens död. Skulle inte Han som skapade människan, som följaktligen vet exakt hur människan är uppbyggd i vad atomer och molekyler angår, vara i stånd att göra långt mer än så? Om människogjorda datamaskiner kan lagra och samordna bokstavligen milliarder data, skulle då inte Gud vara i stånd att exakt komma ihåg individernas personligheter, så att dessa kan återföras till liv? — Job 14:13.

²⁴ Återigen har Jehova välvilligt gett oss medel att styrka vår tro på ett sådant storslaget hopp. Han förlänade sin Son makt att i liten skala ådagalägga vad han ämnar göra i stor skala under sitt rättfärdiga styre över jorden. Kristus Jesus uppreste döda människor, och ofta gjorde han det fullt synligt för åskådare. Mannen Lasarus, som han uppväckte nära Jerusalem, hade till och med varit död länge nog för att kroppen skulle börja upplösas. Det visar sig alltså att uppståndelsehoppet har en fast grundval. — Lukas 7:11—17; 8:40—42, 49—56; Johannes 11:38—44.

 JORDENS MÖJLIGHET ATT RYMMA EN SÅ STOR BEFOLKNING

25, 26. Var skall alla få plats att bo, när de döda har uppstått?

²⁵ Kan den här planeten bereda bekvämt livsrum åt en så stor befolkning som skulle bli följden av att de döda uppstår? År 1960 yttrade dr Albert L. Elder, ordförande för Amerikanska kemisällskapet:

”Det behövdes mer än 5.000 år av den mänskliga historien fram till omkring 1820 för att man skulle nå en befolkning om 1,1 milliard i hela världen. Under det följande århundradet fördubblades folkmängden. Den är nu uppe i cirka 2,8 milliarder och kan nå 3 milliarder i början av 1960-talet [vilket den har gjort]. På mindre än 50 år har folkmängden alltså ökat lika mycket som under de första femtio århundradena.”³⁴

²⁶ De som lever i dag representerar följaktligen ett betydande antal av alla dem som någonsin levat på jorden. I själva verket framhölls det 1966: ”Man beräknar att 25 procent av alla människor som någonsin har levat är vid liv i dag.”³⁵ På grundval härav kan den totala folkmängden under människans hela historia beräknas till omkring 14.000.000.000 människor. Jordens landyta är mer än 150.000.000.000.000 kvadratmeter. Detta skulle medge drygt 10.000 kvadratmeter per person och skulle inte bara bereda utrymme för produktion av livsmedel, utan också medge plats för skogar, berg osv. utan att den paradisiska jorden bleve otillbörligt tättbefolkad. Vidare måste man komma ihåg att bibeln visar att inte alla nu levande kommer att överleva och vara med i den nya tingens ordning.

27. Skulle jorden kunna frambringa tillräckligt med föda åt alla dessa människor?

²⁷ Men skulle jorden kunna frambringa tillräckligt med föda åt så många människor? Vetenskapsmännen i våra dagar påstår att den skulle kunna göra det till och med under de förhållanden som nu råder. Tidskriften Time (13 juli 1970) meddelade att Förenta  nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation ”nu hävdar att världens slumrande jordbruksmöjligheter är tillräckligt stora för att kunna ge mat åt 157 milliarder människor”. Det är långt, långt fler än hela antalet av dem som beräknas någonsin ha levat på jorden.

28. Varför är det ingen fara för att jorden till sist skulle bli överbefolkad, om människor får leva för evigt?

²⁸ Vi bör lägga märke till att Guds uppsåt, som ursprungligen meddelades det första människoparet, lydde: ”Uppfyllen jorden och läggen den under eder”, dvs. utvidga Edens gränser till jordens yttersta ändar. (1 Moseboken 1:28) Detta skulle inte betyda att översvämma jorden med människor, utan att uppfylla den i behaglig omfattning, en omfattning som alltjämt skulle medge att den människorna ”underlagda” jorden var en global park lik deras ursprungliga, parkliknande hem. Detta gudomliga påbud anger alltså att vid den tid och på det sätt som Gud bestämt skulle barnafödandet slutligen upphöra bland människorna. För Gud, som har utrustat människan med förmågan att föröka sig, innebär inte detta något stort problem.

EN SÄKER GRUNDVAL FÖR FÖRBLIVANDE LYCKA

29, 30. a) Vilken verkan har förhållandet till andra människor på en människas lycka? b) Hur vet vi att de som vinner evigt liv i Guds nya ordning endast blir sådana som verkligen bidrar till sina medmänniskors fred och säkerhet?

²⁹ Även om du skulle leva i vackra omgivningar, äga materiellt välstånd, utföra intressant arbete och åtnjuta relativt god hälsa, skulle det ändå inte garantera dig förblivande lycka. Det finns människor i våra dagar som har detta och ändå är olyckliga. Varför det? På grund av deras förhållande till människorna omkring dem, människor som kan vara själviska, grälsjuka, skrymtaktiga eller hatiska. Förblivande lycka i Guds nya ordning blir i stor utsträckning följden av människornas  förändrade attityd överallt på jorden. Deras kärlek till och respekt för Gud och att de söker utföra hans uppsåt kommer att skänka andligt välstånd. Utan det blir materiellt välstånd värdelöst, otillfredsställande och tomt.

³⁰ Långt mer än av att man äger materiella ting kommer glädje och välbehag av att man lever bland människor som är goda, ödmjuka, vänliga — människor som man verkligen kan älska och lita på och som känner på samma sätt för en själv. (Psalm 133:1; Ordspråksboken 15:17) Kärlek till Gud är det som försäkrar om sann kärlek till nästan, vilket kommer att göra livet så behagligt i hans rättfärdiga, nya tingens ordning. De som Gud kommer att förläna evigt liv kommer alla att vara människor som har bevisat sin kärlek till honom och till sina medmänniskor. Med sådana personer som grannar, vänner och arbetskamrater kommer du att kunna åtnjuta verklig fred och säkerhet och förblivande lycka. — 1 Johannes 4:7, 8, 20, 21.

31. Vad bör vi göra nu, om vi verkligen önskar leva i Guds nya ordning?

³¹ När du vet att sådana storslagna framtidsutsikter ligger öppna för dig, är det praktiskt och förståndigt att ta reda på vad som krävs för att kunna uppnå detta. Det är nu tid att du bringar ditt liv i överensstämmelse med de rättfärdiga krav som Gud har fastställt i sitt ord för dem som skall bli bevarade genom den kommande ”stora vedermödan”. — 2 Petrus 3:11—13.

[Frågor]