Kapitel 35

Spelar det någon roll vad jag läser?

KUNG Salomo sade varnande: ”Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.” (Predikaren 12:12) Salomo försökte inte avskräcka från att läsa. Han ville bara uppmana till att vara selektiv.

Den franske 1600-talsfilosofen René Descartes sade: ”När man läser en god bok är det som att samtala med belevade människor från det förgångna. Vi skulle även kunna kalla det en selektiv konversation i vilken författaren uttrycker endast sina ädlaste tankar.” Men inte alla författare är värda att ”samtala” med, och inte heller är alla deras tankar ”ädla”.

Återigen spelar den så ofta citerade bibliska principen in: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korintierna 15:33) Ja, de personer man umgås med kan forma ens personlighet. Har det hänt någon gång att du har varit tillsammans med en vän så mycket att du har kommit på dig  själv med att handla, tala och till och med tänka likadant som din vän? Att läsa en bok är som att ägna många timmar åt att samtala med den som har skrivit boken.

Den princip Jesus uttalade i Matteus 24:15 passar bra i det här sammanhanget: ”Läsaren bör bruka urskillning.” Lär dig att analysera och bedöma det du läser. Alla människor är i viss grad behäftade med fördomar och är inte alltid helt ärliga när de presenterar fakta. Därför bör man inte blint acceptera allt man hör eller läser. ”Den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg.” — Ordspråksboken 14:15, NW.

Man bör vara särskilt försiktig med att läsa litteratur som framhåller en viss livsfilosofi. Tonårstidskrifter, till exempel, är fulla av råd om allt möjligt från sällskapande till föräktenskapliga sexuella förbindelser — råd som kristna inte alltid bör följa. Hur är det då med böcker som tar upp djupa filosofiska tankar?

I bibeln sägs det varnande: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition ... och inte i överensstämmelse med Kristus.” (Kolosserna 2:8) Bibeln och biblisk litteratur, som den här boken, har mycket bättre råd att ge. — 2 Timoteus 3:16.

Är kärleksromaner oförarglig läsning?

Läsning av kärleksromaner har blivit en inbiten vana för runt 20 miljoner människor enbart i USA. Det är givetvis Gud själv som har skapat mannen och kvinnan med en önskan att bli kär i någon och gifta sig. (1 Moseboken 1:27, 28; 2:23, 24) Därför är det inte att undra på att det mesta av skönlitteraturen handlar om romantik, och det behöver inte vara något fel i det. En del kärleksromaner har blivit erkända som god litteratur. Men eftersom dessa äldre romaner betraktas som slätstrukna enligt nutida normer, har många författare på senare tid funnit det lönsamt att framställa en ny typ av kärleksromaner. Somliga använder  sig fortfarande av en historisk eller medeltida miljö för att ge berättelsen ökad dramatik och stämning. Andra låter en nutida stil och miljö inrama handlingen. Men med få undantag och små avvikelser följer dessa moderna kärleksromaner en ganska bestämd mall: Hjältar och hjältinnor övervinner nästan oöverstigliga hinder som hotar deras spirande romans.

Den typiske hjälten är en stark och arrogant man som utstrålar självsäkerhet. Hjältinnan däremot är ofta vek och känslig och 10 till 15 år yngre än den manlige huvudpersonen. Och fastän han ofta behandlar henne föraktfullt, känner hon sig ändå oemotståndligt dragen till honom.

Ofta finns det också en rival. Även om han är snäll och omtänksam, lyckas han inte väcka något intresse hos den  kvinnliga huvudpersonen. Hon utnyttjar sedan sin förföriska charm för att beveka sin stoiske hjälte, så att han mjuknar och nu öppet förklarar henne sin orubbliga kärlek. Alla tidigare tvivel har glömts och förlåtits, de gifter sig och lever sedan lyckliga i alla sina dagar ...

Stämmer kärleksromaner med verkligheten?

Kan ens syn på verkligheten fördunklas av att man läser sådana fantasiberättelser? Bonnie, som började läsa kärleksromaner när hon var 16 år, säger: ”Jag var på jakt efter en lång, mörk och snygg kille — en som var spännande och hade en dominerande personlighet.” Hon erkände: ”Var jag ihop med en kille som inte ville kyssa mig eller hålla om mig, tyckte jag att han var tråkig, även om han var snäll och omtänksam. Jag ville uppleva den spänning som jag hade läst om i romanerna.”

Bonnie fortsatte att läsa kärleksromaner sedan hon hade gift sig och säger: ”Jag hade ett fint hem och en trevlig familj, men på något sätt var jag inte nöjd. ... Jag ville ha de äventyr och den spänning som så lockande beskrevs i romanerna. Jag tyckte att det var något fel på mitt äktenskap.” Men genom bibeln fick Bonnie hjälp att förstå att en man måste ha mer att erbjuda sin hustru än bara charm och ”spänning”. Vi läser: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” — Efesierna 5:28, 29.

Hur är det då med de teman som är så vanliga i kärleksromaner, de overkliga avslutningarna och de lättvindiga lösningarna på motsättningar som förekommer? Ja, de är allt annat än realistiska. Bonnie berättar: ”När min man och jag blev osams, brukade jag i stället för att prata ut med honom ta till samma knep som hjältinnan använde. När min man inte reagerade på samma sätt som hjälten, blev jag sur.” Är inte bibelns råd till hustrur mycket mer realistiskt och praktiskt, när det sägs: ”Ni hustrur, fortsätt att underordna er era män”? — Kolosserna 3:18.

 Sexuell tillfredsställelse

Kärleksromaner med mycket sex — som finns på de flesta bibliotek — hör till de böcker tonåringar frågar mest efter. Är det skadligt att läsa sådana? Karen, 18 år, förklarar: ”Böckerna väckte starka sexuella känslor hos mig och gjorde mig mycket nyfiken. Den extas och det känslorus hjältinnan upplevde vid sina kärleksmöten med hjälten gjorde att jag också fick en önskan att uppleva samma känslor.” Sedan fortsatte hon: ”När jag sällskapade försökte jag framkalla samma känslor. Det ledde till att jag begick otukt.” Men upplevde hon samma känslor som de uppdiktade personer hon hade läst och fantiserat om? Karen upptäckte: ”De här känslorna är en produkt av författarnas egen fantasi. De är inte verkliga.”

Att väcka sexuella fantasier till liv är faktiskt vad en del författare har som avsikt. Det framgår av de anvisningar författare till kärleksromaner får av en förläggare: ”I samband med kärleksmöten bör du koncentrera dig på den passion och de erotiska känslor som väcks av hjältens kyssar och smekningar.” Författarna får också rådet att kärleksromanerna ”bör vara upphetsande och spännande och framkalla djupa romantiska och sensuella känslor hos läsaren”. Att läsa sådan litteratur gör det helt visst inte lättare att följa bibelns förmaning: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär.” — Kolosserna 3:5.

Var selektiv

Det är alltså bäst att undvika romaner som väcker omoraliska känslor eller skapar orealistiska förväntningar.  Varför inte vidga dig lite och försöka läsa andra slags böcker, till exempel böcker om historia eller vetenskapliga ämnen? Vi menar inte att all skönlitteratur är olämplig, för det finns böcker som inte bara är underhållande, utan också lärorika. Men om en roman skildrar sex, meningslöst våld eller ockulta förehavanden eller handlar om ”hjältar” som är omoraliska, hänsynslösa eller giriga, bör du då förslösa tiden med att läsa sådant?

Se därför upp. Innan du läser en bok bör du granska omslaget och se efter om det finns något som tyder på att boken är olämplig. Och om du trots alla försiktighetsåtgärder kommer underfund med att innehållet är osunt, ha då styrka nog att lägga undan boken.

I motsats till detta är läsning av bibeln och biblisk litteratur uppbyggande, och inte skadlig. En japansk flicka, till exempel, säger att bibelläsning har hjälpt henne att inte låta tankarna syssla med sex — något som ofta är ett problem för ungdomar. ”Jag har jämt bibeln liggande vid sängen och har det som en vana att läsa i den innan jag somnar”, säger hon. ”Det är när jag är ensam och inte har något att göra (till exempel när jag har lagt mig) som jag ibland börjar tänka på sex. Att läsa bibeln är därför en bra hjälp för mig.” Ja, om du ”samtalar” med de gudfruktiga personer som omnämns i bibeln, kan du få verklig moralisk styrka, och det kan bidra till att du blir mycket lyckligare. — Romarna 15:4.

Frågor att resonera om

◻ Varför måste man vara selektiv i fråga om vad man läser?

◻ Varför läser många ungdomar så gärna kärleksromaner? Men vad ligger det för fara i sådan läsning?

◻ Hur kan man välja lämpliga böcker att läsa?

◻ Vilka är några fördelar med att läsa bibeln och biblisk litteratur?

[Infälld text på sidan 287]

”Jag hade ett fint hem och en trevlig familj, men på något sätt var jag inte nöjd. ... Jag ville ha de äventyr och den spänning som så lockande beskrevs i romanerna. Jag tyckte att det var något fel på mitt äktenskap”

[Bild på sidan 283]

Eftersom det finns tusentals böcker, måste man vara selektiv

[Bilder på sidan 285]

Kärleksromaner kan vara väldigt fängslande, men förmedlar de en sund syn på kärlek och äktenskap?