Jesus kommer med uppmuntran
Kapitel 4
Jesus kommer med uppmuntran
1. Till vilka skriver Johannes nu, och vilka i vår tid bör anse hans budskap vara av allt uppslukande intresse?
DET som därpå följer bör vara av allt uppslukande intresse för var och en som är förbunden med Guds folks församlingar i vår tid. Här är en serie budskap. De har sin speciella tillämpning medan ”den fastställda tiden” närmar sig. (Uppenbarelseboken 1:3) Det är till vår eviga nytta att vi ger akt på dessa uttalanden. Redogörelsen lyder: ”Johannes till de sju församlingar som är i provinsen Asien: Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från ’honom som är och som var och som kommer’, och från de sju andar som är inför hans tron, och från Jesus Kristus.” – Uppenbarelseboken 1:4, 5a.
2. a) Vad betecknar antalet ”sju”? b) På vilka är budskapen till de ”sju församlingarna” tillämpliga under Herrens dag?
2 Här riktar sig Johannes till ”sju församlingar”, och dessa namnges för oss längre fram i profetian. Antalet ”sju” upprepas ofta i Uppenbarelseboken. Det betecknar fullständighet, i synnerhet i förbindelse med Guds och hans smorda församlings angelägenheter. Eftersom antalet av Guds folks församlingar världen över har ökat till tiotusentals under Herrens dag, kan vi vara säkra på att det som ursprungligen sades till de ”sju församlingarna” av smorda också är tillämpligt på alla bland Guds folk i vår tid. (Uppenbarelseboken 1:10) Ja, Johannes har ett livsviktigt budskap för alla Jehovas vittnens församlingar och alla som är förbundna med dem överallt på denna jords yta.
3. a) Varifrån kommer den ”oförtjänta omtanke och frid” som omnämns i Johannes’ hälsning? b) Vilket uttalande av aposteln Paulus liknar Johannes’ hälsning?
3 ”Oförtjänt omtanke och frid” – hur önskvärda är inte dessa egenskaper, i synnerhet när vi uppskattar deras källa! ”Honom” från vilken de flödar fram är den suveräne Herren Jehova själv, ”evighetens konung”, som lever ”från obestämd tid till obestämd tid”. (1 Timoteus 1:17; Psalm 90:2, NW) Inbegripna här är också ”de sju andarna”, ett uttryck som anger fullhet i fråga om hur Guds verksamma kraft, hans heliga ande, fungerar när den skänker insikt och välsignelse åt alla som ägnar uppmärksamhet åt profetian. En som också innehar en nyckelroll är ”Jesus Kristus”, om vilken Johannes senare skrev: ”Han var full av oförtjänt omtanke och sanning.” (Johannes 1:14) Johannes’ hälsning innehåller således samma beståndsdelar som de aposteln Paulus omnämnde i avslutningen av sitt andra brev till församlingen i Korint: ”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke och Guds kärlek och delaktigheten i den heliga anden vare med er alla.” (2 Korintierna 13:14) Må dessa ord vara tillämpliga också på var och en av oss som älskar sanningen i vår tid! – Psalm 119:97.
”Det trogna vittnet”
4. Hur fortsätter Johannes att beskriva Jesus Kristus, och varför är dessa beskrivande benämningar så passande?
4 Näst efter Jehova är Jesus den mest ärorika personen i universum, alldeles som Johannes erkände, när han beskriver honom som ”’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens kungar’”. (Uppenbarelseboken 1:5b) Liksom månen på himlen har han varit fast grundad som det mest framstående vittnet för Jehovas gudomlighet. (Psalm 89:38 [37]) Sedan han bevarat sin ostrafflighet ända till en offerdöd, blev han den förste från mänskligheten som uppväcktes till odödligt andligt liv. (Kolosserna 1:18) Nu är han i Jehovas närvaro, upphöjd högt över alla jordiska kungar och har tilldelats ”all myndighet i himmelen och på jorden”. (Matteus 28:18; Psalm 89:28 [27]; 1 Timoteus 6:15) År 1914 insattes han som kung för att härska bland de jordiska nationerna. – Psalm 2:6–9.
5. a) Hur fortsätter Johannes att uttrycka uppskattning av Herren Jesus Kristus? b) Vilka får nytta av Jesu gåva i form av hans fullkomliga mänskliga liv, och hur har smorda kristna fått del av en särskild välsignelse?
5 Johannes fortsätter att uttrycka uppskattning av Herren Jesus Kristus i glödande ordalag: ”Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder medelst sitt eget blod – och han gjorde oss till ett kungarike, präster åt sin Gud och Fader – ja, honom tillhör härligheten och makten för alltid. Amen.” (Uppenbarelseboken 1:5c, 6) Jesus gav sitt fullkomliga mänskliga liv, så att de av människovärlden som utövar tro på honom kan bli återställda till fullkomligt liv. Du, käre läsare, kan komma att vara bland dessa! (Johannes 3:16) Men Jesu offerdöd öppnade vägen till en speciell välsignelse för dem som blivit smorda kristna liksom Johannes. De har förklarats rättfärdiga på grundval av Jesu lösenoffer. De som tillhör den lilla hjorden har avstått från alla utsikter till liv på jorden, liksom Jesus gjorde, och har blivit pånyttfödda av Guds ande med utsikten att bli uppväckta för att tjäna som kungar och präster med Jesus Kristus i hans rike. (Lukas 12:32; Romarna 8:18; 1 Petrus 2:5; Uppenbarelseboken 20:6) Vilket storslaget privilegium! Inte att undra på att Johannes med sådan övertygelse utropade att äran och makten tillhör Jesus!
”Han kommer med skyarna”
6. a) Vad tillkännagav Johannes i samband med orden att Jesus ”kommer med skyarna”, och vilken profetia av Jesus kan detta ha påmint Johannes om? b) På vilket sätt ”kommer” Jesus, och vilka på jorden kommer att uppleva stor sorg?
6 Därpå tillkännager Johannes triumferande: ”Se! Han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom; och alla jordens stammar skall slå sig själva av sorg för hans skull. Ja, amen.” (Uppenbarelseboken 1:7) Utan tvivel blev Johannes här påmind om Jesu tidigare profetia angående avslutningen på tingens ordning. Jesus sade i den: ”Då skall Människosonens tecken visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet.” (Matteus 24:3, 30) Jesus ”kommer” således genom att ägna uppmärksamhet åt verkställandet av Jehovas domar över nationerna. Detta kommer att resultera i väldiga förändringar på jorden, och eftersom ”alla jordens stammar” har ignorerat Jesu kungadömes verklighet, kommer de sannerligen att få erfara ”Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittring”. – Uppenbarelseboken 19:11–21; Psalm 2:2, 3, 8, 9.
7. På vilket sätt kommer ”varje öga”, däribland de olydigas, att ”se” Jesus?
7 Under Jesu sista kväll tillsammans med sina lärjungar sade han till dem: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig.” (Johannes 14:19) Hur kan det då komma sig att ”varje öga skall se honom”? Vi skall inte förvänta oss att Jesu fiender skall få se honom med fysiska ögon, för efter Jesu himmelsfärd sade aposteln Paulus att Jesus nu ”bor i ett otillgängligt ljus” och att ”ingen människa har sett eller kan se” honom. (1 Timoteus 6:16) Tydligtvis menade Johannes ”se” i betydelsen ”urskilja”, alldeles som vi kan se, eller urskilja, Guds osynliga egenskaper genom hans skaparverk. (Romarna 1:20) Jesus ”kommer med skyarna” på så vis att han kommer att vara lika osynlig för blotta ögat som solen är när den är bakom molnen. Även om solen under dagtid är skymd av moln, vet vi att den finns där på grund av dagsljuset som omger oss. På liknande sätt kommer Herren Jesus, fastän han är osynlig, att uppenbaras likt ”en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem ... som inte lyder de goda nyheterna” om honom. Även dessa kommer att tvingas ”se honom”. – 2 Tessalonikerna 1:6–8; 2:8.
8. a) Vilka var ”de som har genomborrat honom” år 33 v.t., och vilka är dessa i vår tid? b) Hur kan människor ”genomborra” Jesus, med tanke på att han inte längre är här på jorden?
8 Jesus kommer också att bli sedd av dem ”som har genomborrat honom”. Vilka kan dessa vara? När Jesus avrättades år 33 v.t. genomborrades han bokstavligen av de romerska soldaterna. Skulden för detta mord delades av judarna, för Petrus sade till några av dem vid pingsten: ”Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 2:5–11, 36; jämför Sakarja 12:10; Johannes 19:37.) Dessa romare och judar har nu varit döda i nästan 2.000 år. Så de som ”genomborrar honom” i vår tid måste utgöras av nationer och människor som ger uttryck åt samma hatiska inställning som visades då Jesus blev hängd på pålen. Jesus är inte längre här på jorden. Men när motståndare antingen aktivt förföljer Jehovas vittnen, som bär vittnesbörd om Jesus, eller passivt ger sitt samtycke till sådan behandling, är det alldeles som om dessa motståndare ”genomborrade” Jesus själv. – Matteus 25:33, 41–46.
”Alfa och Omega”
9. a) Vem är det nu som talar, och hur många gånger gör han det i Uppenbarelseboken? b) Vad betyder det att Jehova kallar sig ”Alfa och Omega” och ”den Allsmäktige”?
9 Under över alla under! Den suveräne Herren Jehova själv talar. Hur passande är inte detta som en introduktion till de syner som just skall bli uppenbarade, eftersom han är vår store undervisare och det yttersta upphovet till det som uppenbaras! (Jesaja 30:20) Vår Gud tillkännager: ”Jag är Alfa och Omega, ... den som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.” (Uppenbarelseboken 1:8) Det här är det första av tre tillfällen i Uppenbarelseboken då Jehova själv talar från himlarna. (Se också Uppenbarelseboken 21:5–8; 22:12–15.) Kristna under det första århundradet skulle genast ha känt igen alfa och omega som den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Att Jehova kallar sig med dessa två bokstäver understryker att det före honom inte fanns någon allsmäktig Gud, och det kommer inte heller att finnas någon efter honom. Han kommer att föra stridsfrågan om gudomlighet till ett lyckligt avgörande för all evighet. Han kommer för alltid att bli hävdad som den ende och allsmäktige Guden, den högste Suveränen över all sin skapelse. – Jämför Jesaja 46:10; 55:10, 11.
10. a) Hur beskriver Johannes därnäst sig själv, och var var han fängslad? b) Med vilkas medverkan måste den skriftrulle som skrevs av Johannes ha vidarebefordrats till församlingarna? c) Hur blir Jehovas tjänare i vår tid ofta försedda med andlig föda?
10 Med full förtröstan på Jehovas ledning av det hela säger Johannes till sina medslavar: ”Jag, Johannes, er broder och delaktig med er i vedermödan och riket och uthålligheten i sällskap med Jesus, kom att vara på den ö som kallas Patmos, för att jag hade talat om Gud och vittnat om Jesus.” (Uppenbarelseboken 1:9) Som fånge på Patmos för de goda nyheternas skull, en som uthärdar vedermödor med sina bröder och som fullt och fast hoppas på att få del i det kommande riket, får den åldrige Johannes nu se den första av Uppenbarelsebokens syner. Utan tvivel blev han storligen uppmuntrad av dessa syner, alldeles som Johannesklassen i vår tid stimuleras av att se deras uppfyllelse. Vi vet inte hur Johannes vidarebefordrade Uppenbarelsebokens skriftrulle till församlingarna, eftersom han var fängslad vid den tidpunkten. (Uppenbarelseboken 1:11; 22:18, 19) Jehovas änglar måste ha medverkat till att göra det, alldeles som de så ofta har skyddat trogna Jehovas vittnen som tjänar under förbud och restriktioner i vår tid, så att de har kunnat nå fram med tidsenlig andlig föda till sina sanningshungrande bröder. – Psalm 34:7, 8 (6, 7).
11. Vilket privilegium, liknande det som Johannes uppskattade, sätter Johannesklassen stort värde på i vår tid?
11 Hur djupt måste inte Johannes ha uppskattat privilegiet att få bli brukad av Jehova som hans förbindelsekanal för församlingarna! På liknande sätt värderar Johannesklassen i vår tid i hög grad sitt privilegium att förse Guds husfolk med andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Må du vara en av dessa som styrks av denna andliga föda, så att du kan uppnå det härliga målet evigt liv! – Ordspråksboken 3:13–18; Johannes 17:3.
[Frågor]
[Ruta på sidan 21]
Att få tag i andlig föda i tider av svårigheter
Under dessa yttersta dagar, när Jehovas vittnen har lidit så mycket förföljelse och vedermöda, har det varit livsviktigt för dem att få andlig föda för att kunna bevara sig starka i tron. I de flesta fall har en tillräcklig mängd av den andliga näringen kunnat skaffas fram, ofta tack vare märkliga bevis på Jehovas kraft.
I Tyskland under Hitlertiden duplicerade och spred vittnena exemplar av tidskriften Vakttornet, som hade blivit officiellt förbjuden av de grymma nazistmyndigheterna. I Hamburg gjorde Gestapo en razzia i ett hus där man utförde sådan duplicering. Huset var litet, och det fanns inget ställe där man kunde gömma något på ett säkert sätt. Skrivmaskinen hade ställts in i ett skåp, och den skrymmande dupliceringsapparaten förvarades i en potatisbinge i källaren. Dessutom fanns det en resväska full med tidskrifter bakom bingen. Det verkade vara omöjligt att undgå upptäckt. Men vad var det som hände? Polismannen som öppnade skåpdörren gjorde det på ett sådant sätt att han inte såg skrivmaskinen. Husfadern berättar vad som hände i källaren: ”De tre polismännen stod mitt i källarutrymmet, kan ni tänka er, alldeles vid bingen med resväskan full av tidskrifter bakom. Men ingen av dem tycktes lägga märke till den; det var som om de hade slagits med blindhet.” Tack vare det märkliga beskydd Gud gav vid det här tillfället kunde denna familj fortsätta att leverera andlig föda i en svår och farofylld tid.
På 1960-talet pågick ett inbördeskrig mellan Nigeria och utbrytarprovinsen Biafra. Eftersom Biafra var fullständigt omgivet av nigerianskt landområde, bestod den enda förbindelsemöjligheten mellan denna provins och yttervärlden av en landningsbana. Det här betydde att vittnena i Biafra stod i fara att bli avskurna från tillgången på andlig föda. Men tidigt år 1968 blev en person i den biafranska statsförvaltningen av myndigheterna utsedd till en viktig post i Europa, och en annan person utsågs till att arbeta vid den biafranska flygplatsen. Dessa två råkade vara Jehovas vittnen, och nu befann de sig i vardera änden av den enda förbindelselänken mellan Biafra och yttervärlden. Båda två insåg att detta måste ha varit något som Jehova arrangerat. Därför ställde de sig frivilligt till förfogande för den vanskliga och riskfyllda uppgiften att föra in den andliga födan i Biafra. De blev också i stånd till att göra det hela kriget igenom. En av dem sade: ”Det här arrangemanget var förmer än vad människor hade kunnat tänka ut.”
[Tabell på sidan 19]
Symboliska tal i Uppenbarelseboken
Tal Symbolisk innebörd
2 Betecknar ett säkert bekräftande av en angelägenhet.
(Uppenbarelseboken 11:3, 4; jämför 5 Moseboken 17:6.)
3 Anger eftertryck. Uttrycker också intensitet.
(Uppenbarelseboken 4:8; 8:13; 16:13, 19)
4 Betecknar något som är alltomfattande eller fullständigt
kvadratiskt. (Uppenbarelseboken 4:6; 7:1, 2; 9:14; 20:8;
21:16)
6 Betecknar ofullkomlighet, något onormalt, missbildat.
(Uppenbarelseboken 13:18; jämför 2 Samuelsboken 21:20.)
7 Betecknar av Gud fastställd fullständighet, som antingen
har med Jehovas eller med Satans uppsåt att göra.
(Uppenbarelseboken 1:4, 12, 16; 4:5; 5:1, 6; 10:3, 4;
12:3)
10 Betecknar helhet eller fullständighet i fysiskt
avseende, när det gäller angelägenheter på jorden.
(Uppenbarelseboken 2:10; 12:3; 13:1; 17:3, 12, 16)
12 Betecknar en av Gud upprättad organisation antingen i
himlarna eller på jorden. (Uppenbarelseboken 7:5–8; 12:1;
21:12, 16; 22:2)
24 Betecknar Jehovas överflödande (fördubblade)
organisatoriska anordningar. (Uppenbarelseboken 4:4)
En del tal som omnämns i Uppenbarelseboken bör uppfattas som bokstavliga. Sammanhanget är ofta till hjälp för att avgöra det. (Se Uppenbarelseboken 7:4, 9; 11:2, 3; 12:6, 14; 17:3, 9–11; 20:3–5.)
