Den undergivenhet för myndighet som ger belöning
Kapitel 6
Den undergivenhet för myndighet som ger belöning
1. Varför kan vi säga att det är förståndigt och gagneligt att underordna sig den ordning som är rådande?
DET kan vara förståndigt att visa undergivenhet, att underordna sig den ordning som är rådande. Totalt oberoende är inte önskvärt och inte heller realistiskt, hur tilltalande det än kan förefalla. Ingen människa på jorden kan göra allt eller veta allt. Alldeles som vi är beroende av luft, sol, föda och vatten för att kunna leva, så behöver vi andra människor och vad de kan göra för oss, om vi skall få ut något av livet och kunna njuta av det.
2. Hur bör det förhållandet att Jehova är den högste Suveränen påverka vårt liv?
2 Samhällsordningen, förhållandet arbetsgivare—arbetstagare, familjebanden, gemenskapen med den kristna församlingen, enbart det förhållandet att vi lever bland andra människor — allt detta ålägger oss vissa skyldigheter. Vi är skyldiga andra något i gengäld för vad vi får av dem. Av största vikt när det gäller att fullgöra dessa plikter mot människor är att vi erkänner Jehova Guds ställning. Som Skaparen är han med rätta den högste Suveränen, vilken vi är skyldiga allt. I en syn fick aposteln Johannes höra 24 äldste förkunna: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” (Uppenbarelseboken 4:11) Att vi på liknande sätt erkänner Jehova som den Högste är inte bara en fråga om ord. I alla våra relationer kan vi visa att vi underkastar oss Guds vilja för oss och erkänner Jesus Kristus som vår förordnade Herre.
”FÖR HERRENS SKULL”
3, 4. Vad är det ”av människor skapat” som vi bör underordna oss, och varför är den beteckningen passande?
3 Aposteln Petrus framhöll eftertryckligt denna upphöjda syn på det främsta skälet till att de kristna underordnar sig mänsklig myndighet. Han skrev: ”Underordna er för Herrens skull allting av människor skapat: vare sig en kung såsom den som är överordnad eller landshövdingar såsom de som är sända av honom till att bestraffa ogärningsmän men prisa dem som gör gott.” — 1 Petrus 2:13, 14.
4 Det ”av människor skapat” som vi bör underordna oss är de av människor tillsatta styrande myndigheterna. De är ”av människor skapade”, eftersom människor, inte Gud, har skapat de ställningar som innehas av kungar och lägre styresmän eller landshövdingar. Den Högste har endast tillåtit att sådana ställningar kommit till, och han tolererar dem, eftersom de verkligen tjänar ett nyttigt ändamål under de nuvarande förhållandena. Eftersom regeringsmyndigheterna existerar med hans tillåtelse, gör människor som revolterar mot dem uppror mot ”Guds anordning”, en ordning som han ännu inte funnit för gott att göra slut på och ersätta med ett himmelskt rike genom sin Son. (Romarna 13:1, 2) I aposteln Petrus’ dagar satte den romerske kejsaren landshövdingar att handha förvaltningen i kejsardömets provinser, däribland Judeen. Dessa landshövdingar var direkt ansvariga inför kejsaren och var skyldiga att upprätthålla lag och ordning i det territorium som stod under deras jurisdiktion. När landshövdingarna fullgjorde sina skyldigheter, kunde de ”bestraffa ogärningsmän” — rånare, kidnappare, tjuvar och upprorsmakare. Men de kunde också ”prisa dem som gör gott”, dvs. hedra rättrådiga människor genom att ge dem offentligt erkännande som förtjänta personer och genom att skydda deras person, egendom och rättigheter
5. För vems skull bör vi underordna oss, och varför kallas han med rätta ”Herre”?
5 Det är inte först och främst för att undgå bestraffning och bli prisade som de kristna uppmanas att underordna sig, utan det är ”för Herrens skull”. Denne Herre är Jesus Kristus, för aposteln Petrus hade tidigare betecknat honom som sådan. (1 Petrus 1:3) Skriften talar om Guds Son som ”Herre över både döda och levande”. (Romarna 14:9) Han intar därför en ställning som ingen mänsklig härskare någonsin haft. Som Herre över de döda kan Jesus Kristus kalla dem inför sig genom att återföra dem till liv. Jesu Kristi herravälde sträcker sig till och med längre än till att han har myndighet över levande och döda människor. Efter sin egen uppståndelse sade Guds Son: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) Det är sannerligen förståndigt av oss att underordna oss mänskliga härskare för hans skull som har mycket, mycket större myndighet än de har.
6, 7. Hur underordnar vi oss mänskliga härskare ”för Herrens skull”?
6 Vad innebär det att underordna sig människor i hög regeringsställning ”för Herrens skull”? Att vi erkänner Jesus Kristus som vår Herre skall vara den kraft som driver oss att på tillbörligt sätt underordna oss de makthavande. Guds Son föregick med ett fullkomligt exempel i fråga om detta. Han satte sig inte upp mot de styrandes krav, och inte heller lärde han andra att göra det. Han tillrådde i stället: ”Om en myndighetsperson tvingar dig till tjänst en mil, så gå med honom två mil.” (Matteus 5:41) ”Betala då tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens.” — Matteus 22:21.
7 Ibland kan de styrande beordra medborgarna att låta registrera sig för olika ändamål eller anmoda dem att understödja vissa byggnads- eller jordbruksprojekt i samhället, kanske i samband med byggandet av vägar, dammanläggningar eller skolor. (Jämför Lukas 2:1—3.) I alla dessa angelägenheter måste naturligtvis hänsyn tas till den kristnes samvete. När det inte gäller någon fråga som står i strid med den kristnes genom bibeln övade samvete, kan det emellertid bidra till framgången för de ”goda nyheterna”, om han gör vad han kan för att visa sig både undergiven och samarbetsvillig. Det skulle vara högst olämpligt att opponera sig mot vissa projekt eller bli öppet upprorisk mot de styrande på någon som helst nivå. Bibeln befaller de kristna att ”underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter såsom härskare, att vara redo till allt gott verk”. En fientlig, arrogant ståndpunkt är inte i överensstämmelse med Guds Sons lära och exempel. — Titus 3:1, 2.
”SÅSOM GUDS SLAVAR”
8. Vilket gagn kan tillbörlig undergivenhet för de makthavande föra med sig?
8 Aposteln Petrus visar hur tillbörlig undergivenhet för myndighet kan tjäna till att befrämja den sanna tillbedjans sak, då han skriver: ”Ty så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga människornas okunniga tal att tystna.” (1 Petrus 2:15) Genom att göra vad de makthavande betraktar som gott, anständigt eller laglydigt kan de kristna bli lovordade, samtidigt som de bevarar ett gott samvete inför Gud. Därigenom tystas okunniga människor, som kanske falskeligen anklagar den Högstes tjänare för att vara motspänstiga, uppstudsiga, asociala, upproriska eller omstörtande. De kristnas lovvärda uppförande bevisar sig således vara det allra bästa försvaret mot förtal av deras goda namn.
9, 10. Varför är vår undergivenhet för de styrande myndigheterna inte lik en krypande slavs undergivenhet för sin herre?
9 Innebär då en kristens undergivenhet för de makthavande krypande slaveri under dem — total underkastelse? Det inspirerade svaret är: Nej. Aposteln Petrus fortsätter: ”Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar.” — 1 Petrus 2:16.
10 Som kristna har vi befriats från slaveri under synd och död. (Johannes 8:31—36) Guds Son har till och med frigjort oss från fruktan för en våldsam död, en fruktan genom vilken Satan, djävulen, kunnat hålla människor i slaveri och förmå dem att på människors diktatoriska order handla i strid mot sitt eget samvete. (Hebréerna 2:14, 15) Men eftersom vi är fria, kan vi inte underordna vårt samvete under påbud och hotelser från någon människa eller grupp människor. Vår undergivenhet för de makthavande är frivillig och begränsas av den högste Suveränens, Jehova Guds, överlägsna befallningar. Vi kan inte bli människors krypande slavar genom att ge dem obetingad lydnad utan hänsyn till Guds lag. Som aposteln Petrus framhöll är de kristna ”Guds slavar”. Vi rättar oss följaktligen villigt efter de styrande myndigheternas önskningar, så länge dessa inte kommer i direkt konflikt med vår tillbedjan av den Högste. I annat fall måste vi inta den ståndpunkt som Petrus och de andra apostlarna gav uttryck åt, då de stod inför den judiska högsta domstolen: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.
EN FRIHET MED BEGRÄNSNINGAR
11. Vilken inställning till regeringsmyndigheten skulle innebära ett missbruk av den kristna friheten?
11 Det skulle emellertid vara orätt av oss att leva som om de världsliga regeringarna inte hade någon myndighet över oss och att trotsa dem i frågor som inte står i strid med Guds lag. Ett sådant vanvördigt uppförande skulle innebära ett missbruk av den kristna friheten. Den frihet vi åtnjuter är begränsad av att vi är Guds slavar. Den medger inte att vi kastar alla tillbörliga hämningar överbord, hänger oss åt ondska eller behandlar sådana lagar med förakt som kanske är obekväma för oss men som utformats för att skydda livet och miljön. Vi bör i stället genom vårt uppförande visa att vi uppskattar det goda syftet med trafiklagar, bestämmelser mot miljöförorening, jakt- och fiskerestriktioner och liknande.
12. Vad avgör vilket slag av förpliktelser vi har mot andra?
12 Ja, vi har förpliktelser mot andra. Arten av dessa skyldigheter påverkas av det särskilda förhållande vi står i till Jehova Gud och till våra medmänniskor. Aposteln Petrus framhåller dessa förpliktelser och uppmanar: ”Hedra människor av alla slag, älska hela brödraskaran, frukta Gud, bevisa kungen heder.” — 1 Petrus 2:17.
13. a) Varför förtjänar alla människor heder? b) Vad är vi skyldiga våra andliga bröder? c) Vad bör avgöra vad för slags heder som skall ges människor? d) Vad är vi skyldiga Gud ensam?
13 Alla människor är en produkt av Guds skapelse och är köpta med Jesu Kristi dyrbara blod. Det är därför vi med rätta hedrar dem, behandlar dem respektfullt och opartiskt. (Apostlagärningarna 10:34, 35; 1 Timoteus 2:5, 6) Hela ”brödraskaran” förtjänar emellertid mycket mer än bara den formella respekt som människor i allmänhet har rätt till. Våra bröder är vi dessutom skyldiga djup kärlek, tillgivenhet. Medan en jordisk suverän och lägre ämbetsmän bör få den heder som deras ställning fordrar, är vidare den högste Guden ensam förtjänt av vördnadsfull fruktan. Den heder som ges en människa måste följaktligen alltid begränsas av en hälsosam aktning för Jehova Gud och hans befallningar. Det finns till exempel ingenting att invända mot att man tilltalar de makthavande med deras sedvanliga titlar, när dessa inte tillskriver dem det slags heder som endast tillkommer Gud. Men dödliga människor är inte de kristnas frälsare, och inte heller är det genom dem alla välsignelser kommer. (Psalm 146:3, 4; Jesaja 33:22; Apostlagärningarna 4:12; Filipperna 2:9—11) En äkta kristen tilltalar därför inte människor på ett sätt som drar hans egen fruktan för Gud i tvivelsmål och som upphöjer de makthavande långt utöver vad deras ställning kräver.
FÖRTJÄNAR ALLA ÄMBETSMÄN HEDER?
14, 15. a) Varför är en styresmans eller ämbetsmans moraliska anseende inte avgörande för huruvida den kristne skall hedra honom? b) Vad kan vi lära av det sätt på vilket aposteln Paulus uppträdde mot ämbetsmän?
14 I betraktande av bibelns befallning att hedra styresmän kan somliga fråga med avseende på en viss ämbetsman: ”Hur kan jag respektera och hedra någon som kanske är moraliskt fördärvad?” Vad man bör komma ihåg är att ämbetsmannens moraliska anseende inte utgör grunden för sådan heder. Det är den myndighet han representerar och utövar som kräver ett visst slags respekt. Om ingen visade aktning för behörig offentlig myndighet, skulle det råda anarki till skada för samhället, de kristna inbegripna.
15 Aposteln Paulus’ uppträdande mot ämbetsmän belyser att den heder som bör bevisas de makthavande inte beror på vad slags personer de är. Den forntida historieskrivaren Tacitus beskrev den romerske landshövdingen Felix som en man som ”trodde sig ... kunna begå alla illgärningar ostraffat” och som ”med sin slavnatur utövade kungamakt under alla former av grymhet och begär”. Av aktning för det ämbete som Felix innehade inledde Paulus ändå respektfullt sitt försvarstal inför denne man med orden: ”Då jag ju mycket väl vet att denna nation har haft dig som domare i många år, talar jag gärna till mitt försvar om de ting som gäller mig själv.” (Apostlagärningarna 24:10) Trots att kung Herodes Agrippa II levde i incest, visade Paulus honom tillbörlig heder och sade: ”Jag [skattar] mig lycklig att det är inför dig som jag skall framföra mitt försvar i dag, särskilt därför att du är verklig kännare av alla sedvänjor såväl som tvistefrågor bland judar.” (Apostlagärningarna 26:2, 3) Fastän landshövdingen Festus var en avgudadyrkare, tilltalade Paulus honom ändå som ”excellens”. — Apostlagärningarna 26:25.
ATT BETALA SKATT
16. Vilket råd får de kristna i Romarna 13:7?
16 Utöver att visa människor det slags heder som deras myndighet kräver är de kristna av Gud befallda att samvetsgrant betala skatt. Bibeln uppmanar oss: ”Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen, fruktan åt honom som kräver sådan fruktan [på grund av hans myndighet, som inbegriper makt över liv och död], ära åt honom som kräver sådan ära.” (Romarna 13:7) Varför är det rätt att betala skatt och att ärligt deklarera sin inkomst?
17. a) Varför bör de kristna betrakta betalning av skatter på samma sätt som betalning av skulder? b) Varför bör de kristna vara föredömliga i att betala skatt?
17 Staten utför viktiga tjänster för att trygga sina undersåtars säkerhet och välfärd. Den sörjer bland annat för vägunderhåll, personal som övervakar lagarnas efterlevnad, domstolar, skolor, hälsovård, postväsen och liknande. För de tjänster som utförs har staten rätt till ersättning. De kristna betraktar med rätta betalning av skatt eller tull som betalning av en skuld. Hur myndigheterna sedan använder de influtna skattemedlen är inte den kristnes ansvar. Att ämbetsmän missbrukar skatte- eller tullintäkter berättigar inte den kristne att vägra att betala sin skuld. Under den nuvarande tingens ordning behöver han statens tjänster och betalar därför med gott samvete vad som krävs. När det gäller att betala en skuld till en privatperson, annulleras inte skulden bara för att personen i fråga missköter pengar. Vad de styrande än gör, är den kristne på liknande sätt inte befriad från sin skyldighet att betala skatt och tull. Han måste vara föredömlig i att uppfylla lagens krav, när det gäller att deklarera inkomster eller inköp av varor som är tullbelagda. Att han är samvetsgrann i dessa frågor förhindrar att han och den kristna församlingen bringas i vanära. Det ställer också den sanna tillbedjan i en fördelaktig dager, till ära för Gud och Kristus.
FÖRHÅLLANDET ARBETSGIVARE—ARBETSTAGARE
18. På vilket nuvarande förhållande kan bibelns principer angående förhållandet mellan herrar och slavar tillämpas?
18 En kristens relation till de styrande myndigheterna är inte det enda förhållandet som kräver tillbörlig undergivenhet. På sin arbetsplats kan han till exempel vara ansvarig inför en förman eller överordnad. I det första århundradet v.t., när slaveri var vanligt i det romerska riket, arbetade många kristna som slavar eller tjänare. Det var därför lämpligt att Guds ord dryftade deras förpliktelser mot sina herrar. I våra dagar kan vi tillämpa de principer för uppförandet, som gällde i förhållandet mellan herrar och slavar, på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
19. Vilket råd gav Petrus kristna hustjänare?
19 Aposteln Petrus riktade följande råd till hustjänare eller tjänstefolk, då han skrev:
”Hustjänarna skall underordna sig sina ägare med all tillbörlig fruktan, inte bara de goda och resonliga, utan också dem som är svåra att vara till lags. Om någon nämligen, för samvetets skull inför Gud, håller modet uppe under bedrövelser och lider orättvist, då är detta någonting behagligt. Ty vad förtjänst finns det i att ni håller ut, när ni syndar och blir slagna? Men om ni håller ut, när ni gör gott och får lida då är detta någonting behagligt för Gud.” — 1 Petrus 2:18—20.
20. a) Hur skulle en hustjänare underordna sig ”med all tillbörlig fruktan”? b) Vilka situationer kan ha lett till att en kristen slav fick utstå lidande?
20 Vad innebar det att följa detta råd? Medan den kristne fullgjorde sina skyldigheter som slav, skulle han visa behörig fruktan eller aktning för sin herre och inte vilja misshaga honom. Denna fruktan skulle han ådagalägga, även om hans herre visade sig vara hänsynslös, sträng eller oresonlig i sina krav. Slavens herre kan ha varit en man som fann fel även på ett välgjort arbete. Han kan ha krävt att den kristne slaven skulle göra sådant som stred mot Guds lag. På grund av att den kristne slaven troget följde sitt gudaktiga samvetes bud, kanske han fick lida orättvist för att han vägrade stjäla eller ljuga för sin herres räkning. Också vid andra tillfällen kan slaven ha blivit utsatt för misshandel och smädelser.
21. Vilket gott resultat kunde det få att en slav tålmodigt uthärdade dålig behandling?
21 I överensstämmelse med Petrus’ råd skulle den kristne slaven inte resa sig mot sin stränge herre. Han skulle fortsätta att utföra sitt arbete samvetsgrant och tålmodigt härda ut när han blev illa behandlad. Detta handlingssätt skulle vara behagligt i Guds ögon, eftersom det inte skulle ställa kristendomen i ett ofördelaktigt ljus. Andra kunde se att den sanna tillbedjan hade ett gott inflytande på slaven. Det kunde föranleda dem att undersöka kristendomen för att ta reda på hur en illa behandlad slav kunde utöva en sådan berömvärd självbehärskning. Om en slav däremot gjorde orätt mot sin herre och blev hårt bestraffad för det, skulle människor inte se någon speciell förtjänst i att han lugnt uthärdade bestraffningen.
22. Hur bör en kristen arbetstagare uppföra sig på arbetet?
22 I våra dagar kan en kristen, som ställs inför en särskilt påfrestande situation i arbetet, kanske skaffa sig annan anställning. Men det är kanske inte alltid möjligt. Han kan vara bunden av ett kontrakt eller tvungen att fortsätta att arbeta under ogynnsamma förhållanden därför att det helt enkelt inte finns andra arbeten att tillgå. Hans situation skiljer sig kanske således obetydligt från hustjänarens i det första århundradet v.t., som inte kunde komma ifrån en oresonlig herre. Så länge en kristen har kvar sin anställning, bör han därför göra sitt yttersta för att utföra ett fullgott arbete och tålmodigt och undergivet finna sig i de oförrätter han kan utsättas för och som han inte kan få slut på med skriftenliga metoder. Han bör också fortsätta att behandla sin arbetsgivare med tillbörlig respekt och hänsyn.
JESU EXEMPEL — EN UPPMUNTRAN
23, 24. a) Vems exempel kan uppmuntra oss, när vi blir orättvist behandlade för att vi gör det som är rätt? b) Vad fick denne utstå, och hur uppförde han sig?
23 Det är självfallet aldrig lätt för någon att behöva utstå orättvisor. Lyckligtvis har vi ett fullkomligt exempel att följa, nämligen vår Herre Jesus Kristus. Hans förebild kan vara en verklig källa till uppmuntran. När aposteln Petrus tröstade illa behandlade kristna slavar, framhöll han Jesu exempel och sade:
”Ja, till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa efter i hans fotspår. Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun. När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist.” — 1 Petrus 2:21—23.
24 Aposteln påminde de kristna slavarna om att en av orsakerna till att de blev kallade att vara Guds Sons lärjungar var att de skulle ådagalägga en likadan anda som han, när de utsattes för orättvist lidande. I synnerhet den sista dagen av sitt liv som människa på jorden uthärdade Jesus mycket. Man slog honom med flata handen, slog honom med knytnävarna, spottade på honom, piskade honom med ett gissel (som förmodligen var försett med bly- eller benbitar eller hullingar för att riva upp köttet) och naglade till slut fast honom vid en påle som en brottsling av värsta slag. Han underkastade sig emellertid alla dessa skymfer och förolämpade eller hotade aldrig de män som var ansvariga för att ha påbjudit en sådan orättmätig behandling. Jesus Kristus visste att han hade fört ett fläckfritt liv, men han tog inte saken i egna händer för att rättfärdiga sig. Han anförtrodde sin sak åt Fadern, fullt övertygad om att hans Gud och Fader skulle avkunna en rättvis dom till förmån för honom. Vi kan också vara säkra på att den Allsmäktige lägger märke till alla de orättvisor vi kan utsättas för. Han skall bringa rättvisans vågskål i jämvikt, under förutsättning att vi fortsätter att tålmodigt härda ut under lidande. Om Guds syndfrie Son var villig att utstå dålig behandling, har vi som hans efterföljare sannerligen ännu större orsak att göra det, eftersom vi inser att vi är syndfulla varelser.
25. Hur har vi haft gagn av Kristi lidande?
25 Det lidande som Jesus Kristus utstod var i själva verket till gagn för oss, och det ger oss ytterligare motiv att efterlikna honom. Denna synpunkt framhålls i det som aposteln Petrus sedan säger:
”Han bar själv våra synder i sin egen kropp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna och leva för rättfärdigheten. Och ’genom hans sår blev ni läkta’. Ni var ju lika får, som hade gått vilse; men nu har ni vänt åter till era själars herde och tillsyningsman.” — 1 Petrus 2:24, 25.
26, 27. Hur bör Kristi lidande för vår skull påverka oss?
26 Eftersom vi är syndare, förtjänar vi inte livets gåva. Bibeln säger oss: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Jesus Kristus tog emellertid villigt på sig straffet för våra synder och dog en offerdöd som ett oskyldigt, undergivet lamm för vår skull. Genom att Guds Son led detta straff, en skymflig död på en påle, gjorde han det möjligt för troende människor att bli befriade från synden och att börja leva ett liv i rättfärdighet. När vi tänker på det lidande Jesus Kristus utstod för vår skull, bör vi sannerligen känna oss manade att visa djup uppskattning av vad han har gjort för oss. Detta kräver att vi efterliknar Jesus på alla livets områden, också villigt utstår dålig behandling för rättfärdighetens sak, alldeles som han gjorde. Närhelst vi utsätts för orättvisor, gör vi väl i att tänka på det lidande som vår Herre utstod.
27 Sådan eftertanke kan i våra sinnen inskärpa vikten av att vi följer Jesu exempel, så att vi inte förfelar syftet med hans stora lidande för vår skull. I vårt syndfulla tillstånd var vi i en beklagansvärd situation, jämförbar med den situation vilsegångna får befinner sig i, vilka saknar en kärleksfull herdes ledning. Detta berodde på att vi, som syndare, var utestängda från vår store herde, Jehova Gud. Men på grundval av Jesu offer och vår tro på det har en försoning åstadkommits. (Kolosserna 1:21—23) Vi har följaktligen kommit under våra själars tillsyningsmans, nämligen Jehova Guds, och hans ”överherdes”, Jesu Kristi, kärleksfulla omvårdnad, beskydd och ledning. (1 Petrus 5:2—4) Därför kan inget mått av lidande för rättfärdighetens sak vara för stort att uthärda som ett uttryck för vår uppskattning av vad Jesus Kristus har gjort. Hur mycket större var inte Kristi lidande för vår räkning än någon dålig behandling som vi kan få utstå för hans skull!
ARBETSFÖRHÅLLANDEN MELLAN TROENDE
28, 29. a) Vilket råd gav aposteln Paulus kristna slavar som hade troende ägare? b) Varför behövdes ett sådant råd?
28 Alla kristna slavar i det första århundradet v.t. hade emellertid inte oresonliga herrar som utsatte dem för dålig behandling. På grund av de sociala förhållanden som då var rådande kunde även en del kristna ha slavar. När såväl slaven som hans herre var Guds Sons lärjungar, måste båda betrakta sin andliga relation i rätt ljus. Till slavar som hade troende ägare riktade aposteln Paulus förmaningen: ”De som har troende ägare må inte se ner på dem, därför att de är bröder. De må tvärtom utföra sin tjänst som slavar så mycket villigare, därför att de som får nytta av deras goda tjänst är troende och älskade.” — 1 Timoteus 6:2.
29 Varför behövdes detta råd? Den troende slaven var en Kristi medarvinge och åtnjöt därför andlig jämlikhet med sin troende herre. Följaktligen måste slaven ta sig i akt för att tänka att hans andliga jämlikhet upphävde den världsliga relationen dem emellan och hans herres myndighet i denna relation. En sådan inställning skulle lätt ha kunnat leda till att slaven utnyttjade sin herre och inte gjorde sitt bästa när han utförde sina plikter. Aposteln Paulus’ råd angrep varje orätt slutsats slavarna kan ha dragit av sina broderliga relationer till andra medlemmar i församlingen. Eftersom de stod i ett sådant förhållande till sina herrar, hade de ännu starkare skäl att fullgöra sina skyldigheter på ett förträffligt sätt. Det var ett privilegium för dem att göra något för en kristen broder, och detta bör ha varit en källa till stor glädje för dem.
30. Varför bör en kristen i våra dagar göra sitt bästa, när han arbetar under överinseende av en troende?
30 På liknande sätt bör en kristen i våra dagar, som arbetar under ledning av en troende förman eller är anställd hos en troende, önska göra sitt allra bästa. Det är hans broder som får nytta av hans arbete. Om han skulle göra ett dåligt arbete eller spara sig, skulle han bli en besvikelse och en källa till irritation för sin broder. (Ordspråksboken 10:26) Vilken brist på tillgivenhet han skulle visa den broder som han är pliktig att älska! — 1 Johannes 4:11.
31. Vilket råd måste kristna herrar komma ihåg?
31 Å andra sidan skulle kristna herrar eller arbetsgivare inte förbise att de också hade en herre, Kristus. Insikten om att de var ansvariga inför Guds Son skulle påverka deras sätt att behandla sina slavar eller arbetare. Aposteln Paulus klargjorde detta: ”Ni herrar, fortsätt att dela ut vad rätt och rimligt är åt era slavar, då ni ju vet att också ni har en Herre i himmelen.” — Kolosserna 4:1.
32. Vilken skyldighet har vi mot troende som arbetar åt oss eller gör oss tjänster?
32 Om kristna bröder arbetar åt oss eller gör oss tjänster i egenskap av läkare, advokater, elektriker, snickare, rörmokare, reparatörer eller liknande, vill vi sannerligen ge dem skälig ersättning. Skulle det inte vara otillbörligt att utnyttja våra andliga relationer genom att skjuta upp betalningen till en kristen broder, medan vi använde en stor del av våra inkomster till påkostad underhållning, lyxartiklar eller dyrbara semestrar? Bör vi inte i affärsangelägenheter önska att våra medtroende skall få vad de har rätt att erhålla? Det är sannerligen utmärkt att vi därigenom kan hjälpa våra bröder att förtjäna sitt uppehälle. Om vi visas särskilt tillmötesgående, bör vi verkligen uppskatta detta och inse att våra medtroende inte är skyldiga att ge oss specialpriser eller gynna oss framför andra. I alla dessa angelägenheter kan vi visa att vi vill göra allt på ett sätt som behagar vårt himmelska huvud, Guds Son.
HUSTRURS UNDERORDNANDE
33. a) Vilken förmaning ges till kristna hustrur? b) Varför är uttrycket ”på samma sätt” i 1 Petrus 3:1 betydelsefullt?
33 Äktenskapet är ännu en relation som kräver undergivenhet för ett huvud. Petrus förbinder därför sitt dryftande av hustrurs underordnande med sin tidigare förmaning angående undergivenhet under ogynnsamma förhållanden genom att börja med ett grekiskt ord som betyder ”på samma sätt”. Vi läser:
”På samma sätt skall ni hustrur underordna er era egna män, för att, om några inte är lydiga mot ordet, de må vinnas utan ett ord, genom sina hustrurs uppförande, efter att ha varit ögonvittnen till ert kyska uppförande, förbundet med djup respekt.” — 1 Petrus 3:1, 2.
34. Aposteln Petrus uppmuntrar hustrur att underordna sig under vilka omständigheter, och varför är detta kanske inte alltid så lätt?
34 Kristna hustrur uppmuntras här att underordna sig då omständigheterna är ogynnsamma. När en man inte godtar Guds ords principer, kan han göra livet mycket svårt för sin kristna hustru genom att vara sträng och oresonlig mot henne. Men detta fritar henne inte från förpliktelsen att erkänna att mannen är familjens huvud. Så länge hans fordringar inte strider mot Guds lag, bör en kristen hustru därför önska göra sitt yttersta för att behaga sin man.
35. Hur kan en hustru vinna sin man ”utan ett ord”?
35 Som aposteln Petrus påpekade kan hustruns goda exempel hjälpa mannen att bli en troende. Att en hustru på så sätt vinner sin man ”utan ett ord” betyder emellertid inte att hon aldrig delar med sig av bibelns tankar åt honom, utan det betyder att hon låter sina lovvärda gärningar tala högre än ord. En man kan då se att hans hustrus uppförande är kyskt, att hon är ren i ord och handling, och att hon har djup respekt för honom.
36, 37. Vad bör en kristen kvinna, enligt Titus 2:3—5, ägna uppmärksamhet åt för att vara en föredömlig hustru?
36 Det som aposteln Paulus skrev angående kvinnor ger ännu fler detaljer i fråga om vad som kan förväntas av en kristen hustru. I sitt brev till Titus skrev han:
”Sök likaså få de gamla kvinnorna att vara vördnadsfulla i sitt uppträdande, inte baktalerskor, inte heller slavar under mycket vin, lärare i det som är gott; för att de skall kunna återföra de unga kvinnorna till förnuft, så att de älskar sina män, älskar sina barn, är sunda i sinnet, kyska, husliga, goda, i det de underordnar sig sina egna män, så att Guds ord inte må bli skymfat.” — Titus 2:3—5.
37 Enligt denna förmaning bör en kvinna samvetsgrant söka uppföra sig på ett sätt som visar att hon inser att hela hennes levnadsväg iakttas av Jehova Gud och Herren Jesus Kristus. Hon kommer att arbeta hårt för att använda sin tunga till att bygga upp och uppmuntra andra och inte ägna sig åt baktaleri eller skadligt skvaller. Måttlighet i mat och dryck är sannerligen på sin plats. Som hustru och mor skall den kristna kvinnan vara föredömlig i sin kärlek och vara mån om att göra sin del genom att sörja för närande måltider och göra hemmet till en ren och trivsam plats. Kärleken till mannen och barnen inbegriper att hon är villig att sätta familjens intressen framför sina egna. En man bör inte kunna se tecken på att hans hustru allvarligt försummar sina skyldigheter. Däremot bör han kunna se att hon verkligen är föredömlig i jämförelse med kvinnor som inte är troende.
EN BALANSERAD SYN PÅ YTTRE PRYDNAD
38. Vilket råd angående prydnad finner vi i 1 Petrus 3:3, och hur bör det förstås?
38 Det är också viktigt att hustrun har en rätt syn på yttre prydnad. Aposteln Petrus framhöll att en kristen hustru inte skall lägga tonvikten på att söka göra sig tilldragande genom att klä sig och pryda sig uppseendeväckande. Han sade: ”Låt inte er prydnad vara den utvändiga, att fläta hår och att hänga på guldsmycken eller att bära ytterklädnader.” (1 Petrus 3:3) I det första århundradet v.t. ägnade kvinnorna mycken tid och omsorg åt att fläta sitt långa hår till raffinerade, uppseendeväckande frisyrer, som kunde ha formen av harpor, trumpeter, kransar eller kronor. Dessutom klädde de sig i rikt smyckade kläder och prydde sig med en mängd guldkedjor, ringar och armband. För en kristen kvinna var det otillbörligt att ägna sådan överdriven uppmärksamhet åt yttre prydnad, eftersom det skulle antyda att hennes huvudintresse i livet var hennes egen person snarare än att vara behaglig för Jehova Gud och Herren Jesus Kristus. Dessutom blir kvinnor, som huvudsakligen lever för utseendet eller kläderna, ofta offer för stolthet, avund och statusjakt, vilket berövar sinnet och hjärtat en ande av frid och ro och framkallar besvikelse och retlighet.
39. Varför bör en hustru inte försumma sitt yttre?
39 Detta betyder emellertid inte att en kristen kvinna skall ägna föga uppmärksamhet åt sitt yttre. När aposteln Paulus på liknande sätt avrådde från uppseendeväckande klädsel, sade han: ”Likaså vill jag att kvinnorna smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne.” (1 Timoteus 2:9) En kristen hustru bör därför vara mån om att inte erbjuda sin man en motbjudande anblick genom att vara slarvig i fråga om klädsel, frisyr och utseende. Bibeln framhåller vidare att ”kvinnan är mannens härlighet”. (1 Korintierna 11:7) Det är uppenbart att en lat, ovårdad kvinna inte är någon heder eller härlighet för sin man. Hon skadar hans anseende. Och om mannen lägger rimlig vikt vid sitt eget yttre, kan hans hustru genom att vara vårdslös bli en källa till stor irritation. Det är därför högst önskvärt att en kristen kvinnas klädsel och prydnad vittnar om att hon har gott omdöme. Hon väljer det som är blygsamt eller anständigt och klädsamt för henne.
”DEN STILLA OCH MILDA ANDEN”
40. a) Vad gör en kristen kvinna verkligt vacker? b) Med vad bör ”den stilla och milda anden” inte förväxlas?
40 En kristen hustrus verkliga skönhet ligger emellertid i vad hon är i hjärtat. Aposteln Petrus gav det visa rådet att hennes prydnad skall ”vara hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon”. (1 Petrus 3:4) ”Den stilla och milda anden” får inte förväxlas med ett skal av yttre älskvärdhet. En kvinna kan till exempel vara mild i sitt tal, och hennes ord kan ge intryck av att hon ödmjukt underordnar sig familjeöverhuvudets önskningar, men i själ och hjärta kan hon försöka dominera sin man genom att vara upprorisk, intrigant och beräknande.
41. Hur kan en kvinna avgöra om ”den stilla och milda anden” är en del av hennes ständiga prydnad?
41 Hos den kvinna som verkligen äger ”den stilla och milda anden” är denna ödmjuka ande en återspegling av hennes sanna inre jag. Hur kan en kvinna avgöra om den ”anden” är en del av hennes ständiga prydnad? Hon kan fråga sig: ”Vad händer när min man någon gång är taktlös eller oresonlig eller undandrar sig sina skyldigheter? Brusar jag då upp, blir förbittrad och klandrar honom skarpt för hans svagheter? Eller bemödar jag mig vanligen om att förbli lugn i mitt inre och undvika öppen konfrontation?” En kvinna med ”den stilla och milda anden” är inte lugn enbart på ytan men i sitt inre lik en verksam vulkan, redo till utbrott. Nej, under påfrestande omständigheter söker hon bevara sitt lugn både utåt och inom sig, vilket får iakttagare att djupt imponeras av den inre styrka hon visar och av hennes vänliga uppförande.
42. Vem hade, enligt 1 Petrus 3:5, 6, en stilla och mild ande?
42 En sådan ”stilla och mild ande” utmärkte gudfruktiga kvinnor i förkristen tid. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på detta, när han skrev:
”Så brukade ju också förut de heliga kvinnor, som hoppades på Gud, alltid pryda sig, i det de underordnade sig sina egna män, såsom Sara alltid brukade lyda Abraham, i det hon kallade honom ’herre’. Och ni har blivit hennes barn, om ni bara fortsätter att göra gott och inte fruktar något som kan förfära.” — 1 Petrus 3:5, 6.
43. Vad visar att Sara var en helig kvinna som hoppades på Gud?
43 Som en av de ”heliga kvinnorna” i förkristen tid satte Sara sitt hopp och sin lit till Jehova. I motsats till Lots hustru, som längtansfullt såg tillbaka på Sodom och därför förgicks, lämnade Sara villigt det bekväma livet i Ur och fortsatte att bo i tält med sin man Abraham resten av sitt liv. Tillsammans med Abraham såg hon fram emot en fast boningsort under gudomligt styre. (Hebréerna 11:8—12) Sara fäste säkert inte alltför stor vikt vid materiella ägodelar och bekvämligheter. Hon levde på ett sätt som visade att hon hade en andlig syn på saker och ting. Sara insåg att Gud rikligen skulle belöna henne vid tiden för uppståndelsen. Likaså är kristna kvinnor i våra dagar förståndiga, om de gör till sitt främsta mål i livet att behaga Jehova Gud. — Jämför Ordspråksboken 31:30.
44. Vad bevisar att Sara hade djup respekt för sin man?
44 Den vackra Sara hade djup respekt för sin man. Då oväntade besökare kom, tvekade Abraham inte att säga till sin trogna kamrat: ”Skynda dig och tag tre sea-mått [22 liter] fint mjöl, knåda det och baka kakor.” (1 Moseboken 18:6) Just den dagen kallade Sara Abraham sin ”herre”. Eftersom hon gjorde det inom sig och inte så att andra hörde det, visar detta tydligt att hon, i själ och hjärta, var undergiven sin man. — 1 Moseboken 18:12.
45. Vad visar att Sara inte var en svag personlighet?
45 Sara var emellertid inte en svag personlighet. När hon märkte att Ismael, den egyptiska tjänstekvinnan Hagars son, drev gäck med hennes egen son Isak, talade hon bestämt till Abraham och sade: ”Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.” Men att Sara eftertryckligt vädjade till Abraham och inte otillbörligt ställde krav eller gav order framgår av att Jehova godkände hennes anhållan. Den Allsmäktige gav akt på hennes vädjan, som framställdes i den rätta andan, och befallde Abraham att efterkomma den. — 1 Moseboken 21:9—12.
46, 47. a) Hur kan en kvinna som uttrycker bestämda åsikter och tar initiativ visa att hon är undergiven? b) Vad bör man förvänta av en gudfruktig kvinna?
46 Likaså behöver en undergiven kristen kvinna inte vara viljelös eller svag. Hon kan uttrycka bestämda personliga åsikter och ta initiativet till att sköta vissa angelägenheter som är viktiga för familjens lycka. Men hon bemödar sig om att tänka på sin mans önskningar och inställning och låter detta vägleda henne, när hon gör inköp, pryder hemmet eller utför andra hushållssysslor. Om hon är osäker om hans uppfattning när det gäller ett visst handlande eller större inköp, kan hon undvika problem genom att rådgöra med honom i förväg. Genom att söka fullgöra sina hustruliga plikter på ett sätt som behagar Gud kommer hon också att behaga sin man och inte ge honom någon giltig anledning att klaga. En sådan hustru vinner vanligtvis en aktad och värdig ställning i familjen. Hennes situation visar sig vara lik den idoga hustruns, som beskrivs i Ordspråksboken 31:11, 28: ”På henne förlitar sig hennes mans hjärta. ... Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov.” En man som litar fullt på att hans hustru handlar förståndigt och inte sätter familjens välfärd i fara ser sig inte föranlåten att ställa upp en mängd regler avsedda att kontrollera oförståndiga handlingar. Det kommer att råda ett gott samförstånd mellan dem. Hon kommer att glädja sig åt att helt och fullt kunna använda sina färdigheter och sin initiativförmåga till att sköta olika familjeangelägenheter.
47 För att vara en gudfruktig kvinna i den bibliska bemärkelsen måste en kristen hustru vara flitig och kunna ta initiativet till att hjälpa andra. Hon kommer därför inte att vara en kvinna som praktiskt taget lever ”i skuggan” av sin man. (Jämför Ordspråksboken 31:13—22, 24, 27.) Detta framgår av beskrivningen av kristna kvinnor som var kvalificerade att bli uppförda på en särskild lista i det första århundradet v.t. Vi läser: ”En änka må uppföras på listan sedan hon blivit minst sextio år gammal, en enda mans hustru, som har vittnesbörd om sig för förträffliga gärningar, om hon har fostrat upp barn, om hon har varit gästfri mot främmande människor, om hon har tvättat heligas fötter, om hon har understött dem som varit i trångmål, om hon flitigt har ägnat sig åt allt gott verk.” (1 Timoteus 5:9, 10) Lägg märke till att uppteckningen över hennes förträffliga gärningar går tillbaka till den tid, då hon var ”en enda mans hustru”. Vi önskar därför inte förväxla ”den stilla och milda anden” med vad som i själva verket bara är brist på initiativförmåga och idoghet.
VÄLSIGNELSER AV ATT VISA EN KRISTUSLIK ANDE
48. Hur kan en kristen hustru bättre efterlikna Guds Son?
48 Eftersom Kristus är ”en förebild” för alla sina lärjungar, kommer en kristen hustru att vilja vinnlägga sig om att bättre efterlikna honom, när hon konfronteras med ogynnsamma förhållanden. (1 Petrus 2:21) Detta kräver att hon är ärlig mot sig själv, när hon värderar sina ord och handlingar. Genom att under bön begrunda Jesu Kristi exempel och fortsätta att be Jehova Gud om hans andes hjälp att bli en bättre hustru kommer hon att ha ”Kristi sinne” i ännu högre grad. (1 Korintierna 2:16) Hennes framsteg kommer att bli uppenbara för andra. Det är nämligen så att ju mer vi tänker på de förträffliga egenskaperna och lovvärda handlingarna hos någon vi älskar, desto mer vill vi vara lika denne.
49—51. a) Varför är det alltid förståndigt av en hustru att tillämpa bibelns principer? b) Vilka välsignelser kan bli följden av att en hustru troget håller sig till bibeln? c) Vad för ”något som kan förfära” bör en kristen kvinna inte frukta, och varför inte?
49 Även när en man är taktlös, oresonlig eller undandrar sig sina skyldigheter, kan en hustru vara helt övertygad om att hon genom att tillämpa bibelns principer kommer att nå bästa möjliga resultat under de rådande omständigheterna. En hustru vinner föga på att göra en stor stridsfråga av varje felaktigt beslut som hennes man fattar och därigenom ringakta bibelns råd att hon skall underordna sig. Människor har en benägenhet att försvara sig även när de har fel. Om en hustru alltid gör ”ett stort nummer” av att hennes man visar dåligt omdöme, kan hon få en reaktion som är helt motsatt den hon avser. Han kan bli mer besluten att ignorera vad hon säger för att visa henne att han inte behöver hennes råd. Om hennes reaktion däremot vittnar om förståelse för att vi syndfulla människor inte helt och hållet kan undvika att göra felbedömningar, kan han bli mycket mer benägen att ta hänsyn till hennes åsikter nästa gång. Han kommer att finna det lättare att hålla stoltheten utanför.
50 Om en kristen hustru uppmuntrar sin man på ett vänligt och milt sätt, kan hon få honom att allvarligt tänka över sitt uppförande och sedan börja göra förändringar i sitt liv. Han kanske inte gör så snabba framsteg, men hustrun får ändå omedelbar belöning. Hur då? Hon undgår den stora känslomässiga påfrestning, den bitterhet och det obehag som en öppen konfrontation med mannen skulle leda till. — Ordspråksboken 14:29, 30.
51 Att en hustru troget håller sig till bibeln i ord och gärningar kanske inte alltid får hennes icke troende man att bli en kristen. Men hon har ändå tillfredsställelsen att veta att hennes handlingssätt är välbehagligt för Gud. Det lovvärda sätt, på vilket hon fullgör sina skyldigheter som hustru och mor, ingår i hennes meritförteckning över förträffliga gärningar, vilken likt en skatt är förvarad i himmelen. Denna skatt kommer att ge rik utdelning i form av gudomliga välsignelser. (Matteus 6:20) När hon inser vikten av att bevara en god ställning inför Gud, bör hon ”fortsätta att göra gott” och ”inte frukta något som kan förfära” — några smädelser, några hotelser eller något motstånd som kan bli följden av att hon är en Jesu Kristi lärjunge. I stället för att ge efter för fruktan och så förlora sitt goda förhållande till Jehova Gud och hans Son kan hon betrakta sin prövning som ett lidande för Kristi skull. Därigenom bevisar hon sig vara en dotter till den undergivna Sara, en gudaktig kvinna med tro.
”ENLIGT KUNSKAP”
52. Varför är det betydelsefullt att Petrus använde det grekiska ord som betyder ”likaså” eller ”på samma sätt”, när han gav kristna äkta man råd?
52 Alldeles som en hustru har vissa plikter på grund av relationen till sin man, så har också en äkta man skyldigheter på grund av relationen till sin hustru. Aposteln Petrus påminde männen om detta genom att använda det grekiska ordet för ”likaså” eller ”på samma sätt” för att förbinda sin förmaning till dem med sitt tidigare råd till hustrur. Han sade:
”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” — 1 Petrus 3:7.
53. Vad bör styra det sätt på vilket en man lever tillsammans med sin hustru?
53 Det är värt att lägga märke till att den inspirerade aposteln, själv en gift man, först påpekar att det sätt, på vilket en man lever tillsammans med sin hustru, skall styras av ”kunskap”. (Markus 1:30; 1 Korintierna 9:5) En man önskar säkert känna sin hustru väl — hennes känslor, starka sidor, begränsningar, sympatier och antipatier. Men ännu viktigare är det att han lär känna vilka skyldigheter han har som kristen äkta man. Om en man verkligen känner sin hustru och också känner till sin egen av Gud tilldelade roll, kan han ”fortsätta att leva tillsammans med ... [sin hustru] enligt kunskap”.
54. Vad kräver utövandet av ledarskap?
54 Skriften visar att mannen är sin hustrus huvud. Men han är inget absolut huvud, eftersom det krävs att han skall underkasta sig Jesu Kristi ledarskap, när han sköter familjeangelägenheterna. ”Varje mans huvud är den Smorde [Kristus]”, säger bibeln oss. (1 Korintierna 11:3) ”Ni män”, skrev aposteln Paulus, ”fortsätt att älska era hustrur, alldeles som den Smorde också älskade församlingen och gav ut sig för den.” (Efesierna 5:25) Det sätt på vilket Guds Son behandlar den kristna församlingen utgör således ett mönster för hur äkta män skall fullgöra sina familjeförpliktelser. Det finns sannerligen inget tyranni, ingen grymhet, i Jesu Kristi sätt att utöva ledarskapet över församlingen. Han offrade till och med sitt liv för den. En äkta mans ledarskap ger honom därför ingen rätt att dominera sin hustru och tilldela henne en låg, degraderad ställning. Ledarskapet ålägger honom i stället skyldigheten att vara självuppoffrande i sin kärlek, att vara villig att sätta sin hustrus välfärd och intressen framför sina egna önskningar och böjelser.
55. Vad bör kristna äkta män göra, eftersom Jesus Kristus är deras föredöme?
55 Eftersom Jesus Kristus är det fullkomliga föredömet för äkta män, bör de göra sig förtrogna med hur han behandlade sina lärjungar. Ännu viktigare är det att äkta män bemödar sig om att ta efter Guds Sons mönster, när de fullgör sina familjeförpliktelser. Betrakta bara något av allt det Jesus Kristus gjorde för sina lärjungar medan han var på jorden.
56, 57. a) Hur visade Guds Son uppriktigt intresse för sina lärjungars andliga välfärd? b) Vad kan en äkta man fråga sig med tanke på Jesu exempel?
56 Guds Son var uppriktigt intresserad av sina efterföljares andliga välfärd. Han blev inte ens otålig på dem när de hade svårt att fatta viktiga saker. Han tog sig tid att förklara saker och ting för dem och såg till att de verkligen förstod hans undervisning. (Matteus 16:6—12; Johannes 16:16—30) När de fortfarande hade problem med att rätt värdera sitt förhållande till varandra, upprepade Jesus viktiga synpunkter på behovet av att ödmjukt tjäna andra. (Markus 9:33—37; 10:42—44; Lukas 22:24—27) Sista kvällen han var tillsammans med lärjungarna förstärkte han sin undervisning om ödmjukhet genom att tvätta deras fötter och gav dem därmed ett mönster. (Johannes 13:5—15) Jesus tog också hänsyn till sina lärjungars begränsningar och gav dem inte fler upplysningar än de för tillfället kunde fatta. — Johannes 16:4, 12.
57 En kristen äkta man kan därför fråga sig: ”Hur intresserad är jag av min hustrus och mina barns andliga välfärd? Förvissar jag, mig om att de verkligen förstår bibelns principer? När jag lägger märke till orätta attityder och handlingar, klargör jag då varför sådant är orätt och varför förändringar bör göras? Tar jag hänsyn till deras begränsningar, och ser jag till så att jag inte begär för mycket?”
58. Hur kan en äkta man följa Jesu exempel, när det gäller att ta hänsyn till familjens fysiska behov?
58 Guds Son var också vaken för sina lärjungars behov i fysiskt avseende. Då lärjungarna återvände till Jesus från en predikotur och avlade rapport om sin verksamhet, sade han: ”Kom med, ni själva, till ett ensligt ställe där vi kan vara för oss själva och vila er litet.” (Markus 6:31) På liknande sätt bör en äkta man se till att hans hustru och barn får tillfälle till rekreation och avkoppling från den vanliga livsrutinen.
59, 60. a) Hur har Jesus Kristus visat förtroende för sina lärjungar? b) Hur kan detta hjälpa en äkta man, när han utövar sitt ledarskap?
59 När Jesus Kristus utövar sitt ledarskap, kringgärdar han inte medlemmarna av församlingen med en mängd invecklade föreskrifter. Han har gett dem de verkligt viktiga befallningarna och riktlinjerna som en grundval för att de skall kunna fatta rätta beslut, när de tar itu med problemen i livet. Hans självuppoffrande kärlek i förening med hans förtroende för lärjungarna ”tvingar” dem i själva verket att ge gensvar med likadan kärlek och göra sitt yttersta för att behaga honom. — 2 Korintierna 5:14, 15; jämför 1 Timoteus 1:12; 1 Johannes 5:2, 3.
60 Att en äkta man på liknande sätt visar förtroende för sin hustru kan göra mycket för att bevara lyckan i äktenskapet. En hustru som bara har begränsad frihet att använda sin initiativförmåga, när hon fullgör sina skyldigheter, kommer snart att förlora glädjen i sitt arbete. Hon kommer att känna sig hämmad, när det gäller möjligheten att bruka sin kunskap, sina talanger och förmågor, och det leder till besvikelse. När mannen däremot överlåter vissa viktiga angelägenheter åt hennes goda omdöme, kommer hon att finna nöje i att sköta allt på ett sätt som kommer att glädja hennes man.
VISA ”DEM ÄRA SOM ETT SVAGARE KÄRL”
61—63. a) Vad säger bibeln om det sätt på vilket en man bör behandla sin hustru? b) Vilka ting kommer en man att undvika, om han verkligen tilldelar sin hustru en ärofull ställning? c) Vad bör en man vara villig att göra när det gäller viktiga familjeangelägenheter? d) Varför är det inte tillräckligt att bara ta hänsyn till det talade ordet, när avgörande beslut skall fattas?
61 När en man lever tillsammans med sin hustru enligt sin kunskap om henne som person och om sina skriftenliga skyldigheter mot henne, kommer han också att visa henne ”ära som ett svagare kärl, det kvinnliga”. På grund av att kvinnans kroppskonstitution i allmänhet gör henne mer fysiskt begränsad än män, är hon ett ”svagare kärl”. Hon skall emellertid inta en ärofull eller värdig ställning i familjen. Följande ord av aposteln Paulus belyser hur en man kan visa sin hustru ära: ”På detta sätt bör männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt, alldeles som den Smorde [Kristus] också gör med församlingen.” — Efesierna 5:28, 29.
62 I allmänhet nedvärderar inte män sina egna prestationer, får inte sig själva att framstå som värdelösa, utsätter inte sina kroppar för grym behandling och ignorerar inte sitt behov av vila och avkoppling. De vill inte ha rykte om sig att vara ”oduglingar”, utan önskar inta en värdig ställning i andras ögon. Om en äkta man verkligen är en kristen, kommer han inte att framhäva de svagheter hans hustru kan ha, tala förklenande om henne eller på annat sätt få henne att känna sig förödmjukad eller nedvärderad. Han kommer att medge sin hustru samma slags värdighet och hänsyn som han själv vill ha och få henne att känna att hon behövs och är önskad och uppskattad.
63 För att en hustru skall få en ärofull ställning i hemmet måste hennes man vara villig att lugnt och resonligt dryfta familjeangelägenheter med henne och fråga henne vad hon tänker och tycker. Hustrun bör kunna yttra sig fritt och öppet i förvissning om att mannen inte helt lätt kommer att avfärda vad hon säger när allvarliga frågor dryftas, utan kommer att ta tillbörlig hänsyn till det. (Jämför Domarboken 13:21—23; 1 Samuelsboken 25:23—34; Ordspråksboken 1:5, 6, 8, 9.) En äkta man måste vidare vara vaken för att ge akt på mer än bara det talade ordet. Tonfall, ansiktsuttryck eller brist på entusiasm eller spontanitet kan förråda djupare inre känslor. (Jämför Ordspråksboken 15:13.) En man som verkligen känner sin hustru kommer inte att ignorera sådant och blint gå på med något som kan ge upphov till onödig irritation.
64. När kommer en äkta man inte att ge efter för sin hustru, och varför är detta till nytta?
64 Som familjens huvud kommer en äkta man naturligtvis inte att ge efter för sin hustrus önskningar, om han är fast övertygad om att hela familjens intressen därigenom skulle skadas. (Jämför 4 Moseboken 30:6—85—7.) Han inser att han enligt bibeln är förpliktad att hålla fast vid det han uppriktigt tror är rätt, trots eventuella känsloutbrott från hustruns sida. Om mannen mot bättre vetande skulle ge vika för sin hustrus önskningar, skulle han vanära Gud som har anförtrott mannen ställningen som familjens huvud. Och om det hela sedan ledde till svårigheter för familjen, skulle mannen kunna bli bitter mot sin hustru. Att han däremot håller fast vid vad han bestämt tror vara det rätta handlingssättet kommer att gagna familjen. Om han har fattat sitt beslut under bön, och beslutet är i överensstämmelse med bibelns principer, kan hans hustru mycket väl komma att inse visheten i det beslut som fattats och vara glad över att hennes man förblev orubblig. Detta bör öka hennes respekt för honom och bidra till hennes och hela familjens lycka.
ETT ANDLIGT SKÄL
65. Vilket andligt skäl har en kristen äkta man att leva tillsammans med sin troende hustru ”enligt kunskap”?
65 Det finns ett tvingande skäl till att en kristen äkta man bör leva tillsammans med sin troende hustru ”enligt kunskap” och ge henne ära. Det är inte enbart fråga om att öka friden i familjen. Den kristne aposteln Petrus visade sina medtroende ett ännu viktigare skäl. Han framhöll att äkta män är ”arvingar med” sina hustrur ”till livets oförtjänta ynnest”. Genom sin offerdöd öppnade Jesus Kristus möjligheten för både män och kvinnor att bli befriade från syndens och dödens fördömelse och få evigt liv. En hustru kan därför inta en lika godkänd ställning inför Gud och Kristus som sin man. En man har därför goda skäl att vara på sin vakt, så att han inte behandlar sin hustru som om hon vore mindervärdig och inte hade lika stort värde i Guds ögon som han.
66. Varför blir allvarlig andlig skada följden, när äktenskapliga angelägenheter inte sköts enligt bibeln?
66 När äktenskapliga angelägenheter inte sköts enligt det föredöme Jesus Kristus gett i sitt förhållande till församlingen, har detta en skadlig inverkan på både mannens och hustruns andliga tillstånd. Ja, deras ”böner ... [kan] förhindras”. I ett hem där man har benägenhet att gräla, att ta anstöt, att hysa agg och att handla strängt och oresonligt är det svårt att vända sig till Gud i bön. Man kan inte tala fritt och öppet till Gud på grund av att man känner sig domfälld i hjärtat. (1 Johannes 3:21) Dessutom har Jehova Gud fastställt vissa krav för att han skall höra böner. Han lyssnar inte till sådana böner om hjälp som frambärs av människor som är obarmhärtiga och ovilliga att förlåta andras försyndelser. (Matteus 18:21—35) Endast de som strävar efter att bringa sitt liv i överensstämmelse med hans befallningar blir bönhörda. (1 Johannes 3:22) Varken män eller hustrur, som i sitt äktenskap underlåter att följa det exempel som Jesus Kristus och församlingen gett, kan förvänta att få Guds hjälp med att lösa sina problem. Att de troget lyder bibelns råd garanterar dem däremot Guds godkännande och välsignelse. Detta är sannerligen en storslagen belöning, som kommer av att man underkastar sig Guds Sons ledarskap.
UNDERGIVENHET I DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN
67. Vilken inställning bör vara förhärskande inom den kristna församlingen, enligt Matteus 23:8—11?
67 Inom den kristna församlingen råder det också ett verkligt behov av att erkänna Kristi ledarskap. Detta erkännande påverkar de enskilda medlemmarnas inställning till och uppförande mot varandra. Enligt Jesu egna ord skulle hans församling vara ett brödraskap. Han sade till sina lärjungar: ”Ni skall inte låta kalla er Rabbi, för en enda är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, eftersom en enda är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, eftersom en enda är er ledare, den Smorde [Kristus]. Men den störste bland er skall vara er tjänare.” — Matteus 23:8—11.
68, 69. a) Vilka friheter bör man inte ta sig med tanke på att församlingen är ett brödraskap? b) Vad skulle Timoteus komma ihåg, när det gällde uppförandet mot medlemmar i församlingen?
68 Ingen skall därför spela furste i församlingen. De som tjänar som äldste och lärare i den skall efterlikna Mästaren, Kristus, genom att ödmjukt göra slavtjänst för sina bröder. Men eftersom församlingen är ett brödraskap, bestående av både unga och gamla, både män och kvinnor, har de enskilda medlemmarna ingen rätt att ta sig friheter som skulle kränka den naturliga känslan för anständighet. Aposteln Paulus gav Timoteus rådet: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” — 1 Timoteus 5:1, 2.
69 Då aposteln skrev dessa ord, var Timoteus förmodligen i trettioårsåldern. Trots att han tjänade som en förordnad äldste, blev han uppmanad att komma ihåg att han fortfarande var förhållandevis ung. Om en äldre man behövde tillrättavisning, skulle Timoteus inte vara sträng mot honom, utan skulle vädja till honom och uppträda med respekt som en son som står inför sin far. (Jämför det respektfulla sätt på vilket Jakobs söner vädjade till sin far, enligt 1 Moseboken 43:2—10.) Äldre kvinnor skulle visas den hänsyn och omtänksamhet som tillkom en mor. Inte ens mot unga män fick Timoteus ta sig friheter, utan skulle behandla dem som han skulle behandla älskade köttsliga bröder. På grund av den starka dragning män känner till det motsatta könet var det mycket lämpligt att Timoteus blev förmanad att behandla unga kvinnor som sina egna köttsliga ”systrar med all kyskhet”. Detta betydde att han i sitt umgänge med unga kristna kvinnor skulle förbli kysk eller ren i tankar, ord och gärningar.
70. a) Varför behöver man en ande av undergivenhet för att bevara ett rätt uppförande i församlingen? b) Vad kan hjälpa en att bevara en undergiven ande?
70 I vårt förhållande till andra medlemmar i församlingen behöver vi en ande av ödmjukhet för att hålla oss på vår plats och inte kränka den naturliga känslan för anständighet. Aposteln Petrus gav därför med rätta rådet: ”Ni yngre män, underordna er de äldre.” (1 Petrus 5:5) Unga män skulle bemöda sig om att samarbeta med de äldre männen, i synnerhet församlingens förordnade äldste. Det skulle sannerligen vara otillbörligt av en ung man att tala till eller uppträda mot äldre män på ett sätt som vore otänkbart, om det gällde hans egen köttslige far. Men vad kan en ung man göra för att bevara en ande av undergivenhet? Han kan ha nytta av att tänka på de äldre brödernas lovvärda egenskaper och deras trogna tjänst. Detta kan bidra till att fördjupa hans kärlek till och uppskattning av dem. — Jämför Hebréerna 13:7, 17.
71. Vad menas med att vi skall binda om oss med anspråkslöshet i sinnet?
71 Petrus uppmuntrade naturligtvis inte bara de unga männen att underordna sig de äldre männen. Han fortsatte: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra.” Grundspråkets uttryck för ”bind om er med anspråkslöshet i sinnet” för tanken till att knyta sådan anspråkslöshet i sinnet om sig med knutar. Denna ”anspråkslöshet i sinnet” skulle vara lik ett förkläde eller en klädnad som en slav binder om sig. Den ande som Petrus uppmuntrade till är således en ande av villighet att tjäna och vara till nytta för andra. Hur utmärkt är det inte, när vi behandlar alla i församlingen med respekt och aktning och tillerkänner dem den värdighet de förtjänar! Ett sådant handlingssätt leder till Jehovas välsignelse och ynnest, för Petrus tillägger: ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — 1 Petrus 5:5.
72. Vilka belöningar för det med sig att man visar tillbörlig undergivenhet?
72 Att vi visar det slags undergivenhet som är i överensstämmelse med den Heliga skrift ger sannerligen rik belöning. Det förvärrar aldrig en dålig situation, utan ger oss ett gott samvete inför Gud och människor. Att man underordnar sig styrande myndigheter, arbetsgivare, arbetsledare eller en icke troende make kan ge ett utmärkt vittnesbörd om den sanna kristendomens värde och kan hjälpa andra att bli Guds Sons lärjungar med utsikt till evigt liv. För vår egen del kan vi vara övertygade om att Jehova Gud rikligen skall belöna oss för att vi följt den kurs som är välbehaglig i hans ögon. Ja, tillbörlig undergivenhet för myndighet är viktigt, om vi skall åtnjuta det bästa levnadssättet nu.
[Frågor]
