Kapitel 3

Hur kan jag få mina föräldrar att ge mig större frihet?

DU SÄGER att du är gammal nog för att vara ute sent under veckosluten. De säger att du måste komma hem tidigt. Du vill se den där nya filmen som alla pratar om. De säger att du inte får se den. Du säger att du har träffat några trevliga kompisar som du skulle vilja gå ut med. De säger att de skulle vilja träffa dina kamrater först.

När man är tonåring känns det ibland som om ens föräldrar höll en i strypkoppel. Varje ”jag vill” tycks oundvikligen följas av ett ”nej, det får du inte”. Ingen sida av livet verkar gå säker för föräldrarnas ”vakande ögon”. Femtonåriga Debbie säger: ”Min pappa vill jämt veta var jag är och när jag tänker komma hem. De flesta föräldrar är sådana. Måste de veta allting? De borde ge oss större frihet.”

Dessutom beklagar sig många ungdomar över att deras föräldrar inte respekterar dem. I stället för att lita på dem skyller föräldrarna allt på dem när något går på tok — utan att ens ha undersökt saken. I stället för att själva få bestämma kringgärdas ungdomarna av regler.

”Ängslan”

Behandlar dina föräldrar dig ibland som en barnunge? Kom i så fall ihåg att du för inte alltför länge sedan faktiskt var ett litet barn. Den bild dina föräldrar har av dig som ett hjälplöst litet spädbarn finns fortfarande i färskt minne hos dem och är inte så lätt att få bort. De  kan fortfarande påminna sig alla barnsliga misstag du gjorde och vill därför skydda dig — vare sig du vill bli skyddad eller inte.

Den här beskyddarinstinkten är mycket stark. När din mamma och pappa inte är fullt upptagna med att se till att du har mat, kläder och tak över huvudet, brottas de ofta med problemet hur de skall undervisa, fostra och — just det — skydda dig. Deras intresse för dig är allt annat än flyktigt. De är ansvariga inför Gud för hur de uppfostrar dig. (Efesierna 6:4) Och när något tycks hota din välfärd, blir de oroliga.

Tänk på hur det var med Jesu Kristi föräldrar. Efter ett besök i Jerusalem begav de sig hemåt utan att veta om att han inte var med. När de märkte att han var borta, letade de ivrigt — för att inte säga frenetiskt — efter honom. Och när de äntligen fann honom ”i templet”, utropade Jesu mor: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har  din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” (Lukas 2:41—48) Om nu föräldrarna till Jesus — ett fullkomligt barn — kunde bli så ängsliga, hur ofta tror du då inte att dina föräldrar blir oroliga för dig?

Tänk till exempel på de ständiga kontroverserna om vilken tid du skall vara hemma. Du kanske tycker att det inte finns någon anledning att ge dig sådana restriktioner. Men har du någonsin betraktat saken ur dina föräldrars synvinkel? Boken The Kids’ Book About Parents (Barnens bok om föräldrar) är skriven av ungdomar i skolåldern, och de försökte göra det. De sammanställde en lista över vad de kallade ”de fantasier som måste virvla runt i föräldrarnas sinnen om vad deras barn råkat ut för, när de inte kommer hem i tid”. I listan ingick bland annat ”börjat knarka, råkat ut för en bilolycka, stått och hängt i en park, blivit arresterad, gått på porrfilm, börjat med knarklangning, blivit våldtagen eller rånad, hamnat i fängelse, dragit skam över familjens namn”.

Naturligtvis drar inte alla föräldrar sådana förhastade slutsatser. Men är det inte sant att många unga människor råkar ut för just sådant? Varför skulle du då bli förnärmad över tanken att det kan vara riskabelt för dig att vara ute sent och dessutom ha fel slags umgänge? Till och med Jesu föräldrar ville ju veta var han höll hus.

Varför de begränsar din frihet

En del ungdomar säger att deras föräldrars rädsla för vad som skulle kunna hända dem nästan är sjuklig. Men kom ihåg att de har investerat mycket tid och kärlek i dig. Tanken på att du skall växa upp och till slut lämna hemmet kanske oroar dina föräldrar. En förälder skrev: ”Mitt enda barn, en son, är nitton år nu, och jag står nästan inte ut med tanken på att han skall flytta hemifrån.”

En del föräldrar har därför en tendens att hämma eller överbeskydda sina barn. Det skulle dock vara ett stort misstag av dig att svara med en alltför hård motreaktion.  En ung kvinna berättar: ”Ända tills jag blev ungefär 18 år stod min mamma och jag mycket nära varandra. ... [Men] när jag blev äldre började vi få problem. Jag ville känna en viss frihet, och det måste hon ha uppfattat som ett hot mot vårt förhållande. Hon i sin tur började då försöka hålla mig i stramare tyglar, och jag reagerade med att dra åt mitt håll.”

Ett visst mått av frihet är bra, men försök inte få det på bekostnad av familjebanden. Hur kan du på ett mer moget sätt bygga upp ett förhållande till dina föräldrar, grundat på ömsesidig förståelse, tolerans och respekt? Kom först och främst ihåg att respekt föder respekt. ”Vi hade fäder som var av vårt kött till att tukta oss, och vi visade dem respekt.” (Hebréerna 12:9) Föräldrarna till dessa första kristna var inte ofelbara. Paulus skrev vidare (i Hebr. kap. 12 vers 10): ”Våra fäder tuktade oss ju bara ... så gott de förstod.” — Bo Giertz’ översättning.

Ibland gjorde de här människorna felbedömningar. Men likväl förtjänade de sina barns respekt. Det är likadant med dina föräldrar. Att de råkar vara lite överbeskyddande ger dig ingen anledning att vara upprorisk. Visa dem respekt i lika hög grad som du själv vill bli respekterad.

Missförstånd

Har det hänt dig någon gång att du har kommit hem för sent till följd av oförutsedda omständigheter? Blev dina föräldrar onödigt arga? Sådana missförstånd ger dig ytterligare tillfälle till att vinna föräldrarnas respekt. Tänk på hur den unge Jesus betedde sig när hans upprörda föräldrar till slut hittade honom i templet, där han helt  oskyldigt resonerade med några lärare om Guds ord. Började Jesus ilsket skälla ut sina föräldrar, gråta eller gnälla om hur orättvist det var av dem att ifrågasätta hans motiv? Lägg märke till hans lugna svar: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49) Säkert var Jesu föräldrar imponerade av den mogenhet han visade här. ”Ett mjukt svar” inte bara ”stillar vrede”; det kan också bidra till att du vinner dina föräldrars respekt. — Ordspråksboken 15:1.

Regler och föreskrifter

Hur dina föräldrar kommer att behandla dig beror i stor utsträckning på hur du reagerar på deras krav. En del ungdomar blir sura på sina föräldrar, ljuger för dem eller trotsar dem öppet. Försök gå till väga på ett mer moget sätt. Om du vill ha tillåtelse att vara ute sent, ställ då inga barnsliga krav och gnäll inte och säg att ”alla andra får vara ute sent”. Författaren Andrea Eagan ger rådet: ”Berätta så mycket som möjligt om det du vill göra, så att de verkligen förstår vad saken gäller. ... Om du  talar om för dem precis vart du skall och med vilka och varför det är så viktigt att du får vara ute lite längre, ... kan det hända att de säger ja.”

Eller om dina föräldrar vill undersöka vad du har för kamrater — vilket de också bör göra — gnäll då inte som en liten barnunge. Tidskriften Seventeen rekommenderar: ”Ta då och då med dina kamrater hem, så att din pappa, när du säger att du skall gå på bio med Bill, inte behöver ryta från ett annat rum: ’Bill? Vilken Bill?’”

”Åt var och en som har skall det ges mera”

Jim ler när han talar om sin yngre bror Ron. ”Det skiljer bara elva månader mellan oss”, säger han, ”men våra föräldrar behandlade oss så olika. Mig gav de rätt stor frihet. Jag fick använda familjens bil. Ett år lät de mig till och med ta med en av mina yngre bröder på en tur till New York.”

”Fast det var annorlunda med Ron”, fortsätter Jim. ”Han fick inte alls så stor frihet. Pappa brydde sig inte ens om att lära honom att köra bil, när han kom upp i den åldern. Och när Ron tyckte att han var gammal nog att börja sällskapa, fick han inte för våra föräldrar.”

Blev Jim favoriserad? Nej. Han förklarar: ”Ron var lite oansvarig av sig. Han var oföretagsam. Han brydde sig ofta inte om att göra det han skulle. Själv brukade jag aldrig säga emot mina föräldrar. Ron däremot lät dem minsann veta när han var av en annan mening. Det slog alltid tillbaka mot honom själv.” Jesus sade i Matteus 25:29: ”Ty åt var och en som har skall det ges mera, och han skall ha överflöd; men vad den beträffar som inte har, också vad han har skall tas ifrån honom.”

Vill du ha större frihet och ansvar? Visa då att du är ansvarsmedveten. Vilka uppgifter dina föräldrar än ger dig bör du ta dem på allvar. Gör inte som den unge mannen i en av Jesu liknelser. När han blev tillsagd av sin  far: ”Son, gå och arbeta i vingården i dag”, sade han: ”Jag skall gå, herre”, men han gick inte ut. (Matteus 21:28, 29) Bevisa för dina föräldrar att något de ber dig göra, hur obetydligt det än är, redan är så gott som utfört.

”Jag visade mina föräldrar att jag kunde ta ansvar”, berättar Jim. ”De skickade mig till banken, lät mig betala våra räkningar och gå till snabbköpet och handla. Och när mamma blev tvungen att skaffa sig ett jobb, lagade jag till och med mat åt familjen.”

Ta själv initiativet

Men hur är det om dina föräldrar helt enkelt inte har gett dig några sådana uppgifter? Ta då själv initiativet. Tidskriften Seventeen ger rådet: ”Erbjud dig att laga en måltid åt familjen, och säg till dina föräldrar att du vill göra allting: planera måltiden, skriva inköpslistan, räkna ut vad det kostar, gå och handla, laga maten och diska och ställa i ordning efteråt.” Ifall matlagning inte är din starka sida, kan du se dig om efter något annat som behöver göras. Du behöver inte en uttrycklig tillsägelse av dina föräldrar för att göra en insats när det finns disk att diska, golv att dammsuga eller rum att städa.

Många ungdomar skaffar sig deltidsarbete under sommaren eller under veckosluten. Har du, om det är så i ditt fall, visat att du klarar av att spara och sköta dina pengar? Har du erbjudit dig att ge dina föräldrar en viss ersättning för mat och husrum? (Ta reda på vad det kostar att hyra ett rum där du bor — du kanske blir förvånad!) Du kanske har mindre pengar i plånboken om du gör så, men när dina föräldrar ser att du kan handskas med pengar på ett moget sätt, kommer de säkert att vara mer benägna att ge dig större frihet.

Lossa på banden

Föräldrarna bör vara ens förtroliga vänner, en källa som man kan hämta råd och vägledning från. (Jämför  Jeremia 3:4.) Men det innebär inte att man måste rådfråga dem för varje litet beslut man fattar. Det är först när man använder sina ”uppfattningsförmågor” som man får tillit till sin egen förmåga att fatta beslut. — Hebréerna 5:14.

Så i stället för att rusa till dina föräldrar så snart du känner dig det minsta orolig bör du först försöka tänka ut en egen lösning. I stället för att ”förhasta” dig, vara alltför impulsiv i olika frågor, bör du följa bibelns råd att först ”akta på kunskap”. (Jesaja 32:4, NW) Gör efterforskningar, i synnerhet om bibliska principer är inbegripna. När du har övervägt problemet i lugn och ro, då kan du gå till dina föräldrar. Förklara situationen i stället för att jämt säga: ”Pappa, vad skall jag göra?” eller: ”Mamma, vad skulle du ha gjort?” Låt dem få höra hur du har resonerat igenom problemet. Sedan kan du fråga vad de anser om saken.

Dina föräldrar ser nu att du inte resonerar som ett barn, utan som en vuxen. Du har tagit ett stort steg mot att bevisa att du håller på att bli vuxen och förtjänar ett mått av frihet. Dina föräldrar kommer sannolikt då att börja behandla dig som en vuxen.

Frågor att resonera om

◻ Varför är föräldrar ofta så intresserade av att skydda sina barn och veta var de håller hus?

◻ Varför är det viktigt att man behandlar sina föräldrar med respekt?

◻ Hur klarar man på bästa sätt upp missförstånd med sina föräldrar?

◻ Hur kan man samarbeta med sina föräldrars regler och föreskrifter och ändå ha ett mått av frihet?

◻ På vilka olika sätt kan man bevisa för sina föräldrar att man är ansvarsmedveten?

[Infälld text på sidan 29]

”Min pappa vill jämt veta var jag är och när jag tänker komma hem. ... Måste de veta allting?”

[Bild på sidan 27]

Anser du att dina föräldrar stänger dig inne?

[Bild på sidan 30]

Att hålla sig lugn när det uppstått missförstånd är ett sätt att vinna respekt