Kapitel 7

Återuppliva den första kärleken!

EFESUS

1. Till vilken församling riktas Jesu första budskap, och vad påminner han tillsyningsmännen om?

JESU första budskap riktar sig till församlingen i Efesus, som vid den tiden var en blomstrande kuststad i Mindre Asien nära ön Patmos. Han uppmanar Johannes: ”Skriv till Efesusförsamlingens ängel: Detta säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar mitt ibland de sju gyllene lampställen.” (Uppenbarelseboken 2:1) Liksom i de övriga sex budskapen riktar Jesus här uppmärksamheten på något som framhäver hans auktoritativa ställning. Han påminner tillsyningsmännen i Efesus om att alla äldste befinner sig under hans egen skyddande tillsyn och att han inspekterar alla församlingar. Ända in i vår tid har han fortsatt att utöva detta kärleksfulla ledarskap, i det han vakat över de äldste och varit en omtänksam herde för alla som varit förenade med församlingen. Tid efter annan rättar han till församlingsangelägenheter, så att ljuset kan lysa klarare. Ja, Jesus är Överherden över Guds hjord. – Matteus 11:28–30; 1 Petrus 5:2–4.

2. a) Vilka förtjänster berömmer Jesus församlingen i Efesus för? b) Vilket råd av aposteln Paulus hade de äldste i Efesus tydligtvis lytt?

² Jesus anger sedan mönstret för alla utom två av sina sju budskap genom att inleda med varma ord av beröm. Till efesierna har han följande budskap: ”Jag känner dina gärningar och din möda och uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du sätter dem på prov som säger att de är apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Du visar också uthållighet, och du har hållit modet uppe för mitt namns skull och har inte tröttnat.” (Uppenbarelseboken 2:2, 3) Många år tidigare hade aposteln Paulus varnat de äldste i Efesus för ”förtryckande vargar”, avfällingar som vållar oro i hjorden, och hade uppmanat dessa äldste att hålla sig ”vakna” och följa hans eget outtröttliga exempel. (Apostlagärningarna 20:29, 31) Eftersom Jesus nu berömmer dem för deras möda och uthållighet och för att inte ha tröttnat, måste de ha följt det rådet.

3. a) Hur har ”falska apostlar” sökt vilseleda trogna kristna i våra dagar? b) Vilken varning angående avfällingar gav Petrus?

³ Även under Herrens dag har det framträtt ”falska apostlar”, som talar ”förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig”. (2 Korintierna 11:13; Apostlagärningarna 20:30; Uppenbarelseboken 1:10) De ser något gott i alla de motstridande sekteriska religionerna, påstår att Gud inte har någon organisation och förnekar att Jesus mottog Rikets makt år 1914. De uppfyller profetian i 2 Petrus 3:3, 4: ”I de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’”

4. a) Hur yttrar sig hånfulla människors stolthet och upproriskhet? b) Genom att vidta vilken åtgärd mot lögnaktiga motståndare visar nutida kristna att de liknar efesierna?

⁴ De här hånfulla människorna opponerar sig mot tanken att avge offentlig bekännelse om sin tro. (Romarna 10:10) De har sökt få stöd av kristenhetens prästerskap och tagit  hjälp av nyhetstidningar och TV för att sprida lögnaktiga rykten om sina före detta medförbundna. De som är trogna finner snart att dessa bedragares tal och uppförande inte har sanningens klang. Likt efesierna kan nutida kristna ”inte ... tåla onda människor”, och därför utesluter de dessa ur sina församlingar. *

5. a) Vilken svaghet sade Jesus att efesierna hade? b) Vilka ord borde efesierna ha kommit ihåg?

⁵ Men liksom Jesus gör med fem av de sju församlingarna skiljer han nu ut ett allvarligt problem. Han säger till efesierna: ”Men ändå har jag detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Uppenbarelseboken 2:4) De borde inte ha brustit i det här avseendet, för Paulus hade skrivit till dem 35 år tidigare och omnämnt Guds ”stora kärlek, som han har älskat oss med”, och han hade uppmanat dem: ”Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek, alldeles som den Smorde också älskade er.” (Efesierna 2:4; 5:1, 2) Vidare borde följande ord av Jesus ha varit outplånligt inskrivna på deras hjärtan: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova, och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.” (Markus 12:29–31) Efesierna hade förlorat denna första kärlek.

6. a) Mot vilken fara och vilka tendenser måste vi vara på vår vakt, vare sig vi varit med länge i församlingen eller nyligen anslutit oss till den? b) Vad bör vår kärlek till Gud driva oss till att göra?

⁶ Vare sig vi varit med länge eller nyligen anslutit oss till församlingen, måste vi vara på vår vakt mot att förlora vår första kärlek till Jehova. Hur kan en sådan förlust gå till? Vi skulle kunna låta engagemang i vårt förvärvsarbete, en önskan att tjäna mycket pengar eller jagandet efter nöjen bli det som hela vårt liv kretsar kring. På så vis skulle vi kunna bli köttsliga till sinnes i stället för andligt sinnade. (Romarna 8:5–8; 1 Timoteus 4:8; 6:9, 10) Vår kärlek till Jehova bör driva oss till att rätta till varje sådan tendens och att fortsätta ”att först söka riket och hans rättfärdighet”, så att vi kan samla skatter åt oss i himmelen. – Matteus 6:19–21, 31–33.

7. a) Vad bör vår tjänst för Jehova motiveras av? b) Vad sade Johannes angående kärlek?

⁷ Må vår tjänst för Jehova alltid motiveras av en djupt rotad kärlek till honom. Låt oss känna intensiv uppskattning av allt som Jehova och Kristus har gjort för oss, i enlighet med vad Johannes själv senare skrev: ”Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” Johannes  fortsätter med att säga: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken, han förblir i gemenskap med Gud, och Gud förblir i gemenskap med honom.” Må vi aldrig låta vår kärlek till Jehova, till Herren Jesus Kristus och till Guds levande ord mattas av! Förutom att vi kan ge uttryck åt denna kärlek i nitisk tjänst för Gud, kan vi också göra det genom att lyda det bud vi har från honom, ”att den som älskar Gud, han skall älska sin broder också”. – 1 Johannes 4:10, 16, 21; Hebréerna 4:12; se också 1 Petrus 4:8; Kolosserna 3:10–14; Efesierna 4:15.

”Gör de förra gärningarna”

8. Hur borde efesierna handla, enligt vad Jesus sade?

⁸ Efesierna måste återuppliva den kärlek de en gång hade, ifall de inte vill misslyckas. Jesus uppmanar dem: ”Påminn dig därför varifrån du har fallit, och ändra sinne och gör de förra gärningarna. I annat fall kommer jag till dig, och jag skall flytta ditt lampställ från dess plats, om du inte ändrar sinne.” (Uppenbarelseboken 2:5) Hur tog de kristna i församlingen i Efesus emot dessa ord? Vi vet inte det. Vi hoppas att de ändrade sinne och lyckades med att återuppväcka sin kärlek till Jehova. Ifall de inte gjorde det skulle deras lampa släckas ut och deras lampställ flyttas. De skulle gå miste om privilegiet att få sprida ut sanningens ljus.

9. a) Vilka uppmuntrande ord hade Jesus för efesierna? b) På vilket sätt underlät församlingarna efter Johannes’ tid att ge akt på Jesu råd till efesierna?

⁹ Ändå hade Jesus uppmuntrande ord för efesierna: ”Likväl har du detta, att du hatar Nikolaussektens gärningar, som också jag hatar.” (Uppenbarelseboken 2:6) De hatade i varje fall sekterisk splittring på samma sätt som Herren Jesus Kristus hatar sådant. Men allteftersom åren förflöt var det många församlingar som underlät att ge akt på dessa Jesu ord. Brist på kärlek till Jehova, till sanningen och till varandra ledde till att de gled ut i andligt mörker. De blev splittrade i en mångfald sinsemellan stridande sekter. ”Kristna” avskrivare, som inte hade någon kärlek till Jehova, avlägsnade Guds namn från grekiska bibelhandskrifter. Brist på kärlek gav också rum åt att i kristendomens namn lära ut sådana babyloniska och grekiska läror som läran om helveteselden, skärselden och treenigheten. I och med att de flesta av dem som påstod sig vara kristna inte hade någon kärlek till Gud och till sanningen, upphörde de med att predika de goda nyheterna om Guds rike. De kom att bli behärskade av en självisk prästklass som skapade sitt eget rike här på jorden. – Jämför 1 Korintierna 4:8.

10. Vilken religiös situation rådde i kristenheten år 1918?

¹⁰ När domen började med Guds hus år 1918, understödde kristenhetens sekteriska prästerskap öppet första världskriget och uppmanade katoliker och protestanter på bägge sidor att slakta varandra. (1 Petrus 4:17) Till skillnad från församlingen i Efesus, som hatade det som Nikolaussekten gjorde, hade kristenhetens religioner sedan länge varit genomsyrade av motstridiga, gudfrånvända läror, och deras präster hade gjort gemensam sak med världen, som Jesus sade att hans lärjungar inte skulle vara någon del av. (Johannes 15:17–19) Deras församlingar, som var okunniga om bibelns tema, Guds rike, kunde inte sägas vara lampställ som spred bibelns sanningsljus, och inte heller var deras medlemmar någon del av Jehovas andliga tempel. Deras ledande män (och kvinnor) var inga stjärnor, utan avslöjades vara medlemmar av ”laglöshetens människa”. – 2 Tessalonikerna 2:3; Malaki 3:1–3.

11. a) Vilken kristen grupp på världsscenen år 1918 omsatte Jesu ord till efesierna i handling? b) Vad gjorde Johannesklassen från och med år 1919?

¹¹ Johannesklassen trädde däremot fram ur första världskrigets stormiga dagar med en kärlek till Jehova och till sanningen som drev dem att tjäna honom med glödande nit. De motstod dem som försökte införa sekterism och som nära nog gjorde Sällskapet Vakttornets förste president, Charles T. Russell, till föremål för dyrkan efter hans död år 1916. Tuktad av förföljelser och motgångar erhöll denna kristna grupp klart och tydligt  omdömet ”bra gjort” från sin herre och blev inbjuden att gå in i hans glädje. (Matteus 25:21, 23) De lade i världshändelsernas skeende och i sina egna erfarenheter märke till uppfyllelsen av tecknet, som Jesus hade gett för att markera sin osynliga närvaro i Rikets makt. Från och med år 1919 drevs de framåt för att ha del i den fortsatta uppfyllelsen av Jesu stora profetia: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 6:9, 10; 24:3–14) Om de på något sätt hade brustit i sin kärlek till Jehova, så flammade den från och med den tiden upp med klar låga.

12. a) Vilken maning ljöd vid ett historiskt konvent år 1922? b) Vilket namn omfattade sanna kristna år 1931, och i fråga om vad ångrade de sig?

¹² Vid ett historiskt konvent i Cedar Point i Ohio i USA den 5–13 september 1922, där 18.000 av dessa kristna var församlade, ljöd följande maning: ”Tillbaka till fältet, o I, den allra högste Gudens söner! ... Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. ... Därför annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!” Jehovas dyrbara namn fick en mera framskjuten ställning. År 1931 gladde sig dessa kristna, som var församlade vid ett konvent i Columbus i Ohio i USA, över att få omfatta och få kalla sig med det namn som tillkännages av Gud i Jesajas profetia – nämligen Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10, 12) I och med numret för 1 mars 1939 av den engelska moderupplagan ändrades namnet på organisationens främsta tidskrift till The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom (på svenska Vakttornet Förkunnare av Jehovas Konungarike från och med 1 maj 1939, Vakttornet Förkunnare av Jehovas rike från och med 1 januari 1940, Vakttornet Förkunnar Jehovas rike från och med 1 januari 1951). På så vis gav man den främsta äran åt vår Skapare och hans kungliga styre. Jehovas vittnen har med förnyad kärlek till Jehova ångrat varje eventuell tidigare underlåtenhet att ära och upphöja hans ärofulla namn och rike. – Psalm 106:6, 47, 48.

”Den som segrar”

13. a) Vilka välsignelser väntade efesierna, om de ”segrade”? b) Hur skulle de kristna i Efesus ”segra”?

¹³ Slutligen riktar Jesus, såsom han också gör i sina övriga budskap, uppmärksamheten på att det är Guds ande som genom Jesus anger belöningarna för trofasthet. Han säger till efesierna: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar, honom skall jag förunna att äta av det livets träd, som är i Guds paradis.” (Uppenbarelseboken 2:7) De som hade hörande öron gav ivrigt akt på det livsviktiga budskapet. De visste att det inte kom på Jesu initiativ, utan att det härrörde från den suveräne Herren Jehova själv genom hans heliga ande eller verksamma kraft. Hur skulle de ”segra”? Genom att följa tätt i Jesu fotspår, hans som bevarade sin ostrafflighet intill döden och därmed kunde säga: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” – Johannes 8:28; 16:33; se också 1 Johannes 5:4.

14. Vad måste det ”Guds paradis” som omnämndes av Jesus åsyfta?

 ¹⁴ Eftersom smorda kristna inte har utsikten att få leva i ett jordiskt paradis, hur kommer det sig då att de, som i fallet med efesierna, blir belönade med att få äta ”av det livets träd, som är i Guds paradis”? Det kan inte åsyfta det återupprättade paradiset på jorden, eftersom de 144.000 smorda kristna, däribland de som hörde till församlingen i Efesus, är köpta från människorna för att härska tillsammans med Lammet, Kristus Jesus, på det himmelska Sions berg som andliga söner. (Efesierna 1:5–12; Uppenbarelseboken 14:1, 4) De här orden måste därför åsyfta de himmelska trädgårdsliknande domäner som dessa segerrika kristna får ta i arv. Där, ”i Guds paradis”, ja, i Jehovas själva närvaro, kommer dessa segervinnare, som har förlänats odödlighet, att fortsätta att leva för alltid, såsom det här symboliseras av att de får äta av livets träd.

15. Varför är Jesu uppmuntran att segra av livsviktigt intresse för den stora skaran i vår tid?

¹⁵ Hur blir det då för de 144.000 smorda kristnas lojala jordiska understödjare? En stor skara av dessa medvittnen kommer också att segra. Men de sätter sitt hopp till att få träda in i ett jordiskt paradis, där de kommer att få dricka från ”en flod med livets vatten” och få läkedom från ”löv” av ”träd” som står planterade längs floden. (Uppenbarelseboken 7:4, 9, 17; 22:1, 2) Om du tillhör denna grupp, må du då också ge uttryck åt din innerliga kärlek till Jehova och segra i trons kamp. På så vis kan du vinna det eviga livets lycka på en paradisisk jord. – Jämför 1 Johannes 2:13, 14.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 36]

Kärleksfull lovprisning åt Jehova och hans Son

I den sångbok som utarbetades av Jehovas folk år 1905 fanns det dubbelt så många sånger till lovprisning av Jesus som till lovprisning av Jehova Gud. I deras sångbok för år 1928 var antalet sånger som besjöng Jesus ungefär lika stort som antalet som besjöng Jehova. Men i den senaste sångboken, utgiven på engelska år 1984, blir Jehova ärad med fyra gånger så många sånger som Jesus. Detta är i överensstämmelse med Jesu egna ord: ”Fadern är större än jag.” (Johannes 14:28) Kärleken till Jehova måste komma allra främst, åtföljd av djup kärlek till Jesus och uppskattning av hans dyrbara offer och hans ämbete som Guds överstepräst och kung.

[Tabell på sidan 34]

Jesu mönster av råd

(med hänvisningar till kapitel och verser i Uppenbarelseboken)

Budskap Befogenhet Inledande Klart Tillrättavisning Resulterande

till att ge beröm identifierat och/eller välsignelser

församling råd problem uppmuntran

 

Efesus 2:1 2:2, 3 2:4 2:5, 6 2:7

Smyrna 2:8 2:9 — 2:10 2:11

Pergamus 2:12 2:13 2:14, 15 2:16 2:17

Tyatira 2:18 2:19 2:20, 21 2:24, 25 2:26–28

Sardes 3:1 — 3:1, 2 3:3, 4 3:5

Filadelfia 3:7 3:8 — 3:8–11 3:12

Laodicea 3:14 — 3:15–17 3:18–20 3:21