Kapitel 15

Varför bekymra sig om vad som händer andra människor?

1. a) Vad har föranlett många människor att dra den slutsatsen att de bör sköta sig själva och inte bekymra sig om andra människor? b) Vad har följden blivit?

OSJÄLVISK omsorg om andras välfärd är sällsynt i våra dagar. Det är sant att vi alla är födda med förmågan att älska. Men när en människa finner att andra söker utnyttja henne orättvist eller hennes egna försök att visa kärlek blir missförstådda, kan det hända att hon drar den slutsatsen att det är bäst att bara sköta sig själv. Andra människor, som ser att de som utnyttjar sina medmänniskor för självisk fördels skull ofta har framgång i materiellt avseende, kan tänka att det är på det sättet man lyckas i livet. Resultatet är att de flesta människor har mycket få verkliga vänner, om alls några. Det råder en anda av misstroende och misstänksamhet. Vad är orsaken till detta olyckliga sakernas tillstånd?

2. a) Hur identifierar bibeln roten till problemet? b) Vad innebär det att ”känna” Gud?

² Vad som saknas är kärlek, det slags kärlek som innebär uppriktig omsorg om andra människors förblivande välfärd. Och varför saknas den? Bibeln går direkt på roten till problemet, när den säger: ”Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken.” (1 Johannes 4:8) Visst är det sant att det finns själviska individer som bekänner sig tro på Gud, ja, till och med går i kyrkan. Men faktum är att de inte verkligen känner Gud. Att ”känna” Gud betyder att vara väl  bekant med hans personlighet, att erkänna hans myndighet och sedan handla i överensstämmelse med detta. (Jeremia 22:16; Titus 1:16) För att äga sann glädje i livet, vilket är möjligt endast när man frikostigt ger uttryck åt kärlek och får röna sådan från andra, måste vi alltså lära känna Gud väl och tillämpa vad vi lär.

3. På vilket framträdande sätt har Gud visat sin kärlek till mänskligheten?

³ ”Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom”, skrev aposteln Johannes. ”Icke däri består kärleken, att vi [först] hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:9—11) Gud höll sig inte tillbaka, lät inte mänsklighetens kärlekslösa handlingssätt kväva hans egen kärlek. Som det sägs i Romarna 5:8: ”Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.”

4. Hur får detta dig personligen att känna det gentemot Gud?

⁴ Hur många människor finns det som du älskar så mycket att du skulle vara villig att ge ditt eget liv för dem — människor som aldrig har gjort någonting för dig? Om du är förälder och av den naturliga tillgivenheten drivs till att skydda ditt barns liv med risk för ditt eget liv, vem finns det då för vilken du skulle vara villig att låta ditt barn dö? Detta är det slags kärlek Gud har visat oss. (Johannes 3:16) Hur får detta dig att känna det gentemot Gud? Om vi verkligen inser vad han har gjort, då kommer vi att finna att det inte är en börda att lyda hans bud. — 1 Johannes 5:3.

5. a) Vilket är det ”nya bud” som Jesus gav sina lärjungar? b) Hur är vår hängivenhet för Gud som härskare inbegripen häri? c) Nämn några av de ting som vi följaktligen bör göra för våra medtjänare åt Gud.

⁵ På kvällen före sin död gav Jesus sina lärjungar ett  av dessa bud. Det skulle visa att de var annorlunda än den övriga världen. Han sade: ”Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra.” Budet var ”nytt” däri att de blev tillsagda att älska varandra, inte bara så mycket som de älskade sig själva, utan, sade Jesus, ”såsom jag har älskat eder”. Detta skulle innebära att de till och med skulle vara villiga att ge sitt liv för varandra. (Johannes 13:34, 35; 1 Johannes 3:16) Genom att visa detta slag av kärlek visar också vi vår hängivenhet för Gud. Hur kan det vara så? Därför att vi bevisar att djävulen är en lögnare, då han påstår att ingen människa kommer att fortsätta att lyda Gud om hennes eget liv, hennes själ, står i fara. (Job 2:1—10) Lydnad för detta ”nya bud” kräver uppenbarligen att vi har djup omsorg om varandra. Det betyder att vi inte spar någon ansträngning, inte ens vårt eget liv, för att ge andlig och materiell hjälp åt andra av Guds tjänare, när det föreligger behov av detta. — Jakob 1:27; 2:15, 16; 1 Tessalonikerna 2:8.

6. Vilka andra bör vi visa kärlek, och varför det?

⁶ Kärleksfulla handlingar skall emellertid inte vara begränsade till medtroende. Kristus dog för hela människovärlden, inte bara för dem som hade blivit hans lärjungar under hans jordiska tjänsteutövning. Skriften förmanar oss därför: ”Må vi alltså, medan vi hava tillfälle, göra, vad gott är mot var man, och först och främst mot dem som äro våra medbröder i tron.” (Galaterna 6:10) Det ges många tillfällen att göra detta varje dag av vårt liv. När vi inte är njugga, utan öppenhjärtiga och frikostiga i att visa kärlek mot andra, då ger vi bevis för att vi verkligen är vår ”himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga”. — Matteus 5:43—48.

 RESPEKT FÖR ANDRAS PERSON OCH EGENDOM

7. Vad kan lätt påverka hur vi behandlar andras person och egendom?

⁷ Vi lever mitt i en kärlekslös värld. Kanske du inser att du inte alltid varit så hänsynsfull mot andra som du kunde ha varit. Till och med de som vet vad som är rätt kan lätt ta efter dåliga vanor från dem de umgås med. (1 Korintierna 15:33) Om en människa alltså skall tjäna Gud, är det nödvändigt att hon gör en samvetsgrann ansträngning att göra om sitt sinne. (Romarna 12:1, 2) Hon behöver ändra sin inställning till andras person och egendom.

8. a) Vad visar att det råder vittutbredd ringaktning för andras egendom? b) Vad säger bibeln som, om det tillämpades, skulle avhålla en person från att göra sådant?

⁸ I somliga trakter råder en upprörande ringaktning för andra människors ägodelar. Ungdomar förstör bara för ”spänningens” skull både privat och allmän egendom eller fördärvar uppsåtligen föremål som andra arbetat hårt för att skaffa sig. Andra människor, som kanske uttrycker avsky för sådan vandalism, bidrar till den genom att skräpa ned i parker, på gator eller i offentliga byggnader, ja, var man än befinner sig. Är det kärleksfullt att göra så? Stämmer det överens med Jesu förmaning: ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem”? (Matteus 7:12) Visar sådant uppförande att man är i samklang med Guds uppsåt att denna jord skall bli ett paradis?

9. a) Hur påverkar stöld vars och ens liv? b) Varför är stöld orätt i Guds ögon?

⁹ Omsorg om liv och ägodelar gör det på många håll nödvändigt att hålla dörrarna låsta och fönstren tillbommade eller att ha en vakthund. Affärerna måste höja priserna som kompensation för det som stjäls. Det är vanligt att människor stjäl, men det finns inte plats för detta i de människors liv som förbereder sig för livet i Guds nya ordning. De måste lära sig att handla på ett  sätt som bidrar till deras medmänniskors säkerhet. Bibeln visar att det är ”Guds gåva” att en människa kan vara i stånd att njuta ”vad gott är för allt sitt hårda arbete”. Det är alltså orätt att söka beröva en människa resultaten av hennes arbete. (Predikaren 3:13; 5:1819; NW) Det finns många människor som i det flydda var oärliga, men som har ändrat sig. De inte bara avhåller sig från att stjäla; de har lärt känna glädjen i att ge åt andra. (Apostlagärningarna 20:35) Med en önskan att behaga Gud har de tagit till hjärtat det som är skrivet i Efesierna 4:28: ”Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre och uträtte med sina händer, vad gott är, så att han har något, varav han kan dela med sig åt den som lider brist.”

10. a) Hur kan vi visa hänsyn för andra genom det sätt varpå vi talar till dem? b) Vad kommer att hjälpa en människa att lära sig att på det sättet visa kärlek?

¹⁰ Ofta är det som andra behöver inte av materiell beskaffenhet, utan helt enkelt vänlighet mot dem som individer, i synnerhet när de misslyckas med något. Men vad händer ofta när någons tillkortakommanden eller felsteg kommer i dagen? Det är inte ovanligt att få höra vredesutbrott, skrik, skymfligt tal eller bitande anmärkningar. Till och med somliga som inser att detta är fel underlåter att behärska sin tunga. Vad kan hjälpa en människa att övervinna en sådan vana? Vad som fattas är i grund och botten kärlek, och detta anger att det finns behov av att lära känna Gud. När en människa verkligen inser i vilken utsträckning Gud har handlat barmhärtigt mot henne, kommer hon inte att finna det svårt att vara förlåtande mot andra. Och mer än så: Efter Guds förebild kan hon till och med börja finna sätt och medel att komma till överträdarens hjälp och erbjuda välvilligt bistånd i avsikt att åstadkomma en förbättring. — Matteus 18:21—35; Efesierna 4:31—5:2.

11. Varför bör vi inte använda skymfligt tal ens när andra är ovänliga mot oss?

 ¹¹ Det är sant att andra människor kan underlåta att följa detta fina råd från Guds ord i sitt handlingssätt mot oss. Trots vårt uppriktiga motiv kan vi ibland finna att vi blir föremål för deras grymma smädelser. Vad skall vi då göra? Bibeln råder oss: ”Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” (Romarna 12:17—21; 1 Petrus 2:21—23) Oväntad vänlighet från vår sida kan i själva verket mildra deras inställning och bringa deras bättre egenskaper i dagen. Hur de än reagerar, kan vi vara säkra på att när vi rättar oss efter Guds sätt, ger vi bevis för att vi stöder hans sätt att härska, vilket är byggt på kärlek.

HUR MAN ÖVERVINNER FÖRDOMAR PÅ GRUND AV RAS, NATIONALITET OCH SAMHÄLLSSTÄLLNING

12, 13. Hur hjälper bibeln en människa att avlägsna känslor av fördomar på grund av skillnader i fråga om ras, nationalitet eller samhällsställning?

¹² En individ som hyser sann kärlek påverkas inte av ras, hudfärg, nationalitet eller samhällsställning. Varför inte? Därför att han inser den bibliska sanningen att ”han [Gud] har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader”. (Apostlagärningarna 17:26) Alla människor är därför släkt med varandra. Ingen ras är i sig själv förmer än en annan.

¹³ Ingen har någon anledning att skryta på grund av sin härkomst, ras, hudfärg, nationalitet eller ställning i livet. ”Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud.” (Romarna 3:23) För att uppnå rättfärdighet är alla beroende av Kristi lösenoffer. Och bibeln visar att de som gör det och som skall bli skonade under den kommande ”stora vedermödan” tas ut från ”alla folkslag och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:9, 14—17.

14. Varför är en tråkig personlig erfarenhet inte något giltigt skäl att hysa bittra känslor mot människor av en viss ras eller nationalitet?

 ¹⁴ En människa kan för att söka rättfärdiga sin fördom dra sig till minnes någon tråkig erfarenhet hon haft i förbindelse med någon av en viss ras eller nationalitet. Men det är bra att påminna sig att inte alla av den rasen eller nationaliteten var inbegripna i den orätta handlingen. Dessutom har utan tvivel människor av ens egen ras eller nationalitet gjort sig skyldiga till precis detsamma. Om vi hoppas få leva i Guds fridfulla nya ordning, behöver vi rensa ut ur våra hjärtan allt slags stolthet som tenderar att fjärma oss från andra människor.

15. Hur skulle det påverka en människas egen ställning inför Gud och Kristus, om hennes yttranden angående ras eller nationalitet skulle komma en medtroende att ta anstöt?

¹⁵ Vad som bor i en människas hjärta kommer förr eller senare till uttryck i hennes tal. Som Kristus Jesus sade: ”Vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun.” (Lukas 6:45) Antag att yttranden som uttrycker fördom mot människor av annan ras eller nationalitet skulle komma någon som visar intresse för Guds frälsningsanordning att ta anstöt. Detta skulle kunna få allvarliga konsekvenser för den som talade kärlekslöst. Kristus Jesus varnade: ”Den som förför [är till anstöt för, Åk] en av dessa små, som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.” — Markus 9:42.

16. Hur angav Jesus med vilken opartiskhet vi skulle visa att vi hyser omsorg om andra människor?

¹⁶ En kristen är förpliktad att intressera sig för andra utan hänsyn till ras, nationalitet eller ställning i livet. (Jakob 2:1—9) Jesus poängterade detta tydligt, då han sade: ”När du ställer till en festmåltid, inbjud då fattiga människor, krymplingar, halta, blinda; och du kommer att bli lycklig, ty de har ingenting att återgälda dig med.” (Lukas 14:13, 14, NW) När vi på det sättet  visar att vi hyser djup omsorg om andra människor, ger vi bevis för att vi i sanning återspeglar Guds egenskaper.

KÄRLEKSFULL OMSORG OM ANDRAS EVIGA VÄLFÄRD

17. a) Vad är det värdefullaste vi kan dela med oss av åt andra? b) Varför bör vi känna oss manade att göra det?

¹⁷ Vår omsorg om andra bör naturligtvis inte vara begränsad till att gälla deras nuvarande fysiska behov. Inte heller skulle vår kärlek vara fullständig helt enkelt därför att vi är vänliga i vårt handlingssätt mot människor av alla raser, nationaliteter och levnadsställningar. Om livet skall få verklig mening, behöver dessa människor få kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt. I bön till sin Fader sade Jesus Kristus: ”Detta betyder evigt liv att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3, NW) Om du har läst den här boken ända från början, vet du hur man kan erhålla den belöningen. Du har själv sett vad Skriften säger om den förutsagda ”stora vedermödan” och de faktiska bevis som bekräftar att den är nära. Du vet att Guds rike är mänsklighetens enda hopp. Också andra behöver denna livsviktiga kunskap. Förmår kärlek till Jehova och till dina medmänniskor dig att önska dela med dig av den till dem?

18. a) Vilket verk förutsade Jesus för vår tid enligt Matteus 24:14? b) Hur bör vi betrakta vårt deltagande i det?

¹⁸ Då Jesus talade om ”avslutningen på tingens ordning”, förutsade han: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matteus 24:14, NW) Vilket privilegium att få representera universums suveräne härskare, Jehova själv, som ett av hans vittnen! Tillfället att få vara med i detta särskilda verk som förutsades av Guds Son står alltjämt öppet, men inte länge till.

19. Varför bör vi inte tillåta någon känsla av bristande personlig förmåga att avhålla oss från att ta del i detta verk?

 ¹⁹ När man tänker på utsikten att ta del i detta verk som ett av Jehovas kristna vittnen, gör man väl i att inse att det inte är ens egen personliga talförmåga, utan Gud, som öppnar deras hjärtan som välvilligt lyssnar till de goda nyheterna. (Apostlagärningarna 16:14) Om du drivs av ett villigt hjärta, kan Jehova använda dig till att utföra hans vilja. Budskapet är hans, och han är den som får det att ge resultat. (1 Korintierna 3:6) Tänk på vad aposteln Paulus sade om sitt eget fall: ”En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud. Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud.” — 2 Korintierna 3:4—6.

20. a) Kommer alla att ge gynnsamt gensvar på de goda nyheterna? b) Vad gott uträttas, när vi predikar för människor som är likgiltiga eller till och med motståndare?

²⁰ Vi bör naturligtvis inte förvänta att alla skall ge gynnsamt gensvar på de goda nyheterna. Många kommer att vara likgiltiga; somliga kommer att göra motstånd. Men de kan ändra sig. Saulus från Tarsus, som en gång förföljde de kristna, blev en nitisk Jesu Kristi apostel. (1 Timoteus 1:12, 13) Vare sig andra vet det eller inte, behöver de budskapet om Riket; vi bör därför frambära det med allvar. Vi behöver ha djupt rotad omtanke om deras välfärd, inte bara om vår egen. Sådan omtanke kräver helhjärtad ansträngning för deras räkning, villighet att ge ut oss för att befrämja deras förblivande välfärd. (1 Tessalonikerna 2:7, 8) Även om de inte önskar ta emot budskapet om Riket, åstadkoms ändå något gott. Vittnesbördet blir framburet; Jehovas namn blir upphöjt; ett ”åtskiljande” av människor blir verkställt. — Matteus 25:31—33.

 OMSORG OM VAD SOM HÄNDER DIN EGEN FAMILJ

21. Vilket ansvar åvilar ett familjeöverhuvud i fråga om hans egen familjs andliga välbefinnande?

²¹ Den ansträngning du gör för att hjälpa andra att få gagn av Jehovas kärleksfulla föranstaltningar bör emellertid inte vara inriktad enbart på dem som befinner sig utanför din egen familj. Ett familjeöverhuvud har till exempel i första hand ansvar gentemot sin egen familj. Familjemedlemmarnas andliga tillväxt påverkas direkt av att han regelbundet ordnar så att familjen får dryfta och studera Guds ord tillsammans. Och när en fars böner på sin familjs vägnar visar djup hängivenhet och tacksamhet, kan detta inverka på hela familjens inställning.

22. Varför är det viktigt att en far tuktar sina barn, och vad bör vara hans motiv när han gör det?

²² Hans ansvar inbegriper också att tilldela tuktan. När det uppstår problem, kan det förefalla lättare att ignorera dem. Men om tuktan utdelas endast när fadern blir irriterad eller om problemen behandlas först när de har blivit allvarliga, då är det något som fattas. Ordspråksboken 13:24 säger: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” Det är i sanning en kärleksfull far som är konsekvent i att tilldela tuktan, även när han är trött vid dagens slut. Det är ett ytterligare bevis på kärlek, om han tåligt förklarar för sina barn vad saken gäller och om han tar hänsyn till de mentala, känslomässiga och fysiska begränsningarna hos vart och ett av dem. (Efesierna 6:4; Kolosserna 3:21) Om du är far, hyser du då detta slags kärlek till dina barn? Villighet att axla detta ansvar visar att man inte bara ser till familjens nuvarande utan också till dess framtida välfärd. — Ordspråksboken 23:13, 14; 29:17.

23. Hur kan en mor visa att hon är djupt intresserad av sin familjs andliga välfärd?

²³ Hustrun bidrar också i stor utsträckning till familjens  välfärd genom att samarbeta med sin man i att sörja för familjens andliga tillstånd. När hon hyser djupt intresse för barnen och använder sin tid väl till att forma deras liv på ett gudaktigt sätt, återspeglas detta vanligtvis i barnens uppförande mot och inställning till henne. (Ordspråksboken 29:15) Även i de fall då det inte finns någon far i hemmet ger omsorgsfull undervisning från bibeln tillsammans med ett gott exempel goda resultat.

24. a) Om en troende röner motstånd från sin äktenskapspartner, vilken stridsfråga bör den troende då ha klar för sig? b) Hur skulle verklig kärlek visas den icke troende partnern under sådana omständigheter?

²⁴ Men hur förhåller det sig om fadern i hemmet inte erkänner Guds ord? Han kanske rentav utsätter sin hustru för motstånd och förföljelse. Vad bör hon göra? Om hon älskar Jehova, kommer hon förvisso inte att vända Gud ryggen. Det är Satan som framför den anklagelsen att människor skulle överge Gud, om de blir föremål för personliga svårigheter, och hon önskar säkert inte befinnas göra vad Satan bjuder. (Job 2:1—5; Ordspråksboken 27:11) Samtidigt uppmanar bibeln henne att hysa så djup omsorg om sin man att hon söker hans förblivande välfärd. Om hon skulle överge vad hon vet vara sanningen, skulle hon inte visa sådan kärlek; resultatet skulle utan tvivel bli att båda två miste det eviga livet. Men om hon förblir fast i sin tro, kanske hon kan hjälpa honom att vinna frälsning. (1 Korintierna 7:10—16; 1 Petrus 3:1, 2) Genom att hon fortsätter att hålla sina äktenskapslöften till och med under svårigheter visar hon dessutom sin djupa respekt för äktenskapets upphovsman, Jehova Gud.

25. Hur inverkar en förälders beslut på barnens framtidsutsikter?

²⁵ Det finns ytterligare ett starkt skäl för en troende förälder att bevara sin trohet mot Gud även under motstånd. Det är barnen. Gud ser med ynnest på sina  hängivna tjänares små barn och ger försäkran om att dessa barn, om de är lydiga, skall bli bevarade genom den ”stora vedermödan”. Även om bara den ena av föräldrarna tjänar Jehova, räknar Gud hänsynsfullt sådana små barn som ”heliga”. (1 Korintierna 7:14) Men hur blir det om föräldern ”ber att få slippa ifrån” att göra Guds vilja? En sådan förälder skulle därmed ge upp en godkänd ställning inför Gud, inte bara för sig själv utan också för de små barnen. (Hebréerna 12:25, NW) Vilken tragisk förlust det skulle vara!

26. Vad behöver vi för att kunna handla så att det blir till verkligt gagn för oss själva och andra?

²⁶ Vilken sida av livet vi än betraktar, är det alltså tydligt att vi behöver tänka inte bara på oss själva utan också på andra. Vi blir själva föremål för kärlek, om vi gör det till en vana att visa osjälvisk omsorg om andra. (Lukas 6:38) Men för att ådagalägga sann kärlek och inte bli vilseledda av kortsiktigt mänskligt resonemang behöver vi lära känna Jehova Gud och åtnjuta ett gott förhållande till honom. Men för att göra det måste vi personligen träffa ett val.

[Frågor]