Kapitel 6

En helig hemlighet uppenbaras

1. Hur bör vi reagera på den strålande beskrivning som finns återgiven i Uppenbarelseboken 1:10–17?

SYNEN av den upphöjde Jesus är sannerligen vördnadsbjudande! Om vi hade varit åskådare där tillsammans med aposteln Johannes, hade vi utan tvivel också överväldigats av den strålande härligheten och kastat oss ner som han gjorde. (Uppenbarelseboken 1:10–17) Den här enastående inspirerade synen har bevarats för att sporra oss till handling i dag. I likhet med Johannes bör vi visa ödmjuk uppskattning av allt som synen innebär. Må vi alltid ha vördnadsfull respekt för Jesu ställning som på tronen uppsatt kung, överstepräst och domare. – Filipperna 2:5–11.

”Den förste och den siste”

2. a) Vilken titel presenterar Jesus sig med? b) Vad betyder det när Jehova säger: ”Jag är den förste, och jag är den siste”? c) Vad riktar Jesu titel ”den förste och den siste” uppmärksamheten på?

² Den vördnad vi känner behöver dock inte övergå i sjuklig fruktan. Jesus ingav Johannes nytt mod, enligt vad aposteln därpå berättar: ”Och han lade sin högra hand på mig och sade: ’Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande.’” (Uppenbarelseboken 1:17b, 18a) I Jesaja 44:6 beskriver Jehova med rätta sin egen ställning som den ende och allsmäktige Guden, i det han säger: ”Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finns ingen Gud.” * När Jesus presenterar sig med titeln ”den förste och den siste”, gör han inte anspråk på jämställdhet med Jehova, den store Skaparen. Han använder en titel som vederbörligen tilldelats honom av Gud. I Jesaja gjorde Jehova ett uttalande angående sin unika ställning som den sanne Guden. Han är den  evige Guden, och förutom honom finns det sannerligen ingen Gud. (1 Timoteus 1:17) I Uppenbarelseboken talar Jesus om sin tilldelade titel med vilken han riktar uppmärksamheten på sin unika uppståndelse.

3. a) I vilka avseenden var Jesus ”den förste och den siste”? b) Vad innebär det att Jesus har ”nycklarna till döden och till hades”?

³ Jesus var verkligen ”den förste” av människorna som blev uppväckt till odödligt andligt liv. (Kolosserna 1:18) Vidare är han ”den siste” som blev uppväckt av Jehova personligen. På så vis blir han ”den levande”, som ”lever till evig tid”. Han äger odödlighet. I detta liknar han sin odödlige Fader, som kallas ”den levande Guden”. (Uppenbarelseboken 7:2; Psalm 42:3 [2]) För alla övriga av mänskligheten är Jesus själv ”uppståndelsen och livet”. (Johannes 11:25) I överensstämmelse med detta säger han till Johannes: ”Jag blev död, men se, jag lever till evig tid, och jag har nycklarna till döden och till hades.” (Uppenbarelseboken 1:18b) Jehova har gett honom myndighet att uppväcka de döda. Det är därför Jesus kan säga att han har nycklarna för att låsa upp portarna för dem som är fjättrade av döden och av hades (graven). – Jämför Matteus 16:18.

4. Vilken befallning upprepar Jesus, och till nytta för vilka?

⁴ Jesus upprepar här sin befallning att nedteckna synen, när han säger till Johannes: ”Skriv därför ner vad du har sett och de ting som är och de ting som skall ske efter dessa.” (Uppenbarelseboken 1:19) Vad är det för spännande saker som Johannes ännu kommer att bekantgöra till undervisning för oss?

Stjärnorna och lampställen

5. Hur förklarar Jesus ”de sju stjärnorna” och ”de sju lampställen”?

⁵ Johannes har sett Jesus mitt ibland sju gyllene lampställ med sju stjärnor i sin högra hand. (Uppenbarelseboken 1:12, 13, 16) Nu förklarar Jesus: ”Vad beträffar den heliga hemligheten med de sju stjärnorna som du såg på min högra hand, och med de sju gyllene lampställen: De sju stjärnorna betyder de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen betyder sju församlingar.” – Uppenbarelseboken 1:20.

6. Vad representerar de sju stjärnorna, och varför var budskapen speciellt riktade till dem?

⁶ ”Stjärnorna” är ”de sju församlingarnas änglar”. I Uppenbarelseboken symboliserar stjärnor ibland bokstavliga änglar, men Jesus skulle knappast göra bruk av en mänsklig skrivare för att skriva till osynliga andevarelser. Därför måste ”stjärnorna” vara mänskliga tillsyningsmän, eller äldste, i församlingarna, män som betraktas som Jesu budbärare. * Budskapen riktar sig till stjärnorna, eftersom dessa är ansvariga för tillsynen av Jehovas får. – Apostlagärningarna 20:28.

7. a) Vad är det som visar att det förhållandet att Jesus talar till bara en ängel i varje församling inte betyder att varje församling bara har en äldste? b) Vilka representerar i själva verket de sju stjärnorna i Jesu högra hand?

⁷ Att Jesus talar till bara en ”ängel” i varje  församling, betyder det att varje församling bara har en äldste? Nej. Redan på Paulus’ tid hade församlingen i Efesus flera äldste, inte bara en. (Uppenbarelseboken 2:1; Apostlagärningarna 20:17) När budskapen sändes till de sju stjärnorna för att läsas för församlingarna (däribland församlingen i Efesus) på Johannes’ tid, måste alltså stjärnorna ha stått för alla dem som tjänade i äldstekretsarna inom Jehovas smorda församling. På liknande sätt läser tillsyningsmän i vår tid för sina församlingar brev som mottagits från den styrande kretsen, vilken består av smorda tillsyningsmän som tjänar under Jesu ledarskap. De lokala äldstekretsarna måste förvissa sig om att Jesu råd följs av deras församlingar. Naturligtvis är råden till nytta för alla som är förbundna med församlingarna, inte bara för de äldste. – Se Uppenbarelseboken 2:11a.

8. Vad anges genom att de äldste befinner sig i Jesu högra hand?

⁸ Eftersom Jesus är församlingens huvud, är det passande att de äldste sägs vara i hans högra hand, det vill säga under hans överinseende och ledning. (Kolosserna 1:18) Han är Överherden, och de är underherdar. – 1 Petrus 5:2–4.

9. a) Vad representerar de sju lampställen, och varför är lampställ en passande symbol av dessa? b) Om vad påminde säkert synen aposteln Johannes?

⁹ De sju lampställen är de sju församlingarna till vilka Johannes riktar Uppenbarelseboken: Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea. Varför är församlingar symboliserade av lampställ? Eftersom de kristna, både individuellt och kollektivt som församlingar, måste låta sitt ”ljus lysa inför människorna” i denna förmörkade värld. (Matteus 5:14–16) Dessutom fanns lampställ med bland tillbehören i Salomos tempel. Att församlingarna kallas lampställ påminde säkert Johannes om att varje enskild församling av smorda i bildlig bemärkelse är ”Guds tempel”, en boningsort för Guds ande. (1 Korintierna 3:16) I motbilden till den judiska tempelanordningen tjänar därtill medlemmar av församlingen av smorda som ”ett kungligt prästerskap” i Jehovas stora andliga tempelanordning, i vilken Jesus är överstepräst och där Jehova personligen bor i det himmelska allraheligaste. – 1 Petrus 2:4, 5, 9; Hebréerna 3:1; 6:20; 9:9–14, 24.

Det stora avfallet

10. Vad hände med den judiska ordningen och dess obotfärdiga understödjare år 70 v.t.?

¹⁰ När Johannes skrev Uppenbarelseboken var kristendomen mer än 60 år gammal. I början hade den överlevt 40 års oavbrutet motstånd från judaismen. Sedan drabbades den judiska ordningen av ett förödande slag år 70 v.t., när de obotfärdiga judarna förlorade sin nationella identitet och det som för dem nästan var en avgud – templet i Jerusalem.

11. Varför var det en så lämplig tidpunkt för Överherden att varna församlingarna för tendenser som höll på att utvecklas?

 ¹¹ Aposteln Paulus hade emellertid förutsagt att det skulle bli ett avfall bland de smorda kristna, och Jesu budskap visar att detta avfall redan höll på att utveckla sig på Johannes’ ålderdom. Johannes var den siste av dem som verkade återhållande på detta alltomfattande försök från Satans sida att fördärva kvinnans säd. (2 Tessalonikerna 2:3–12; 2 Petrus 2:1–3; 2 Johannes, vers 7–11) Därför var det en lämplig tidpunkt för Jehovas överherde att skriva till de äldste i församlingarna och varna för tendenser som höll på att utvecklas och uppmuntra personer med rätt hjärteinställning att stå fasta för rättfärdighet.

12. a) Hur utvecklades avfallet under århundradena efter Johannes’ tid? b) Hur uppstod kristenheten?

¹² Hur församlingarna gav gensvar till Jesu budskap år 96 v.t. vet vi inte. Men vi vet att avfallet utvecklades snabbt efter Johannes’ död. ”Kristna” upphörde med att använda Jehovas namn och ersatte det med ”Herren” eller ”Gud” i bibelhandskrifter. På 300-talet hade den falska treenighetsläran infiltrerat församlingarna. Under denna samma period hade man lagt sig till med uppfattningen om en odödlig själ. Till sist gav den romerske kejsaren Konstantin statens godkännande åt den ”kristna” religionen, och detta ledde till att kristenheten utvecklades, i vilken kyrkan och staten förenades för att härska i tusen år. Det var lätt att bli ”kristen” enligt den nya modellen. Hela folkstammar anpassade sina tidigare hedniska trosuppfattningar till att bli varianter av denna religion. Många av ledarna inom kristenheten blev förtryckande politiska tyranner, som med hjälp av svärdet påtvingade andra sina avfälliga uppfattningar.

13. Vilken kurs slog de kristna som blev avfälliga in på, trots Jesu varning för sekterism?

¹³ Jesu ord till de sju församlingarna ignorerades fullständigt av de kristna som blev avfälliga. Jesus hade förmanat efesierna att söka återvinna den kärlek de först hade. (Uppenbarelseboken 2:4) Trots det utkämpade medlemmar av kristenheten, som nu inte längre var förenade i kärlek till Jehova, våldsamma krig och förföljde varandra på ett fruktansvärt sätt. (1 Johannes 4:20) Jesus hade varnat församlingen i Pergamus för sekterism. Likväl uppstod sekter redan på 100-talet, och i dag består kristenheten av tusentals sinsemellan käbblande sekter och religioner. – Uppenbarelseboken 2:15.

14. a) Vilken kurs slog till bekännelsen kristna in på, fastän Jesus varnat för att bli andligen död? b) I vilka avseenden underlät de till bekännelsen kristna att ge akt på Jesu varning för avgudadyrkan och omoraliskhet?

¹⁴ Jesus hade varnat Sardesförsamlingen för att bli andligen död. (Uppenbarelseboken 3:1) Likt dessa individer i Sardes glömde till bekännelsen kristna snabbt bort att utföra kristna gärningar, och snart överlät man det ytterst viktiga arbetet med att predika åt en liten, avlönad prästklass. Jesus hade varnat församlingen i Tyatira för avgudadyrkan och otukt. (Uppenbarelseboken 2:20) Ändå har kristenheten öppet gett sitt bifall till bruket av bilder, såväl som att den befrämjat en mer försåtlig avgudadyrkan i form av nationalism och materialism. Och även om man ibland predikat mot omoraliskhet, är det något som man alltid vitt och brett har tolererat.

15. Vad avslöjar Jesu ord till de sju församlingarna när det gäller kristenhetens religioner, och vad har kristenhetens präster visat sig vara?

¹⁵ Jesu ord till de sju församlingarna avslöjar således alla kristenhetens religioners totala misslyckande i fråga om att vara Jehovas särskilda folk. Kristenhetens präster har faktiskt varit de mest framträdande medlemmarna av Satans säd. Aposteln Paulus talade om dessa som ”den laglöse” och förutsade att deras ”närvaro är enligt Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken och förebud och av varje orättfärdigt bedrägeri”. – 2 Tessalonikerna 2:9, 10.

16. a) Mot vilka har kristenhetens ledare visat särskilt hat? b) Vad var det som ägde rum i kristenheten under medeltiden? c) Förändrade det protestantiska upproret, eller reformationen, kristenhetens avfälliga handlingssätt?

¹⁶ Samtidigt som kristenhetens ledare, både religiösa och världsliga, gjorde anspråk på att vara herdar för Guds hjord, visade de särskilt hat mot sådana som försökte uppmuntra till  bibelläsning eller sådana som avslöjade deras oskriftenliga handlingar. Jan Hus och bibelöversättaren William Tyndale blev förföljda och fick lida martyrdöden. Under den mörka medeltiden kulminerade det avfälliga maktsystemet i den djävulska katolska inkvisitionen. Den som ifrågasatte kyrkans läror eller myndighet blev obarmhärtigt bringad till tystnad, och oräkneliga tusen så kallade kättare blev torterade till döds eller brända på bål. På så sätt försökte Satan se till att varje sann säd från Guds hustrulika organisation snabbt blev krossad. När det protestantiska upproret, eller reformationen, ägde rum (från år 1517 och framåt) var det många protestantiska kyrkor som visade en liknande intolerant anda. Även de gjorde sig skyldiga till blodskuld genom att ställa sådana som strävade efter att vara lojala mot Gud och Kristus inför martyrdöden. Ja, ”heliga mäns ... blod” blev utgjutet i stor mängd! – Uppenbarelseboken 16:6; jämför Matteus 23:33–36.

Säden består

17. a) Vad förutsades i Jesu liknelse om vetet och ogräset? b) Vad var det som ägde rum år 1918? Vilket förkastande och vilket förordnande ledde det till?

¹⁷ I sin liknelse om vetet och ogräset förutsade Jesus den mörka tidsperiod som skulle råda medan kristenheten härskade enväldigt. Trots allt skulle det under alla dessa århundraden av avfall förekomma enskilda vetelika, äkta smorda kristna. (Matteus 13:24–29, 36–43) När Herrens dag randades i oktober 1914 fanns det således fortfarande sanna kristna på jorden. (Uppenbarelseboken 1:10) Det är uppenbart att Jehova omkring tre och ett halvt år senare, år 1918, kom till sitt andliga tempel för att döma, åtföljd av Jesus som sin ”förbundets budbärare”. (Malaki 3:1, NW; Matteus 13:47–50) Det var tid för slavarnas herre att slutgiltigt förkasta de falska kristna och att förordna ”den trogne och omdömesgille slavens” klass till att sättas ”över alla ... [hans] tillhörigheter”. – Matteus 7:22, 23; 24:45–47.

18. Vilken ”stund” inträffade år 1914, och vad var det tid för slaven att göra?

¹⁸ Det var också tid för denne slav att ägna särskild uppmärksamhet åt det som var skrivet i Jesu budskap till de sju församlingarna, vilket vi kan förstå av vad som sägs i dem. Så till  exempel syftar Jesus på att han skall komma för att döma församlingarna, något som påbörjades år 1918. (Uppenbarelseboken 2:5, 16, 22, 23; 3:3) Han talar om att skydda församlingen i Filadelfia mot ”den prövningens stund, som skall komma över hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 3:10, 11) Denna ”prövningens stund” inträffade först i och med Herrens dags inbrott år 1914, varefter de kristna blev prövade i fråga om sin lojalitet mot Guds upprättade rike. – Jämför Matteus 24:3, 9–13.

19. a) Vad är de sju församlingarna en bild av i vår tid? b) Vilka har i stort antal slutit sig till de smorda kristna, och varför är Jesu råd och de förhållanden han beskriver tillämpliga även på dem? c) Hur bör vi betrakta Jesu budskap till de sju församlingarna under det första århundradet?

¹⁹ Av den orsaken har Jesu ord till församlingarna haft sin större tillämpning sedan år 1914. Med detta som bakgrund är de sju församlingarna en bild av alla församlingar av smorda kristna under Herrens dag. Vidare har de smorda kristna, som förebildades av Johannes, nu under drygt 50 år fått ett stort antal troende människor som sina följeslagare, vilkas hopp är att få leva för evigt i paradiset på jorden. Den förhärligade Jesu Kristi råd och de förhållanden han stötte på i de sju församlingarna till följd av sin inspektion är i lika hög grad tillämpliga på dessa, eftersom det bara finns en enda norm för rättfärdighet och trofasthet för alla Jehovas tjänare. (2 Moseboken 12:49; Kolosserna 3:11) Jesu budskap till de sju församlingarna i Mindre Asien under det första århundradet är således inte bara historiska kuriosa. De betyder liv eller död för var och en av oss. Låt oss därför noggrant lyssna till Jesu ord.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 32]

En tid av prövningar och dom

Jesus döptes i Jordanfloden och blev smord som den förordnade kungen omkring oktober år 29 v.t. Tre och ett halvt år senare, år 33 v.t., kom han till Jerusalems tempel och kastade ut dem som gjorde det till en rövarhåla. Något som tycks vara en parallell till detta är den period på tre och ett halvt år från och med att Jesus satte sig på tronen i himlarna i oktober 1914 tills han kom för att inspektera till bekännelsen kristna, i samband med att domen började med Guds hus. (Matteus 21:12, 13; 1 Petrus 4:17) Tidigt år 1918 utsattes Rikets verksamhet bland Jehovas folk för kraftigt motstånd. Det var en tid av världsvid prövning, och de som var räddhågade sållades bort. I maj 1918 ledde anstiftan från kristenhetens prästerskap till att representanter för Sällskapet Vakttornet blev fängslade, men nio månader senare blev de frisläppta. Senare lades åtalet mot dem ner. Från år 1919 fortsatte Guds folks organisation, som nu var prövad och luttrad, nitiskt framåt för att förkunna Jehovas rike genom Kristus Jesus som mänsklighetens hopp. – Malaki 3:1–3.

När Jesus började sin inspektion år 1918 fick kristenhetens prästerskap utan tvivel en ogynnsam dom. Inte nog med att de hade eggat till förföljelse mot Guds folk, utan de hade också ådragit sig stor blodskuld genom att understödja de stridande nationerna under första världskriget. (Uppenbarelseboken 18:21, 24) Dessa präster satte sedan sitt hopp till det människogjorda Nationernas förbund. Kristenheten hade, jämte hela den falska religionens världsvälde, fullständigt förlorat Guds ynnest år 1919.

[Karta på sidorna 28, 29]

(För formaterad text, se publikationen)

EFESUS

SMYRNA

PERGAMUS

TYATIRA

SARDES

FILADELFIA

LAODICEA

[Bilder på sidan 31]

Kristenhetens religion drog på sig stor blodskuld genom att förfölja och döda dem som översatte eller läste bibeln eller bara ägde ett exemplar av den