Kapitel 2

Varför förstår inte mina föräldrar mig?

DET är bara mänskligt att vilja bli förstådd. Så om dina föräldrar kritiserar — eller är ointresserade av — det du tycker om eller anser vara viktigt, kan det kännas väldigt hopplöst.

Sextonårige Robert tycker att hans far inte förstår hans val av musik. ”Han bara skriker och säger: ’Stäng av det där!’” sade Robert. ”Musiken blir avknäppt och jag blir tillknäppt.” Många ungdomar avskärmar sig känslomässigt och drar sig tillbaka in i sin egen lilla värld, när det verkar som om deras föräldrar inte förstår dem. I en omfattande studie medgav 26 procent av de intervjuade ungdomarna: ”Jag försöker hålla mig hemifrån så mycket som möjligt.”

Det förekommer således en vid klyfta mellan ungdomar och föräldrar i många hem. Vad beror det på?

”Kraft” i motsats till ”grå hår”

I Ordspråksboken 20:29 sägs det: ”De ungas ära är deras kraft.” Denna styrka, eller ”kraft”, kan emellertid ge upphov åt olika motsättningar mellan dig och dina föräldrar. Ordspråket fortsätter: ”Och de gamlas prydnad är deras grå hår.” Dina föräldrar kanske inte bokstavligen är gråhåriga, men de är äldre och betraktar livet på ett annat sätt. De inser att inte allt i livet slutar lyckligt. Bittra personliga erfarenheter kan ha dämpat den ungdomliga idealitet de en gång har haft. På grund av denna vishet till följd av erfarenhet — bildligt talat ”grå hår” — kanske de helt enkelt inte kan dela din entusiasm för vissa saker.

 Unge Jim säger: ”Mina föräldrar (som växte upp under dåliga tider) anser att pengar är något man skall spara för att använda till sådant som är viktigt. Men det är ju nu jag lever. ... Jag skulle vilja resa mycket.” Ja, mellan ens egen ungdomliga ”kraft” och föräldrarnas ”grå hår” kan det finnas en djup klyfta. Många familjer är djupt söndrade i sådana frågor som klädsel och det yttre, uppförande mot det motsatta könet, bruk av narkotika och alkohol, tider att passa, umgänge och sysslor i hemmet. Generationsklyftan kan dock överbryggas! Men för att dina föräldrar skall kunna förstå dig, måste du först försöka förstå dem.

Föräldrar är inte mer än människor

”När jag var yngre tyckte jag naturligtvis att mamma var ’fullkomlig’ och inte hade några av de svagheter och känslor jag hade”, säger John. Sedan skilde sig hans föräldrar, och hans mor fick ensam vårdnaden om sju barn. Johns syster April påminner sig: ”Jag kommer ihåg att jag såg henne gråta, när hon desperat försökte hinna med allting. Då insåg jag att vi hade haft fel. Hon klarade inte allting och att jämt göra det på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Vi såg att hon också hade känslor och inte var mer än människa.”

När du inser att dina föräldrar inte är mer än människor och att de har samma känslor som du, har du tagit ett stort steg mot att lära dig förstå dem. De kan till exempel känna sig väldigt osäkra över sin förmåga att fostra dig rätt. På grund av att de känner sig överväldigade av  alla de moraliska faror och frestelser du möter kanske de också reagerar lite överdrivet på vissa saker ibland. De kanske också kämpar med fysiska, ekonomiska eller känslomässiga problem. En far kan avsky sitt arbete men kanske ändå aldrig klagar. Ifall då hans barn säger: ”Jag står inte ut i skolan”, är det inte så konstigt om han, i stället för att visa medkänsla, svarar: ”Vad är det med er? Ni ungar skall inte klaga. Ni har det så bra.”

Visa ”personligt intresse”

På vilket sätt kan du då få reda på hur dina föräldrar känner det? Genom att du ”inte med personligt intresse håller ett öga bara på ... [dina] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:4) Prova med att fråga din mamma hur hon hade det som tonåring. Vilka känslor hade hon — och vilka mål? Tidskriften ’Teen skriver: ”Om hon känner att du är intresserad av och medveten om skälen till några av hennes känslor, finns möjligheten att hon försöker vara mer medveten om dina känslor.” Samma sak gäller naturligtvis ens pappa.

Var inte alltför snabb att anklaga dina föräldrar för att vara okänsliga, om det uppstår motsättningar. Fråga dig själv: ”Mådde de inte bra, eller var de oroliga över någonting? Blev han eller hon sårad över att jag sade eller gjorde något tanklöst? Eller missuppfattade de helt enkelt det jag menade?” (Ordspråksboken 12:18) Att på så sätt visa empati är en bra början på att överbrygga generationsklyftan. Nu kan du arbeta på att få dina föräldrar att förstå dig. Men många ungdomar gör det oerhört svårt för sig. Hur då?

 Ett dubbelliv

Sjuttonåriga Vickie levde ett dubbelliv och sällskapade i hemlighet med en pojke mot sina föräldrars vilja. Hon var säker på att föräldrarna inte skulle förstå hennes känslor för pojkvännen. Det säger sig självt att klyftan mellan henne och dem blev större. ”Vi gjorde livet surt för varandra”, säger Vickie. ”Jag avskydde att komma hem.” Så hon beslöt sig för att gifta sig — vad som helst för att komma bort hemifrån.

Många ungdomar lever på liknande sätt ett dubbelliv och ägnar sig utan föräldrarnas vetskap åt sådant som de inte får göra — och sedan beklagar de sig över att föräldrarna inte förstår dem. Vickie hade turen att få hjälp av en äldre kristen kvinna, som sade till henne: ”Vickie, tänk för ett ögonblick på dina föräldrar. ... De har uppfostrat dig. Om du inte kan klara av förhållandet till dem, hur skall du då klara av att leva tillsammans med någon i din egen ålder som inte har satsat 17 år av kärlek på dig?”

Vickie började ärligt granska sig själv. Hon insåg snart att hennes föräldrar hade rätt och att hennes egen hjärteinställning var orätt. Hon avbröt umgänget med sin pojkvän och började överbrygga klyftan mellan sig och sina föräldrar. Om du på liknande sätt har hemlighållit något viktigt i ditt liv för dina föräldrar, är det då inte dags att vara ärlig mot dem? — Se under rubriken ”Hur skall jag säga det till mina föräldrar?”

Ta dig tid att samtala

”Det var den bästa tiden jag någonsin har haft med min pappa”, sade John efter en bilresa som han och hans far gjorde tillsammans. ”Det var första gången i mitt liv som jag var ensam med honom i sex timmar. Sex timmar dit och sex timmar hem. Ingen bilradio. Vi bara pratade. Det var som om vi upptäckte varandra. Han har mer att ge än jag trodde. Det gjorde att vi blev kompisar.” Varför  inte på liknande sätt försöka få en trevlig pratstund med din mamma eller pappa — regelbundet?

Något som också kan vara till hjälp är att försöka bli vän med andra vuxna. Vickie berättar: ”Jag hade inga som helst relationer med äldre. Men jag föresatte mig att hänga med, när mina föräldrar umgicks med andra vuxna. Med tiden byggde jag upp vänskapsförhållanden med sådana som var i mina föräldrars ålder, och det vidgade mina vyer. Det blev lättare att föra samtal med mina föräldrar, och atmosfären hemma blev mycket bättre.”

Att umgås med sådana som har skaffat sig vishet under årens lopp skyddar en också mot att få en trångsynt och begränsad syn på livet, vilket man skulle kunna få, om man bara umgicks med jämnåriga ungdomar. — Ordspråksboken 13:20.

Ge ord åt dina känslor

”Jag talar rätt ur hjärtat och uttrycker uppriktigt kunskapen som kommer från mina läppar”, sade den unge Elihu. (Job 33:3, The Holy Bible in the Language of Today av William Beck) Är det så du talar med dina föräldrar, när ni kommer ihop er angående klädsel, tider att passa eller musik?

Unge Gregory tyckte att hans mamma var fullständigt omedgörlig. Han försökte lösa de skarpa motsättningarna genom att hålla sig hemifrån så mycket han kunde. Men sedan rättade han sig efter några kristna äldstes råd. Han säger: ”Jag började berätta för mamma hur jag kände det. Jag talade om för henne varför jag ville göra vissa saker och tog inte bara för givet att hon visste det. Ofta öppnade jag mitt hjärta och förklarade att jag försökte att inte göra någonting som var fel och hur hemskt det kändes att hon behandlade mig som ett litet barn. Sedan började hon förstå, och sakta men säkert blev det mycket bättre.”

Du kanske också upptäcker att du kan klara upp många missförstånd genom att tala ”rätt ur hjärtat”.

 Hur man tar itu med meningsskiljaktigheter

Men det betyder inte att dina föräldrar genast kommer att betrakta saker och ting på samma sätt som du. Du måste därför kunna behärska dina känslor. ”En dåre visar all sin ilska, medan den vise håller inne med sitt dåliga humör och lugnar ner sig.” (Ordspråksboken 29:11, Levande Bibeln) Resonera lugnt om fördelarna med din syn på det hela. Håll dig till saken i stället för att komma med argumentet att ”alla andra gör det”.

Ibland kommer dina föräldrar att säga nej. Det betyder inte att de inte förstår dig. De kanske helt enkelt vill skydda dig mot att råka illa ut. ”Min mamma är sträng mot mig”, säger en 16-årig flicka. ”Jag gillar inte att hon säger åt mig att jag inte får göra vissa saker eller att jag måste komma hem en viss tid. Men djupt inom sig bryr hon sig om mig ... och ser efter mig.”

Den trygghet och värme som ömsesidig förståelse skänker en familj går inte att beskriva i ord. Det gör hemmet till en trygg hamn i tider av oro. Men det krävs verklig ansträngning av alla inblandade parter.

Frågor att resonera om

◻ Varför förekommer det ofta motsättningar mellan ungdomar och föräldrar?

◻ Hur kan bättre förståelse för föräldrarna påverka ens syn på dem?

◻ Hur kan man lära sig förstå sina föräldrar bättre?

◻ Varför fördjupas klyftan mellan dig och dina föräldrar, om du lever ett dubbelliv?

◻ Varför är det bäst att låta föräldrarna få veta om man har allvarliga problem? Hur kan man gå till väga för att berätta det för dem?

◻ Hur skulle du kunna hjälpa dina föräldrar att förstå dig bättre?

[Infälld text på sidan 22]

”Om [din mor] känner att du är intresserad av och medveten om skälen till några av hennes känslor, finns möjligheten att hon försöker vara mer medveten om dina känslor.” — Tidskriften ’Teen

 [Ruta/Bild på sidorna 20, 21]

Hur skall jag säga det till mina föräldrar?

Det är inte trevligt att behöva gå till sina föräldrar för att erkänna ett felsteg. Unge Vince säger: ”Jag hade alltid en känsla av att mina föräldrar litade rätt mycket på mig, och det gjorde det svårt för mig att ta upp saken med dem, för jag ville inte såra dem.”

Ungdomar som försöker dölja något drabbas ofta av samvetskval. (Romarna 2:15) Deras felsteg kan bli en ”tung börda”, som är alltför svår att bära. (Psalm 38:5 [4], NW; Åkeson) De blir nästan alltid tvungna att med hjälp av lögner föra sina föräldrar bakom ljuset, vilket medför att de begår ytterligare felsteg. Därigenom skadar de sitt förhållande till Gud.

I bibeln sägs det: ”Den som döljer sina överträdelser, honom går det inte väl, men den som bekänner och överger dem, han får barmhärtighet.” (Ordspråksboken 28:13) Nittonåriga Betty uttrycker det så här: ”Jehova ser ändå allting.”

Är det fråga om ett allvarligt felsteg bör du söka Jehovas förlåtelse och erkänna ditt felsteg i bön. (Psalm 62:9 [8]) Tala därefter om det för dina föräldrar. (Ordspråksboken 23:26) De har erfarenhet av livet och kan i många fall hjälpa dig att överge ditt felaktiga handlingssätt och undvika att göra om det. ”Det kan verkligen vara till hjälp för en att tala om det”, säger 18-årige Chris. ”Det känns skönt efteråt att få lätta sitt hjärta.” Men problemet är hur du skall säga det till dina föräldrar.

Bibeln omnämner ”ord som talas i rättan tid”. (Ordspråksboken 25:11; jämför Predikaren 3:1, 7.) När skulle det kunna vara? Chris fortsätter: ”Jag väntar till kvällsmaten, och då säger jag till pappa att jag måste få prata med honom.” Sonen till en ensamstående förälder valde ett annat lämpligt tillfälle: ”Jag brukade i vanliga fall prata med mamma strax före läggdags; då var hon mer avspänd. När hon kom hem från arbetet var hon helt uppskruvad.”

Du kanske kan säga något i den här stilen: ”Mamma och pappa, det är en sak som bekymrar mig.” Vad gör du då om dina föräldrar verkar alltför upptagna för att bry sig om det? Då kan du säga: ”Jag vet att ni är upptagna, men det är en sak som verkligen bekymrar mig. Kan vi inte prata om  det?” Sedan kan du fråga: ”Har ni någon gång gjort något som ni har skämts för att tala om?”

Nu kommer den svåra biten — att berätta för dina föräldrar om själva felsteget. Var ödmjuk och ”tala sanning”, och försök inte tona ner allvaret i ditt felsteg eller hålla inne med några av de mer obehagliga detaljerna. (Efesierna 4:25; jämför Lukas 15:21.) Använd ett språk som dina föräldrar förstår, inte sådana uttryck som har en speciell innebörd bara för ungdomar.

Naturligtvis kan det hända att dina föräldrar till att börja med känner sig sårade och besvikna. Bli därför inte förvånad eller upprörd om du blir överöst med ett känsloladdat ordsvall. Hade du lyssnat till deras tidigare varningar så hade du förmodligen inte hamnat i den här situationen. Så håll dig lugn. (Ordspråksboken 17:27) Lyssna till dina föräldrar och besvara deras frågor, oavsett hur de ställer dem.

Utan tvivel kommer ditt uppriktiga försök att rätta till saken att göra djupt intryck på dem. (Jämför 2 Korintierna 7:11.) Men du måste vara beredd på att få ta emot välförtjänt tuktan. ”Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebréerna 12:11) Kom också ihåg att det säkert inte är sista gången du kommer att behöva dina föräldrars hjälp och mogna råd. Gör det till en vana att anförtro dig åt dem när du har små problem, så att du inte drar dig för att berätta vad du har på hjärtat när ett större problem uppstår.

[Bild]

Välj en tidpunkt när dina föräldrar är i en mottagligare sinnesstämning