Respekt för myndighet nödvändig för ett fridfullt liv
Kapitel 12
Respekt för myndighet nödvändig för ett fridfullt liv
1—3. a) Vad har bidragit till den vittutbredda ringaktningen för myndighet i våra dagar? b) På vilka olika sätt kommer denna inställning till uttryck? c) Var känner man verkningarna?
EN ANDA av oberoende genomtränger världen i våra dagar. I synnerhet bland dem som är födda efter andra världskriget har en allmän ringaktning för myndighet utvecklat sig. Varför? En orsak är att deras föräldrar hade fått bevittna och känna av förtryck i större skala än någonsin förr, såväl som egenmäktiga och korrumperade åtgärder från de makthavandes sida. De utvecklade en oklar uppfattning om myndighet. Följden blev att många av dem, när de blev föräldrar, inte ingöt någon respekt för myndighet hos sina barn. De orättvisor som deras barn har fått bevittna har inte heller gjort saken bättre. Som en följd härav har uppror mot myndighet blivit en vanlig företeelse.
2 Denna upprorsanda kommer till uttryck på olika sätt. Ibland visas den genom att man lägger sig till med en viss klädstil som anger att man förkastar ”vedertagna normer”. Det kan inbegripa att man offentligt utmanar polisen eller rentav gör sig skyldig till våld och blodsutgjutelse. Men den är inte begränsad till dem som handlar så. Hur många är det inte, till och med bland folk som inte uttrycker sig på dessa mera uppenbara sätt, som ignorerar eller kringgår lagar eller andra förordningar, om de ogillar dem eller om de finner det obekvämt att göra vad de kräver?
3 Denna situation har starkt påverkat atmosfären i hemmen, i skolorna, på arbetsplatserna och i kontakter med myndighetspersoner. Fler och fler människor vill helt enkelt inte att någon annan skall tala om för dem vad de skall göra. De sträcker sig efter vad de menar vara större frihet. Vad kommer du att göra, när du ställs inför denna situation?
4. Vilken stridsfråga visar vi vår inställning till genom vad vi gör i detta avseende?
4 Vad du företar dig kommer oundvikligen att visa var du står i förhållande till stridsfrågan om det rättmätiga i Jehovas universella suveränitet. Blickar du verkligen upp till Jehova som källan till verklig fred och säkerhet? Vill du söka reda på vad hans ord säger och tillämpa det i ditt liv? Eller slår du följe med de människor som, därför att de är vilseledda av Satan, tror att de själva bör bestämma vad som är gott och vad som är ont? — 1 Moseboken 3:1—5; Uppenbarelseboken 12:9.
5. a) Vad blir ofta följden av att man följer människor som utlovar ”frihet”? b) Hur fri är den människa som gör Guds vilja?
5 Var och en som låter det som är ”populärt” bestämma hans tänkesätt kommer lätt att bli vilseledd. (Jeremia 8:6) Men exakt kunskap från bibeln är ett skydd. Den kan skydda dig mot att helt enkelt byta ut en dålig situation mot en annan, därför att du lyssnat till människor som lovar ”frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar”. Att du följer sådana människors ledning skulle endast försätta dig i samma tillstånd av slaveri. (2 Petrus 2:18, 19) Verklig frihet kan nås endast genom att man lär känna och gör Guds vilja. Hans lag är ”den fullkomliga lagen, frihetens lag”. (Jakob 1:25) Jehova lägger inga onödiga band på oss, kringgärdar oss inte med regler som inte tjänar något nyttigt ändamål. Men han ger det slags vägledning som sätter en människa i stånd att åtnjuta den fred och säkerhet som följer av att man äger ett gott förhållande till Gud och till sina medmänniskor. Är inte det vad du önskar?
6, 7. a) Vem är bäst i stånd att göra något åt det missbruk av myndighet som florerar i denna tingens ordning? b) Hur visade Jesus vad som händer människor som försöker ta lagen i egna händer?
6 Gud vet, bättre än någon annan, i vilken utsträckning det råder korruption och missbruk av myndighet i denna gamla tingens ordning. Och han har gett sitt ord på att han skall kräva räkenskap av dem som vållar förtryck, hur högt uppsatta de än må vara. (Romarna 14:12) När Guds bestämda tid är inne, skall ”de ogudaktiga . . . utrotas ur landet [från själva jorden, NW] och de trolösa ryckas bort därur”. (Ordspråksboken 2:22) Men det kommer inte att resultera i något förblivande gott för oss själva, om vi blir otåliga och tar lagen i egna händer. — Romarna 12:17—19.
7 På kvällen innan Jesus Kristus blev förrådd och gripen i Getsemane örtagård framhöll han detta eftertryckligt för sina apostlar. På grund av förhållandena i landet, bland annat därför att det fanns vilda djur där, bar judarna ofta vapen, och vid det här tillfället fanns det två svärd bland Jesu apostlar. (Lukas 22:38) Vad hände? Jo, när de såg att rättvisan blev grovt kränkt — att man försökte arrestera Jesus utan rättvis orsak och i skydd av mörkret — drog aposteln Petrus impulsivt sitt svärd och högg av örat på en av männen. Men Jesus återställde det avhuggna örat och sade till Petrus: ”Stick ditt svärd tillbaka i skidan; ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.” (Matteus 26:52) Många människor, också i våra dagar, kunde ha undgått förtidig död genom att följa detta råd. — Ordspråksboken 24:21, 22.
TILLBÖRLIG SYN PÅ VÄRLDSLIG MYNDIGHET
8. a) Hur bör kristna betrakta världsliga styresmän, enligt vad som sägs i Romarna 13:1, 2? b) Vad menas med uttrycket att de är ”av Gud insatta i sina relativa ställningar”?
8 Då aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom, blev han inspirerad av Gud att dryfta hur de skulle uppföra sig i förhållande till världsliga myndigheter. Han sade: ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud insatta i sina relativa ställningar. Den som motstår myndigheten har därför tagit ståndpunkt emot Guds anordning; de som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig.” (Romarna 13:1, 2, NW) Betyder detta att Gud har satt dessa världsliga härskare vid makten? Bibeln svarar avgjort: Nej! (Lukas 4:5, 6; Uppenbarelseboken 13:1, 2) Men de existerar med hans tillåtelse, och den ”relativa ställning” som de intagit under mänsklighetens historia blev bestämd av Gud. Vilken har denna ställning varit?
9. Hur kan vi respektera myndighetspersoner, om de inlåter sig på orätta sedvänjor?
9 Det skriftställe som just citerats säger att det är en ”överordnad” ställning. Alltså får myndighetspersoner inte behandlas respektlöst. De lagar de utfärdar får inte ringaktas. Detta betyder inte nödvändigtvis att du beundrar individerna, och inte heller att du gillar någon som helst korruption som de kan inlåta sig på. Men det är tillbörligt att visa respekt på grund av det ämbete de innehar. — Titus 3:1, 2.
10. Hur bör vi betrakta betalning av skatt? Varför det?
10 Världsliga lagar verkar i stor utsträckning till folkets bästa. De tjänar till att upprätthålla ordningen och tillförsäkra ett mått av skydd för individens person och egendom. (Romarna 13:3, 4) Dessutom sörjer myndigheterna i vanliga fall för vägar, renhållning, brandskydd, skolutbildning och andra tjänster, som är till gagn för folket. Skall de ha betalt för dessa tjänster? Bör vi betala skatter? Detta är en fråga som ibland förknippas med starka känslor på grund av de höga skattesatserna och det gängse missbruket av allmänna medel. Vid tiden för Jesu jordiska tjänst hade frågan också politiska övertoner. Men Jesus intog inte den ståndpunkten att den rådande situationen berättigade till vägran att betala. Han hänvisade till den penning som hade myntats av den romerske kejsaren och sade: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” (Matteus 22:17—21, NW; Romarna 13:6, 7) Jesus visste vilka förhållanden som lätt skulle kunna utveckla sig, och han understödde därför inte tanken att var och en skulle bli sig själv en lag.
11, 12. a) Hur visar de skriftställen som här betraktats att det också finns en annan myndighet att ta hänsyn till? b) Vad skulle du göra, om världsliga styresmän utfärdade order som var i strid med Guds krav, och av vilket skäl?
11 Vi bör emellertid lägga märke till att Jesus i sitt svar visade att den världsliga staten inte var den enda myndighet som skulle tas i betraktande. De ”överordnade myndigheterna” är inte överordnade Gud eller ens jämlika med honom. Tvärtom är de ”av Gud insatta i sina relativa ställningar”. (Romarna 13:1, NW) Deras myndighet är begränsad, inte absolut. På grund härav har de kristna ofta blivit ställda inför ett avgörande beslut. Det är ett avgörande som också du måste träffa. När människor i maktställning för egen del kräver det som tillhör Gud, vad kommer du då att göra? Om de förbjuder vad Gud befaller, vem kommer du då att lyda?
12 Jesu Kristi apostlar, som valde att hävda Jehovas överhöghet, framhöll respektfullt, men fast och beslutsamt, sin ställning inför medlemmarna av högsta domstolen i Jerusalem: ”Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma; vi för vår del kunna icke underlåta att tala, vad vi hava sett och hört. . . . Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 4:19, 20; 5:29, NW) Politiska regeringar kan bestämma om inskränkning i fråga om det antal människor som får samlas; de kan också förbjuda viss offentlig verksamhet. Guds ord kräver inte att hans folk skall samlas i stora skaror till gudsdyrkan, och inte heller säger det att det bara finns ett tillbörligt sätt att komma i kontakt med andra människor för att tala med dem om Guds vilja. Men om det, genom att man rättar sig efter regeringars inskränkningar, blir omöjligt att fullgöra gudagivna förpliktelser, hur blir det då? Vem kan förneka att det rätta skulle vara att ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”?
13, 14. a) Hur noga bör vi vara med att inte överträda världsliga lagar bara av personliga skäl? b) Visa från Skriften vad skälen är till detta.
13 Detta är något helt annat än att oberoende göra vad som tilltalar själviska intressen i stället för att göra vad lagen kräver. Det är sant att vissa lagar ur personlig synpunkt kan förefalla onödiga eller orättmätigt restriktiva. Men berättigar det att man ignorerar lagen? Vad skulle resultatet bli, om var och en endast skulle lyda de lagar som han menade gagnade honom själv? Det skulle leda till anarki.
14 Det ligger allvarlig fara i att en människa ringaktar myndighet och endast gör vad som tilltalar det egna jaget, helt enkelt därför att det sannolikt inte skulle medföra omedelbar bestraffning. Medan sådan ringaktning för lagen till att börja med kan gälla endast jämförelsevis mindre angelägenheter, så kan en person genom att han undgår straff drista sig till att begå större lagöverträdelser, så att det till slut blir en inrotad vana hos honom att handla orätt. Beträffande detta säger Predikaren 8:11: ”Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få människors barn dristighet att göra det ont är.” Vilket är det verkliga skälet till att vi bör lyda lagen? Bör det vara blott och bart fruktan för straff till följd av överträdelse? När det gäller en kristen, bör det vara en långt kraftigare tillskyndan — det som aposteln Paulus kallade ett ”tvingande skäl” — och det är önskan att bevara ett rent samvete. (Romarna 13:5, NW) När en människas samvete har blivit fostrat i överensstämmelse med Skriften, vet hon att om hon skulle välja en laglös kurs, skulle det innebära att ta ståndpunkt ”emot Guds anordning”. Oavsett om andra människor vet eller inte vet vad vi företar oss, så vet Gud det, och våra utsikter till framtida liv beror på honom. — 1 Petrus 2:12—17.
15. a) Vad bör vägleda ens inställning till en skollärare eller en arbetsgivare? b) Vems ande undgår vi på det sättet att bli påverkade av?
15 Detsamma gäller en ung människas inställning till sin skollärare och en vuxens inställning till sin världslige arbetsgivare. Det förhållandet att många andra människor omkring oss handlar orätt bör inte vara den avgörande faktorn. Om läraren eller arbetsgivaren vet eller inte vet vad vi gör bör inte göra någon skillnad. Frågan är: Vad är rätt? Vad behagar Gud? Skollärare representerar i allmänhet den världsliga myndigheten, är ombud för de ”överordnade myndigheterna”, och förtjänar därför respekt. Och beträffande världsliga arbetsgivare råder bibeln de kristna att ”behaga dem väl, . . . ådagalägga god plikttrohet i full utsträckning, så att de må pryda vår Frälsares, Guds, lära i allting”. (Titus 2:9, 10, NW) Genom att handla så visar vi att vi inte har gett efter för inflytandet från Satan, vars ande är ”verksam i de ohörsamma”. I stället bidrar vi verkligen till fridsamma förhållanden gentemot våra medmänniskor. — Efesierna 2:2, 3.
MYNDIGHET I HEMMET
16. Vilket krav för harmoniskt familjeliv framställs i 1 Korintierna 11:3?
16 Ett annat område där fridsamma förhållanden är särskilt önskvärda är familjekretsen. Alltför ofta saknas ett sådant välgörande förhållande, vilket resulterar i att familjebanden försvagas — i många fall till och med att familjen upplöses. Vad kan göras för att förbättra situationen? Ett grundläggande krav är respekt för Jehovas anordning med ledarskap. Som det är skrivet i 1 Korintierna 11:3 (NW) är denna anordning följande: ”Kristus är varje mans huvud; mannen i sin tur är kvinnans huvud; Gud återigen är Kristi huvud.”
17. a) Vilken ställning intar mannen, när det gäller ledarskap? b) Vilket utmärkt exempel i fråga om mannens ledarskap gav Kristus?
17 Lägg märke till att uttalandet börjar med mannens ställning men inte först framhåller hans ledarskap, utan i stället riktar uppmärksamheten på att det i Jehovas anordning av tingen är någon som mannen bör blicka upp till för att få vägledning, någon vars exempel han bör efterfölja. Kristus är mannens huvud, och Kristus har i sitt handlingssätt mot sin församling, som liknas vid en brud, ådagalagt på vilket sätt den äkta mannens ledarskap kan göras till en framgångsrik anordning. Hans utmärkta exempel uppväcker villigt gensvar hos hans efterföljare. I stället för att vara en chef, sträng och krävande mot dem, har Jesus varit ”saktmodig och ödmjuk i hjärtat”, så att dessa hans efterföljare fått vederkvickelse för sina själar. (Matteus 11:28—30) Har han sett ned på dem för deras tillkortakommanden? Tvärtom. Han gav ut sitt liv för att rena dem från synder. (Efesierna 5:25—30) Vilken välsignelse för en familj, där mannen uppriktigt strävar att efterfölja det exemplet!
18. a) På vilka sätt kan en hustru visa att hon respekterar sin mans myndighet? b) Hur bör barn visa respekt för sina föräldrar? Varför bör de göra det?
18 När det råder sådant ledarskap i hemmet, är det inte svårt för en kvinna att se upp till sin make. Och barnen lyder lättare sina föräldrar. Men hustrun och barnen kan också bidra mycket till familjens lycka. Genom att omsorgsfullt sköta hemmet och genom att acceptera sin mans beslut och arbeta för att dessa skall ha framgång ger en hustru bevis för att hon verkligen hyser ”djup respekt för sin man”. Är det så i ditt hem? (Efesierna 5:33, NW; Ordspråksboken 31:10—15, 27, 28) Och om barnen villigt lyder både far och mor, visar de att de hedrar sina föräldrar, och det är vad Gud kräver. (Efesierna 6:1—4) Håller du inte med om att det skulle råda långt större frid och en mycket större känsla av personlig säkerhet i ett sådant hem än i ett där det saknas respekt för myndighet?
19. Hur förhåller det sig, om du är den enda i familjen som söker vägledning från Guds ord?
19 Du kan hjälpa till med att göra ditt hem till en sådan plats. Vare sig andra medlemmar av familjen väljer att rätta sig efter Jehovas vägar eller inte, så kan du göra det. Andra i familjen kan då tänkas efterfölja ditt goda exempel. (1 Korintierna 7:16; Titus 2:6—8) Även om de inte gör det, kommer dock det som du gör att ådagalägga din tro på att Guds vägar är rätta, och det är något som inte är av ringa värde. — 1 Petrus 3:16, 17.
20, 21. a) Hur visar bibeln att en äkta mans och föräldrars myndighet inte är absolut? b) Vilket beslut kan alltså en kristen hustru eller troende barn komma att ställas inför, och vilket motiv bör då driva dem?
20 Kom ihåg att hela anordningen med familjemyndighet har sitt ursprung hos Gud. Han kan alltså inte lämnas ur räkningen, eller hur? Därför blir hustrur förmanade att underordna sig sina män ”såsom tillbörligt är i Herren”. Och barnen får rådet att lyda sina föräldrar, ”ty detta är välbehagligt i Herren”. (Kolosserna 3:18, 20) Detta betyder att en mans myndighet över sin hustru och föräldrars myndighet över sina barn är relativ. Om mannen eller föräldrarna inte är troende, kan den tanken först synas misshaglig för dem. Men i verkligheten blir det till deras bästa, därför att det kommer att hjälpa till att göra den troende mer pålitlig och respektfull.
21 Om en äkta man skulle kräva att hans hustru skall göra något som inte skulle vara vad ”tillbörligt är i Herren”, kommer naturligtvis det hon gör att ådagalägga huruvida hon verkligen ”fruktar Gud” eller inte. (Predikaren 12:13) Och likaså, när barn är gamla nog att förstå och lyda Guds ord, måste de, om deras föräldrar inte delar deras önskan att tjäna Jehova, avgöra huruvida de skall bevisa sin lojalitet mot Gud eller få dela föräldrarnas lott, som inte gör detta. Det gäller deras utsikter till evigt liv. (Matteus 10:37—39) Inte desto mindre bör sådana barn, bortsett från sin förnämsta förpliktelse gentemot Gud, vara undergivna i ”allt”, även om det innebär att göra saker och ting som de inte tycker om. (Kolosserna 3:20) Genom att göra detta kan de kanske bli i stånd att hjälpa också sina föräldrar att ta emot Guds föranstaltningar för frälsning. När motivet inte är att visa olydnad på grund av en oberoendets anda, utan att visa lojalitet mot Jehova och hans rättfärdiga vägar, då är detta i sanning ”välbehagligt i Herren”.
I DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN
22, 23. a) Vad gör kristna tillsyningsmän till gagn för medlemmarna av församlingen? b) Vilken inställning gentemot dem säger alltså Hebréerna 13:17 att vi bör hysa?
22 Samma anda av lojalitet mot Jehova bör komma till uttryck i vår inställning gentemot hans kristna församling och dem som har omsorg om dess intressen. Jehova har dragit försorg om att det i församlingen finns tillsyningsmän till att som herdar vårda ”hjorden”. De får ingen avlöning för sitt arbete, utan ger i stället ut av sig själva på grund av uppriktig omsorg om sina kristna bröders och systrars välfärd. (1 Tessalonikerna 2:8, 9) De hjälper församlingen att utföra det särskilda verk som anförtrotts åt den, nämligen att predika de goda nyheterna om Guds rike. Och med omsorg om församlingsmedlemmarnas individuella välfärd bistår de också dessa att lära sig tillämpa bibelns principer i det dagliga livet. Och vidare, om någon medlem av församlingen, trots att han känner till vad Gud kräver, uppsåtligen framhärdar i allvarlig överträdelse, sörjer de ansvariga tillsyningsmännen för att han blir utesluten, och på så sätt skyddas den övriga församlingen mot hans fördärvliga inflytande. — 1 Korintierna 5:12, 13.
23 I uppskattning av denna kärleksfulla föranstaltning från Jehovas sida för att säkerställa en fridfull anda bland hans folk bör vi hörsamma uppmaningen i Hebréerna 13:17 (NW): ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var undergivna, ty de håller vakt över edra själar såsom de som skall avlägga räkenskap; på det att de må göra detta med glädje och inte med suckan, ty detta skulle vara till skada för er.”
24, 25. a) Hur bör det som de äldste undervisar om öva inflytande på vårt sätt att betrakta dem? b) När och var bör vi tillämpa det som vi blir undervisade om från bibeln? Varför?
24 Att vara lydiga mot ”dem som har ledningen” betyder emellertid inte att blott och bart söka behaga människor. Bibeln framhåller eftertryckligt att ett framträdande skäl till att dessa tillsyningsmän eller äldste förtjänar respekt är att det är ”Guds ord” som de undervisar om. (Hebréerna 13:7; 1 Timoteus 5:17) Och om detta ord säger Hebréerna 4:12, 13: ”Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.”
25 Detta ”Guds ord” uppenbarar verkligen vad en person är i sitt innersta. Det visar skillnaden mellan vad han kan synas vara och den behärskande inställning som driver honom att tala och handla som han gör. Om han verkligen har tro på Gud och drivs av en uppriktig önskan att behaga sin Skapare, då kommer han inte att hemfalla till överträdelse, när han är utom synhåll för församlingens äldste. Inte heller kommer han att inlåta sig på något oskriftenligt uppförande bara därför att detta inte hör till de allvarliga överträdelser för vilka en människa skulle bli utesluten ur församlingen. Han önskar inte synda, utan önskar på tillbörligt sätt återspegla ”härligheten från Gud”. (Romarna 3:23) Om någon, å andra sidan, är benägen att inte ta något av råden i Guds ord allvarligt, bör han omsorgsfullt granska hurudan hans inställning till Gud egentligen är. Håller han på att bli lik de människor om vilka Psalm 14:1 säger: ”Dårarna säga” — nej, inte offentligt — utan ”i sina hjärtan: ’Det finnes ingen Gud’”?
26, 27. a) Varför är det viktigt att ta ”allt” vad Jehova säger på allvar? b) Hur blir vårt liv påverkat, när vi på så sätt visar respekt för myndighet?
26 Då Jesus Kristus blev frestad av djävulen, förklarade han fast och beslutsamt: ”Människan skall leva . . . av allt det som utgår av Guds mun.” (Matteus 4:4) Är du lika avgjord på den punkten? Tror du att ”allt” vad Jehova säger är viktigt och att ingenting får ignoreras? Att lyda vissa av Jehovas krav, medan man behandlar andra som oviktiga, är helt enkelt inte tillräckligt. Antingen understöder vi det rättmätiga i Jehovas suveränitet, eller också tar vi djävulens parti i stridsfrågan genom att bestämma vår egen norm för vad som är gott och vad som är ont. Lyckliga är de som visar att de i sanning älskar Jehovas lag. — Psalm 119:165.
27 Sådana människor blir inte snärjda av världens söndrande ande. Inte heller hänger de sig åt det skamliga uppförande som visas av dem som kastar all moralisk återhållsamhet ifrån sig. Djup respekt för Jehova och hans rättfärdiga vägar ger deras liv stabilitet.
[Frågor]
