Ett budskap som är både sött och bittert
Kapitel 24
Ett budskap som är både sött och bittert
Syn 6 – Uppenbarelseboken 10:1–11:19
Innehåll: Synen av den lilla skriftrullen; händelser i templet; blåsandet i den sjunde trumpeten
Tid för uppfyllelsen: Från Jesu tronbestigning år 1914 till den stora vedermödan
1, 2. a) Vad resulterade det andra ve i, och när kommer detta ve att förklaras vara slut? b) Vem ser Johannes nu komma ner från himmelen?
DET andra ve har varit förödande. Det har plågat kristenheten och dess ledare, ”en tredjedel av människorna”, vilka därmed avslöjas såsom varande andligen döda. (Uppenbarelseboken 9:15) Efter det måste Johannes ha funderat över vad det tredje ve kunde tänkas föra med sig. Men vänta! Det andra ve är inte avslutat än – inte förrän vi når fram till det som är upptecknat i Uppenbarelseboken 11:14. Innan dess får Johannes bevittna en serie händelser i vilka han själv tar aktiv del. Det börjar med en vördnadsbjudande syn:
2 ”Och jag såg en annan stark ängel komma ner från himmelen, klädd i en molnsky, och en regnbåge var på hans huvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans fötter var såsom eldpelare.” – Uppenbarelseboken 10:1.
3. a) Vem är den ”starke ängeln”? b) Vad är innebörden i att han har en regnbåge på sitt huvud?
3 Vem är den här ”starke ängeln”? Det är uppenbarligen den förhärligade Jesus Kristus i en annan roll. Han är klädd i en osynlighetens molnsky, vilket påminner oss om de ord Johannes tidigare skrev om Jesus: ”Se! Han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom.” (Uppenbarelseboken 1:7; jämför Matteus 17:2–5.) Regnbågen på hans huvud påminner oss om Johannes’ tidigare syn av Jehovas tron med dess ”regnbåge, till utseendet lik en smaragd”. (Uppenbarelseboken 4:3; jämför Hesekiel 1:28.) Den regnbågen påminde om den stillhet och frid som omger Guds tron. På samma sätt identifierar regnbågen på ängelns huvud honom som en särskild fridsbudbärare, Jehovas förutsagde ”Fridsfurste”. – Jesaja 9:6, 7.
4. Vad anges a) av den starke ängelns ansikte som var ”såsom solen”? b) av ängelns fötter som var ”såsom eldpelare”?
4 Ansiktet på den starke ängeln var ”såsom solen”. Tidigare hade Johannes i sin syn av Jesus i Guds tempel lagt märke till att hans ansikte var ”såsom solen när den lyser i sin kraft”. (Uppenbarelseboken 1:16) Jesus lyser som ”rättfärdighetens sol” och har läkedom under sina vingar till nytta för dem som fruktar Jehovas namn. (Malaki 4:2) Det är inte bara ansiktet på den här ängeln som strålar. Även fötterna är ”såsom eldpelare”. En sådan orubblig ställning tillhör honom åt vilken Jehova har gett ”all myndighet i himmelen och på jorden”. – Matteus 28:18; Uppenbarelseboken 1:14, 15.
5. Vad ser Johannes i den starke ängelns hand?
5 Johannes fortsätter: ”Och han hade i sin hand en öppnad liten skriftrulle. Och han satte sin högra fot på havet, men sin vänstra på jorden.” (Uppenbarelseboken 10:2) En skriftrulle till? Ja, men den här gången är den inte förseglad. Vi kan vänta oss att tillsammans med Johannes snart få se ytterligare spännande saker uppenbaras. Men först får vi inramningen till det som skall följa.
6. a) Varför är det passande att Jesu fötter står på jorden och på havet? b) När fick Psalm 8:6–9 (5–8) sin fullständiga uppfyllelse?
6 Låt oss gå tillbaka till beskrivningen av Jesus. Hans flammande fötter står på jorden och på havet, över vilka han nu utövar full myndighet. Det är alldeles som det sägs i den profetiska psalmen: ”Du [Jehova] grep dig också an med att göra honom [Jesus] lite ringare än de gudalika, och med härlighet och prakt krönte du honom så. Du låter honom råda över dina händers verk; allt har du lagt under hans fötter: Småkreatur och oxar, allesamman, och även det öppna fältets djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som genomvandrar havens vägar.” (Psalm 8:6–9 [5–8], NW; se också Hebréerna 2:5–9.) Den här psalmen fick sin fullständiga uppfyllelse år 1914, när Jesus insattes som kung i Guds rike och ändens tid började. Det som Johannes ser här i synen har alltså sin tillämpning från och med det året. – Psalm 110:1–6; Apostlagärningarna 2:34–36; Daniel 12:4.
De sju åskdundren
7. På vilket sätt ropar den starke ängeln, och vad betyder hans rop?
7 Johannes’ betraktande av den här starke ängeln avbryts av ängeln själv: ”Och han [ängeln] ropade med hög röst, liksom när ett lejon ryter. Och när han ropade, lät de sju åskdundren höra sina röster.” (Uppenbarelseboken 10:3) Ett så kraftfullt rop fångar säkert Johannes’ uppmärksamhet, och det bestyrker att Jesus verkligen är ”lejonet som är av Juda stam”. (Uppenbarelseboken 5:5) Johannes är säkert också medveten om att även Jehova ibland sägs ”ryta”. Jehovas rytande är ett profetiskt förebud om återförsamlandet av det andliga Israel och Jehovas förestående ”dag” av tillintetgörelse. (Hosea 11:10; Joel 3:14, 16; Amos 1:2; 3:7, 8) Den här starke ängelns lejonlika rop är då uppenbarligen ett förebud om liknande stora händelser för havet och för jorden. Det är en uppmaning till de sju åskdundren att tala.
8. Vad är ”de sju åskdundrens” röster?
8 Johannes har tidigare hört åskdunder utgå från Jehovas egen tron. (Uppenbarelseboken 4:5) På Davids tid omtalades bokstavliga åskdunder ibland som Jehovas ”röst”. (Psalm 29:3) När Jehova under Jesu jordiska tjänst hörbart kungjorde sitt uppsåt att förhärliga sitt namn, lät det för många som åskdunder. (Johannes 12:28, 29) Därför är det rimligt att dra slutsatsen att ”de sju åskdundrens” röster är Jehovas egna uttalanden angående sitt uppsåt. Det faktum att det är ”sju” åskdunder antyder fullständigheten i det som Johannes hör.
9. Vad befaller en röst från himmelen?
9 Men lyssna! En annan röst hörs skalla. Den uttalar en befallning som säkert låter egendomlig för Johannes: ”När nu de sju åskdundren talade, skulle jag till att skriva; men jag hörde en röst från himmelen säga: ’Försegla de ting, som de sju åskdundren har talat, och skriv inte ner dem.’” (Uppenbarelseboken 10:4) Johannes var säkert angelägen om att få lyssna till och teckna ner dessa dundrande budskap, alldeles som Johannesklassen i vår tid ivrigt har väntat på att Jehova skall uppenbara sitt gudomliga uppsåt så att det kan offentliggöras. Dessa uppenbarelser kommer enbart vid Jehovas fastställda tid. – Lukas 12:42; se också Daniel 12:8, 9.
Guds heliga hemlighet fullbordas
10. Vid vem svär den starke ängeln, och vilket uttalande gör han i samband med det?
10 Under tiden har Jehova ett annat uppdrag för Johannes. Sedan de sju åskdundren har genljudit börjar den starke ängeln tala igen: ”Och den ängel som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himmelen och svor vid honom som lever till evig tid, som har skapat himmelen och de ting som är i den och jorden och de ting som är på den och havet och de ting som är i det: ’Det skall inte längre vara något dröjsmål.’” (Uppenbarelseboken 10:5, 6) Vid vem svär den starke ängeln? Den förhärligade Jesus svär inte vid sig själv, utan vid den allra högsta auktoriteten, Jehova, den odödlige Skaparen av himmel och jord. (Jesaja 45:12, 18) Med den här eden försäkrar ängeln Johannes om att det inte kommer att bli något mer dröjsmål från Guds sida.
11, 12. a) Vad menas med att det inte längre skall ”vara något dröjsmål”? b) Vad är det som fullbordas?
11 Det grekiska ord som här översatts med ”dröjsmål” är khró·nos, som ordagrant betyder ”tid”. Somliga har därför ansett att ängelns kungörelse bör översättas: ”Det skall inte mer finnas någon tid”, som om tiden såsom vi känner den kommer att ta slut. Men ordet khró·nos används här utan bestämd artikel. Således avses inte tid i allmän bemärkelse, utan i stället ”en tid” eller ”en tidsperiod”. Med andra ord kommer det inte att bli någon ytterligare tidsperiod (eller något dröjsmål) från Jehovas sida. Ett grekiskt verb som är härlett från khró·nos används också i Hebréerna 10:37, där Paulus, när han citerar från Habackuk 2:3, 4, skriver att ”han som kommer ... skall inte dröja”.
12 ”Inte längre ... något dröjsmål” – ord som verkligen tilltalar den åldrande Johannesklassen i vår tid! I vilket avseende skall det inte vara något dröjsmål? Johannes berättar: ”Utan i dagarna för den sjunde ängelns röst, när han skall till att blåsa i sin trumpet, är Guds heliga hemlighet, enligt de goda nyheter som han förkunnade för sina slavar profeterna, verkligen fullbordad.” (Uppenbarelseboken 10:7) Jehovas tid är inne då han med lysande framgång skall föra sin heliga hemlighet till dess lyckliga höjdpunkt!
13. Vad är Guds heliga hemlighet?
13 Vad är denna heliga hemlighet? Den inbegriper Säden som ursprungligen utlovades i Eden och som i första hand visade sig vara Jesus Kristus. (1 Moseboken 3:15; 1 Timoteus 3:16) Den har också att göra med kvinnans identitet, den kvinnas från vilken Säden kommer. (Jesaja 54:1; Galaterna 4:26–28) Dessutom innefattas andrahandsmedlemmarna av sädklassen och det rike i vilket Säden regerar. (Lukas 8:10; Efesierna 3:3–9; Kolosserna 1:26, 27; 2:2; Uppenbarelseboken 1:5, 6) De goda nyheterna om detta unika himmelska rike måste predikas på hela jorden under ändens tid. – Matteus 24:14.
14. Varför är det tredje ve förknippat med Guds rike?
14 Det här är sannerligen de allra bästa tänkbara nyheter. Ändå förknippas det tredje ve med Riket i Uppenbarelseboken 11:14, 15. Varför? Jo, för dem av människorna som föredrar Satans tingens ordning innebär utbasunerandet av de goda nyheterna om att Guds heliga hemlighet fullbordats – det vill säga att Guds messianska rike är här – olycksbringande nyheter. (Jämför 2 Korintierna 2:16.) Det betyder att den världsordning som de tycker så mycket om är nära sin tillintetgörelse. De sju åskdundrens röster, som utgör sådana olycksbådande stormvarningar, blir klarare och högre allteftersom Jehovas stora dag av hämnd närmar sig. – Sefanja 1:14–18.
Den öppnade skriftrullen
15. Vad uppmanar rösten från himmelen och den starke ängeln Johannes att göra, och vilken verkan får det på Johannes?
15 Medan Johannes väntar på blåsandet i den sjunde trumpeten och fullbordandet av Guds heliga hemlighet får han ytterligare ett uppdrag: ”Och den röst som jag hörde från himmelen talar nu åter med mig och säger: ’Gå, ta den öppnade skriftrullen som är i den ängels hand, som står på havet och på jorden.’ Och jag gick bort till ängeln och sade till honom att ge mig den lilla skriftrullen. Och han sade till mig: ’Ta den och ät upp den, och den kommer att göra din mage bitter, men i din mun kommer den att vara söt som honung.’ Och jag tog den lilla skriftrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung; men när jag hade ätit upp den, gjordes min mage bitter. Och de säger till mig: ’Du måste på nytt profetera med avseende på folk och nationer och tungomål och många kungar.’” – Uppenbarelseboken 10:8–11.
16. a) Vilken upplevelse, som påminner om det Johannes var med om, hade profeten Hesekiel? b) Varför tyckte Johannes att den lilla skriftrullen smakade sött, men varför var den bitter att smälta?
16 Johannes’ upplevelse är ganska lik det som profeten Hesekiel fick vara med om under sin landsflykt i Babylon. Han blev också befalld att äta en skriftrulle som smakade sött i hans mun. Men när den fyllde hans mage, gjorde den honom ansvarig att förutsäga sådant som var bittert för Israels upproriska hus. (Hesekiel 2:8–3:15) Den öppnade skriftrullen, som den förhärligade Jesus Kristus ger åt Johannes, är likaså ett gudomligt budskap. Johannes skall predika angående ”folk och nationer och tungomål och många kungar”. Att livnära sig på den här skriftrullen är sött för honom, eftersom den kommer från en gudomlig källa. (Jämför Psalm 119:103; Jeremia 15:15, 16.) Men han finner att den är bitter att smälta, eftersom den – liksom i Hesekiels fall tidigare – förutsäger sådant som är obehagligt för upproriska människor. – Psalm 145:20.
17. a) Vilka är det som uppmanar Johannes att profetera ”på nytt”, och vad betyder detta? b) När skulle den dramatiska framställningen som Johannes ser uppfyllas?
17 De som uppmanar Johannes att profetera på nytt är utan tvivel Jehova Gud och Jesus Kristus. Johannes har, fastän han är landsförvisad till ön Patmos, redan profeterat angående folk, nationer, tungomål och kungar genom de upplysningar som hittills nedtecknats i Uppenbarelseboken. Ordet ”på nytt” betyder att han måste skriva och offentliggöra resten av de upplysningar som finns nedtecknade i Uppenbarelseboken. Men kom ihåg att Johannes här faktiskt deltar i den profetiska synen. Det han nedtecknar är i själva verket en profetia som uppfylls efter 1914, när den starke ängeln intar sin ställning grensle över jorden och havet. Vad betyder då den här dramatiska framställningen för Johannesklassen i vår tid?
Den lilla skriftrullen i vår tid
18. Vilket intresse visade Johannesklassen för Uppenbarelseboken vid början av Herrens dag?
18 Det Johannes ser förebildar på ett slående sätt det som medlemmarna av Johannesklassen fick uppleva vid början av Herrens dag. Deras förståelse av Jehovas uppsåt, däribland innebörden i de sju åskdundren, var då ofullständig. Men trots detta hade de ett djupt intresse för Uppenbarelseboken, och Charles Taze Russell hade under sin livstid gett förklaringar till många delar av den. Efter hans död år 1916 samlades många av hans anteckningar och publicerades i en bok med titeln Den fullbordade hemligheten. Den här boken visade sig dock med tiden vara otillfredsställande som en förklaring till Uppenbarelseboken. Kvarlevan av Kristi bröder fick lov att vänta ytterligare en tid, tills synerna började uppfyllas, för att få den exakta förståelsen av denna inspirerade redogörelse.
19. a) Hur brukades Johannesklassen av Jehova Gud redan innan de sju åskdundrens röster var fullständigt offentliggjorda? b) När fick Johannesklassen ta emot den öppnade lilla skriftrullen, och vad innebar detta för den?
19 Men liksom Johannes blev medlemmarna av Johannesklassen brukade av Jehova redan innan de sju åskdundrens röster var fullständigt offentliggjorda. De hade predikat flitigt i 40 år före 1914, och de hade kämpat för att förbli aktiva under första världskriget. De hade visat sig vara den grupp som vid sin Herres ankomst befanns ge tjänstefolket mat i rätt tid. (Matteus 24:45–47) Därför var det de som år 1919 fick ta emot den öppnade lilla skriftrullen – det vill säga ett öppet budskap att predika för människorna. Likt Hesekiel hade de ett budskap för en otrogen organisation – kristenheten – som påstod sig tjäna Gud men i själva verket inte gjorde det. Likt Johannes måste de predika mer med avseende på ”folk och nationer och tungomål och många kungar”.
20. Vad förebildades av att Johannes åt upp skriftrullen?
20 Att Johannes åt upp skriftrullen förebildade att Jesu bröder tog på sig uppdraget. De gick till den grad upp i det att de nu identifierades med denna del av Guds inspirerade ord och skaffade sig näring från den. Men det som de skulle predika innehöll uttalanden om Jehovas domar som kändes obehagliga för många människor. Det inbegrep i själva verket de plågor som förutsagts i kapitel 8 i Uppenbarelseboken. Det smakade emellertid ”sött” för dessa uppriktiga kristna att känna till domarna och att få klart för sig att de återigen brukades av Jehova till att kungöra dem. – Psalm 19:10, 11 (9, 10).
21. a) Hur har budskapet i den lilla skriftrullen blivit sött också för den stora skaran? b) Varför är de goda nyheterna dåliga nyheter för motståndare?
21 Med tiden blev budskapet i den här skriftrullen ”sött” också för den ”stora skaran”, vars medlemmar kommer ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” och suckar och jämrar sig på grund av de avskyvärdheter de ser bedrivas i kristenheten. (Uppenbarelseboken 7:9; Hesekiel 9:4) Dessa kungör också energiskt de goda nyheterna och använder sig av söta, välbehagliga ord för att beskriva de underbara föranstaltningar som Jehova låter fårlika kristna få del av. (Psalm 37:11, 29; Kolosserna 4:6) Men för motståndare är detta dåliga nyheter. Varför? Det betyder att den ordning de förtröstar på – och som rentav kan ha skänkt dem en kortsiktig tillfredsställelse – måste försvinna. För dem betyder de goda nyheterna en fördömelse. – Filipperna 1:27, 28; jämför 5 Moseboken 28:15; 2 Korintierna 2:15, 16.
[Frågor]
[Bilder på sidan 160]
Johannesklassen och deras medförbundna måste för hela mänskligheten kungöra ett budskap som är både sött och bittert
