Kapitel 19

Varför får jag inte vara i fred för mina skolkamrater?

Pojkens sätt att gå avslöjar honom. Han är spänd och osäker på sig själv och uppenbart bortkommen i sin nya omgivning. De äldre eleverna ser på en gång att han är ny i skolan. Det dröjer inte länge förrän han är omgiven av ungdomar som överöser honom med oanständigheter. Blossande röd i ansiktet flyr han till närmaste tillflyktsort — en toalett. Skratten ekar mellan väggarna.

MÅNGA ungdomar har som sitt grymma nöje att mobba, reta och förolämpa andra. Till och med på bibelns tid fanns det ungdomar som var elaka. Vid ett tillfälle trakasserade en grupp unga pojkar profeten Elisa. De visade förakt för hans ämbete och skrek respektlöst: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” (2 Kungaboken 2:23—25) Många ungdomar i vår tid slänger likaså gärna ur sig förolämpande och sårande kommentarer om andra.

”Jag var minst i klassen när jag gick i nian”, berättar en av författarna till boken Growing Pains in the Classroom (Pubertetskris i klassrummet). ”Att vara både duktigast och minst i klassen var en olycklig kombination för en högstadieelev: De som inte gav mig stryk för att jag var liten gav mig stryk för att jag var duktig. Jag kallades ’glasögonormen’ och ’det vandrande uppslagsverket’ och 800 andra öknamn.” Författaren till The Loneliness of Children (Ensamhet bland barn) tillägger: ”Barn med fysiska handikapp, talsvårigheter eller märkbara fysiska eller beteendemässiga egenheter blir lätt utsatta för hån av andra barn.”

 Ibland försvarar sig ungdomar genom att sätta i gång en hätsk ordstrid: man bombarderar varandra med allt mer kränkande förolämpningar (ofta om varandras föräldrar). Men många ungdomar har inget att sätta emot när de mobbas. En ung pojke berättar om hur han retades och mobbades av sina klasskamrater. Vissa dagar var han så rädd och olycklig att han ”trodde att han skulle kräkas”. Han kunde inte koncentrera sig på skolarbetet, eftersom han var rädd för vad de andra eleverna skulle göra med honom.

Inget att skratta åt

Har du varit utsatt för mobbning? Då kan du finna tröst i att Gud inte betraktar det som något att skratta åt. Tänk till exempel på bibelns berättelse om en festmåltid som anordnades för att fira att Abrahams son, Isak, blev avvand. Abrahams äldre son, Ismael, som tydligtvis var avundsjuk på det arv Isak skulle få, ”skämtade hånfullt” med Isak. Det var inte bara oskyldigt skoj, för spydigheterna jämställs med förföljelse. (Galaterna 4:29) Isaks mor, Sara, lade märke till fientligheten bakom spydigheterna. Hon betraktade det som en skymf mot Jehovas uppsåt att frambringa en ”säd”, en Messias, genom hennes son, Isak. På Saras begäran blev Ismael och hans mor bortdrivna från Abrahams hushåll. — 1 Moseboken 21:8—14, NW.

Likaså är det inget att skratta åt när ungdomar på ett elakt sätt mobbar dig — i synnerhet när de gör det för att  du försöker leva efter bibelns principer. Kristna ungdomar är till exempel kända för att tala med andra om sin tro. Men som en grupp unga Jehovas vittnen sade: ”Kompisarna i skolan tycker att vi är löjliga som predikar från dörr till dörr och driver med oss för det.” Ja, precis som trogna Guds tjänare i forna tider blir många kristna ungdomar satta på ”prov genom hån”. (Hebréerna 11:36) De är värda allt beröm för sitt mod att stå ut med sådana förolämpningar.

Varför de gör det

Du kanske undrar hur du kan få dina plågoandar att lämna dig i fred. Fundera först på varför de retas. ”Även under skratt kan hjärtat känna smärta”, sägs det i bibeln i Ordspråksboken 14:13 (NW). Det uppstår skratt när en grupp ungdomar förlöjligar någon. Men de kan inte sägas ”ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd”. (Jesaja 65:14, NW) Ofta är skrattet enbart ett sätt att dölja kaotiska känslor. Bakom den tuffa fasaden kanske plågoandarna tänker: ”Vi gillar inte oss själva, fast det känns bättre när vi får trycka ner någon.”

Avundsjuka kan också ge upphov åt sådana angrepp. Tänk på bibelns berättelse om den tonårige Josef, vars egna bröder vände sig emot honom för att han var sin fars älsklingsbarn. Deras intensiva avundsjuka ledde inte bara till muntliga angrepp mot honom, utan det gick så långt att de planerade att mörda honom. (1 Moseboken 37:4, 11, 20) Likaså kan i vår tid en elev som är ovanligt begåvad eller omtyckt av lärarna få klasskamraterna att känna sig  avundsjuka. De vill med sina förolämpningar ”få ner honom på jorden”.

Osäkerhet, avundsjuka och låg självaktning är alltså ofta det som är orsaken till att en del ungdomar retar andra. Varför skulle du då förlora din självaktning bara för att andra osäkra ungdomar har förlorat sin?

Hur man får slut på mobbningen

”Lycklig är den man som inte har suttit på de hånfullas säte”, säger psalmisten. (Psalm 1:1, NW) Att ta del i hånandet för att avleda uppmärksamheten från sig själv gör bara att kretsloppet av förolämpningar fortsätter. ”Löna inte ont med ont. ... Besegra det onda med det goda”, är det råd Gud ger. — Romarna 12:17—21, 1981.

I Predikaren 7:10 (9) sägs det dessutom: ”Var inte hastig i din ande till att känna dig kränkt, ty detta att känna sig kränkt är vad som vilar i de enfaldigas famn.” (NW) Ja, varför ta så allvarligt på att andra retas? Visst kan det kännas smärtsamt när någon gör narr av ens kroppsbyggnad eller gör sig lustig över de finnar man har i ansiktet. Men även om kommentarerna kan vara nog så smaklösa, är det inte alltid ren illvilja som ligger bakom. Varför bli helt förkrossad, ifall nu någon på ett mer eller mindre oskyldigt sätt träffar en öm punkt hos dig? Försök att se det humoristiska i saken, om det som sägs inte är oanständigt eller  direkt förolämpande. Det finns ”en tid att skratta”, och tar man illa upp när andra retas på ett lekfullt sätt kanske man är överkänslig. — Predikaren 3:4, NW.

Men hur är det då om spydigheterna är grymma och rentav illasinnade? Kom ihåg att den som tråkar dig finner nöje i din reaktion och vill gotta sig åt din förtvivlan. Att du ger igen, intar försvarsattityd eller börjar gråta kommer troligtvis att uppmuntra honom eller henne att fortsätta med mobbningen. Varför låta den andre få tillfredsställelsen att se att du tar åt dig? Det bästa sättet att avvärja förolämpningarna är ofta att med oberörd min ignorera dem.

Kung Salomo sade vidare: ”Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. Många gånger — det vet du själv — har också du förbannat andra.” (Predikaren 7:22, 23 [21, 22], Bibelkommissionens provöversättning) Att ”bry sig om” retstickornas spydigheter vore detsamma som att vara alltför bekymrad över vad de anser om en själv. Är det deras omdöme som räknas? Aposteln Paulus blev med orätt angripen av svartsjuka medbröder, men han svarade: ”Nu är det för mig en mycket obetydlig sak att jag skulle bedömas av er eller av en mänsklig domstol. ... Den som bedömer mig är Jehova.” (1 Korintierna 4:3, 4) Paulus hade ett så starkt förhållande till Gud att han hade självförtroende och inre styrka nog att motstå orättmätiga angrepp.

Låt ditt ljus lysa

Ibland kanske du blir hånad på grund av ditt levnadssätt som kristen. Jesus Kristus själv fick lov att uthärda sådan ”motsägelse”. (Hebréerna 12:3) Även Jeremia ”blev ett föremål för skratt hela dagen” därför att han modigt  förkunnade Jehovas budskap. Trakasserierna höll på så lång tid att Jeremia till en tid förlorade modet. ”Jag kommer inte att nämna honom [Jehova], och jag kommer inte mer att tala i hans namn”, sade han. Men hans kärlek till Gud och till sanningen fick honom så småningom att övervinna sin fruktan. — Jeremia 20:7—9, NW.

En del kristna ungdomar i vår tid har också känt sig modfällda. I en ansträngning att få slut på hånandet har några försökt hemlighålla att de är kristna. Men kärlek till Gud får ofta dessa ungdomar att övervinna sin fruktan och låta sitt ”ljus lysa”. (Matteus 5:16) En tonårig pojke sade till exempel: ”Min inställning förändrades. Jag slutade se det som en börda att vara kristen och började se det som något att vara stolt över.” Även du kan ”berömma” dig av privilegiet att känna Gud och bli använd av honom att hjälpa andra. — 1 Korintierna 1:31.

Men inbjud inte till fientlighet genom att hela tiden kritisera andra eller ge andra det intrycket att du anser dig vara bättre än de. Berätta för andra om din tro när tillfälle  yppar sig, men gör det ”med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) Ditt anseende på grund av ditt goda uppförande kan visa sig vara det bästa skyddet när du går i skolan. Även om nu andra inte gillar ditt modiga ståndpunktstagande, kommer de ofta att motvilligt respektera dig för det.

En flicka som heter Vanessa blev mobbad av en grupp flickor som slog henne, knuffade henne och slog böcker ur händerna på henne — allt för att försöka provocera till bråk. De hällde till och med mjölkchoklad över hennes huvud och rena vita kläder. Ändå gav hon aldrig efter för provokationerna. Någon tid senare träffade Vanessa gruppens ledare vid en av Jehovas vittnens sammankomster. ”Jag hatade dig ...”, sade den tidigare så grymma flickan. ”Jag ville se dig tappa behärskningen i alla fall en gång.” Men att Vanessa höll sig så lugn gjorde henne nyfiken och ledde till att hon tackade ja till ett bibelstudium med Jehovas vittnen. ”Jag blev helt förtjust i det jag fick lära mig”, fortsatte hon, ”och i morgon skall jag bli döpt.”

Låt därför inte ”motsägelser” från kamrater slå ner modet på dig. Visa sinne för humor när så är lämpligt. Besvara elakhet med vänlighet. Om du inte lägger bränsle på elden, kommer dina plågoandar med tiden att tröttna på att reta dig, för ”när veden tar slut, slocknar elden”. — Ordspråksboken 26:20.

Frågor att resonera om

◻ Hur betraktar Gud sådana som illvilligt retar andra?

◻ Vad ligger ofta bakom att ungdomar retar och mobbar andra?

◻ Hur kan man minska eller rentav få slut på mobbningen?

◻ Varför är det viktigt att låta sitt ”ljus lysa” i skolan, även om andra retas?

◻ Vad kan man göra för att skydda sig mot våld i skolan?

[Infälld text på sidan 155]

Bakom den tuffa fasaden kanske plågoandarna tänker: ”Vi gillar inte oss själva, fast det känns bättre när vi får trycka ner någon”

 [Ruta på sidan 152]

Vad kan jag göra för att slippa få stryk?

”Man sätter livet på spel när man kommer till skolan.” Så säger många elever. Men att bära vapen är dumdristigt och inbjuder till problem. (Ordspråksboken 11:27) Hur kan man då skydda sig?

Lär dig känna igen och undvika farliga ställen. Korridorer, trapphus och omklädningsrum är riskabla platser i en del skolor. Ofta är toaletterna så ökända som platser där det förekommer slagsmål och narkotikamissbruk att många ungdomar hellre lider obehag än att de går dit.

Var noga med ditt umgänge. Ofta hamnar ungdomar mitt i ett slagsmål bara för att de umgås med fel kamrater. (Se Ordspråksboken 22:24, 25.) Behandlar du skolkamraterna kyligt kan du naturligtvis stöta bort dem eller göra att de blir fientligt inställda mot dig. Men om du är vänlig och korrekt mot dem, kanske de blir mer villiga att låta dig vara i fred.

Gå undan när det blir bråk. Låt bli att ”utmana varandra”. (Galaterna 5:26, 1981) Även om du avgår med segern i ett slagsmål, kanske din motståndare bara väntar på ett tillfälle att ge igen. Försök därför först att prata dig ur ett bråk. (Ordspråksboken 15:1) Ifall det inte hjälper att prata, gå då — eller spring — din väg för att undvika handgripligheter. Kom ihåg: ”Bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.” (Predikaren 9:4) Som en sista utväg kan du ta till de rimliga medel som behövs för att skydda och försvara dig. — Romarna 12:18.

Tala med dina föräldrar. Ungdomar ”berättar sällan för sina föräldrar om sin skolångest, av rädsla för att föräldrarna skall tycka att de är fega eller läxa upp dem för att de inte värjer sig mot översittarna”. (The Loneliness of Children [Ensamhet bland barn]) Men ofta är ett ingripande från föräldrarna det enda sättet att få slut på problemen.

Be till Gud. Gud garanterar inte att du kommer att bli förskonad från fysisk skada. Men han kan ge dig mod att möta konfrontationer och den vishet som krävs för att lugna ner situationen. — Jakob 1:5.

[Bild på sidan 151]

Många ungdomar blir mobbade av sina kamrater

[Bild på sidan 154]

Den som tråkar dig vill gotta sig åt din förtvivlan. Att ge igen eller börja gråta kan faktiskt uppmuntra till fortsatt mobbning

[Bild på sidan 156]

Försök visa sinne för humor när du blir retad