Sorg och glädje i samband med Babylons undergång
Kapitel 37
Sorg och glädje i samband med Babylons undergång
1. Hur kommer ”jordens kungar” att reagera på det stora Babylons plötsliga tillintetgörelse?
BABYLONS undergång innebär goda nyheter för Jehovas folk, men hur betraktar nationerna detta? Johannes berättar: ”Och jordens kungar, som har begått otukt med henne och har levt i skamlöst överdåd, skall gråta och slå sig själva av sorg över henne, när de ser på röken från den eld som bränner upp henne, medan de står på avstånd på grund av sin fruktan för hennes plåga och säger: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, därför att på en enda timme har din dom kommit!’” – Uppenbarelseboken 18:9, 10.
2. a) Varför sörjer ”jordens kungar” över det stora Babylons undergång, med tanke på att det är det scharlakansröda vilddjurets symboliska tio horn som tillintetgör det? b) Varför står de av sorg slagna kungarna på behörigt avstånd från den dömda staden?
2 Nationernas reaktion kan tyckas vara förvånande med tanke på att Babylon tillintetgjorts av det scharlakansröda vilddjurets symboliska tio horn. (Uppenbarelseboken 17:16) Men när Babylon är borta kommer ”jordens kungar” tydligtvis att inse vilken nytta de haft av det för att dämpa oroligheter bland folket och hålla människor i schack. Prästerna har förklarat krig vara heliga, har agerat som rekryteringsombud och har predikat ungdomar ut till stridslinjerna. Religionen har utgjort en fasad av helighet, bakom vilken korrumperade härskare har verkat för att förtrycka den stora massan. (Jämför Jeremia 5:30, 31; Matteus 23:27, 28.) Lägg dock märke till att dessa av sorg slagna kungar nu står på behörigt avstånd från den dömda staden. De kommer inte så nära att de kan hjälpa den. De är ledsna över att se den försvinna, men inte så ledsna att de tar några risker för dess skull.
Köpmännen gråter och sörjer
3. Vilka andra beklagar det stora Babylons bortgång, och vilka skäl till detta anger Johannes?
3 Jordens kungar är inte ensamma om att beklaga det stora Babylons bortgång. ”Också jordens resande köpmän gråter och sörjer över henne, därför att det inte längre finns någon som köper deras fulla lager, ett fullt lager av guld och silver och dyrbara stenar och pärlor och fint linne och purpur och siden och scharlakan; och allt i doftande trä och varje slags föremål av elfenben och varje slags föremål av dyrbaraste trä och av koppar och av järn och av marmor; också kanel och indisk krydda och rökelse och välluktande olja och virak och vin och olivolja och fint vetemjöl och vete och nötboskap och får, och hästar och vagnar och slavar och människosjälar. Ja, den läckra frukt som din själ hade begär till, den har försvunnit från dig [det stora Babylon], och alla de utsökta tingen och de prunkande tingen har gått förlorade för dig, och aldrig mer skall man finna dem.” – Uppenbarelseboken 18:11–14.
4. Varför gråter och sörjer de ”resande köpmännen” över det stora Babylons undergång?
4 Ja, det stora Babylon var nära vän med och en god kund hos rika köpmän. Så till exempel har klostren och kyrkorna i kristenheten under århundradenas lopp skaffat sig enorma mängder guld, silver, ädelstenar, dyrbara träföremål och andra materiella rikedomar. Vidare har religionen skänkt sin välsignelse åt det måttlösa köpraseri och de dryckesorgier som följer med firandet av den Kristus vanhedrande julen och andra så kallade heliga dagar. Kristenhetens missionärer har trängt in i avlägsna länder och öppnat nya marknader för denna världens ”resande köpmän”. I 1600-talets Japan blev katolicismen, som hade kommit dit i handelsmännens spår, till och med inblandad i feodala krig. I The Encyclopædia Britannica sägs det i en redogörelse över ett avgörande slag nedanför murarna till Osakas borg: ”Tokugawas trupper fann att de stred mot en fiende vars banér var prydda med korset och med bilder av Frälsaren och San Diago [den helige Jakob], Spaniens skyddshelgon.” De segrande styrkorna förföljde och praktiskt taget utrotade katolicismen i det landet. Kyrkans engagemang i världsliga angelägenheter i dag kommer inte heller att medföra några välsignelser.
5. a) Hur fortsätter rösten från himmelen att beskriva de ”resande köpmännens” sorg? b) Varför står även köpmännen ”på avstånd”?
5 Rösten från himmelen säger vidare: ”Köpmännen som reste med dessa ting, de som blev rika genom henne, skall stå på avstånd på grund av sin fruktan för hennes plåga och skall gråta och sörja, medan de säger: ’Ve, ve – den stora staden, klädd i fint linne och purpur och scharlakan och rikt smyckad med ornamentering av guld och dyrbara stenar och pärlor, därför att på en enda timme har så stor rikedom blivit ödelagd!’” (Uppenbarelseboken 18:15–17a) När det stora Babylon är tillintetgjort, sörjer ”köpmännen” över att ha förlorat sin handelspartner. Det är verkligen en orsak till veklagan för dem. Men lägg märke till att deras skäl till att sörja är helt och hållet själviska och att de – liksom kungarna – ”står på avstånd”. De kommer inte så nära att de kan vara till någon hjälp för det stora Babylon.
6. Hur beskriver rösten från himmelen sjökaptenernas och sjömännens sorg, och varför gråter de?
6 Skildringen fortsätter: ”Och varje sjökapten och envar som kommer seglande någonstans ifrån och sjömän och alla som tjänar sitt levebröd på havet stod på avstånd och ropade, medan de såg på röken från den eld som brände upp henne, och sade: ’Vilken stad är lik den stora staden?’ Och de kastade stoft på sina huvuden och ropade, gråtande och sörjande, och sade: ’Ve, ve – den stora staden, där alla som hade båtar på havet blev rika till följd av hennes dyrbarhet, eftersom hon på en enda timme har blivit ödelagd!’” (Uppenbarelseboken 18:17b–19) Det forntida Babylon var en handelsstad och hade en stor flotta. På liknande sätt gör det stora Babylon mycket affärer med hjälp av sina ”många vatten”, allt sitt folk. Det ger sysselsättning åt många av sina religiösa undersåtar. Vilket ekonomiskt bakslag det stora Babylons tillintetgörelse kommer att bli för dessa! Man kommer aldrig mer att få tag i någon sådan utkomstkälla igen.
Glädje över dess tillintetgörelse
7, 8. Vilken höjdpunkt i sitt budskap angående det stora Babylon når rösten från himmelen, och vilka kommer att ge gensvar till dessa ord?
7 När det forntida Babylon besegrades av mederna och perserna, sade Jeremia i profetiska ordalag: ”Och över Babylon kommer himlarna och jorden och allt som är i dem sannerligen att ropa högt av fröjd.” (Jeremia 51:48, NW) När det stora Babylon är tillintetgjort, når rösten från himmelen höjdpunkten av sitt budskap och säger om det stora Babylon: ”Gläd dig över henne, du himmel, och gläd er, ni heliga och ni apostlar och ni profeter, därför att Gud har rättsligen utkrävt straff av henne för er!” (Uppenbarelseboken 18:20) Jehova och änglarna kommer att vara förtjusta över att se hur Guds gamla fiende tillintetgörs, liksom även apostlarna och tidiga kristna profeter, som då är uppståndna och har intagit sina platser i anordningen med de 24 äldste. – Jämför Psalm 97:8–12.
8 Ja, alla de ”heliga” – antingen de har uppstått till himmelskt liv eller ännu lever kvar på jorden – kommer att ropa högt av glädje, liksom också den medförbundna stora skaran av andra får. Så småningom kommer alla forntidens trogna att få uppstå till liv i den nya tingens ordning, och även de kommer att delta i glädjen. Guds folk har inte försökt ta hämnd på sina falska religiösa förföljare. De har lagt Jehovas ord på minnet: ”Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.” (Romarna 12:19; 5 Moseboken 32:35, 41–43) Ja, Jehova har nu återgäldat det. Allt det blod som utgjutits av det stora Babylon kommer att ha blivit hämnat.
En stor kvarnsten slungas
9, 10. a) Vad gör och säger nu en stark ängel? b) Vilken handling som liknar den som utfördes av den starke ängeln i Uppenbarelseboken 18:21 ägde rum på Jeremias tid, och vad garanterade den? c) Vad garanterar det som görs av den starke ängeln som Johannes ser?
9 Det Johannes därnäst får se slår fast att Jehovas dom över det stora Babylon är slutgiltig: ”Och en stark ängel lyfte upp en sten lik en stor kvarnsten och slungade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner och aldrig mer bli funnen.’” (Uppenbarelseboken 18:21) På Jeremias tid utfördes en liknande handling med kraftfull profetisk innebörd. Jeremia blev inspirerad att skriva i en bok ”all den olycka som skulle komma över Babylon”. Han gav boken åt Seraja och uppmanade honom att bege sig till Babylon. Där skulle Seraja, enligt Jeremias instruktioner, läsa upp ett tillkännagivande mot staden: ”O Jehova, du själv har talat mot denna plats, för att avskära den, på det att ingen invånare må komma att vara i den, varken människa eller ens ett husdjur, utan att hon må bli blott ödemarker till obestämd tid.” Seraja band sedan fast en sten vid boken och kastade den i floden Eufrat och sade: ”På detta sätt kommer Babylon att sjunka ner och aldrig mer stiga upp, för den olyckas skull som jag låter komma över henne.” – Jeremia 51:59–64, NW.
10 Att boken som stenen var fastbunden vid kastades i floden utgjorde en garanti för att Babylon skulle sjunka i glömska och aldrig återhämta sig. Den snarlika handling som aposteln Johannes ser en stark ängel utföra är likaså en kraftfull garanti för att Jehovas uppsåt beträffande det stora Babylon kommer att fullbordas. Det förhållandet att det forntida Babylon i dag fullständigt ligger i ruiner utgör ett kraftfullt vittnesbörd om vad som kommer att hända med den falska religionen i en nära framtid.
11, 12. a) Vad säger nu den starke ängeln till det stora Babylon? b) Vad sade Jeremia i en profetia om det avfälliga Jerusalem, och vad hade det för innebörd för vår tid?
11 Den starke ängeln riktar sig nu mot det stora Babylon och säger: ”Och ljudet av sångare som ackompanjerar sig själva på harpa och av musiker och av flöjtblåsare och av trumpetare skall aldrig mer höras i dig, och ingen konsthantverkare av något som helst fack skall någonsin mer bli funnen i dig, och inget ljud av en kvarnsten skall någonsin mer höras i dig, och aldrig mer skall en lampas ljus lysa i dig, och aldrig mer skall röst av brudgum och av brud höras i dig, eftersom dina resande köpmän var jordens stormän, eftersom det var genom ditt utövande av spiritism som alla nationer blev vilseledda.” – Uppenbarelseboken 18:22, 23.
12 Jeremia profeterade i liknande ordalag om det avfälliga Jerusalem: ”Jag skall ur dem utrota ljudet av jubel och ljudet av glädje, brudgummens röst och brudens röst, handkvarnens ljud och lampans ljus. Och hela detta land skall bli en förhärjad plats, ett föremål för häpnad.” (Jeremia 25:10, 11, NW) Som den främsta delen av det stora Babylon kommer kristenheten att göras till en livlös ruin, vilket så åskådligt framställs genom Jerusalems ödelagda tillstånd efter år 607 f.v.t. Kristenheten, som en gång sorglöst gladde sig och som sjöd av liv och rörelse, kommer att finna sig vara besegrad och övergiven.
13. Vilken plötslig förändring drabbar det stora Babylon, och vilken verkan får det på de ”resande köpmännen”?
13 Ja, precis som ängeln här säger till Johannes kommer hela det stora Babylon att förvandlas från ett mäktigt internationellt välde till en ofruktbar, ökenliknande ödemark. Dess ”resande köpmän”, däribland framstående miljonärer, har utnyttjat religionen för egen vinnings skull eller som en täckmantel, och prästerna har funnit det vara till sin fördel att sola sig i deras glans. Men köpmännen kommer inte längre att ha det stora Babylon som sin kumpan. Inte heller kommer det längre att kunna föra jordens nationer bakom ljuset med sina mystiska religiösa sedvänjor.
En ohygglig blodskuld
14. Vilket skäl anger ängeln till att Jehovas dom är så sträng, och vilket liknande uttalande gjorde Jesus när han var på jorden?
14 Slutligen talar den starke ängeln om varför Jehova ger det stora Babylon en så sträng dom. ”Ja”, säger ängeln, ”i henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden.” (Uppenbarelseboken 18:24) När Jesus var på jorden sade han till de religiösa ledarna i Jerusalem att de var ansvariga för ”allt det rättfärdiga blod som är utgjutet på jorden ..., från den rättfärdige Abels blod” och framåt. Det var därför som den fördärvade generationen tillintetgjordes år 70 v.t. (Matteus 23:35–38) I vår tid bär ännu en generation religionsutövare på blodskuld för att ha förföljt Guds tjänare.
15. I vilka två avseenden bar katolska kyrkan i Nazisttyskland på blodskuld?
15 I sin bok The Catholic Church and Nazi Germany (Katolska kyrkan och Nazisttyskland) skriver Guenter Lewy: ”När Jehovas vittnen bannlystes i Bayern den 13 april [1933] tog kyrkan på sig det uppdrag den fick av ministeriet för undervisning och religion, nämligen att rapportera alla sektmedlemmar som fortfarande utövade den förbjudna religionen.” Katolska kyrkan har således del i ansvaret att tusentals vittnen sändes till koncentrationslägren. Dess händer är fläckade av livsblodet från hundratals vittnen som avrättades. När unga vittnen, sådana som Wilhelm Kusserow, visade att de modigt lät sig avrättas av en exekutionspluton, beslöt Hitler att avrättning genom skjutning var ett alltför milt straff för vapenvägrare. Därför blev Wilhelms bror Wolfgang vid 20 års ålder avrättad med giljotin. Samtidigt uppmuntrade katolska kyrkan unga tyska katoliker att dö i fäderneslandets armé. Kyrkans blodskuld framstår klart och tydligt!
16, 17. a) Vilken blodskuld måste läggas det stora Babylon till last, och på vilket sätt drog Vatikanen på sig blodskuld i samband med judarna som dog i nazisternas människojakt? b) Vilket är det ena skälet till att den falska religionen måste få skulden för att miljontals människor dödats i hundratals krig i vår tid?
16 Det sägs emellertid i profetian att blodet av ”alla som blivit slaktade på jorden” måste läggas det stora Babylon till last. Det har sannerligen visat sig vara så i nutiden. Ett exempel på det är hur Hitler med hjälp av intriger inom katolska kyrkan kom till makten i Tyskland, vilket gör Vatikanen delaktig i den fruktansvärda blodskulden med avseende på de sex miljoner judar som dog i nazisternas människojakt. Utöver det har i vår tid gott och väl hundra miljoner människor dödats i hundratals krig. Kan man lägga skulden för detta på den falska religionen? Ja, av två skäl.
17 För det första beror många krig på religiösa motsättningar. Så till exempel var religionen drivfjädern bakom det våld som förekom mellan muslimer och hinduer i Indien under åren 1946–1948. Hundratusentals liv gick till spillo. Konflikten mellan Irak och Iran på 1980-talet, i vilken hundratusentals människor dödades, berodde på sekteriska motsättningar. Våldet mellan katoliker och protestanter i Nordirland har kostat tusentals människoliv. Efter att ha granskat detta ämne skrev kommentatorn C. L. Sulzberger år 1976: ”Det är ett dystert faktum att kanske hälften eller fler av de krig som nu utkämpas runt jorden är antingen direkt religiösa konflikter eller har samband med religiösa kontroverser.” Ja, så har det varit under hela det stora Babylons stormiga historia.
18. Vad är det andra skälet till att världens religioner bär på blodskuld?
18 Vad är det andra skälet? Från Jehovas ståndpunkt sett bär världens religioner på blodskuld därför att de inte på ett övertygande sätt har lärt sina anhängare sanningen om de krav Jehova ställer på sina tjänare. De har inte på ett övertygande sätt lärt människor att Guds sanna tillbedjare måste efterlikna Jesus Kristus och visa kärlek mot andra, oavsett deras nationella ursprung. (Mika 4:3, 5; Johannes 13:34, 35; Apostlagärningarna 10:34, 35; 1 Johannes 3:10–12) Eftersom de religioner som ingår i det stora Babylon inte har lärt ut dessa saker, har deras medlemmar dragits in i den internationella krigföringens strömvirvel. Detta framgick verkligen tydligt i de båda världskrigen under första hälften av 1900-talet, vilka båda började i kristenheten och ledde till att trosfränder slaktade varandra. Om alla som påstod sig vara kristna hade hållit sig till bibelns principer, skulle dessa krig aldrig ha ägt rum.
19. Vilken ohygglig blodskuld bär det stora Babylon på?
19 Jehova lägger skulden för all denna blodsutgjutelse inför fötterna på det stora Babylon. Om de religiösa ledarna, i synnerhet de inom kristenheten, hade undervisat sina medlemmar om bibelns sanning, skulle denna enorma blodsutgjutelse aldrig ha förekommit. Både direkt och indirekt måste alltså det stora Babylon – den stora skökan, eller den falska religionens världsvälde – med rätta stå till svars inför Jehova, inte bara för ”blod av profeter och av heliga” som man har förföljt och dödat, utan också för blodet ”av alla som blivit slaktade på jorden”. Det stora Babylon bär sannerligen på en ohygglig blodskuld. Skönt att bli av med det, när det slutligen tillintetgörs!
[Frågor]
[Ruta på sidan 270]
Kompromissandets pris
Guenter Lewy skriver i sin bok The Catholic Church and Nazi Germany (Katolska kyrkan och Nazisttyskland): ”Om den tyska katolicismen från första början hade intagit hållningen att resolut motstå nazistregimen, skulle världshistorien mycket väl ha kunnat utveckla sig annorlunda. Även om man i denna kamp slutligen skulle ha misslyckats med att besegra Hitler och förhindra alla hans illdåd, skulle det i oerhörd grad ha ökat kyrkans moraliska anseende, enligt detta sätt att se på saken. Ett sådant motstånd skulle onekligen ha kostat många människoliv, men dessa offer skulle ha gjorts för det mest upphöjda av alla syften. Med en opålitlig hemmafront kanske Hitler inte hade vågat dra ut i krig, och därmed kunde bokstavligen talat miljontals liv ha räddats. ... Medan tusentals tyska antinazister torterades till döds i Hitlers koncentrationsläger, medan den intellektuella eliten i Polen slaktades, medan hundratusentals ryssar dog för att de behandlades som slaviska ’Untermenschen’ [lägre stående människor] och medan 6.000.000 människor mördades för att de var ’icke-ariska’, understödde katolska kyrkans ledare i Tyskland den regim som begick dessa illdåd. Påven i Rom, den andlige ledaren och högsta moraliska auktoriteten inom romersk-katolska kyrkan, förblev tyst.” – Sidorna 320, 341.
[Bild på sidan 268]
”Ve, ve”, säger härskarna
[Bild på sidan 268]
”Ve, ve”, säger köpmännen
