Kapitel 14

Hur kan jag skingra mina känslor av ensamhet?

Det är lördag kväll. Pojken sitter ensam i sitt rum.

”Jag hatar veckosluten!” utropar han. Men det finns ingen i rummet som kan svara. Han får tag i en tidskrift och ser en bild med en grupp ungdomar på en badstrand. Han slänger tidskriften i väggen. Tårar väller fram. Han biter sig hårt i underläppen, men tårarna fortsätter att tränga fram. När han inte längre orkar kämpa emot, kastar han sig på sängen och snyftar: ”Varför blir jag jämt utanför?”

KÄNNER du det också så ibland — att du är avskuren från världen, ensam, värdelös och tom? Misströsta inte i så fall. Även om det inte är roligt att känna sig ensam, är det i varje fall inte någon dödlig åkomma. Enkelt uttryckt är ensamhet en varningssignal. Hungerkänslor varskor dig om att du behöver mat. Ensamhet varskor dig om att du behöver sällskap, närhet, förtrolighet. Vi behöver mat för att kunna fungera bra. Likaså behöver vi sällskap för att må bra känslomässigt.

Har du någon gång betraktat en hög glödande kol? När du tar bort ett kol ur högen, falnar glöden hos det  ensamma kolet. Men när du lägger tillbaka kolet i högen, börjar det glöda igen. Det är likadant med oss människor. När vi blir isolerade slutar vi ”glöda”, det vill säga fungera bra, efter någon tid. Behovet av sällskap finns inbyggt i oss.

Att vara för sig själv utan att känna sig ensam

Författaren Henry David Thoreau skrev: ”Jag har aldrig funnit något sällskap som är så sällskapligt som avskildheten.” Håller du med om det? ”Ja”, säger Bill, 20 år. ”Jag tycker om naturen. Ibland tar jag min lilla båt och åker ut på en sjö. Jag sitter där i flera timmar helt ensam. Det ger mig tid att reflektera över vad jag gör med mitt liv. Det är härligt.” Tjugoettårige Steven instämmer. ”Jag bor i ett stort hyreshus”, säger han, ”och ibland går jag upp på hustaket bara för att få vara ensam. Jag får då möjlighet att tänka en del och be. Det är skönt.”

Ja, stunder av avskildhet kan, om de utnyttjas väl, skänka oss djup tillfredsställelse. Även Jesus fann behag i sådana stunder: ”Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg [Jesus] upp, och han gick ut ur huset och gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han bedja.” (Markus 1:35) Kom ihåg att Jehova inte sade: ”Det är inte gott för människan att vara tillfälligt ensam.” I stället sade Gud att det inte var gott för människan ”att förbli ensam”. (1 Moseboken 2:18—23, NW) Det är alltså långvariga perioder av isolering som kan leda till ensamhetskänslor. Därför varnar bibeln: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ordspråksboken 18:1, NW.

 Tillfällig ensamhet

Ibland är ensamheten påtvingad till följd av omständigheter vi inte kan råda över, som när vi kommer ifrån våra vänner i samband med att vi flyttar. Steven berättar: ”Där vi bodde förut var James och jag vänner. Vi stod varandra närmare än bröder. När vi flyttade visste jag att jag skulle sakna honom.” Steven gör en paus, som om han för sin inre syn återupplever avresan. ”När jag skulle gå på planet, fastnade orden i halsen på mig. Vi kramade om varandra, och jag gick i väg. Det kändes som om något mycket kärt gick förlorat.”

Hur gick det för Steven i hans nya omgivning? ”Det var hårt”, säger han. ”Där jag bodde förut var jag omtyckt av mina vänner, men här gjorde en del av dem jag arbetade tillsammans med att jag kände mig mindervärdig. Jag minns att jag tittade på klockan och räknade bakåt fyra timmar (det var tidsskillnaden) och tänkte på vad James och jag kunde ha gjort just då. Jag kände mig ensam.”

När det inte går så bra för oss, låter vi ofta tankarna kretsa kring de bättre tider vi upplevt tidigare. Det sägs emellertid i bibeln: ”Fråga inte: ’Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än våra?’” (Predikaren 7:11 [10]) Varför ges detta råd?

Först och främst kan omständigheterna förändras till det bättre. Det är därför forskare ofta talar om ”tillfällig  ensamhet”. Steven kunde således övervinna sina känslor av ensamhet. Hur då? ”Att tala om mina känslor med någon som brydde sig om mig hjälpte. Man kan inte bara leva i det förgångna. Jag tvingade mig att lära känna andra människor, att intressera mig för dem. Det fungerade; jag fann nya vänner.” Hur blev det med James då? ”Jag hade fel. Flyttningen gjorde inte slut på vår vänskap. Nästa dag ringde jag honom. Vi pratade och pratade i en timme och en kvart.”

Kronisk ensamhet

Men ibland håller de gnagande ensamhetskänslorna i sig, och det tycks inte finnas någon utväg. Ronny, en högstadieelev, berättar: ”Jag har gått i skolan här i området i åtta år, men på hela den tiden har jag inte lyckats få en enda kompis. ... Ingen vet hur jag känner det, och ingen bryr sig om det. Ibland tycker jag att jag bara inte står ut längre!”

Liksom Ronny upplever många tonåringar vad som ofta kallas för kronisk ensamhet. Detta är betydligt allvarligare än tillfällig ensamhet. Forskare säger i själva verket att skillnaden är lika stor som mellan ”vanlig förkylning och lunginflammation”. Men alldeles som lunginflammation kan botas, kan även kronisk ensamhet besegras. Det första steget är att förstå den bakomliggande orsaken. (Ordspråksboken 1:5) Sextonåriga Rhonda anger den vanligaste orsaken till kronisk ensamhet, när hon säger: ”Jag  tror att orsaken till att jag känner mig väldigt ensam är att — ja, man kan inte få vänner om man är missnöjd med sig själv. Och jag tycker egentligen inte speciellt bra om mig själv.” — Lonely in America (Ensam i Amerika).

Rhondas ensamhet kommer inifrån. Hennes låga självaktning skapar en mur som hindrar henne från att öppna sig och knyta vänskapsband. En forskare säger: ”Sådana tankar som: ’Jag är tråkig’, ’Jag är ointressant’, ’Jag är värdelös’ är mycket vanliga bland kroniskt ensamma.” Nyckeln till att övervinna ensamhet ligger därför i att bygga upp sin självaktning. (Se kapitel 12.) När du bygger upp det bibeln kallar ”den nya personligheten”, som kännetecknas av omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet och mildhet, kommer din självaktning med all säkerhet att öka. — Kolosserna 3:9—12.

När du lär dig att tycka om dig själv kommer andra att dras till dig för dina tilltalande egenskaper. Men alldeles som man inte helt och fullt kan se färgerna på en blomma förrän den har slagit ut, så kan andra inte helt och fullt uppskatta dina egenskaper förrän du öppnar dig för dem.

Bryt isen

”Det bästa rådet för en som är ensam”, sägs det i en nyutkommen publikation från USA:s nationella institut för mental hälsa, är att ”engagera sig i andra människor”. Det här rådet harmonierar med bibelns maning att ”vidga” sig och att visa ”medkänsla”, eller empati. (2 Korintierna 6:11—13; 1 Petrus 3:8) Det fungerar. Att bry sig om andra avleder inte bara sinnet från att tänka på sin egen ensamhet, utan motiverar andra att intressera sig för en själv.

Nittonåriga Natalie bestämde sig för att göra mer än bara sitta och vänta på att andra skulle säga hej. ”Jag måste  också vara vänlig”, säger hon. ”Annars kommer folk att tycka att jag är mallig.” Börja därför med ett leende. Den andra personen kanske ler tillbaka.

Nästa steg är att inleda ett samtal. Lillian, 15 år, medger: ”Att gå fram till främmande människor för första gången var verkligen pirrigt. Jag var rädd för att de inte skulle acceptera mig.” Hur inleder Lillian sina samtal? Hon säger: ”Jag ställer enkla frågor som: ’Var kommer du ifrån?’ ’Känner du den och den?’ Vi kanske båda känner en viss person, och ett tu tre är samtalet i gång.” Vänliga handlingar och en frikostig anda kommer likaså att hjälpa en att bygga upp dyrbara vänskapsförhållanden. — Ordspråksboken 11:25.

Kom också ihåg att man kan få en vän som aldrig sviker en. Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Jag [är] inte ensam, eftersom Fadern är med mig.” (Johannes 16:32) Jehova kan också bli din närmaste vän. Lär känna hans personlighet genom att läsa bibeln och iaktta hans skaparverk. Styrk din vänskap med honom genom bön. När det kommer till kritan är vänskapen med Jehova Gud det bästa botemedlet mot ensamhet.

Att man trots detta känner sig ensam då och då är inget att oroa sig över. Det är helt normalt. Men hur är det om onormal blyghet håller en tillbaka från att knyta vänskapsband och umgås med andra?

Frågor att resonera om

◻ Är ensamhet nödvändigtvis något negativt? Finns det fördelar med att vara för sig själv?

◻ Varför är ensamhet i de flesta fall tillfällig? Tycker du att det stämmer i ditt fall?

◻ Vad är kronisk ensamhet, och hur kan man bekämpa sådan?

◻ Vilka är några sätt att ”bryta isen” i sina kontakter med andra? Vad har fungerat i ditt fall?

[Infälld text på sidan 119]

”Det bästa rådet för en som är ensam”, säger USA:s nationella institut för mental hälsa, är att ”engagera sig i andra människor”

[Bilder på sidorna 116, 117]

Vänner kan hålla kontakt med varandra även på stora avstånd

[Bild på sidan 118]

Stunder av avskildhet kan vara angenäma