Lev i väntan på uppfyllelsen av löftet
Kapitel 11
Lev i väntan på uppfyllelsen av löftet
1, 2. a) Vad skall ännu inträffa enligt det oföränderliga ”Guds ord”, och vilka frågor väcker detta? b) Hur beskriver aposteln Petrus vad som skall hända den nuvarande ordningen?
EN HEL världsordning skall förändras. Varje sida av det mänskliga livet kommer med nödvändighet att påverkas av denna förändring. Den är oundviklig, eftersom det ofelbara ”Guds ord” har påbjudit att de nuvarande himlarna och den nuvarande jorden skall nå sitt slut och ersättas av härliga nya himlar och en ny jord. Vad kommer denna händelseutveckling att betyda för oss? Hur kan vi visa att vi lever i väntan på uppfyllelsen av det som Jehova Gud har utlovat?
2 Sedan aposteln Petrus omnämnt den världsomfattande syndafloden i Noas dagar, skriver han: ”De himlar och den jord som nu finns [är] sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag.” (2 Petrus 3:7) Aposteln säger vidare att ”himlarna [skall] försvinna med ett kraftigt, väsande ljud men de starkt upphettade elementen skall upplösas, och jorden och de verk som är på den skall bli upptäckta”. — 2 Petrus 3:10.
3. Vad måste vi, med tanke på Första Mosebokens redogörelse sluta oss till angående det materiella universum, vår jord inbegripen?
3 Skall vi av dessa inspirerade ord dra den slutsatsen att vår bokstavliga jord såväl som solen, månen och stjärnorna skall förintas? För att kunna besvara den frågan måste vi betrakta hur Gud ser på sina egna verk. Med avseende på skapelseperiodens slut heter det i Första Mosebokens redogörelse: ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Moseboken 1:31) De första människorna hade utsikt till evigt liv i lycka på jorden, under förutsättning att de förblev lydiga. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:3) Ingenting i Första Mosebokens redogörelse antyder att jorden bara skulle vara ett tillfälligt hem för människan och att den till sist skulle förintas vid någon framtida domsdag. Det måste därför helt följdriktigt vara Guds uppsåt att det materiella universum, jorden inbegripen, skall bestå för evigt.
4. a) Vilken åtskillnad gjorde Petrus i förbindelse med situationen före och efter syndafloden? b) Vad gjorde syndafloden inte?
4 Dessutom gjorde aposteln Petrus åtskillnad mellan 1) de ”himlar [som] fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten” och 2) ”de himlar och den jord som nu finns”. (2 Petrus 3:5, 7) Men den jord som fanns före syndafloden existerar än i dag — det är samma planet. Floden åstadkom visserligen förändringar i jordens yta, och eftersom inget vatten längre svävade högt över jordytan, förändrades också det synliga universums utseende från mänskliga iakttagares ståndpunkt. Dessa förändringar var emellertid endast biverkningar av syndafloden. Syftet med den var inte att förinta den bokstavliga planeten, utan att förinta det ogudaktiga mänskliga samhället utanför arken. Genom syndafloden förgicks alla verk och anordningar som det gudlösa mänskliga samhället hade byggt upp.
5. Vad måste hända på räkenskapens dag för att det skall bli en motsvarighet till den globala syndafloden?
5 För att det skall bli en motsvarighet till den globala syndafloden måste därför allt som är förbundet med det nuvarande onda mänskliga samhället förgås, som om det blev förtärt av eld. Ja, de mänskliga angelägenheternas hela grundstomme, som uppstod efter floden, har förvarats till förintelse och till en domens eller räkenskapens dag.
6. Är den ”eld”, genom vilken den gamla ordningen når sitt slut, bokstavlig?
6 Att ”elden” här används bildligt för att framställa hur grundlig förintelsen kommer att bli bekräftas av Uppenbarelseboken, där Herren Jesus Kristus beskrivs som en krigförande kung. Hans stridsaktion sägs efterlämna många döda kroppar, utspridda över jordens yta, vilka skall förtäras av asfåglar. (Uppenbarelseboken 19:15—18) En sådan bild skulle inte kunna uppfyllas i någon mån, om denna planet bokstavligen skulle förvandlas till en livlös slaggklump.
7. Vad utvisar orden i 2 Petrus 3:10 angående den kommande förintelsen?
7 Petrus’ skildring av den nuvarande jordens och de nuvarande himlarnas förintelse har därför avseende på det ogudaktiga mänskliga samhällets tillintetgörelse. Av människor upprättade regeringar, som har härskat över det mänskliga samhället likt ”himlar”, skall försvinna ur tillvaron. (Jämför Jesaja 34:2—5; Mika 1:3, 4.) Ljudet som uppstår när de upplöses och förintas, vilket beskrivs som ett ”väsande ljud”, som när ånga strömmar ut under tryck, skall tillta i styrka. ”Elementen”, det vill säga den ande som driver ogudaktiga människor att tänka, planera, tala och handla på sitt Gud vanärande sätt, skall upplösas eller utplånas. (Jämför Apostlagärningarna 9:1; Efesierna 2:1—3.) Detta betyder slutet för alla de filosofier, teorier, anordningar och planer som återspeglar de människors ande, vilka är avlägsnade från den Högste. ”Jorden och de verk som är på den skall bli upptäckta” eller avslöjade som förtjänta av förintelse. Ingen medlem av det onda mänskliga samhället, ”jorden”, skall undkomma. (Jämför 1 Moseboken 11:1; Jesaja 66:15, 16; Amos 9:1—3; Sefanja 1:12—18.) Det kommer att uppenbaras att alla de laglösa människornas verk — deras institutioner och organisationer jämte det som byggts upp i förbindelse med dessa — är misshagliga för Gud, och de skall undanskaffas som värdelöst avskräde.
8. Vilket råd av Petrus bör vi ta till hjärtat, med tanke på att varje del av det nuvarande systemet skall tillintetgöras?
8 Vi, Guds tjänare, önskar därför leva på ett sätt som visar att vi verkligen tror att varje del av det nuvarande ogudaktiga systemet kommer att förgås för evigt. Det är vad aposteln Petrus uppmanar oss att göra, när han säger:
”Då nu allt detta således skall upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna, den dag för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta!” — 2 Petrus 3:11, 12.
9. Endast vilka kommer att överleva den kommande förintelsen med eviga välsignelser i sikte?
9 När varje del av detta system blir upplöst av Guds vredes ”eld”, som kommer till uttryck genom Herren Jesus Kristus, skall bara de människor undkomma som utmärker sig genom ett rättrådigt uppförande och gudaktig hängivenhet. Sann tillbedjan är inte passiv och återspeglas inte enbart i att man avhåller sig från vissa orätta handlingar. Det är visserligen viktigt att bevara moralisk och andlig renhet, men vi är också förpliktade att visa vår kärlek till våra medmänniskor genom att vara villiga och ivriga att bistå dem i fysiskt och andligt avseende. Och detta bidrar till vår glädje, eftersom ”det är lyckligare att ge än att få”. — Apostlagärningarna 20:35.
HANDLINGAR SOM VISAR ATT VI INSER ATT SLUTET NÄRMAR SIG
10. Vilken förmaning gav Petrus med avseende på att ”slutet på allt” närmar sig?
10 Följande ord av aposteln Petrus understryker vad vi måste göra med tanke på att ”slutet på allt” närmar sig: ”Var därför sunda i sinnet, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken överskyler en mängd synder. Var gästfria mot varandra utan att knota.” — 1 Petrus 4:7—9.
11. Vad behövs för att vi skall förbli ”sunda i sinnet”?
11 För att förbli moraliskt rena eller rättrådiga i vårt uppförande och aktivt främja andra människors andliga välfärd måste vi, i överensstämmelse med denna förmaning, vara ”sunda i sinnet”. Detta kräver att vi är på vår vakt mot att låta känslorna ta överhand och bringa oss ur jämvikt. Det är nödvändigt att vi inser vad som är verkligt viktigt i livet, att vi har jämvikt och kan bedöma vad som förtjänar att få företräde. — Filipperna 1:9, 10.
12. a) Varför är det viktigt att vara ”vaksam med tanke på böner”? b) Hur kom Petrus att genom egen erfarenhet inse vikten av detta?
12 Om vi vill förbli Guds trogna tjänare, kan vi inte hoppas på att lyckas i egen kraft. Vi måste vända oss till Jehova Gud för att få hjälp, vi måste vara ”vaksamma med tanke på böner”. Genom egen erfarenhet lärde sig aposteln Petrus vikten av att vara ”vaksam”, uppmärksam eller påpasslig med avseende på böner. Strax innan Jesus Kristus greps av en beväpnad pöbelhop i Getsemane trädgård, hade Guds Son uppmanat Petrus, Jakob och Johannes att be, så att de inte skulle falla offer för frestelse. Men alla tre apostlarna somnade vid denna kritiska tidpunkt. (Matteus 26:36—46; Markus 14:32—42; Lukas 22:39—46) Försvagad av sin försumlighet i fråga om att vara ”vaksam” beträffande bön förnekade Petrus senare Jesus Kristus tre gånger. (Johannes 18:17, 18, 25—27) Ändå hade Petrus tidigare tillitsfullt förklarat: ”Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden.” (Lukas 22:33) ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla!” — Matteus 26:33.
13. Vad kan vi lära oss av Petrus’ erfarenhet, när han försummade att vara ”vaksam med tanke på böner”?
13 Det som hände Petrus ger oss en viktig lärdom. Det inskärper hos oss hur farligt det är att vara alltför självsäker. På grund av våra begränsningar och svagheter kan vi inte motstå frestelser annat än med Guds hjälp. Må vi därför fortsätta att be med ett vaket sinne och ett hjärta som är orubbligt i sin tillgivenhet för Jehova Gud och Jesus Kristus.
14. Vad bör vara vårt motiv, när vi fullgör våra kristna skyldigheter, och hur kommer detta till uttryck i vårt umgänge med våra medtroende?
14 Förutom att vi måste förbli vakna och bevara jämvikten med avseende på det kristna lärjungaskapet gör vi klokt i att tänka efter om det är av kärlek vi fullgör våra skyldigheter. (1 Korintierna 13:1—3) Aposteln Petrus uppmanade oss att ha ”intensiv kärlek” till medtroende. Sådan intensiv kärlek visar sig i att vi har en förlåtande ande. När så är fallet, förstorar vi inte våra bröders fel och riktar inte heller otillbörlig uppmärksamhet på deras svagheter. Vi söker inte efter fel och ställer inte andras överträdelser i sämsta tänkbara dager. När vi således är förlåtande, kommer vår kärlek att överskyla en mängd synder i stället för att blottlägga dem, så att andra tydligt skall se dem.
15. Varför kan det bli nödvändigt att visa gästfrihet, och med vilken inställning bör den visas?
15 Att visa gästfrihet är också ett uttryck för kärlek. Hur utmärkt är det inte, när vi delar vår föda och andra nödvändigheter med andra, i synnerhet med de behövande! (Lukas 14:12—14) När medtroende förlorar allt genom naturkatastrofer eller förföljelse, kan det kräva att vi öppnar vårt hem för dem en längre tid. Detta kan vara mycket obekvämt för oss, och vi kan vara benägna att beklaga oss över den extra påkänningen för våra tillgångar och krafter. Vid sådana tillfällen bör vi ta oss i akt för att knota över att vi måste visa gästfrihet och i stället inse att detta är ett utmärkt sätt, på vilket vi kan visa vår kärlek till dem som Gud älskar.
16, 17. a) Hur bör vi betrakta de gåvor vi har? b) Vilken fin inställning rekommenderade och visade Paulus?
16 Vi har allesammans gåvor eller förmågor som vi kan använda till nytta för andra. Om vi skall förbli Guds godkända tjänare, måste vi använda dessa gåvor ivrigt och villigt. Vi gör klokt i att undvika att jämföra oss med andra. Vi blir då inte missmodiga, när vi ser att andra kan göra mycket mer än vi. Å andra sidan skall vi inte känna oss överlägsna, när vi på något område kan uträtta mer än andra. (Galaterna 6:3, 4) Lägg märke till vad aposteln Petrus sade: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra såsom goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petrus 4:10) Vi är således skyldiga att göra fullt bruk av de gåvor vi kan ha. Genom Guds oförtjänta omtanke är vi vad vi är och har vi vad vi har. Alla våra krafter, förmågor och talanger bör därför betraktas som gåvor som vi har fått genom Jehovas oförtjänta omtanke för att använda dem till att prisa och ära den Högste.
17 Aposteln Paulus framhöll den rätta inställningen genom att ställa följande frågor: ”Vem gör dig annorlunda än en annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” (1 Korintierna 4:7) Trots att Paulus kunde säga om sig själv att han ”mödat” sig ”mer än” alla de andra apostlarna, tog han inte själv åt sig äran, utan tillade: ”men ändå inte jag utan Guds oförtjänta omtanke som är med mig”. — 1 Korintierna 15:10.
18. På vilket sätt bör vi använda våra gåvor?
18 Som trogna förvaltare bör vi vara angelägna om att helt och fullt använda de gåvor vi kan ha till att hjälpa andra i andligt och materiellt avseende. Det sätt på vilket vi gör det är också mycket viktigt. Petrus skrev angående detta:
”Om någon talar, skall han tala såsom vore det heliga utsagor från Gud; om någon tjänar, skall han tjäna såsom beroende av den kraft som Gud släpper till; så att Gud i allt kan bli förhärligad genom Jesus Kristus. Härligheten och makten är hans till evig tid. Amen.” — 1 Petrus 4:11.
19. Hur kan vi förhärliga Gud, när vi hjälper andra i andligt och materiellt avseende?
19 Om vi hjälper andra i andligt avseende, önskar vi därför tala på ett sådant sätt att vi visar att våra tröstande, kärleksfulla ord kommer från Jehova Gud. När så är fallet, blir vårt predikande och vår undervisning uppbyggande och får inte dem vi försöker hjälpa att känna sig underlägsna eller skamsna. Om vi ger av vår tid och våra krafter för att skänka materiell hjälp, önskar vi på liknande sätt förlita oss på Guds kraft. Detta skjuter våra egna förmågor i bakgrunden och framhäver att Gud brukar våra förmågor till att göra gott. (1 Korintierna 3:5—7) Eftersom sådan härlighet eller ära ges Fadern på grund av att vi är hans Sons lärjungar, blir Jehova Gud ”förhärligad genom Jesus Kristus”. Ja, förmågan och kraften att göra gott får vi av den Högste.
20. Varför bör vi se fram mot att Jehovas stora dag skall komma? Vad bör vi därför göra?
20 När vi använder vår tid, våra tillgångar och våra krafter till att hjälpa andra, visar vi att vi är andligen beredda, redo att möta Jehovas stora dag. Det förhållandet att vi inser att Herren Jesus Kristus kan komma när som helst som skarprättare för att utföra Guds hämnd kan sporra oss att förbli andligt vakna. Det är därför vi alltid önskar hålla i minnet att Jehovas stora dag med visshet skall komma. Eftersom den skall öppna storslagna möjligheter för alla Jesu Kristi lojala lärjungar, kan vi med rätta se fram mot den med ivrig förväntan. Jehovas dag skall medföra att vi för alltid blir befriade från den nuvarande tingens ordnings orättfärdigheter och påtryckningar och får åtnjuta de välsignelser som ”nya himlar och en ny jord” skall skänka. Hur viktigt är det inte att vi ”ständigt har den [dagen] i tankarna”, ivrigt längtar efter den! (2 Petrus 3:12, 13) Att vi nitiskt tar del i att göra Guds uppsåt känt för andra vittnar om att vi har den rätta inställningen. Det visar att vi är övertygade om att Jehovas dag skall komma och att andra behöver känna till det och handla i överensstämmelse med denna viktiga kunskap.
21. a) Vad kan vi vara säkra på i förbindelse med Guds löfte om ”nya himlar och en ny jord”? b) Hur bör detta påverka oss?
21 Guds löfte om ”nya himlar och en ny jord”, som först framfördes genom profeten Jesaja, kommer att uppfyllas i full utsträckning. (Jesaja 65:17; 66:22) Ett rättfärdigt styre, utövat av Jesus Kristus och dem som skall vara kungar och präster tillsammans med honom, över ett jordiskt samhälle, som följer Guds lag, måste bli en verklighet. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6) Denna visshet kan sporra oss till verksamhet, driva oss att göra vårt yttersta för att vara bland dem som får del av de välsignelser som blir resultatet av detta rättfärdiga styre. Aposteln Petrus förmanade: ”Ni älskade, då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” (2 Petrus 3:14) Som Guds tjänare är vi angelägna om att bli godkända av Herren Jesus Kristus och att inte bli befläckade eller besudlade av världens attityder, vägar och handlingssätt. Vi önskar vara fria från syndens fläckar. Eftersom synden stör vår frid med Gud, måste vi förbli i ett tillstånd där våra synder kan bli försonade, om vi skall bli funna ”i frid” då hans stora dag kommer.
UPPSKATTA GUDS TÅLAMOD
22. Varför bör vi inte bli otåliga i fråga om uppfyllelsen av Guds löfte?
22 Medan vi med rätta ser fram emot ”nya himlar och en ny jord”, bör vi inte bli otåliga i fråga om uppfyllelsen av löftet. Att Jehovas stora dag inte kom för länge sedan har medgett vår egen frälsning. Aposteln Petrus framhöll:
”Betrakta dessutom vår Herres tålamod som frälsning alldeles som också vår älskade broder Paulus, efter den vishet som är honom given, skrev till er, när han talar om dessa ting såsom han också gör i alla sina brev. I dem finns det emellertid en del svårfattliga ting, som de oupplysta och obefästa förvränger, såsom de gör också med de övriga skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” — 2 Petrus 3:15, 16.
23. a) Varför bör vi inte missbruka Guds tålamod? b) Hur visade några i det första århundradet att de inte insåg orsaken till Guds tålamod?
23 Som människor som uppskattar Jehovas tålamod vill vi akta oss för att missbruka det och rättfärdiga ett visst själviskt handlingssätt på den grunden att Jehovas stora dag ännu kan vara mycket avlägsen. I det första århundradet v.t. fanns det tydligen troende som gjorde detta. Aposteln Petrus beskriver dem som ”oupplysta och obefästa”. De hade inte en klar förståelse av Guds ord och var ostadiga med avseende på den kristna läran och det kristna levnadssättet. Dessa personer försökte till och med använda uttalanden i den inspirerade aposteln Paulus’ brev och i andra delar av Skriften som en ursäkt för sitt orätta uppförande. De kanske hänvisade till vad Paulus hade skrivit om att göra bruk av samvetet och om att man blir förklarad rättfärdig av tro och inte genom gärningar påbjudna i den mosaiska lagen och menade att detta gav rum för alla slags handlingar som var i strid mot Guds vilja. (Jämför Romarna 3:5—8; 6:1; 7:4; 8:1, 2; Galaterna 3:10.) De kan ha missbrukat sådana uttalanden som följande:
”Kristus [har] gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” (Galaterna 5:1) ”Allt har jag lov till.” (1 Korintierna 6:12) ”Allting är rent för de rena.” (Titus 1:15)
Men de ignorerade att Paulus också sade:
”Använd bara inte denna frihet som ett motiv för köttet utan var genom kärleken slavar åt varandra. Ty hela lagen är uppfylld i ett enda uttalande, nämligen detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’” (Galaterna 5:13, 14) ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” — 1 Korintierna 10:24.
24. Varför måste vi akta på vårt umgänge även inom församlingen?
24 Liksom i församlingen i det första århundradet finns det också i våra dagar några som vill utsträcka den kristna frihetens gränser så långt att de blir slavar under synden. Vi gör därför klokt i att akta på vårt umgänge, så att vi inte utsätter oss för ett ohälsosamt inflytande och förs vilse. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på detta och skrev: ”Därför, ni älskade, då ni nu har denna förhandskunskap, så var på er vakt för att ni inte skall ryckas med av lagtrotsarnas villfarelse och komma bort från er egen fasta ståndpunkt.” — 2 Petrus 3:17.
GÖR FRAMSTEG SOM KRISTEN
25, 26. Vad bör vi, enligt 2 Petrus 1:5—7, göra sedan vi förvärvat tro?
25 För att inte gå miste om de välsignelser som Jehova har i beredskap åt oss bör vi önska göra framsteg i fråga om kristet levnadssätt och kristen verksamhet. (2 Petrus 3:18) Om vi gör det, följer vi aposteln Petrus’ uppmaning:
”Ja, av just detta skäl skall ni, genom att till gensvar bidra med all uppriktig strävan, till er tro lägga dygd, till er dygd kunskap, till er kunskap självbehärskning, till er självbehärskning uthållighet, till er uthållighet gudaktig hängivenhet, till er gudaktiga hängivenhet broderlig tillgivenhet, till er broderliga tillgivenhet kärlek.” — 2 Petrus 1:5—7.
26 Genom sin Son har Jehova Gud gett oss förmåga att tro. Till gensvar på, eller till följd av, det som gjorts för oss bör vi önska uppodla andra förträffliga egenskaper som vittnar om att vi har äkta tro. Det kan vi göra genom att låta Guds ord och hans ande utveckla sin fulla kraft i vårt liv. (2 Petrus 1:1—4) Aposteln Petrus förmanade oss att ”bidra med all uppriktig strävan”, det vill säga av all vår kraft flitigt anstränga oss att samverka i det verk som vår himmelske Fader utför för att göra oss till fullständiga kristna. — Jämför 1 Korintierna 3:6, 7; Jakob 1:2—4.
27. Vad menas med att vi skall lägga dygd till vår tro?
27 Att vi lägger dygd till vår tro innebär att vi bemödar oss om att vara moraliskt förträffliga och därmed följer vårt föredöme Kristus. Sådan dygd eller moralisk förträfflighet är en positiv egenskap. Den som har denna egenskap avhåller sig inte bara från att göra ont eller vålla sin nästa skada, utan söker också göra gott och reagerar positivt på andras andliga, fysiska och känslomässiga behov.
28. Varför är det viktigt att växa till i kunskap?
28 Moralisk förträfflighet kan inte existera utan kunskap. Vi måste ha kunskap för att kunna skilja mellan rätt och orätt. (Hebréerna 5:14) Vi behöver den också för att kunna bedöma hur vi skall kunna göra verkligt gott i en bestämd situation. (Filipperna 1:9, 10) Till skillnad från lättrogenhet, som förringar eller till och med motstår kunskap, vilar en fast grundad tro på och befordras alltid av kunskap. Att vi flitigt använder bibeln kommer därför att stärka vår tro, medan vi fortsätter att växa till i kunskap om Jehova Gud och hans Son.
29. a) Varför är kunskap viktig, när man uppodlar självbehärskning? b) Vilket förhållande finns det mellan självbehärskning och uthållighet?
29 Denna kunskap kan hindra oss från att ge efter för syndfulla begär, att bli omåttliga och tygellösa eller att på annat sätt allvarligt försumma att återspegla Guds personlighet i tankar, ord och gärningar. Kunskapen bidrar till att vi kan utöva självbehärskning, det vill säga förmågan att tygla sig själv, sina handlingar och sitt tal. Genom att fortsätta att utöva självbehärskning kommer vi att äga den viktiga egenskapen uthållighet. Den inre styrka, som uthålligheten frambringar, kan också hjälpa oss att inte ge efter för syndfulla begär, inte kompromissa, när vi utsätts för förföljelse, eller bli uppslukade av dagliga bekymmer, nöjen eller materiella ägodelar. Denna uthållighet har sin grund i att man förlitar sig på att den Högste skall ge kraft och vägledning. — Jämför Filipperna 4:12, 13; Jakob 1:5.
30. a) Vad är gudaktig hängivenhet, och hur kommer den till uttryck? b) Vad visar att gudaktighet inte kan existera utan broderlig tillgivenhet?
30 Gudaktig hängivenhet eller vördnadsfullhet bör läggas till uthålligheten. En sådan attityd kännetecknar en äkta kristens hela livskurs. Den kommer till uttryck i en hälsosam aktning och vördnad för Skaparen och i djup respekt för och omtanke om föräldrar och andra som förtjänar hängivenhet. (1 Timoteus 5:4) Utan broderlig tillgivenhet kan gudaktighet emellertid inte existera. Aposteln Johannes skrev:
”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Johannes 4:20)
Om någon berömde sig av sin vördnad och hängivenhet, skulle han ändå komma sorgligt till korta, ifall han inte visade sina bröder tillgivenhet, omtanke och vänlighet. Vi kan inte vara varmhjärtade mot Gud och kallsinniga mot våra bröder.
31. Vilka skall vi visa kärlek? Varför det?
31 Kärleken är den framträdande egenskap som bör vara särskilt uppenbar i vårt liv. Detta slags kärlek får inte begränsas till våra kristna bröder. Vi skall ha tillgivenhet för våra andliga bröder, men kärlek måste vi visa alla människor. Denna kärlek är inte beroende av en individs moraliska tillstånd. Den skall visas till och med mot fiender, och i synnerhet komma till uttryck i en önskan att hjälpa dem i andligt avseende. — Matteus 5:43—48.
32. Vad blir resultatet, när vi rättar oss efter rådet i 2 Petrus 1:5—7?
32 Vad blir resultatet, när vi lägger dygd, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek till vår tro? Aposteln Petrus svarar: ”Om dessa ting är i er och överflödar, skall de hindra er från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” (2 Petrus 1:8) Vi kommer då inte att stå stilla, vara overksamma eller andligen döda. Om gudaktiga egenskaper bor i vårt hjärta och verkligen är en del av oss, kommer vi att drivas att tänka, tala och handla på ett sätt som Gud godkänner. (Jämför Lukas 6:43—45.) När så är fallet, kommer Herren Jesu Kristi ankomst för att helt och fullt överta herraväldet över jordens angelägenheter att bli början till välsignelser, som kommer att bli långt storslagnare än vi nu kan föreställa oss.
33—35. Hur har vi gagn av att leva som Jesu Kristi lärjungar?
33 Må vi därför aldrig bli vårdslösa med vårt uppförande eller i fråga om att fullgöra våra kristna skyldigheter, som inbegriper det viktiga arbetet att bekantgöra Guds budskap för andra. Om vi har valt ett liv som Jesu Kristi lärjungar, kan vi åtnjuta ett rent samvete och välgörande gemenskap med medtroende. Vi kan få Guds styrkande hjälp i tider av prövningar, och vårt förhållande till andra kommer att förbättras, när vi samvetsgrant tillämpar bibelns principer.
34 Det finns inget område i livet — vare sig det gäller hemmet, arbetet eller våra förbindelser med styrande myndigheter på alla nivåer — som inte kommer att påverkas i god riktning, om vi bemödar oss om att följa Guds ord. Det kommer också att göra oss mer medvetna om vikten av att helhjärtat söka nå så många människor som möjligt med bibelns tröstande budskap. Vi kommer att finna stor lycka i livet och känna att vi verkligen uträttar något, när vi är vakna för våra medmänniskors behov, i synnerhet deras andliga behov.
35 Viktigast av allt är att livet som en äkta Jesu Kristi lärjunge är den enda levnadsvägen som ger löfte om en evig, lycklig framtid. Vi vill sannerligen inte förlora vad vi vunnit. Må var dag som kommer finna oss i ett vaket tillstånd, beredda på vår Herre Kristi ankomst i egenskap av fullständigt segerrik kung. Endast då kan vi få uppleva den gränslösa glädje som kommer av att vi valt att hålla fast vid vårt överlämnande till att tjäna Jehova Gud troget.
[Frågor]
