Kapitel 8

Hjälp att härda ut under lidande

1, 2. Varför kan Jesu Kristi lärjungar inte undgå lidande?

NÅGON gång i livet kan vi behöva hjälp med våra problem, rentav vara i trängande behov av hjälp. Om en rad olyckor drabbade oss i snabb följd, skulle vi lätt kunna sjunka ner i hopplös förtvivlan. Bördan skulle kunna tyckas oss för tung att bära. Hur gott är det inte att få hjälp vid ett sådant tillfälle!

² Det förhållandet att vi är Jehova Guds Sons lärjungar utesluter inte att vi kan behöva hjälp. Vi är inte immuna mot lidande och betryck. Sjukdomar, olyckshändelser, översvämningar, jordbävningar, oväder, brottslighet, orättvisa och förtryck ingår fortfarande i människornas gemensamma lott. Vi bör inte förvänta att den högste Suveränen skall använda sin makt till att påverka arvsfaktorer och miljöförhållanden så att vi som hans tjänare på ett unikt sätt skulle bli förskonade från allt lidande som har sin grund i dessa ting. Den tid då Gud skall utplåna alla de skadliga verkningarna av människans synd ligger ännu framför oss. Om han nu gjorde så att hans folk var ”osårbart”, skulle vi utan tvivel se stora skaror strömma till för att tjäna honom — av rent själviska skäl, inte av kärlek och tro. — Jämför Johannes 6:10—15, 26, 27.

3, 4. Vilket lidande, som andra inte drabbas av, kan sanna kristna få utstå, och vilka frågor kan detta väcka?

 ³ Vi råkar inte bara oundvikligen i trångmål till följd av obehagliga förhållanden, utan på grund av att vi är Guds tjänare kan vi också möta förföljelse — kanske från släktingar, från grannar eller bekanta eller från regeringsmyndigheter. Jesus Kristus gick så långt att han sade: ”Man [skall] utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matteus 24:9) Fakta visar att detta har hänt, ända in på 1900-talet.

⁴ Varför tillåter den allsmäktige Guden att hans tjänare genomgår olika prövningar? Eftersom deras levnadsväg inte garanterar dem befrielse från sådant lidande och betryck, som människor i allmänhet drabbas av, och eftersom det förhållandet att de följer denna väg till och med kan göra dem till ”föremål för hat”, kanske någon undrar hur en sådan levnadsväg verkligen kan vara den bästa. Finns det fördelar som kompenserar, ja uppväger, dessa svårigheter? Kan det verkligen ligga större lycka i att utstå en viss prövning än att undgå den? Vad kan hjälpa oss att härda ut under svåra påfrestningar? Svaren på dessa frågor kan i hög grad hjälpa och styrka oss.

VEM BÄR DET VERKLIGA ANSVARET?

5. Vad måste vi inse angående upphovet till lidandet?

⁵ Det är viktigt att vi aldrig glömmer att vår himmelske Fader inte är upphovet till lidandet. Han införde inte synden i världen. En av Guds andesöner valde att göra uppror mot sin skapare och gjorde sig därigenom till Satan, en motståndare till den Högste. På grund av hans inflytande  överträdde det första människoparet, Adam och Eva, medvetet Guds lag och ådrog sig dödsdomen. (1 Moseboken 3:1—19; Johannes 8:44) Eftersom Adam fördärvade sin fullkomlighet, föddes alla hans avkomlingar i synd och underkastades sjukdom, skröplighet, ålderdom och död. (Romarna 5:12) Då vi är födda som syndare, misslyckas vi alla i våra ansträngningar att vara det slags människor vi skulle vilja vara och bör vara. Genom våra ord och handlingar kan vi oavsiktligt skada andra och därigenom bidra till deras betryck. Vi måste därför komma ihåg att Gud inte kan klandras för de svårigheter som vår egen eller våra medmänniskors ofullkomlighet orsakar. Om hans lag hade åtlytts, skulle sjukdom skröplighet, ålderdom och de många andra orsakerna till lidande aldrig ha uppkommit.

6. Vad anser Jehova om människors omänsklighet mot andra människor?

⁶ Dessutom godkänner vår himmelske Fader inte människors omänsklighet mot andra människor. Bibeln säger: ”Att man trampar under sina fötter en fånge i landet, att man berövar en man hans rättigheter i trots mot den Högste, att man vränger rätten i domstolarna — sådant har Herren aldrig godkänt.” (Klagovisorna 3:34—36, The New English Bible) De som behandlar sina medmänniskor illa och därmed överträder Guds lag kommer att få avlägga räkenskap inför honom. ”Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.” (Romarna 12:19) Vi måste följaktligen vara på vår vakt, så att vi inte blir förbittrade mot vår himmelske Fader för det lidande som blir följden, när människor medvetet och upproriskt sätter sig över Guds lag.

7. Eftersom Jehova Gud har tillåtit situationer att uppstå som resulterar i lidande för oss, vilken slutsats måste vi då dra angående orsakerna till att han gör det?

 ⁷ Jehova Gud har naturligtvis förmåga att förhindra att Satan, demonerna, onda människor och mänsklig syndfullhet orsakar alla slags prövosamma situationer. Men eftersom han faktiskt tillåter att plågsamma förhållanden till och med drabbar hans tjänare, måste han ha goda skäl till detta.

TILL GAGN FÖR ”BARMHÄRTIGHETENS KÄRL”

8. Vilka skäl anförs i Romarna 9:14—24 till att Jehova Gud inte omedelbart ingriper mot dem som vållar andra lidande?

⁸ Skriften förklarar att syftet med att Gud inte omedelbart ingriper mot dem, som är ansvariga för att vålla andra stort lidande, till sist blir till gagn för rättfärdigt sinnade människor. I sitt brev till romarna skrev den kristne aposteln Paulus:

”Finns det orättvisa hos Gud? Aldrig må det bli så! Han säger ju till Mose: ’Jag skall vara barmhärtig mot vemhelst som jag vill vara barmhärtig mot, och jag skall visa medömkan med vemhelst som jag vill visa medömkan.’ Alltså beror det då inte på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud, som är barmhärtig. Skriften säger ju till Farao: ’Av just denna orsak har jag låtit dig förbli, att jag i samband med dig skall visa min makt och att mitt namn skall förkunnas på hela jorden.’ Därför, mot vem han vill är han alltså barmhärtig, men vem han vill låter han bli förstockad.

Du skall därför säga till mig: ’Varför finner han ännu fel? För vem har stått emot hans uttryckliga vilja?’ O människa, vem är du då egentligen som säger emot Gud? Skall det som har formats säga till honom som har format det: ’Varför har du gjort mig sådan?’ Vad nu? Har inte krukmakaren myndighet över leret till att av samma klump göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till vanhedrande bruk? Om nu Gud, fastän han ville lägga sin vrede i dagen och göra sin makt  känd, i stor långmodighet har haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse, för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett till härlighet, nämligen oss som han kallade, inte bara från judarna, utan också från nationerna, vad är det med det?” — Romarna 9:14—24.

9. Hur visade sig Farao vara ett ”vredens kärl”?

⁹ Vad Jehova Gud kan komma eller tillåta människor att utveckla i sitt liv kan uppenbara vad slags ”kärl” de är. Farao, som Jehova genom Mose och Aron lät meddela att han skulle frige de förslavade israeliterna, fortsatte att förhärda sig mot den Högste. När den ena plågan efter den andra kom över egyptierna, blev Farao ännu mer halsstarrig i sin vägran att låta israeliterna lämna Egypten som ett fritt folk. Han visade sig således vara ett ”vredens kärl”, förtjänt av tillintetgörelse för upproriskt trots mot den högste Suveränens, Jehova Guds, myndighet. Den grymma, orättvisa behandling som israeliterna fick röna visade samtidigt i allra högsta grad att de var i välförtjänt behov av barmhärtighet, medömkan eller medlidande.

10. Hur gjorde sig Jehova ett stort namn genom att låta Farao hålla fast vid sin trotsiga kurs till en tid?

¹⁰ Lägg också märke till att aposteln Paulus riktade uppmärksamheten på att Guds namn var inbegripet, när Jehova tillät Farao att framhärda i sitt trots mot honom. Om denne högmodige härskare omedelbart hade blivit förgjord, skulle Jehova Guds makt inte ha gjorts känd på ett sådant omfattande och mångskiftande sätt, till förödmjukelse för Egyptens många gudomligheter och magiutövande präster. De tio plågorna, som nådde sin höjdpunkt i tillintetgörelsen av Farao och hans militära styrkor i Röda havet, var en sådan imponerande uppvisning av Guds makt att de omkringliggande nationerna många år  senare fortfarande talade om det. Jehovas namn kom således att bli förkunnat utöver jorden, vilket gav härlighet och ära åt detta namn och fick uppriktiga människor att erkänna hans suveräna ställning. — Josua 2:10, 11; 1 Samuelsboken 4:8.

11. Hur drog israeliterna nytta av sin erfarenhet i samband med Farao?

¹¹ Som ”’barmhärtighetens kärl” drog israeliterna sannerligen nytta av vad den Högste hade gjort. Att han tillät förtrycket och sedan gjorde slut på det genom en storslagen maktdemonstration hjälpte dem att lära känna honom bättre och gav dem en glimt av hans storhet som de inte hade kunnat få på annat sätt. Trots att israeliternas erfarenhet i Egypten var smärtsam, borde den sannerligen ha hjälpt dem att inse vikten av att ha tro på Guds frälsande förmåga såväl som att hysa hälsosam fruktan för honom. Detta var väsentligt, om de skulle kunna fortsätta att följa en levnadsväg som skulle leda till lycka, trygghet, frid och god hälsa. — 5 Moseboken 6:1—24; 28:1—68.

12. Vad får vi tillfälle att göra genom att Jehova tillåter lidande, som det blir belyst i fallet med Job?

¹² På samma sätt som benägenheten hos människors hjärtan blev uppenbar på den tiden, kan de prövningar, som med Guds tillåtelse drabbar oss, uppenbara om vi tjänar honom av ett rätt motiv. Guds motståndare, Satan, påstår att de som gör Guds vilja i grund och botten är själviska. Beträffande den trogne Job sade motståndaren ”Allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan. Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.” (Job 2:4, 5) Genom att troget uthärda under lidande har vi del i att bevisa att Satans påstående är en lögn  och i att rättfärdiga vår himmelske Faders goda namn, hans som litar på sina lojala tjänare. Men antag att Jehova Gud skulle tillåta Satan att genom sina redskap utsätta sanna kristna för mycket grym behandling, som ledde till döden eller invaliditet. Antag att någon skulle bli utsatt för sexuellt övervåld eller bli misshandlad på andra avskyvärda sätt. Sådant är upprörande. Men det finns ingenting som vår himmelske Fader inte har förmåga att helt och fullt råda bot för vid sin bestämda tid. I vissa fall kan han därför finna för gott att låta prövningen drivas till sådan ytterlighet. Genom sin trohet ända till döden får Guds tjänare således tillfälle att obestridligen visa att deras hängivenhet är äkta.

13. Vad uppenbarar orden i 1 Petrus 1:5—7 angående det lidande som de kristna kan få utstå?

¹³ Även om det kan tyckas förvånande för somliga, kan de prövningar vi utsätts för, vare sig de orsakas av naturliga förhållanden eller förföljelse, åstadkomma förbättringar hos oss personligen. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på detta. Sedan han framhållit att de kristna ”skyddas” av ”Guds kraft” för att deras slutliga frälsning skall säkerställas, säger han:

”Över detta fröjdar ni er mycket, fastän ni just nu för en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — 1 Petrus 1:5—7.

14. Varför kan de kristna fröjda sig, när de är ”bedrövade” genom prövningar?

¹⁴ Som Petrus erkänner är det lidande vi kan få utstå på intet sätt behagligt. Vi kan i själva verket bli ”bedrövade” eller känna smärta över prövningar. Ändå kan vi samtidigt  fröjda oss. Varför det? Glädjen kommer delvis av att vi inser att vi kan vinna en andlig fördel av att framgångsrikt uthärda under betryck. Vilken är denna andliga fördel?

HUR LIDANDE KAN RENA TRON

15. Vilken verkan kan prövningar ha på tron?

¹⁵ Aposteln Petrus liknade de verkningar, som prövningar kan ha på en kristens tro, vid reningen av guld genom eld. Genom reningsprocessen avlägsnas slaggen, och det rena guldet lämnas kvar. Det kraftigt ökade värde guldet får gör sannerligen reningsprocessen lönande. Ändå är, som Petrus sade, även guld som prövats genom eld förgängligt. Det kan nötas bort eller förstöras på annat sätt. Men så förhåller det sig inte med prövad tro. Äkta tro kan inte förstöras.

16. Varför är det till stor nytta för oss att ha en äkta tro?

¹⁶ Om vi skall vinna Guds godkännande, är det absolut nödvändigt att vi har sådan tro. Bibeln säger oss: ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom [Gud] väl.” (Hebréerna 11:6) Tro som bevisats vara äkta under prövningar är sannerligen mycket värdefullare än renat guld. Vår eviga framtid beror på sådan tro.

17. Vilken fråga kan man ställa angående den verkan prövningar har på tron?

¹⁷ Men hur kan prövningar rena tron, så att den ”må befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”? Detta kan ske på olika sätt.

18. Hur kan tron visa sig under prövning, och hur kan detta styrka oss?

¹⁸ Om vår tro är stark, kommer den att trösta oss och hålla oss uppe i svåra tider. När vi sedan framgångsrikt  har genomgått en prövning, är vi styrkta att möta varje annan prövning. Erfarenheten har visat vad vår tro kan göra för oss.

19. Vad kan en viss prövning uppenbara när det gäller svagheter i tron, och hur kan detta hjälpa oss?

¹⁹ En viss prövning kan emellertid också uppdaga brister i personligheten, kanske stolthet, halsstarrighet, otålighet, världslighet eller kärlek till bekvämlighet och njutningar. Sådana karaktärsdrag beror i själva verket på svagheter i tron. Hur så? De förråder att personen i fråga inte helt och hållet underkastar sig Guds vägledning och vilja beträffande honom. Han är inte övertygad om att hans Fader verkligen vet bäst vad som kommer att leda till lycka och att det alltid medför välsignelse att följa Guds ledning. (Hebréerna 3:12, 13) När prövningar blottar svagheter, kan den kristne väckas till insikt om att han måste stärka sin tro för att förbli en godkänd tjänare åt den Högste.

20. Vad bör vi göra, när prövningar blottar svagheter i vår tro?

²⁰ Om en viss situation därför uppdagar en brist eller defekt i vår tro, kan vi granska oss själva och besluta vilka åtgärder vi bör vidta för att avhjälpa bristen. Man gör väl i att fråga sig: ”Varför är min tro svag? Försummar jag att studera och begrunda Guds ord? Utnyttjar jag alla tillfällen att komma tillsammans med medtroende för att bli styrkt av att höra dem ge uttryck åt sin tro? Är jag benägen att lita mer på mig själv än jag borde göra, i stället för att överlämna alla mina sorger och bekymmer åt Jehova Gud? Är böner, innerliga böner, verkligen en del av mitt dagliga liv?” När vi väl konstaterat på vilka områden vi behöver göra förbättringar, måste vi anstränga oss flitigt för att ändra vår livsföring i avsikt att stärka vår tro.

21. Vad menas med att vår tro kommer att ”befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”?

 ²¹ Om vi vänder oss till Gud för att få vägledning och tålmodigt litar på att han skall visa oss vägen till befrielse ur våra prövningar, kan vi låta dessa påfrestande erfarenheter hjälpa oss att bli bättre tjänare åt honom. Då kommer vår tro verkligen att ”befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”. Guds Son kommer att prisa, lovorda eller berömma vår tro. Tack vare vår tro skall han belöna oss rikligen och därigenom skänka oss ”härlighet”. Inför Jehova Gud och änglarna kommer han att ”ära” oss som sina lärjungar. (Jämför Matteus 10:32; Lukas 12:8; 18:8.) Detta betyder att vi har ett evigt liv i lycka framför oss. Men vad kan vi göra för att förhindra att vår tro försvagas, när vi utstår svårt lidande?

HUR MAN BÖR REAGERA UNDER HÅRDA PÅFRESTNINGAR

22. Att vi inser vilket faktum angående prövningarnas längd kan hjälpa oss att uthärda?

²² Något som kan hjälpa oss att framgångsrikt uthärda svåra prövningar är att vi inser att de är övergående. Rening av guld har en början och ett slut. Det betryck och lidande vi får utstå kommer inte heller att fortsätta i oändlighet. Om vi låter Guds löfte om evigt liv utan sjukdom, skrik eller smärta ligga oss nära om hjärtat, då kan till och med den värsta hemsökelse i denna tingens ordning betraktas som bara ”kortvarig och lätt”. (2 Korintierna 4:17) Se framåt mot den tid, då man ”ej mer [skall] komma ihåg det förgångna eller tänka därpå”. (Jesaja 65:17) Hur storslaget är det inte att veta att dessa svåra erfarenheter då inte ens kommer att vara ett smärtsamt minne!

23. Varför drabbas vi vanligtvis inte av lidande på grund av gott uppförande?

 ²³ Att människor vållar oss svårt lidande är dessutom knappast något vi får uppleva dagligen. Vårt goda uppförande ger andra föga anledning att skada oss. Eftersom det är de styrandes uppgift att upprätthålla lag och ordning, kan det mycket väl hända att de lovordar Jehovas tjänare för att de är laglydiga. Nutida motståndare har till och med tvingats göra erkännanden liknande dem som fienderna till Guds trogne profet Daniel gjorde: ”Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.” Ja, Daniel var ”trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom”. (Daniel 6:4, 5) Det förhållandet att ett gott uppförande i sig självt vanligtvis inte gör en kristen till föremål för fientlighet kan vara anledningen till att aposteln Petrus ställde följande fråga: ”Ja, vem är den som skall skada er, om ni blir nitiska för det goda?” — 1 Petrus 3:13.

24. Varför kan människor inte tillfoga oss bestående skada?

²⁴ Med sin fråga kan aposteln emellertid i stället ha menat: ”Vem kan göra den rättrådige kristne verklig skada?” Ingen människa kan tillfoga oss bestående skada. Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” (Matteus 10:28) Ja, människor kan gå så långt att de dödar oss, men de kan inte utplåna vår rätt att vara levande själar. Den högste Guden kan och skall, genom sin Son, återföra sina trogna tjänare till liv. Endast Jehova kan tillintetgöra vår rätt till liv som levande varelser  för all evighet och överlämna oss åt evig död utan hopp om en uppståndelse.

25, 26. a) Varför kan vi vara lyckliga, när vi lider för rättfärdighets skull? b) Varför bör vi inte frukta det som våra förföljare fruktar?

²⁵ På grund av dessa sanningar kunde aposteln Petrus säga till sina kristna bröder: ”Även om ni skulle få lida för rättfärdighets skull, lyckliga är ni då. Men det som de fruktar skall ni inte frukta; bli inte heller upphetsade.” — 1 Petrus 3:14.

²⁶ Om vi lider ”för rättfärdighets skull”, kan vi vara lyckliga, eftersom vi har ett gott samvete inför Gud och människor. Vi lider av rätt anledning. Vi kommer att känna en djup tillfredsställelse och inre frid, eftersom vi gör vad vi vet behagar den Högste. Förutsättningen för att vi framgångsrikt skall kunna göra detta är emellertid, som aposteln framhöll, att vi inte ger efter för fruktan. Aposteln kan ha syftat på den fruktan förföljare kan väcka genom att vålla Guds folk betryck och lidande. Han kan också ha avsett den fruktan förföljarna själva hyser. Eftersom de sanna kristnas motståndare inte tror att Jehova Gud, genom Kristus, skall uppväcka de döda, fruktar de till exempel en hotande förtidig död. (Hebréerna 2:14, 15) Vi, Guds tjänare, behöver emellertid inte frukta det som icke troende fruktar, eftersom vi har befriats från fruktan för en sådan död och vet att vår himmelske Fader aldrig kommer att överge oss. Därför bör vi aldrig bli ”upphetsade”, till exempel genom att fara ut i vrede mot våra förföljare.

27, 28. Hur kan rådet i 1 Petrus 3:15 hjälpa oss, när vi ställs inför myndighetspersoner och blir förhörda på ett barskt, förringande sätt?

²⁷ Antag att vi skulle ställas inför makthavande personer och bli förhörda på ett barskt, förringande sätt. Vi bör  då aldrig betala med samma mynt. Vår förtröstan på att Gud understöder oss kan ge oss mod, men det ger oss ingen rätt att vara stridslystna eller arroganta. (Jämför Apostlagärningarna 4:5—20.) Apostelns råd är: ”Helga den Smorde såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.” (1 Petrus 3:15) Om vi skulle ringakta detta råd och tillåta oss att ge uttryck åt förakt och vanvördnad, skulle vi inte längre lida för rättfärdighets skull. De makthavande skulle känna sig rättfärdigade att ingripa mot oss för vanvördig uppstudsighet. Världsmänniskor bryter ut i irritation, vrede och förbittring, när de anser att deras rättigheter har kränkts. Den kristne måste vara annorlunda.

²⁸ Som aposteln tillråder behöver vi under sådana förhållanden tänka på vår Herre och Mästare och komma ihåg hans exempel. Vi måste vara noga med att visa Jesus Kristus den största respekt och tilldela honom en helig plats i vårt hjärta. Vi är hans lärjungar, och vi önskar tala till myndighetspersoner, som förhör oss, som om vi befann oss i vår Herre Kristi närvaro. Skälen till vår kristna ståndpunkt bör framläggas respektfullt och på ett lugnt och milt sätt.

GOD VERKAN PÅ MOTSTÅNDARE

29. Vilken verkan kan det få på motståndare, när någon troget uthärdar under lidande?

²⁹ Troget uthärdande under lidande kan också tjäna till att tysta motståndare. Aposteln Petrus framhåller detta som en sporre till att bevara ett rent samvete och säger: ”Ha alltid ett gott samvete, så att de som talar nedsättande  om ert goda uppförande i förbindelse med Kristus må komma på skam just i fråga om det som ni förtalas för.” (1 Petrus 3:16) Motståndare som iakttar Guds tjänares tålmodiga och fördragsamma handlingssätt kan komma att skämmas över att de förtalat dem. Detta blir i synnerhet fallet, när vi behandlar motståndare vänligt. — Romarna 12:19—21.

30. a) Varför ligger det ingen förtjänst i att någon får lida för att han gör det som är ont? b) Varför sade Petrus i förbindelse med lidande för rättfärdighets skull: ”om det är vad Guds vilja vill”?

³⁰ Det förhållandet att troget uthärdande under betryck för rättfärdighet skull kan få sådana nyttiga verkningar ger tyngd åt det som Petrus därpå säger: ”Det är ju bättre att lida därför att man gör gott, om det är vad Guds vilja vill, än därför att man gör ont.” (1 Petrus 3:17) Vilken förtjänst ligger det i att någon får lida som en tjuv, utpressare, skattesmitare eller som en som av falsk fromhetskänsla eller missriktat nit trotsar myndighet? Att han blir straffad för detta drar bara vanära över honom själv och hans medtroende. Men att en kristen tålmodigt härdar ut under orättvis, omild behandling kan göra att andra blir imponerade av den uppehållande kraft, som styrker sanna tillbedjare, och kan tysta ner lögnaktigt tal om Guds sanning och dess försvarare. Eftersom det lidande, som kan drabba en kristen, kommer över honom med Guds tillåtelse, framställde inte Petrus saken oriktigt utan sade med rätta: ”om det är vad Guds vilja vill”.

EN LÖNANDE KURS — JESU FALL VISADE DET

31. Hur ledde Jesu Kristi trogna uthärdande under lidande till välsignelse?

³¹ Att troget uthärdande under lidande kan leda till underbara välsignelser för den kristne blir väl belyst i Jesu  Kristi fall. Eftersom han var syndfri, gjorde han ingenting som förtjänade dålig behandling. Att han härdade ut under betryck och till sist dog en skymflig död på en påle fick storslagna nyttiga verkningar för oss och resulterade i att han själv blev rikt belönad. Aposteln Petrus skrev:

”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud, i det han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden. I detta tillstånd begav han sig också av och predikade för andarna i fängelse, vilka hade varit olydiga en gång då Guds tålamod avvaktade i Noas dagar, medan arken byggdes, i vilken några få, det vill säga åtta själar, tryggt blev burna igenom vattnet.” — 1 Petrus 3:18—20.

32. Hur har vi haft gagn av att Kristus härdade ut under lidande ända till döden?

³² Det var tack vare att Jesus Kristus fullständigt bevarade sin ostrafflighet under lidande som han kunde offra sitt liv som ett fullkomligt mänskligt offer. Hans död banade därför vägen för människor att bli förda till Gud, bli försonade med den Högste och få utsikt till evigt liv. Med tanke på att vi har haft så stort gagn av att Kristus dog för vår räkning, bör vi då inte vara villiga att följa hans exempel och lida för rättfärdighets skull?

33. Vad bör Jesu Kristi uppståndelse försäkra oss om, när vi hotas med döden för att vi är hans lärjungar?

³³ Dessutom kan vi vara säkra på att vårt trogna uthärdande kommer att bli välsignat, alldeles som fallet var med Jesus. Att Jesus Kristus blev ”gjord levande i anden” eller blev uppväckt till liv som en ande står som en oföränderlig garanti för att hans lärjungar skall återföras till livet. — 1 Korintierna 15:12—22.

34. Vad kunde Jesus Kristus tack vare sin trohet göra i förbindelse med onda andar?

³⁴ Eftersom Guds Son genom troget uthärdande avgick  med segern, kunde han, som en ande, kungöra ett domsbudskap för ”andarna i fängelse”. Eftersom dessa andars olydnad förbinds med Noas tid, måste de vara de Guds änglasöner som lämnade sin ursprungliga boningsort i himlarna och började leva som män tillsammans med kvinnor. (1 Moseboken 6:1—4) De omtalas som ”andarna i fängelse” på grund av att deras straff inbegrep ett slags inskränkning av friheten, som innebar att de för evigt utestängdes från sin ursprungliga plats bland de trogna änglarna. Judas’ ord bekräftar att endast ett budskap om en fördömelsedom kunde riktas till dessa fallna änglar: ”De änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort, har han [Gud] förvarat med eviga bojor under tätt mörker för den stora dagens dom.” (Judas v. 6) Det var Jesu trogna uthärdande ända till döden som berättigade honom att bli återförd till livet och således satte honom i stånd att predika eller kungöra en sådan fördömelsedom mot de fallna änglarna.

35. Varför kan det förhållandet att Jesus predikade tillintetgörelse för ”andarna i fängelse” uppmuntra oss att troget uthärda?

³⁵ Detta predikande av tillintetgörelse för de onda andarna bör uppmuntra oss att troget uthärda, när vi måste utstå betryck och lidande. Varför det? Därför att sådana onda andemakter i stor utsträckning är ansvariga för att människor, som är avlägsnade från Gud, blir uppeggade mot Jesu Kristi lärjungar. Bibeln säger oss: ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om den Smorde, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom.” (2 Korintierna 4:4) ”Vi [kristna] har en kamp, inte mot blod och kött, utan mot regeringarna, mot myndigheterna,  mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i det himmelska.” (Efesierna 6:12; se också Uppenbarelseboken 16:13, 14.) Det förhållandet att den uppväckte Jesus Kristus kunde predika ett domsbudskap för de onda andarna utgör därför en försäkran om att deras hatfulla inflytande till sist skall bli fullständigt undanröjt. (Jämför Markus 1:23, 24.) Vilken underbar befrielse detta kommer att innebära!

36. a) Hur blev Jesus Kristus belönad för sin trohet? b) Hur bör vi, med tanke på Jesu ställning, reagera när vi får lida för hans namns skull?

³⁶ Förutom att Jesus Kristus blev uppväckt från de döda som Guds godkände tjänare och därigenom fick möjlighet att rikta ett domsbudskap mot de olydiga änglarna, blev han också högt upphöjd. Aposteln Petrus säger oss: ”Han är på Guds högra sida, eftersom han begav sig till himmelen; och änglar och myndigheter och makter blev honom underlagda.” (1 Petrus 3:22) Detta uttalande överensstämmer med Jesu egna ord efter sin uppståndelse från de döda: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) Många människor har varit villiga att ta på sig lidande och att offra själva livet i sin tjänst för mänskliga härskare som haft långt, långt mindre myndighet. De har betraktat det som en stor ära att få tjäna en kung eller drottning på detta sätt. Hur mycket mer bör inte vi känna oss hedrade av att få lida för att vi är lojala mot vår himmelske kung, Jesus Kristus!

EFTERLIKNA JESUS KRISTUS

37. Vems exempel bör vi söka följa, när vi utstår lidande?

³⁷ Blicka därför alltid upp till Guds Son som ditt föredöme, när du får utstå betryck och lidande. Aposteln skriver:  ”Då Kristus alltså har lidit i köttet, så väpna er ni också med samma sinnelag; därför att den som har lidit i köttet, han har upphört med synder, för att han resten av sin tid i köttet inte mer skall leva för människors lustar, utan för Guds vilja.” — 1 Petrus 4:1, 2.

38. Hurdant var Jesu Kristi sinnelag?

³⁸ Hurdant var Jesu sinnelag? Han underkastade sig ödmjukt den misshandel och de smädelser som hopades över honom, för att slutligen dö en smärtsam död på en påle. Genom att Guds Son aldrig betalade med samma mynt uppfyllde han de profetiska orden: ”Såsom ett får blev han förd till slaktningen, och såsom ett lamm som är mållöst inför den som klipper det, så öppnar han inte sin mun.” — Apostlagärningarna 8:32; Jesaja 53:7.

39. Vad bevisar att vi upphört med synder?

³⁹ Vi, den Högstes tjänare, bör önska uthärda på liknande sätt under lidande och inte ge vika för en ande av upproriskhet eller hämndlystnad. Om vi skulle hota våra förföljare och söka efter tillfällen att göra dem skada, skulle vi visa att vi fortfarande var hemfallna åt det syndfulla köttets begär. Den enda orsaken till vilket lidande det vara må som människor tillfogar oss bör vara att vi inte följer denna världens själviska kurs och handlingssätt. (Johannes 15:19, 25) Därigenom kan vi bevisa att vi i inställning, ord och handling ”inte mer ... [lever] för människors lustar, utan för Guds vilja”.

EN ORSAK TILL LYCKA

40. Varför kan det ha verkat förbryllande för många troende i det första århundradet att behöva utstå lidande för Kristi skull?

⁴⁰ I det första århundradet v.t. behövde den avgudadyrkande massan inte utstå lidande av religiösa orsaker. De  som blev kristna blev emellertid föremål för hat. Att bli förföljd måste ha varit en märklig, förbryllande upplevelse. Det var något helt annat än de välsignelser som antagandet av de ”goda nyheterna” ställde i utsikt. Dessa kristna behövde verkligen få en rätt syn på betryck och lidande. Följande ord av aposteln Petrus var säkert upplivande för dem:

”Ni älskade, var inte förbryllade över den eld som brinner ibland er och som drabbar er till en prövning, som om något märkvärdigt händer med er. Fortsätt tvärtom att glädja er, då ni ju har del i den Smordes lidanden, för att ni måtte glädja er, ja vara jublande glada också under hans härlighets uppenbarelse. Om ni blir smädade för Kristi namns skull lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” — 1 Petrus 4:12—14.

41, 42. a) Hur kan vi, enligt 1 Petrus 4:12—14, betrakta lidande för rättfärdighets skull? b) Vad bekräftar sådant lidande?

⁴¹ I stället för att bli förvånade eller överraskade över det betryck och lidande som kan drabba oss kan vi betrakta det som något som förbereder oss för att få del i de välsignelser som skall ges vid vår Herre Kristi uppenbarelse. Petrus betecknade lidandet som en ”eld som brinner”, eftersom metaller renas genom eld. På liknande sätt låter Gud sina tjänare bli renade genom de vedermödor de får utstå. Naturligtvis har Jehova Gud inte gjort oss syndfulla. Men eftersom vi nu är syndfulla, kan han tillåta att vi genomgår vissa lidanden som ett medel att rena oss. Det betryck vi får utstå kan hjälpa oss att bli mera omtänksamma, ödmjuka, medkännande och förstående i umgänget med våra medmänniskor. Våra tröstande och uppmuntrande ord till andra väger också mycket tyngre om vi själva har utstått svåra prövningar. De som vi tröstar vet att vi förstår vad de går igenom.

⁴² Eftersom Guds Son led, är det betryck och lidande  som kommer över oss en bekräftelse på att vi verkligen är hans lärjungar, att vi åtnjuter enhet med honom. Jesus sade till sina apostlar: ”Ha det ord i minnet som jag sade till er: En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Johannes 15:20) Genom att vi blir förföljda av samma orsak som vår Herre Kristus och utstår vedermöda för rättfärdighets skull som han gjorde, ”har [vi] del i den Smordes lidanden”. Och på samma sätt som hans trohet ledde till att han blev belönad av sin himmelske Fader kan vi, om vi fortsätter att troget härda ut under betryck, vara förvissade om att vi kommer att befinnas godkända vid Guds Sons uppenbarelse. Säkert kommer vår glädje att överflöda, när vi då blir gynnade med ändlöst liv i en ny ordning, där inget av det som nu orsakar sorg och bedrövelse skall finnas mer.

43. Att vi troget uthärdar under lidande bevisar att vi har vilken ande över oss, och varför det?

⁴³ Som Petrus också sade bör det vara en orsak till lycka för de kristna att utstå smälek för Kristi namns skull, det vill säga för att de är hans lärjungar. Det bevisar att de som på så sätt blir smädade eller förtalade har Guds ande eller den ärofulla ”härlighetens ande” som utgår från Gud. Eftersom denna ande är helig, kan den endast vila över människor som är rena från Guds ståndpunkt.

44. Vilket slags lidande bör vi undvika?

⁴⁴ Det är därför viktigt att vi förvissar oss om att det lidande som drabbar oss inte kan tillskrivas ett orätt handlingssätt från vår sida. Aposteln Petrus uppmanar oss: ”Ingen av er må emellertid lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman eller såsom en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter.” — 1 Petrus 4:15.

45. Vad blir följden, när en som bekänner sig vara kristen får lida för att han begått ett brott?

 ⁴⁵ Den som bekänner sig vara kristen och som gör sig skyldig till ett brott mot en medmänniska kan inte förvänta att gå fri från straff. (Jämför Apostlagärningarna 25:11.) Detta straff drar vanära över honom, den församling han är förbunden med och Kristi namn. Han får inte känna glädje, utan skam.

46. a) Hur uppför sig den som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter? b) Hur kan en kristen få lida såsom en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter?

⁴⁶ Att man blandar sig i andras angelägenheter kan göra en till föremål för hat. Hur någon blir en sådan som ”beskäftigt lägger sig i” antyds av den grekiska term som Petrus använde. Den betyder ordagrant en ”tillsyningsman över det som är en annans”. På grund av att en kristen vunnit kunskap i bibeln kanske han nu anser sig kompetent att tala om för världsmänniskor hur de skall sköta sina privata angelägenheter. Han kan tvinga på andra sina egna åsikter om klädsel eller barnuppfostran, om hur äktenskapliga och sexuella problem skall lösas, om underhållning, kost osv. När han oombedd ingriper i andras personliga problem och säger åt dem vad de skall eller inte skall göra, försöker han vara ”tillsyningsman” över deras angelägenheter. Detta väcker vanligtvis förbittring. Den beskäftige kan i tydliga ordalag bli tillsagd att inte lägga sig i det som inte angår honom. Han kan till och med få röna hårdhänt behandling av människor som förargar sig över hans inblandning i deras privatliv. Den beskäftige som snokar i sådant som han inte har med att göra drar svårigheter över sig själv och ger utomstående en felaktig bild av kristendomen och dess budskap. Naturligtvis finns det inte heller inom församlingen någon  plats för sådana som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter. — Jämför 1 Timoteus 5:13.

47. Hur kan en kristens uthärdande under lidande ge ära åt Gud?

⁴⁷ I motsats till den skam, som kommer av att man offentligt blir avslöjad som en lagbrytare eller som en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter, medför det ära att lida som kristen. Petrus skriver: ”Om han lider såsom kristen, då må han inte skämmas utan fortsätta att förhärliga Gud i detta namn.” (1 Petrus 4:16) När svårigheter kommer över oss på grund av vårt kristna levnadssätt, ger vi ära åt den Högste genom att tålmodigt härda ut under lidandet. Det bevisar att vad vi har som kristna — en dyrbar samhörighet med Gud och Kristus, ett rent samvete, andligt välbefinnande och ett säkert hopp för framtiden — är en skatt av stort värde. Vi visar att vi är villiga att lida och, om nödvändigt, dö för den, och detta förhärligar den Gud vi uppriktigt tjänar. Om vi skulle ge efter för påtryckningar och avsäga oss vår tro, skulle vi i stället vanära hans namn. Iakttagare skulle då uppriktigt kunna ifrågasätta det oskattbara värdet av att vara en Jesu Kristi lärjunge. — Jämför Efesierna 3:13; 2 Korintierna 6:3—10.

EN FORM AV TUKTAN ELLER UTBILDNING

48. Hur visar 1 Petrus 4:17—19 att vi inte är utan hjälp, när vi utstår lidande för rättfärdighets skull?

⁴⁸ Vi har sett att Jehova Gud, som har all makt, skulle kunna förhindra att kristna får lida orättvist, men att han tillåter det av goda skäl. Under tiden lämnar den Högste aldrig sina tjänare utan hjälp. Aposteln Petrus utvecklar denna tanke och skriver:

”Ty den fastställda tiden är inne för domen att börja med  Guds hus. Men om den börjar med oss först, vad skall då slutet bli för dem som inte är lydiga mot Guds goda nyheter? ’Och om den rättfärdige blir frälst med svårighet, var skall då den ogudaktige och syndaren visa sig?’ Så må då också de som lider i överensstämmelse med Guds vilja hålla i med att anbefalla sina själar åt en trofast skapare, medan de fortsätter att göra gott.” — 1 Petrus 4:17—19.

49. a) Från och med vilken tid har ”Guds hus” stått under dom? b) Vad har avgörande betydelse för den slutliga domen?

⁴⁹ Som ”Guds hus” tog den kristna församlingen sin början år 33 v.t. Från och med den tiden har dess medlemmar stått under Guds dom. Deras reaktion i fråga om att göra Jehova Guds vilja och deras inställning, ord och handlingar i förbindelse med det som han tillåter att de drabbas av har avgörande betydelse för vad hans slutliga dom kommer att bli. Ibland kan det som Jehova anser lämpligt att låta dem genomgå vara mycket svårt. Förföljelse medför emellertid en form av tuktan som Gud kan låta verka till nytta för sitt folk. — Hebréerna 12:4—11; se också Hebréerna 4:15, 16, där det visas att det lidande som Jesus Kristus utstod gjorde honom rustad att bli en medlidsam och deltagande överstepräst.

50, 51. Hur belyser Josefs och Paulus’ erfarenheter att Jehova kan vända det, som människor kan göra för att skada oss, till en välsignelse?

⁵⁰ Människor som står under Satans herravälde kan försöka förstöra vår tro genom att utsätta oss för grym behandling. Jehova Gud kan emellertid omintetgöra deras onda avsikter. Ja, medan vår himmelske Fader själv hatar det onda, kan han låta det som är avsett att skada oss leda till ett gott resultat. Ta fallet med Jakobs unge son Josef. Hans halvbröder hatade honom och sålde honom till slaveri. I åratal fick Josef utstå mycket lidande, bland annat ett orättvist fängelsestraff. Men efteråt begagnade Jehova  Gud den här omständigheten till att bevara Jakobs familj vid liv. Angående detta sade Josef till sina halvbröder:

”Varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit, ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder. I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år, under vilka man varken skall plöja eller skörda. Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många. Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.” — 1 Moseboken 45:5—8.

⁵¹ När aposteln Paulus befann sig i fängelse i Rom, tjänade denna ogynnsamma omständighet på liknande sätt till att främja den sanna tillbedjans sak. I sitt brev till filipperna skrev han:

”Nu vill jag meddela er, mina bröder, att det som har hänt mig i själva verket har främjat evangeliets sak. Det har nämligen blivit klart för hela det kejserliga gardet och för alla andra, att jag bär mina bojor för Kristi skull. De flesta bland mina kristna bröder har genom min fångenskap fått större tillförsikt, så att de oförskräckt vågar förkunna Guds ord.” — Filipperna 1:12—14, Hedegård.

52. Varför kan den ”ogudaktige och syndaren” inte räkna med att ”visa sig”?

⁵² Eftersom Jehova Gud låter sina lojala tjänare få utstå omild behandling för att rena dem och för att de skall bevisa sin hängivenhet, hur skulle vi då kunna föreställa oss att den ”ogudaktige och syndaren” inom den kristna församlingen eller ”Guds hus” ens skall kunna ”visa sig” inför honom tillsammans med ”den rättfärdige” inom samma församling? Psalmisten framhåller: ”De ogudaktiga [skola] icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling.” (Psalm 1:5) Nej, de ogudaktiga kommer inte att stå som godkända utan kommer att bli  fördömda. De kan påträffas i de rättfärdigas församling, men de kommer aldrig att ”visa sig” i en gynnsam ställning inför Gud. På grund av det som alla troende måste konfronteras med i denna världen, krävs det verklig ansträngning, kärlek och tro på rättfärdighetens väg för att de slutligen skall bli frälsta och få evigt liv. De blir därför frälsta ”med svårighet”. Följaktligen måste alla medlemmar av den kristna församlingen (”Guds hus”) undvika att vara ”ogudaktiga” och ”syndare” i denna ”den fastställda tiden” för dom. — 1 Petrus 4:17, 18; Ordspråksboken 11:31.

53. a) När vi utstår lidande, vilken tröst kan vi då hämta av det förhållandet att Jehova är en ”trofast skapare”? b) Hur bör vi reagera mot våra förföljare?

⁵³ Vi kan drabbas av prövningar som vi helt enkelt inte kan uthärda i egen kraft. Men hur beklagansvärd vår situation än kan bli, kan Jehova Gud uppehålla oss och fullständigt bota all den skada vi kan tillfogas. När vi helt och fullt anförtror oss åt honom, kan han, genom sin ande, styrka och hjälpa oss att härda ut under lidande. Eftersom Gud, såsom Petrus framhåller, är en ”trofast skapare”, en Gud som vi kan lita på, kommer han inte att visa sig otrogen sitt löfte att komma till sina tjänares hjälp. (1 Petrus 4:19) Denna insikt kan hjälpa oss att undvika att reagera på ett Gud vanärande sätt mot våra förföljare. I stället för att strida mot dem, betala med samma mynt, önskar vi fortsätta att göra gott. — Lukas 6:27, 28.

54. Hur ödmjukar vi oss under Guds hand, och hur är detta till nytta för oss?

⁵⁴ Om vi ödmjukt underkastar oss det som kan drabba oss och bevarar en Kristuslik inställning, kan vi vara säkra på att Jehova skall upphöja oss. Ingen prövning varar i  evighet. Alla prövningar har ett slut. Så länge vi uppträder enligt Guds vilja, när vi blir illa behandlade, förblir vi under Jehovas hand. Och denna hand kan lyfta upp oss, upphöja oss som hans godkända, beprövade tjänare. Aposteln Petrus råder oss: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:6, 7.

55. Vad kan vi befria oss ifrån, även om vi inte kan rymma från prövningarna? På vilket sätt?

⁵⁵ Hur uppmuntrande är det inte att veta att Jehova verkligen bryr sig om oss! Hans kärlek värmer vårt hjärta; hans ande styrker och uppehåller oss. När en viss prövning sedan är över, och vi ser tillbaka på Jehovas kärleksfulla omsorg, dras vi närmare honom. Denna situation kan jämföras med den situation ett tacksamt barn befinner sig i, vilket har fått röna sina oroliga föräldrars kärlek och omsorg under en svår sjukdom. Barnets förtroende och kärlek har stärkts i hög grad. När förhållandena blir mycket påfrestande, kan vi visserligen inte helt enkelt rymma från svårigheterna. Men vi kan kasta våra bekymmer på Jehova Gud. Vi behöver inte oroa oss för hur länge vi skall kunna stå ut med att bli obarmhärtigt slagna av en uppretad pöbelhop, utsatta för sexuella övergrepp eller andra skändligheter. Med vår kärleksfulle himmelske Faders hjälp kan vi uthärda och vinna en moralisk seger över våra förföljare genom att förbli trogna mot vår Gud. Denna tillförsikt befriar oss från oro och bekymmer, som skulle kunna beröva oss den frid i sinne och hjärta som är så väsentlig för att vi skall kunna förbli fasta under prövningar.

56. Varför betyder det förhållandet att vi kastar våra bekymmer på Jehova inte att vi kan vara obekymrade om hur vi reagerar inför prövningar?

 ⁵⁶ Detta betyder emellertid inte att vi, när vi kastar våra bekymmer på Jehova, nu kan vara självsäkra eller likgiltiga. Vi har verkligen en fiende. ”Bevara er besinning, var på er vakt”, skrev Petrus. ”Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” — 1 Petrus 5:8.

57. Vad är Satan intresserad av att göra?

⁵⁷ I överensstämmelse med apostelns råd kan vi inte kosta på oss att vara sorglösa inför betryck och lidande. Vedersakaren väntar bara på ett tillfälle att få oss på fall. Om Satan kan få oss att betvivla våra bröders trohet eller på något annat sätt kan försvaga oss andligen, kommer han att göra det. Om vi skulle dra oss undan samvaron med den kristna församlingen eller sluta tala med andra om vår tro, skulle det betyda att vi blev uppslukade av Satan, det ”rytande lejonet”, som alltid är på spaning efter ett oförsiktigt byte.

58. Vilken insikt angående våra bröder kan hjälpa oss att förbli trogna?

⁵⁸ Något som kommer att hjälpa oss att förbli vaksamma är att vi alltid kommer ihåg att vi inte är ensamma om att härda ut under lidande. Över hela jorden utstår våra kristna bröder svårigheter av olika slag. Och med Guds andes hjälp lyckas de troget uthärda prövningar. Att vi är medvetna om detta kan hjälpa oss att undgå att råka i Satans snaror, eftersom det ger oss den tillförsikten att vi också kan uthärda i Jehovas kraft. Vi uppmanas därför: ”Stå honom emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.” — 1 Petrus 5:9.

59, 60. Hur kan vi dra största nytta av våra prövningar?

 ⁵⁹ Eftersom Jehova Gud vill att vi skall ha framgång och vinna frälsning, kan vi med förtröstan blicka upp till honom och lita på att han skall hjälpa oss. Vad som än drabbar oss med Jehovas tillåtelse kan vi samtidigt ta emot som en värdefull tuktan, som gör oss till fullständiga, fullt utvecklade kristna, starka i tron. Aposteln Petrus uttryckte detta i sköna ordalag:

”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka. Honom tillhör makten för alltid. Amen.” — 1 Petrus 5:10, 11.

⁶⁰ Alldeles som Jesus Kristus led en liten tid på jorden och sedan blev högt upphöjd, så ser också Guds Sons lärjungar fram mot en härlig belöning. Om det lidande, som med Guds tillåtelse kan komma över oss, stärker oss att hålla fast vid bibelns normer och gör oss till mer ödmjuka, deltagande och medlidsamma lärjungar till Guds Son, kommer detta slag av utbildning eller formning att ha tjänat sitt syfte. För att detta skall bli fallet måste vi helt förlita oss på vår himmelske Fader, lita fullt på att vad han än tillåter komma över oss slutligen skall tillförsäkra oss evig välfärd och lycka, om vi ödmjukt underkastar oss det. (Romarna 8:28) I aposteln Petrus’ anda kan vi höja vår röst och säga: ”Gud vare tack, för att han låter oss bli fostrade och utbildade genom prövningar och hjälper oss att bli fasta och starka som hans godkända tjänare med evigt liv i sikte!”

[Frågor]