Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hur kan jag bäst utnyttja tiden under sällskapandet?

Hur kan jag bäst utnyttja tiden under sällskapandet?

Kapitel 32

Hur kan jag bäst utnyttja tiden under sällskapandet?

”DE FLESTA misslyckade äktenskap misslyckas redan under sällskapandet. Detta kan inte upprepas nog ofta.” Så säger Paul H. Landis, som är familjelivsforskare. Louise kan intyga sanningshalten i det påståendet. Hon förklarar: ”Mitt största misstag var att jag blev känslomässigt engagerad i Andy innan jag hann se vad han var för slags person. Under tiden vi sällskapade var vi nästan bara på tumanhand. Jag såg aldrig hur han reagerade i mer ’normala’ situationer.” Deras äktenskap slutade i skilsmässa. Hur kan man undvika en sådan tragedi? Genom att utnyttja tiden under sällskapandet på ett förståndigt sätt.

Före sällskapandet

”Den förståndige kontrollerar allt för att se vart det leder.” (Ordspråksboken 14:15, Levande Bibeln) Att utveckla romantiska känslor för någon man knappt känner leder nästan alltid till katastrof — även om personen i fråga verkar sympatisk. Det kan leda till att man gifter sig med någon vars känslor och mål i livet är vitt skilda från ens egna. Därför är det förståndigt att först iaktta personen i fråga i grupp, kanske medan man ägnar sig åt någon form av rekreation.

”Jag visste att mina känslor skulle ha fördunklat mitt omdöme, ifall jag blev alltför engagerad redan från början”, förklarar Dave, som nu har varit lyckligt gift i tio år. ”Så jag iakttog Rose på avstånd utan att hon visste att jag var intresserad av henne. Jag kunde se hur hon behandlade andra och om hon var flirtig av sig. Ibland växlade vi några ord med varandra, och på det viset fick jag reda på hennes omständigheter och mål i livet.” Det kan också vara bra att ta reda på vilket rykte personen har genom att tala med någon som är bra bekant med honom eller henne. — Jämför Ordspråksboken 31:31.

När man börjar sällskapa

Du kanske har kommit fram till att en viss person skulle vara en passande äktenskapspartner för dig. Då kan du tala med den personen och säga att det skulle vara roligt om ni kunde lära känna varandra bättre. * Du kanske får positivt gensvar, och ni avtalar om vad ni vill göra tillsammans. Tänk på att det inte behöver göras så märkvärdigt. Ni kanske kan gå ut och äta tillsammans eller träffas tillsammans med några andra i grupp, så att ni kan bli mer bekanta med varandra och avgöra om ni vill vidareutveckla bekantskapen. Genom att göra det hela ganska enkelt kan ni minska något på den nervositet båda kanske känner i början. Och genom att inte ha så bråttom med att ge uttryck åt tillgivenhet kan ni begränsa de smärtsamma — eller pinsamma — känslor som uppstår, ifall någon av er tappar intresset.

Oavsett vad ni planerar att göra tillsammans bör du komma i tid och vara propert och anständigt klädd. Visa prov på god konversationsförmåga. Var en aktiv lyssnare. (Jakob 1:19) Det finns inga bestämda regler när det gäller etikett, men en ung man kanske vill följa vissa lokala sedvänjor i fråga om artighet. Det kan vara sådant som att hålla upp dörren för den unga damen eller dra ut stolen åt henne när hon skall sätta sig. En ung kvinna bör inte vänta sig att bli behandlad som en prinsessa, men hon bör ändå taktfullt samarbeta med sin partner i hans ansträngningar att vara artig. Genom att behandla varandra med ömsesidig respekt kan ett mönster för framtiden anges. Mannen uppmanas att visa sin hustru ”ära som ett svagare kärl”. Och hustrun skall ha ”djup respekt för sin man”. — 1 Petrus 3:7; Efesierna 5:33.

Är det tillbörligt att hålla varandra i handen, kyssas eller kramas, och i så fall när? Om sådana ömhetsbetygelser är äkta uttryck för tillgivenhet och inte styrs av självisk passion, då kan de betraktas som både rena och passande. I bibelboken Höga Visan kommer det fram att tillbörliga ömhetsbetygelser förekom mellan den sulemitiska flickan och herden hon älskade och snart skulle gifta sig med. (Höga Visan 1:2; 2:6; 8:5) Men i likhet med det här kyska paret bör man se upp så att ömhetsbetygelserna inte blir orena eller leder till sexuell omoraliskhet. * (Galaterna 5:19, 21) Sådana uttryck för tillgivenhet bör dock förekomma först när förhållandet har utvecklat sig så långt att man har bestämt sig för varandra och är säker på att det blir bröllop. Genom att visa självbehärskning kan man undvika att glömma ett av de främsta syftena med sällskapandet, nämligen att ...

Lära känna ”hjärtats fördolda människa”

Tidskriften Journal of Marriage and the Family för maj 1980 innehöll följande rapport från ett forskarlag: ”Chansen att ett äktenskap blir varaktigt och lyckligt tycks vara större, om de som gifter sig känner till ganska mycket om varandras inre egenskaper.” Ja, det är viktigt att lära känna ”hjärtats fördolda människa” hos sin partner. — 1 Petrus 3:4.

Men det krävs ansträngning och urskillning att ”hämta upp” det som finns i en annan persons hjärta. (Ordspråksboken 20:5) Planera därför sådana aktiviteter som kan göra det lättare för dig att lära känna din partners inre egenskaper. I början kanske man nöjer sig med att gå på bio eller konsert, men om man väljer aktiviteter som inbjuder till samtal (till exempel promenader, cykelturer, skidåkning, skridskoåkning och besök i djurparker, på museer och på konstutställningar), blir det lättare att lära känna varandra bättre.

För att få en uppfattning om din partners tankar och känslor kan du ställa frågor som: ”Vad gör du på din fritid?” ”Om du hade obegränsat med pengar, vad skulle du vilja göra då?” ”Vilken aktivitet i samband med vår gudsdyrkan tycker du bäst om? Varför det?” Sådana frågor inbjuder till lite mer djupgående svar och gör att man får reda på vad ens partner värdesätter i livet.

När förhållandet blir djupare och ni på allvar börjar fundera på äktenskap behöver ni resonera igenom viktiga frågor, till exempel era värderingar, var och hur ni vill bo, ekonomiska angelägenheter, om båda skall förvärvsarbeta, barn, födelsekontroll, er syn på vars och ens roll i äktenskapet, närliggande och långsiktiga mål och hur ni planerar att nå dessa. Många unga Jehovas vittnen blir heltidsförkunnare när de har slutat skolan och vill gärna fortsätta att tjäna på det sättet även sedan de har gift sig. Det är i det här skedet ni måste se till att era andliga mål stämmer överens. Det är också dags att anförtro varandra vissa saker som kan påverka äktenskapet, kanske från ens förflutna. Det kan gälla skulder eller åtaganden. Hälsoproblem, till exempel en allvarlig sjukdom, och de konsekvenser detta kan få bör man också öppenhjärtigt resonera om.

I samband med dessa samtal bör man följa Elihus exempel, när han sade: ”Jag talar rätt ur hjärtat och ... uppriktigt.” (Job 33:3, The Holy Bible in the Language of Today av William Beck) Esther förklarar hur hon under sällskapandet lade grunden till ett lyckligt äktenskap: ”Jag försökte aldrig göra mig till eller låtsas hålla med Jaye, när jag hade en annan uppfattning. Det gör jag inte nu heller. Jag försöker jämt vara ärlig.”

Försök inte undvika eller släta över känsliga ämnen bara för att du är rädd att ställa din partner mot väggen. Beth gjorde det misstaget när hon sällskapade med John. Hon sade att hon tyckte det var viktigt att inte slösa med pengar, utan spara för framtida behov. John höll med henne om det. Beth trodde att de var överens om detta med ekonomi och forskade inte vidare i saken. Men det visade sig att Johns syn på att spara för framtida behov betydde att spara till en ny sportbil. Det blev ett bryskt uppvaknande för dem, när de efter bröllopet upptäckte hur olika uppfattningar de hade om pengar.

Sådana missförstånd kan förebyggas. Louise, som omnämnts tidigare, säger, nu när hon ser tillbaka på sitt sällskapande: ”Jag skulle ha ställt många fler frågor, till exempel: ’Vad skulle du göra om jag blev med barn och du inte ville ha barnet?’ eller: ’Vad skulle du göra om vi hade skulder och jag ville vara hemma och sköta barnet?’ Sedan skulle jag noga ha gett akt på hans reaktion.” Sådana samtal kan uppenbara egenskaper som det är bäst att man upptäcker innan man gifter sig.

Se honom eller henne i verksamhet

”En person kan vara väldigt trevlig när man är på tumanhand”, förklarade Esther. ”Men när andra är med uppstår ofta oväntade situationer. Någon kanske säger något till ens partner som han inte gillar. Då får man se hur han reagerar i en pressad situation. Kommer han att skälla ut den andre eller vara sarkastisk?” Hon säger sammanfattningsvis: ”Det var till väldigt stor hjälp för oss att vi var tillsammans med varandras vänner och familjemedlemmar medan vi sällskapade.”

Förutom att ni ägnar er åt rekreation bör ni också ta er tid att arbeta tillsammans. Samarbeta i kristen verksamhet, till exempel studium av Guds ord och den kristna tjänsten. Utför också sådana hushållssysslor som kommer att höra till er vardag när ni har gift er — inköp, matlagning, disk och städning. Genom att vara tillsammans under verklighetsnära omständigheter — när partnern kanske visar sin sämsta sida — kan man upptäcka vad som finns under ytan.

Herden i Höga Visan såg hur flickan han älskade handlade när hon blev besviken eller medan hon arbetade i den stekande solen — trött och svettig. (Höga Visan 1:5, 6; 2:15) Efter att också ha iakttagit hur hon lojalt motstod den rike kung Salomos erbjudanden utropade han: ”Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finns ingen fläck.” (Höga Visan 4:7) Naturligtvis menade han inte att hon var fullkomlig, utan i stället att hon inte hade någon brist eller defekt i moraliskt avseende. Hennes moraliska styrka gjorde henne ännu vackrare och uppvägde alla eventuella svagheter hon hade. — Jämför Job 31:7.

Det tar tid att göra en sådan bedömning. Förhasta dig därför inte när du uppvaktar någon. (Ordspråksboken 21:5, NW) Män och kvinnor gör vanligtvis sitt yttersta för att vinna varandras kärlek. Men ger man sig tillräckligt med tid brukar otrevliga vanor och tendenser framträda förr eller senare. Ett par som inte bara ger sig tid, utan också på bästa möjliga sätt utnyttjar tiden medan de sällskapar, kommer i regel att få lättare att anpassa sig efter giftermålet. Då kan de med öppna ögon träda in i det äkta ståndet, redo att lösa meningsskiljaktigheter som kan uppstå. Ett framgångsrikt sällskapande har förberett dem för ett framgångsrikt och lyckligt äktenskap.

[Fotnoter]

^ § 8 Det här gäller i länder där det är brukligt att man sällskapar och där det betraktas som tillbörligt för kristna. I allmänhet är det mannen som tar initiativet. Det finns dock ingen biblisk princip som hindrar en ung kvinna att på ett försynt sätt ge uttryck åt sina känslor, ifall en ung man verkar vara blyg eller tvekande. — Jämför Höga Visan 8:6.

^ § 10 Se kapitel 24: ”Hur kan jag säga nej till sex före äktenskapet?”

Frågor att resonera om

◻ Vilket är ett av de främsta syftena med att sällskapa, och hur viktigt är det för att äktenskapet skall bli lyckligt?

◻ På vilket sätt kan man lära känna den andres inre egenskaper?

◻ Vad bör man samtala om för att på bästa sätt utnyttja tiden när man sällskapar?

◻ Varför är det bra att vara tillsammans under olika omständigheter?

◻ Vilka tecken kan tyda på att förhållandet inte är så lyckat?

◻ Under vilka omständigheter bör man avbryta sällskapandet?

[Infälld text på sidan 255]

Om man iakttar vissa regler för vett och etikett, anger man mönstret för den ömsesidiga respekt man bör visa i äktenskapet

[Ruta/Bild på sidorna 256, 257]

Skall vi göra slut?

Det är inte ovanligt att det uppstår tvivel, när en romans närmar sig sitt avgörande. Vad gör man om dessa tvivel beror på allvarliga brister hos den man sällskapar med eller på brister i själva förhållandet?

Det är sant att även personer som älskar varandra kan bli osams ibland. (Jämför 1 Moseboken 30:2; Apostlagärningarna 15:39.) Men om ni blir osams angående nästan allting, om varenda diskussion leder till gräl eller om ert förhållande är ett ändlöst kretslopp av brytningar och försoningar, då bör du vara på din vakt. En rundfråga bland 400 läkare visade att ständigt gnabb är ett tydligt tecken på att man ”inte är känslomässigt mogen för äktenskap” och kan rentav tyda på ”olösliga konflikter parterna emellan”.

Något annat som kan väcka tvivel är om man upptäcker oroande personlighetsdrag hos sin partner. Häftigt humör eller tendenser till själviskhet, omogenhet, lynnighet eller envishet hos den andre kanske får dig att undra om du vill leva resten av ditt liv tillsammans med den här personen. Men många överser med eller försöker rättfärdiga sådana tillkortakommanden och verkar beslutna att till varje pris få förhållandet att fortsätta fungera. Varför gör man så?

Eftersom sanna kristna ser allvarligt på att sällskapa — och det med all rätt — känner sig somliga pressade att gifta sig med den de sällskapar med. De kanske är rädda för att säga som det är och kanske såra sin partner. Andra kanske är rädda för att de inte kommer att hitta någon annan att gifta sig med. Men hur som helst är det inte bra att av sådana skäl fortsätta ett problemfyllt förhållande.

Syftet med att sällskapa är att undersöka om det är möjligt att gifta sig med varandra. Om en kristen börjar sällskapa med någon i god tro, är han eller hon inte tvungen att fortsätta att göra det, ifall det visar sig att det inte fungerar. Skulle det inte vara orätt och själviskt att klamra sig fast vid ett förhållande som inte fungerar bara för att man tänker: ”Jag kanske inte hittar någon annan”? (Jämför Filipperna 2:4.) Det är därför viktigt att ni ser de problem som uppstår er emellan i vitögat — och inte blundar för dem. Börja med att noggrant granska din partner.

Finns det till exempel goda skäl att tro att hon kommer att underordna sig och bli en duglig hustru? (Ordspråksboken 31:10—31) Finns det goda skäl att tro att han kommer att visa självuppoffrande kärlek och bli en god familjeförsörjare? (Efesierna 5:28, 29; 1 Timoteus 5:8) Din partner kanske påstår sig vara en nitisk Guds tjänare, men finns det gärningar som understöder ett sådant påstående? — Jakob 2:17, 18.

Om du har offrat mycket tid och känslomässigt engagemang på att bygga upp förhållandet, bör du givetvis inte i all hast göra slut bara för att du har upptäckt att din partner inte är fullkomlig. (Jakob 3:2) De brister han eller hon har kanske inte är värre än att du kan leva med dem.

Hur är det då om du inte kan stå ut med dem? Tala igenom saken. Har ni helt olika åsikter och mål i livet? Eller rör det sig om ett missförstånd? Kan det vara så att ni båda behöver lära er att ”lägga band på ... [er] ande” och lösa problemen på ett mer behärskat sätt? (Ordspråksboken 25:28, NW) Ifall det är vissa egenheter du irriterar dig på, erkänner då din partner ödmjukt sina fel och brister och är villig att bättra sig? Behöver du själv kanske lära dig att vara mindre känslig, mindre lättstött? (Predikaren 7:10 [9]) Att ha ”fördrag med varandra i kärlek” är livsnerven i ett lyckligt äktenskap. — Efesierna 4:2.

Att ni talar ut om saken behöver inte alls innebära dödsstöten för ert förhållande. Möjligheterna till en vidareutveckling kan mycket väl visa sig vara goda. Men om diskussionen bara leder till att motsättningarna mellan er skärps ännu mer, bör du inte ignorera de tydliga tecknen på att förhållandet håller på att spricka. (Ordspråksboken 22:3) Det är inte troligt att problemen löser sig i och med att ni gifter er. I en sådan situation kan det vara bäst för bägge parter att man gör slut.

[Bild på sidan 253]

Genom att iaktta varandra i grupp kan man lära känna varandra utan att bli känslomässigt engagerad

[Bild på sidan 254]

”Chansen att ett äktenskap blir varaktigt och lyckligt tycks vara större, om de som gifter sig känner till ganska mycket om varandras inre egenskaper.” — Journal of Marriage and the Family

[Bild på sidan 259]

När det är helt uppenbart att förhållandet inte fungerar, då bör man av hänsyn till varandra resonera mellan fyra ögon och förklara varför man måste göra slut