Kapitel 5

Vad skall jag göra när min förälder gifter om sig?

”Den dagen pappa gifte sig med Rita var den värsta dagen i mitt liv”, berättade Shane. ”Jag var arg. Arg på pappa för att han svek mamma. Arg på mamma för att hon hade gett sig i väg till en skola för att studera juridik och lämnat oss ensamma. Arg på de två jobbiga ungarna, Ritas barn, som skulle komma och bo i vårt hus. ... Men mest av allt var jag arg på Rita. ... Jag hatade henne. Och eftersom jag visste att man inte får hata, var jag arg på mig själv också.” — Linda Craven: Stepfamilies—New Patterns in Harmony (Styvfamiljer — nya förebilder i harmoni).

NÄR någon av ens föräldrar gifter om sig grusas allt hopp om att de någonsin skall flytta ihop igen. Det kan få en att känna sig osäker, sviken och svartsjuk.

Ett omgifte kan kännas särskilt smärtsamt, om det sker kort efter en älskad förälders död. ”Mammas död gjorde mig mycket bitter”, berättade 16-åriga Missy. ”Jag trodde att pappas fästmö höll på att ta mammas plats, så jag var väldigt elak mot henne.” Lojaliteten mot din riktiga förälder kan rentav ge upphov åt skuldkänslor, om du börjar få varma känslor för en styvförälder.

Inte undra på då att många ungdomar på ett mycket negativt sätt ger utlopp åt sina smärtsamma känslor. Några funderar till och med på att splittra sin förälders nya äktenskap. Men kom då ihåg att din riktiga förälder och din styvförälder tillsammans har avgett ett löfte inför Gud.  ”Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” (Matteus 19:6) Även om du skulle lyckas splittra deras äktenskap, skulle det troligen inte leda till att dina föräldrar återförenades.

Inte heller tjänar det något till att hela tiden vara osams med styvföräldern. I Ordspråksboken 11:29 ges varningen: ”Den som ger sin familj problem kommer bara att ärva vind”, vilket betyder att man till slut inte får någonting kvar. (New International Version) Femtonåriga Gerris agg mot sin styvmor kulminerade slutligen i ett hetsigt bråk. Vad blev följden av det? Jo, styvmodern krävde att Gerris far valde mellan henne och sin dotter. Det hela slutade med att Gerri fick flytta till sin biologiska mor — som också var omgift.

Kärlek hjälper en att klara situationen

Vad är hemligheten med att framgångsrikt kunna klara av en förälders omgifte? Att utöva på principer grundad kärlek enligt beskrivningen i 1 Korintierna 13:4—8:

Kärleken ”söker inte sina egna intressen”. Det betyder att man söker ”den andres fördel i stället för sin egen”. (1 Korintierna 10:24) Om din förälder har kommit fram till att han eller hon åter är i behov av det kamratskap en  äktenskapspartner kan ge — bör du då känna förbittring över det?

”Kärleken är inte svartsjuk.” Ofta vill inte ungdomar dela sin biologiska förälders kärlek med någon annan. Men man behöver inte vara rädd för att förälderns kärlek skall ta slut, för kärleken kan utvidgas. (Jämför 2 Korintierna 6:11—13.) Din biologiska förälder kan utvidga sin kärlek till att omfatta en ny partner utan att tillgivenheten för dig minskar. Är du villig att öppna ditt hjärta för en styvförälder? Att du gör det innebär verkligen inte att du är illojal mot den förälder som inte längre bor hemma.

Kärleken ”bär sig inte oanständigt åt”. Att bo tillsammans med nya syskon av motsatt kön kan ge upphov åt moraliska påfrestningar. Enligt rapporter sker otillåtna sexuella handlingar inom en fjärdedel av alla styvfamiljer.

David, vars mor gifte om sig, fick fyra tonåriga styvsystrar. Han säger: ”Det var nödvändigt att i sinnet blockera de sexuella känslorna.” Du måste också vara försiktig och inte bli alltför familjär och se till att varken din klädsel eller ditt uppförande är sexuellt utmanande. — Kolosserna 3:5.

Kärleken ”håller modet uppe, vad som än händer. ... Den ger oss kraft att uthärda allting.” (Charles B. Williams’ engelska översättning) Ibland verkar det som om man inte på något sätt kan bli av med de smärtsamma känslorna. Marla medgav: ”Det kändes som om jag inte hörde hemma i familjen. Jag sade till och med till mamma att jag önskade att jag inte hade blivit född.” Marla gjorde uppror och rymde hemifrån. Fast nu säger hon: ”Det bästa är att hålla ut.” Så är det också för dig. Om du håller ut, kommer den bitterhet, osäkerhet och smärta du från början kände så småningom att avta.

”Du är inte min riktiga mamma/pappa!”

Det är inte lätt att ställas under en ny förälders fostran. När man blir tillsagd av sin styvförälder att göra en sak, kan det vara frestande att dra till med: ”Du är inte min riktiga  mamma/pappa!” Men kom ihåg principen i 1 Korintierna 14:20 (1981): ”Var ... fullvuxna till förståndet.”

Att acceptera styvförälderns myndighet att fostra dig är ett sätt att visa att du har blivit ”fullvuxen till förståndet”. Han eller hon utför de plikter en riktig förälder har och förtjänar därför din respekt. (Ordspråksboken 1:8; Efesierna 6:1—4) På bibelns tid uppfostrades Ester av en ”fosterfader”, när hennes föräldrar dog. Trots att Mordokai inte var hennes biologiske far ”befallde” han henne, och hon lydde fast hon var vuxen. (Ester 2:7, 15, 17, 20) Ja, den tuktan en styvförälder ger är i allmänhet ett uttryck för kärlek och omsorg om dig. — Ordspråksboken 13:24.

Likväl kommer det säkert att uppstå befogade klagomål. Visa dig i så fall vara vuxen genom att göra som det står i Kolosserna 3:13: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.”

Att lära sig samsas och kompromissa

När 15-åriga Jamie bodde ensam med sin mamma, hade hon eget rum och dyra kläder. När hennes mor gifte om sig och hon plötsligt kom att tillhöra en fyrabarnsfamilj, var det mycket som förändrades. ”Nu har jag inte ens eget rum längre”, klagade hon. ”Jag måste dela allting.”

Du kanske måste avstå från din ställning som det äldsta eller det enda barnet. Om du är en son, kanske du under en längre tid har fått ta på dig ett visst ansvar i hemmet — en uppgift som nu övertas av din styvfar. Eller om du är en dotter, kan det hända att du och din mamma var som systrar — kanske rentav sov i samma rum. Men nu måste du flytta ut och lämna plats för din styvfar.

 ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”, rekommenderar bibeln. (Filipperna 4:5) Det ord som används i grundtexten betyder ”medgörlig” och leder tanken till en som inte insisterar på alla sina lagliga rättigheter. Försök därför vara medgörlig, villig att kompromissa. Gör det bästa av din nya situation, och undvik att älta det förgångna. (Predikaren 7:11 [10]) Var villig att samsas med styvsyskon, och behandla dem inte som främmande. (1 Timoteus 6:18) Ju förr ni börjar behandla varandra som verkliga syskon, desto snabbare kommer era känslor för varandra att växa. Och försök att inte hysa agg mot den nye mannen i huset. Var glad att han finns där och kan hjälpa till att bära ansvarsbördan i hemmet.

När barnen behandlas olika

Efter att först ha medgett att hennes styvfar är kärleksfull tillade en ung flicka: ”Men det finns en skillnad. Oss ställer han högre krav på, tillrättavisar mer och har mindre förståelse för ... än sina egna barn i samma ålder. För oss är det en öm punkt.”

Försök förstå att en styvförälder i allmänhet inte kan känna på samma sätt för ett styvbarn som för sitt eget barn. Det beror inte så mycket på blodsbanden med det biologiska barnet som på deras gemensamma bakgrund. För även en biologisk förälder kan älska sina barn olika mycket.  (1 Moseboken 37:3) Det är emellertid stor skillnad mellan lika och rättvist. Varje människa har sin personlighet, och alla har skilda behov. Så i stället för att fixera dig vid om du och de andra behandlas lika bör du försöka tänka på om din styvförälder strävar efter att tillfredsställa dina behov. Tycker du att detta inte sker, då har du anledning att resonera igenom saken med din styvförälder.

Dina styvsyskon kan också vara orsak till stridigheter. Glöm aldrig att även de kan ha fått kämpa hårt med att anpassa sig till situationen i styvfamiljen. Kanske de rentav betraktar dig som inkräktare i sin familj. Gör därför ditt bästa för att vara snäll och vänlig. Ifall de snäser av dig, försök då att ”övervinna det onda med det goda”. (Romarna 12:21) Det är ju förresten inte så ovanligt att även biologiska syskon kommer ihop sig emellanåt. — Se kapitel 6.

Tålamod lönar sig!

”Bättre är slutet på en sak än dess början, bättre är en tålmodig man än en högmodig.” (Predikaren 7:9 [8]) Det tar i regel flera år innan förtroendet växer sig så starkt att alla medlemmar i en styvfamilj känner sig otvungna med varandra. Det är först då som olika vanor och värderingar sammansmälter till en fungerande rutin. Ha därför tålamod! Vänta dig inte att kärlek eller familjesammanhållning uppstår över en natt.

När Thomas’ mor gifte om sig, kände han sig minst sagt illa till mods. Hans mor hade fyra barn, och mannen hon gifte sig med hade tre. ”Det var slagsmål, gräl, konflikter och fruktansvärda känslomässiga påfrestningar”, skriver Thomas. Vad gjorde att de så småningom övervann problemen? ”Genom att tillämpa bibelns principer kunde vi klara av våra problem. Det gick inte alltid på en gång, men med tiden och genom att vi tillämpade Guds andes frukter blev situationen så småningom bättre.” — Galaterna 5:22, 23.

Att en styvfamilj verkligen kan bli lycklig och framgångsrik genom att följa bibelns principer visas av de intervjuer vi gjort med några ungdomar som upplevt detta:

 Ungdomar i lyckliga styvfamiljer

Intervjuaren: Hur undvek ni att bli förbittrade på era styvföräldrars tuktan?

Lynch: Min mamma och min styvfar höll alltid ihop i sin tuktan. När det hände någonting kom de tillsammans fram till att ge tuktan, så när jag fick en uppsträckning visste jag att det kom från båda två.

Linda: I början var det väldigt svårt, för jag brukade säga: ”Du har ingen rätt att säga så här till mig!” Men sedan tänkte jag på att bibeln säger att man skall hedra sin mor och sin far. Fast han inte var min riktige far, så var han i alla fall i Guds ögon min far.

Robin: Jag visste att det skulle såra min mamma djupt, om jag blev hatisk mot den som hon älskade.

Intervjuaren: Vad var det som bidrog till gott kommunicerande?

Lynch: Man måste intressera sig för vad ens styvförälder gör. Jag hjälpte honom i hans förvärvsarbete. Och medan vi arbetade pratade vi och pratade. Det hjälpte mig att förstå hur han tänkte. Andra gånger satt jag bara med honom och pratade om ”ingenting”.

Valerie: Min styvmor och jag var mycket tillsammans, och jag lärde mig verkligen att förstå henne. Vi blev de förtroligaste vänner.

Robin: Min pappa dog bara ett år innan mamma gifte om sig. Jag vägrade att bli närmare bekant med min styvfar, för jag ville inte att han skulle ersätta min pappa. Jag bad att Gud skulle hjälpa mig att komma över min pappas död och hjälpa mig att komma närmare min styvfar. Jag bad och bad och bad. Jehova besvarade verkligen mina böner.

Intervjuaren: Vad gjorde ni för att bli närmare bekanta?

Valerie: Ibland bad jag min styvmamma att gå med mig till någon nöjestillställning — bara vi två. Eller när jag var  ute hände det att jag köpte henne några blommor eller en vas — någonting som visade att jag tänkte på henne. Det uppskattade hon verkligen.

Eric: Man måste komma på något som båda tycker om. Det enda jag hade gemensamt med min styvfar var att han var gift med min mamma och att vi bodde i samma hus. Den största hjälpen kom när jag började få samma intresse för bibeln som han. När jag drogs närmare Jehova Gud, kom jag mycket närmare min styvfar. Nu hade vi verkligen någonting gemensamt.

Intervjuaren: Vilken nytta har ni själva haft av det?

Robin: När jag bodde ensam med min mamma, var jag upprorisk och bortskämd. Jag ville jämt göra allt på mitt sätt. Nu har jag lärt mig att ta hänsyn till andra och att vara mer osjälvisk.

Lynch: Min styvfar hjälpte mig att tänka som en man. Han har lärt upp mig på olika saker och tränat mig att använda händerna. När jag hade problem och behövde någon, fanns han där. Ja, han är den bäste far man någonsin kunde ha haft.

Frågor att resonera om

◻ Vilka känslor får många ungdomar, när deras föräldrar gifter om sig? Varför det?

◻ Hur kan ungdomar klara situationen genom att visa kristen kärlek?

◻ Är man tvungen att foga sig i en styvförälders tuktan?

◻ Varför är det viktigt att känna till hur man kompromissar och samsas?

◻ Bör man vänta sig att alla syskon i en styvfamilj skall behandlas lika? Vad kan man göra om man anser att man behandlas orättvist?

◻ Vad kan man exempelvis göra för att komma bättre överens med en styvförälder?

[Infälld text på sidan 45]

”Jag trodde att pappas fästmö höll på att ta mammas plats, så jag var väldigt elak mot henne”

[Bild på sidan 43]

En förälders omgifte framkallar ofta känslor av vrede, osäkerhet och svartsjuka

[Bild på sidan 46]

Tuktan från en styvförälder väcker ofta förbittring