Kapitel 11

Finns ditt namn i livets bok?

SARDES

1. Vilket andligt tillstånd råder i församlingen i Sardes, och hur börjar Jesus sitt budskap?

OMKRING 50 kilometer söder om det nutida Akhisar (Tyatira) finns platsen för nästa församling som står i tur att få ett budskap från den förhärligade Jesus: Sardes. På 500- talet före den vanliga tideräkningen var denna stad den stolta huvudstaden i det forntida riket Lydien och sätet för den oerhört rike kungen Kroisos (Krösus). Nu, i Johannes’ dagar, har staden drabbats av svåra tider, och dess forna glans under Kroisos är bara historia. På liknande sätt har den kristna församlingen där blivit andligen utarmad. Det är första gången som Jesus inte börjar sitt budskap med berömmande ord. I stället säger han: ”Och skriv till Sardesförsamlingens ängel: Detta säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: ’Jag känner dina gärningar, och jag vet att du har det namnet att du är vid liv, men du är död.’” – Uppenbarelseboken 3:1.

2. a) Vad betyder det för de kristna i Sardes att Jesus har ”de sju andarna”? b) Vilket rykte hade Sardesförsamlingen, men hur förhöll det sig i verkligheten?

 ² Varför identifierar Jesus sig som den ”som har Guds sju andar”? Därför att dessa andar representerar Jehovas heliga ande som så rikligt flödar fram. Johannes beskriver dem också senare som ”sju ögon”, vilket vittnar om den genomträngande synförmåga som Guds heliga ande skänker Jesus. (Uppenbarelseboken 5:6) På det viset blir han i stånd att avslöja och ta itu med vilken situation som än må förekomma. (Matteus 10:26; 1 Korintierna 4:5) Församlingen i Sardes har rykte om sig att vara levande, aktiv. Men Jesus kan se att den är andligen död. Av allt att döma har de flesta av dess medlemmar sjunkit tillbaka i en likgiltighet som påminner om deras tillstånd innan de blev kristna. – Jämför Efesierna 2:1–3; Hebréerna 5:11–14.

3. a) Varför borde ”Sardesförsamlingens ängel” särskilt uppmärksamma det faktum att Jesus har ”de sju stjärnorna”? b) Vilket kraftfullt råd ger Jesus församlingen i Sardes?

³ Jesus påminner också ”Sardesförsamlingens ängel” om att han är den som har ”de sju stjärnorna”. Han håller dessa församlingsäldste i sin högra hand och har myndighet att styra och leda dem i deras herdearbete. De bör inrikta sina hjärtan på att ”med visshet känna ... [sin] hjords utseende”. (Ordspråksboken 27:23, NW) Därför vore det bäst för dem att noggrant lyssna till Jesu följande ord: ”Bli vaksam och styrk det som är kvar och var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar helt fullgjorda inför min Gud. Fortsätt därför att ha i minnet vad du har fått och vad du har hört, och fortsätt att hålla dig till det, och ändra sinne. Ja, om du inte vaknar upp, skall jag komma som en tjuv, och du skall alls inte veta i vilken stund jag skall komma över dig.” – Uppenbarelseboken 3:2, 3.

4. Hur kunde Petrus’ ord ha hjälpt församlingen i Sardes att styrka ”det som är kvar”?

⁴ De äldste i Sardes behöver påminna sig den glädje de först hade, när de lärde känna sanningen, och de välsignelser de sedan fick. Men nu är de döda i fråga om andlig verksamhet. Deras församlingslampa håller på att slockna till följd av brist på trosgärningar. Många år tidigare skrev aposteln Petrus till församlingarna i Asien (bland vilka Sardes troligtvis innefattades) för att hos dem bygga upp uppskattning av de härliga goda nyheter som de kristna hade mottagit och som hade förkunnats ”med helig ande utsänd från himmelen” – representerad av de sju andarna i Johannes’ syn. Petrus påminde också de kristna i Asien om att de tillhörde ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”, för att de vitt och brett skulle ”förkunna hans dygder”, hans som hade kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. (1 Petrus 1:12, 25; 2:9) Begrundan av sådana andliga sanningar kommer att hjälpa församlingen i Sardes att ändra sinne och att styrka ”det som är kvar”. – Jämför 2 Petrus 3:9.

5. a) Vad hände med uppskattningen hos de kristna i Sardes? b) Vad kommer att hända, ifall de kristna i Sardes inte ger gensvar till Jesu råd?

⁵ Just nu är deras uppskattning av och kärlek till sanningen lika en eld som nästan har dött ut. Det är bara några få kolstycken som fortsätter att glöda. Jesus uppmuntrar dem att blåsa liv i glöden, att få elden att flamma upp igen, att ändra sinne i fråga om de synder som deras försumlighet har lett dem in i och att bli en andligen levande församling igen. (Jämför 2 Timoteus 1:6, 7.) Annars kommer församlingen i Sardes inte att vara beredd, när Jesus kommer oväntat – ”som en tjuv” – för att verkställa domen. – Matteus 24:43, 44.

Jesus kommer ”som en tjuv”

6. I vilket avseende kom Jesus ”som en tjuv” år 1918, och hur var tillståndet bland dem som bekände sig vara hans efterföljare?

⁶ Jesu varning att han skall komma ”som en tjuv” sträcker sig ända in i vår tid. Den hade en särskild tillämpning på kristna som levde kvar när Herrens dag började. Strax efter år 1914 uppfylldes Malakis profetia: ”’Se! Jag sänder min budbärare, och han skall röja  en väg framför mig. Och plötsligt skall där komma till Sitt tempel den sanne Herren, som ni söker, och förbundets budbärare, som ni finner behag i. Se! Han skall sannerligen komma’, har härars Jehova sagt.” (Malaki 3:1, NW; Uppenbarelseboken 1:10) Jesus kom som ”förbundets budbärare” för att inspektera och döma dem som påstod sig vara hans efterföljare. (1 Petrus 4:17) Vid den tidpunkten, år 1918, var kristenheten invecklad i blodsutgjutelsen i första världskriget och var fullständigt död i andlig bemärkelse. Även sanna kristna, som före kriget hade predikat så nitiskt, genomgick en period av andlig sömnaktighet. Några av deras ledande äldste blev satta i fängelse, och predikoverksamheten upphörde nästan. När Jehovas ande väckte dessa kristna året därpå, var inte alla redo. En del var, likt de dåraktiga jungfrurna i Jesu liknelse, inte andligt rustade för privilegiet att tjäna Jehova. Men glädjande nog fanns det många som, i likhet med de förtänksamma jungfrurna, hade gett akt på Jesu maning: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller stunden.” – Matteus 25:1–13.

7. Varför behöver kristna i vår tid hålla sig vakna?

⁷ Den kristnes behov av att hålla sig vaken upphörde inte tidigt under Herrens dag. I sin stora profetia angående ”tecknet då alla dessa ting skall komma till en avslutning” framställde Jesus en kraftfull varning: ”Men om denna dag eller den stunden har ingen vetskap. ... Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden. Men vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (Markus 13:4, 32, 33, 37) Ja, ända till nuvarande stund kvarstår behovet för oss var och en, vare sig vi tillhör de smorda eller den stora skaran, att hålla oss vakna och kämpa mot att falla i andlig sömn. När Jehovas dag kommer ”som en tjuv om natten”, må vi då bli funna klarvakna, så att vi kan få en gynnsam dom. – 1 Tessalonikerna 5:2, 3; Lukas 21:34–36; Uppenbarelseboken 7:9.

8. Hur har Johannesklassen i vår tid stimulerat Guds folk till att hålla sig andligen vid liv?

⁸ Johannesklassen i vår tid är själv vaken för behovet av att stimulera Guds folk till att hålla sig andligen vid liv. För detta ändamål ordnar man med särskilda sammankomster över hela jorden flera gånger per år. För något år sedan var det totala närvaroantalet vid 2.981 områdessammankomster 10.953.744, och 122.701 nya troende blev döpta. Johannesklassen har i mer än hundra år använt tidskriften Vakttornet för att förkunna Jehovas namn och uppsåt. Som svar på bitter förföljelse under de båda världskrigen väckte Vakttornet upp Jehovas vittnen till förnyat liv genom att publicera sådana artiklar som ”Saliga äro de som icke frukta” (1919; på svenska 1921), ”En uppmaning till verksamhet” (1925; på svenska 1926) och ”Seger över förföljelsen” (1942).

9. a) Vilken fråga bör alla kristna ställa sig? b) Vilken uppmuntran har Vakttornet gett?

⁹ Ständig självrannsakan är livsviktig för alla kristna i församlingarna i vår tid, liksom det var i Sardes. Vi bör alla fortsätta att fråga oss själva: Är våra ”gärningar helt fullgjorda” inför vår Gud? Uppodlar vi för egen del, utan att fördenskull döma andra, en självuppoffrandets ande, och strävar vi efter att ägna helhjärtad tjänst åt Gud? I förbindelse med detta har tidskriften Vakttornet gett uppmuntran genom att ta upp sådana ämnen som ”Fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är” och ”Vi lever inte längre för oss själva”. * Låt oss, då vi nu har denna skriftenliga hjälp, utforska vårt innersta medan vi försöker vandra ödmjukt och hängivet i ostrafflighet inför Jehova. – Psalm 26:1–3; 139:23, 24.

”Några få namn”

10. Vilket uppmuntrande inslag lade Jesus märke till i församlingen i Sardes, och hur bör detta påverka oss?

¹⁰ Jesu följande ord till församlingen i Sardes är mycket uppmuntrande. Han säger: ”Men ändå har du några få namn i Sardes som  inte har fläckat ner sina ytterkläder, och de skall vandra med mig i vita kläder, därför att de är värdiga. Den som segrar skall på så sätt bli iförd vita ytterkläder; och jag skall inte alls utplåna hans namn ur livets bok, utan jag skall kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.” (Uppenbarelseboken 3:4, 5) Visst livar dessa ord upp oss och stärker oss i vårt beslut att vara trogna! På grund av försumlighet från en äldstekrets’ sida kan en hel församling falla i djup andlig sömn. Men trots det kan det finnas enskilda individer i församlingen som modigt strävar efter att bevara sin kristna identitet ren och obefläckad och på så vis fortsätter att ha ett gott namn hos Jehova. – Ordspråksboken 22:1.

11, 12. a) På vilket sätt måste somliga ha liknat dessa trogna ”få namn” i Sardes, även under det stora avfallet? b) Vilken lättnad fick vetelika kristna erfara under Herrens dag?

¹¹ Ja, de ”ytterkläder” som omnämns syftar på en persons rättfärdiga identitet som kristen. (Jämför Uppenbarelseboken 16:15; 19:8.) Det måste vara hjärtevärmande för Jesus att upptäcka att ”några få namn”, några få smorda kristna i Sardes, trots det stora flertalets likgiltighet ändå lyckas bevara sin identitet. När till bekännelsen kristna gick upp i det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, under århundradenas lopp i samband med det stora avfallet, måste det på liknande sätt hela tiden ha funnits några få individer som försökt föra en ojämn kamp för att göra Jehovas vilja. Dessa var rättfärdiga liksom vete gömt mitt i en uppsjö av sekteristiskt ogräs. – Uppenbarelseboken 17:3–6; Matteus 13:24–29.

¹² Jesus lovade att han skulle vara med de här vetelika kristna ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. Han vet vilka de är och känner till det goda namn de har byggt upp åt sig. (Matteus 28:20; Predikaren 7:2) Föreställ dig den glädje dessa ”få” trogna kände, som ännu var vid liv när Herrens dag började! De blev nu äntligen avskilda från den andligen döda kristenheten och samlades in i en rättfärdig församling som mer liknade församlingen i Smyrna. – Matteus 13:40–43.

13. Vilka välsignelser finns i beredskap för smorda kristna som inte ”fläckat ner sina ytterkläder”?

¹³ De i Sardes som är trogna intill änden och som inte befläckar sin kristna identitet får del av förverkligandet av ett underbart hopp. Efter upprättandet av Jesu messianska rike år 1914 blir de uppväckta till andligt liv, och som segrare blir de iklädda vita  ytterkläder till symbol av sin fläckfria, ofördärvade rättfärdighet. De har vandrat på den smala vägen som leder till liv och kommer att få glädjas åt en evig belöning. – Matteus 7:14; se också Uppenbarelseboken 6:9–11.

För alltid i livets bok!

14. Vad är ”livets bok”, och vilkas namn finns upptecknade i den?

¹⁴ Vad är ”livets bok”, och vilkas namn kommer att bevaras i den? Livets bok, eller skriftrulle, åsyftar förteckningen över de Jehovas tjänare som skall få gåvan evigt liv. (Malaki 3:16) Här i Uppenbarelseboken åsyftas i synnerhet namnen på smorda kristna. Men också namnen på dem som skall få evigt liv på jorden finns upptecknade i boken. För övrigt kan namn bli ”utplånade” ur den. (2 Moseboken 32:32, 33) Men de av Johannesklassen vars namn står kvar i livets bok fram till deras död får ta emot odödligt liv i himmelen. (Uppenbarelseboken 2:10) Det här är de namn som Jesus särskilt kommer att kännas vid inför sin Fader och inför hans änglar. Tänk vilken storslagen belöning!

15. Hur kommer medlemmar av den stora skaran att få sina namn outplånligt inskrivna i livets bok?

¹⁵ Den stora skaran, vars medlemmar också har sina namn skrivna i livets bok, kommer att komma ut ur den stora vedermödan levande. Genom att utöva tro under Jesu hela tusenåriga styre och under det avgörande prov som sedan följer kommer dess medlemmar att belönas med evigt liv i paradiset på jorden. (Daniel 12:1; Uppenbarelseboken 7:9, 14; 20:15; 21:4) Deras namn kommer då att förbli outplånligt inskrivna i livets bok. I vetskap om vad som här framställs genom helig ande, reagerar du då inte med entusiasm på Jesu återkommande maning: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna”? – Uppenbarelseboken 3:6.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 57]

Må ditt namn stå kvar i livets bok