Ett hopp med en säker garanti
Kapitel 3
Ett hopp med en säker garanti
1—3. a) Varför är enbart tro på Guds existens inte tillräckligt för att vi skall få Guds godkännande? b) Vad måste vi tro enligt Hebréerna 11:6, och varför är detta viktigt?
MÅNGA människor säger att de tror att Gud existerar. Men för att leva på ett sätt som medför Guds godkännande krävs det mycket mer än så. Vi måste vara fast övertygade om att vad det vara må som kan drabba oss i form av lidande är såsom intet i jämförelse med de storslagna välsignelser som den allsmäktige Guden skall skänka sina tjänare.
2 Av den orsaken räcker det inte heller med att vi tjänar Skaparen enbart av pliktkänsla, därför att han är vår livgivare. Ren pliktkänsla är inte tillräckligt stark för att kunna bevara oss trogna med tanke på alla prövningar vi kan konfronteras med — misshandel, smädelser, sjukdomar, missräkningar, ekonomiska svårigheter. Endast stark, obrytbar kärlek till vår himmelske Fader kan åstadkomma detta.
3 För att kunna ha detta slags kärlek till Gud måste vi tro att han själv är kärleksfull, god och frikostig. Bibeln visar att sådan tro är absolut nödvändig för de kristna. Den säger: ”Den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Varje underskattning av Guds löfte att välsigna sina tjänare förvränger i själva verket vår kunskap om honom och kan hindra oss från att erkänna Jehova som en Gud som djupt uppskattar sitt folks förträffliga arbete. (Hebréerna 6:10) Att vi däremot är fast övertygade om att den Högste är en belönare väcker inom oss ett uppskattande gensvar och driver oss att önska behaga honom.
”SKYDDAS FÖR ... FRÄLSNING”
4. Hur hjälper oss Jehova Gud att vinna frälsning, och vad bör vi därför göra?
4 Vi förtjänar naturligtvis inte frälsning genom att tjäna Gud, till exempel genom att bevara ett gott uppförande och hjälpa andra i andligt och materiellt avseende. Vår himmelske Fader har själv gjort alla föranstaltningar för att vi skall vinna evigt liv, och han hjälper oss att göra hans vilja och att få denna välsignelse. Vårt gudagivna hopp uppmuntrar oss därför att helt och fullt underkasta oss Guds vägledning. Fullständig förtröstan på Jehova som belönare gör det möjligt för oss att fortsätta att samarbeta med honom i fråga om att göra oss till äkta, fullt utvecklade kristna. (Efesierna 4:13—15) Ett sådant aktivt samarbete med vår skapare kräver visserligen att vi anstränger oss att behärska våra syndfulla tendenser, men i själva verket är det han som, genom sin ande, gör vår andliga tillväxt möjlig. Aposteln Petrus beskriver i sköna ordalag Guds andel i att säkerställa uppfyllelsen av vårt kristna hopp:
”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er, som av Guds kraft genom tro skyddas för en frälsning redo att uppenbaras i den sista tidsperioden.” — 1 Petrus 1:3—5.
5. Varför hade de kristna i det första århundradet goda skäl att välsigna Jehova?
5 De kristna, till vilka dessa ord riktades, hade goda skäl att välsigna Jehova Gud och att också tala väl om honom eller prisa honom. De hade frambragts som den Högstes barn genom en andra födelse så att säga. (Johannes 1:12, 13; 3:5—8) Denna ”nya födelse” kom till stånd genom att den heliga anden verkade gentemot dem. Det var inte till följd av någon speciell förtjänst hos dem själva som de gjordes till Guds söner, utan tack vare Guds barmhärtighet eller medömkan, som kom till uttryck därigenom att de fick förlåtelse för sina synder. När dessa Jesu Kristi lärjungar blev den Allsmäktiges barn, gjordes de också till arvingar.
6. Nämn några aspekter som gör det kristna hoppet till ett ”levande hopp”.
6 Som arvingar hade de hoppet att få ett arv. Detta hopp är, som Petrus visar, ett ”levande hopp”. Det är ”levande” på mer än ett sätt. Liksom Guds budskap eller ord, som är ”levande och utvecklar kraft”, är hoppet levande och kraftfullt. (Hebréerna 4:12) Detta beror först och främst på att det är ett gudagivet hopp, ett hopp som härrör från den levande och evige Guden, och att det har sin medelpunkt i hans Son, som ”inte mer dör”. Sonen har ett oförstörbart livs kraft och kan fullständigt frälsa dem som sätter sin lit till honom. (Jeremia 10:10; Habackuk 1:12, NW; Hebréerna 7:16, 25; 1 Petrus 1:23) Jesus Kristus är själv det av Gud sända ”levande brödet”, och ”om någon äter av det brödet, skall han leva för alltid”. (Johannes 6:50, 51, 57) Sonen ger ”levande vatten”, som i dem som tar emot det blir en ”källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv”. (Johannes 4:10, 14) Detta ”levande hopp”, som ges till följd av den ”nya födelsen”, kan därför också föra dem som äger det fram mot förverkligandet av deras belöning och evigt liv.
7. Hur påverkar detta ”levande hopp” dem som äger det?
7 Det finns kraft i detta hopp. Det är en stärkande, stimulerande kraft i deras liv som hyser det. Detta hopp påverkar hela deras liv, avspeglar sig i det sätt på vilket de använder sitt liv. I likhet med sann tro kan ett sådant hopp inte vara dött, utan frukt, utan verksamhet som vittnar om dess existens. (Jakob 2:14—26) Det är ett kraftfullt hopp som upplivar oss, och den tröst det ger och förvissningen om att det säkert skall förverkligas uppmuntrar, uppehåller och styrker oss.
8. Vad kan sägas om uppfyllelsen av detta hopp, eftersom det är ett ”levande hopp”?
8 Till skillnad från deras förhoppningar, vilka sätter sin lit till ofullkomliga, döende människor, är detta hopp således inte ett dött hopp, som kommer att leda till missräkning därför att det saknar en fast grund. Det kan inte förbli ouppfyllt. Jehovas oföränderliga löfte i förening med hans ojämförliga makt och förmåga att uppfylla det utgör en säker grundval för det kristna hoppet. — Jämför Jesaja 55:10, 11; Hebréerna 6:13—20.
9. Vad har gjort detta ”levande hopp” möjligt?
9 Aposteln Petrus förknippar detta ”levande hopp” med ”Jesu Kristi uppståndelse från de döda”. Då Guds Son naglades fast vid pålen och hans lärjungar såg honom dö, dog praktiskt taget deras hopp med honom. Men när bevisen för hans uppståndelse nådde dem, förnyades deras hopp. Det fick nytt liv, flammade upp och drev dem att vittna. (Lukas 24:13—34; Apostlagärningarna 4:20) Eftersom Guds Son uppväcktes till andligt liv, kunde han frambära värdet av sitt offer, återlösningspriset, till Fadern. Om Jesus Kristus inte hade blivit uppväckt, skulle ingen ha kunnat bli återlöst från synd och död. (1 Korintierna 15:14—19) Utan hans uppståndelse skulle det inte ha funnits något ”levande hopp”.
10. Varför kunde Petrus tala om arvet som ”oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande”?
10 Det storslagna arv som aposteln Petrus och hans medtroende såg fram emot är ”oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande”. Eftersom det är oförgängligt, kan det inte förstöras eller skadas på något sätt. Det kan inte bli besudlat eller orenat, eftersom det inte kan vinnas genom några intriganta, bedrägliga eller andra laglösa metoder. Detta underbara arv kommer aldrig att falla i händerna på samvetslösa människor. Till skillnad från ljuvliga blommor, som snart förlorar sin skönhet och prakt, skall detta arv evigheten igenom aldrig förblekna, aldrig mista sin härlighet och sitt behag.
11. Varför är ”arvet” säkert?
11 Enligt Petrus’ ord är det utlovade arvet ”förvarat i himlarna”. Det är säkert förvarat åt Kristi medarvingar. Där i himlarna är det bättre skyddat än i något bankvalv, eftersom de osynliga himlarna är den evige Gudens, Jehovas, ständiga boning. (Psalm 103:19; 115:3, 16; Matteus 5:11, 12) Aposteln Petrus påpekade vidare att den Allsmäktige skulle hjälpa dem att få sitt arv. Den Högste skulle, genom sin ande, använda sin ”kraft” gentemot dem och hjälpa dem att förbli godtagbara inför honom och så skydda deras livsintressen. Till följd härav skulle de ”i den sista tidsperioden” inte dela den fördömelsedom som avkunnas över dem som saknar tro, utan bli frälsta till evigt liv.
12. Hur skall Jehova Gud skydda oss för frälsning?
12 I likhet med de kristna i det första århundradet kan alla som har tro i våra dagar lita fullt på att Jehova Gud skall skydda dem för frälsning. Genom sin heliga ande gjorde han det till att börja med möjligt för oss att ha tro, och genom samma ande fortsätter han att stärka vår tro. Denna tro kan framgångsrikt föra oss igenom alla slags prövningar. (1 Johannes 5:4) Har vi då inte goda skäl att vara tacksamma för vad Jehova fortsätter att göra för att hjälpa oss att vinna evigt liv? Jo sannerligen, och i synnerhet när vi betänker att detta inte beror på någon förtjänst från vår sida utan på Jehovas stora barmhärtighet.
DÖDEN KAN INTE HINDRA FÖRVERKLIGANDET AV VÅRT HOPP
13. Vad garanterar att vårt kristna hopp vilar på en fast grundval?
13 Inte ens döden kan hindra att vi får se vårt kristna hopp uppfyllas. Vad vår himmelske Fader gjorde i förbindelse med sin Son ger en säker, orubblig garanti för att vårt hopp vilar på en fast grund. Aposteln Petrus skrev:
”Visst var han [Guds Son] förutkänd före världens grundläggning, men han har gjorts uppenbar vid tidernas slut för er skull, som genom honom har tro på Gud, den som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp kan vara riktade mot Gud.” — 1 Petrus 1:20, 21.
14. Hur var Jesus Kristus ”förutkänd före världens grundläggning” och hur har han ”gjorts uppenbar vid tidernas slut”?
14 Innan Adam och Eva lade grunden till en värld av människor genom att få barn, bestämde Jehova Gud att hans enfödde Son skulle återlösa människosläktet från slaveriet under synd och död. (Jämför 1 Moseboken 3:15; 4:1, 2; Lukas 11:49—51.) I och med Messias’ ankomst inträdde den judiska tingens ordning, med dess prästerskap, offer och tempeltjänster, i sina yttersta dagar. Messias’ ankomst utmärkte början på en ny epok i människans historia. Därför talade aposteln Petrus om att Kristus ”gjorts uppenbar vid tidernas slut”.
15. Varför kunde Petrus säga att Jesus Kristus har gjorts uppenbar ”för er skull, som genom honom har tro på Gud”?
15 Men varför sade aposteln att Guds Son gjorts uppenbar ”för er skull, som genom honom har tro på Gud”? Innan Jesus kom till jorden kunde ingen dra nytta av det återlösningsverk som han skulle utföra. Inte förrän i det första århundradet kunde troende börja göra det. Genom att utöva tro på Kristus satte dessa troende också sin tro till Fadern, den som hade sänt Sonen till jorden. (Johannes 17:21) Vidare, som Petrus framhöll, ger det som Jehova Gud gjorde för sin Son — uppväckte honom och gav honom ”härlighet” genom att upphöja honom till sin högra sida — oss goda skäl att sätta vår tro och vårt hopp till den Allsmäktige. Hur då?
16. För vad är Jesu Kristi uppståndelse en garanti?
16 Alldeles som den Högste uppväckte sin Son, kan han också uppväcka andra av sina tjänare. Eftersom Jesus Kristus uppväcktes till odödligt himmelskt liv, kunde hans lärjungar i det första århundradet vara säkra på att de skulle ha del med honom i himmelsk härlighet. Guds Sons uppståndelse står som en oföränderlig garanti för att människor som sover i döden skall bli uppväckta. — 1 Korintierna 15:12—22.
17. Hur väl bestyrkt är Jesu Kristi uppståndelse?
17 Därför behövde Jesu uppståndelse bli väl bestyrkt, och det blev den också. Mer än 500 lärjungar såg Guds uppväckte Son. (1 Korintierna 15:6) Dessa ögonvittnen visste att Guds fiender skulle kunna beröva dem deras frihet och till och med döda dem, om de avgav vittnesmål om detta storslagna underverk. Ändå vittnade Jesu Kristi trogna lärjungar med all frimodighet om detta faktum. (Jämför Apostlagärningarna 4:1—3; 7:52—60.) Sådan oförskräckt tro var möjlig endast tack vare att de hade säkra bevis för hans uppståndelse.
KRISTI ANKOMST I HÄRLIGHET ÄR SÄKER
18. Vad visar aposteln Petrus angående ”vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro”?
18 Liksom i fallet med hans Sons uppståndelse sörjde Jehova Gud för att det gavs tydliga vittnesbörd om att Kristi ankomst ”med kraft och stor härlighet” var säker och viss. (Matteus 24:30; Uppenbarelseboken 1:7) Aposteln Petrus sade:
”Det var ju inte slugt uttänkta och osanna historier vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade kommit att vara ögonvittnen till hans storhet. Han fick nämligen från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himmelen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.” (2 Petrus 1:16—18)
Vilken händelse åsyftade Petrus här?
19. När och hur blev Petrus, Jakob och Johannes ögonvittnen en till Kristi storhet?
19 Petrus syftade på det tillfälle då Herren Jesus Kristus blev förklarad eller förvandlad. Någon tid efter påsken år 32 v.t. sade Guds Son till sina lärjungar: ”Jag säger er i sanning att av dem som står här är det några som inte alls skall smaka döden, förrän de först får se Människosonen komma i sitt rike.” (Matteus 16:28) Efter några dagar uppfylldes dessa Jesu ord. Guds Son tog med sig apostlarna Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg, förmodligen Hermon. Någonstans på detta berg hände följande: ”[Jesus] förvandlades inför dem, och hans ansikte lyste såsom solen, och hans ytterkläder blev strålande såsom ljuset.” De tre apostlarna fick således bekräftat för sig att Jesu ankomst i Rikets makt verkligen skulle bli härlig. En ”lysande molnsky” bildades sedan, och ur den kom en röst som sade: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” — Matteus 17:1—5.
20. Varför är tron på Jesu återkomst i Rikets makt fast grundad?
20 Tron på Jesu ankomst i Rikets makt var därför inte grundad på osanna historier som härrörde från människor. Apostlarna tillgrep inget svek eller bedrägeri, när de försökte få andra att acceptera tron på att Guds Son skulle återkomma ”med kraft och stor härlighet”. Petrus, Jakob och Johannes såg Jesus Kristus förhärligad inför sina egna ögon, och de hörde Guds egen röst ljuda från den lysande molnskyn eller den ”storslagna härligheten”. Denna röst erkände Jesus som den älskade Sonen. Detta erkännande och det strålande utseende som då gavs Jesus innebar verkligen att han förlänades ära och härlighet. På grund av denna storslagna uppenbarelse från Jehova talade Petrus med rätta om det berg där Jesu förklaring ägde rum som ”det heliga berget”.
21. Vilken betydelse har synen på förklaringsberget för oss?
21 Vilken betydelse skulle Jesu förklaring ha för de troende? Petrus svarar: ”Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i era hjärtan.” (2 Petrus 1:19) Ja, synen på förklaringsberget bekräftar det profetiska ordet om Herren Jesu Kristi ankomst i Rikets makt. Denna syn gav en förhandsglimt av hans kungliga härlighet. Utan makt eller myndighet kan det naturligtvis inte förekomma någon kunglig härlighet, storhet eller värdighet. Jesu förklaring tjänade därför också till att fastslå att han skulle komma i makt.
22, 23. a) Hur visar vi att vi är uppmärksamma på det profetiska ordet och därför ”gör väl”? b) Hur är detta ord likt en lampa?
22 Vi i våra dagar ”gör väl” i att ge akt på det profetiska ordet, för ingenting kan vara viktigare för vårt liv, ingenting kan medföra större eller mer varaktigt gagn. Människor kan ivrigt läsa världsnyheterna, undersöka de politiska, ekonomiska och vetenskapliga experternas förutsägelser och till sist finna att detta inte har lett dem någonstans. Men det ljus som lyser från det profetiska ordet kommer aldrig att föra oss in i en återvändsgata eller lämna oss i en förvirrande labyrint av motsägande skyltar och vägvisare. Detta profetiska ord förtjänar därför en viktig plats i vårt studium och vår begrundan. Vi gör klokt i att begagna oss av alla tillfällen att komma tillsammans med medtroende när ”ordet” dryftas. Att vi är ”uppmärksamma” innebär emellertid mer än att noga läsa och respektfullt lyssna. Det innebär att handla enligt det profetiska ordet, att vi låter det påverka vårt uppförande och det sätt på vilket vi använder vår tid, våra krafter och tillgångar. (Jämför Jakob 1:22—27.) Ja, vi erkänner med rätta att detta profetiska ord har ett verkligt praktiskt värde i vårt dagliga liv och betraktar det inte som blott och bart något vi ägnar uppmärksamhet åt i samband med vår formella gudsdyrkan.
23 I överensstämmelse med Petrus’ uppmaning bör vi låta det profetiska ordet tjäna som en lampa som lyser på en mörk plats, ja, som lyser upp våra hjärtan. Om vi är ”uppmärksamma” på det genom att låta det vägleda oss i alla livets angelägenheter, kommer det att föra oss säkert och tryggt ända till den strålande dagen, då ”morgonstjärnan”, Herren Jesus Kristus, uppenbarar sig i all sin storslagna härlighet. (Jämför Uppenbarelseboken 22:16.) Guds Sons uppenbarelse kommer att betyda tillintetgörelse för dem som saknar tro och storartade välsignelser för hans hängivna lärjungar. (2 Tessalonikerna 1:6—10) Det hopp som är förbundet med uppfyllelsen av det profetiska ordet bör sannerligen uppmuntra oss att göra vårt yttersta för att stå som godkända inför Herren vid hans uppenbarelse. — Lukas 21:34—36.
24. Varför kan vi ha förtroende för hela det profetiska ordet som finns i bibeln?
24 Vi bör i själva verket ägna allvarlig uppmärksamhet åt hela det profetiska ordet som finns i bibeln och låta det vägleda vårt liv. Det profetiska ordets själva natur, det sätt på vilket det kom att bli skrivet, bör fylla oss med tillförsikt inför framtiden. Jehovas profeter bedömde inte vissa trender i de mänskliga angelägenheterna för att sedan göra förutsägelser som grundade sig på deras personliga tolkning av utvecklingen. Profetiorna var inte slutsatser som profeterna själva kommit till efter att ha gjort en noggrann analys av de då rådande förhållandena. Nej, den heliga anden stimulerade profeternas sinnen och drev dem att uttala Guds budskap. Aposteln Petrus fortsatte: ”Ni vet ju först och främst detta, att ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” (2 Petrus 1:20, 21) Eftersom sanna profetior inte härrör från människor, som är benägna att missta sig, utan från vår allvise skapare, vet vi att alla profetior i bibeln kommer att uppfyllas.
25. Vad kan vi säga om att vårt kristna hopp är säkert och visst?
25 Det kristna hoppet är verkligen grundat på säkra bevis. Vittnesmål från pålitliga ögonvittnen bekräftar att människor som sover i döden skall bli uppväckta och att Jesus Kristus skall uppenbara sin härlighet och makt. Storslagen kommer den dag att bli, då vår Herre Kristus ingriper mot alla som vägrar att tjäna Skaparen, befriar sina trogna efterföljare från allt lidande och inför en rättfärdig ny ordning fri från sjukdom, smärta och död. — Uppenbarelseboken 21:4, 5.
[Frågor]
