Kapitel 10

Skydda ditt kristna hopp

1. Vad kommer att göra de nya himlarna och den nya jorden så önskvärda?

HUR storslagen är inte utsikten till ett liv utan smärta, sorg och död! Men ännu mer storslaget är det att befrielsen från allt detta skall komma genom att ofullkomlighet och synd avlägsnas. Vilken välsignelse att inte längre behöva kämpa mot orätta böjelser och benägenheter som vi vet bara gör oss själva och andra skada! Det kommer sannerligen att bli underbart, när varje ord vi talar, varje tanke vi tänker och alla våra handlingar verkar till allas nytta och verkligen återspeglar vår himmelske Faders personlighet och aldrig styrs av själviska motiv. Ja, rättfärdighet kommer med säkerhet att råda och överflöda i de nya himlar och på den nya jord som Gud har utlovat. Detta är sannerligen ett hopp som är värt att skydda. — 2 Petrus 3:13.

2. a) Vad måste vi göra för att få se vårt kristna hopp uppfyllas? b) Varför bör vi inte bli förvånade över att det kan finnas egoistiska människor bland dem som bekänner sig vara kristna?

² För att få se vårt kristna hopp uppfyllas måste vi ständigt ha det för ögonen och leva i överensstämmelse med det. Detta kan vi endast göra, om vi motstår alla inflytanden som skulle kunna fördunkla eller förstöra vårt hopp. Ibland kan sådana skadliga inflytanden komma från oandliga, egoistiska personer som är förbundna med Guds  folks församling. Detta bör inte förvåna oss, för aposteln Petrus skrev: ”Det kom också att finnas falska profeter bland folket [Israel], liksom det också kommer att finnas falska lärare bland er [kristna].” (2 Petrus 2:1a) Alldeles som fallet var med det köttsliga Israel, så utsätts de kristna för fördärvbringande inflytanden som kommer inifrån församlingen.

”I HEMLIGHET INFÖRA FÖRDÄRVLIGA SEKTER”

3, 4. Hur beskriver aposteln Petrus det sätt på vilket falska lärare sprider villfarelse?

³ Aposteln Petrus fortsätter och förklarar hur dessa villfarelsens förespråkare verkar: ”Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter.” (2 Petrus 2:1b) Aposteln skrev inte här om personer som helt enkelt har svårt att förstå vissa saker eller om personer, vars uppriktiga åsikter kanske inte i alla avseenden överensstämmer med flertalets. (Jämför Romarna 14:1—6.) Han talar i stället om personer som avsiktligt arbetar för att söndra och fördärva.

⁴ Sådana personer är sällan öppna och ärliga eller rättframma. De ”inför” vanligtvis sina oskriftenliga uppfattningar hemligt, fördolt. På det grekiska grundspråket, som aposteln Petrus använde, betyder uttrycket ”i hemlighet införa” bokstavligen att ”föra in vid sidan av eller jämsides med”. Detta är deras metod. Jämsides med en viss sund biblisk lära inför de gradvis och raffinerat sina söndrande eller fördärvbringande uppfattningar. Genom att först bearbeta sina åhörares sinnen med vissa uppenbara sanningar eller rentav med en lång, invecklad bevisföring kan de sedan ofta få dem att anta någon princip som endast kan leda till villfarelse. De kan använda bibeln,  men de lär i själva verket inte vad den lär. De använder det som passar dem och förvränger bibelns läror, så att de skall stämma med vad de försöker föra fram för att vinna personliga fördelar. Det som saknar varje biblisk grund får de således att förefalla vara sant.

5. Hur belyser Satans sätt att bedra Eva de metoder som en falsk lärare använder?

⁵ Det sätt på vilket Satan bedrog Eva genom ormen är ett belysande exempel på denna strategi. Först framkastades en till synes oskyldig fråga: ”Är det verkligen så att Gud har sagt att ni inte får äta av varje träd i lustgården?” (1 Moseboken 3:1, NW) Denna fråga förvrängde sanningen. Den antydde att den Högste var otillbörligt restriktiv och att han undanhöll de första människorna något som de hade rätt till. Ormens ord måste ha fått Eva att fråga sig varför hon egentligen inte fick äta av ”kunskapens träd på gott och ont”. På detta sätt bearbetade Satan hennes sinne så att hon ville ha ett svar. Sedan kom ormens uttryckliga svar: ”Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är.” — 1 Moseboken 3:4, 5.

6. a) Vilka faktorer gjorde Eva mottaglig för att godta villfarelse? b) Hur bildades en avfällig grupp som ett resultat av Satans lögn?

⁶ Eftersom Evas sinne på ett raffinerat sätt hade förberetts på detta lögnaktiga svar, kom det inte som en chock. Det förhållandet att ormen visade sig vara ”det försiktigaste” av alla djuren tycktes tala för att en sådan skapelse knappast kunde vara en källa till felaktig upplysning. (1 Moseboken 3:1, NW) Dessutom var trädet tilldragande, och dess frukt såg ut att vara god att äta av. Eva blev fullständigt bedragen. Sedan hon ätit av den förbjudna  frukten, övertalade hon Adam att förena sig med henne i uppror mot Gud. (1 Moseboken 3:6) På detta sätt lyckades ormens lögnaktiga ord avlägsna de första människorna från deras himmelske Fader. I själva verket bildades en avfällig grupp bestående av två personer.

7. a) Varför är det så att de som orsakar söndringar i församlingen förnekar Kristus? b) Varför kan det sägas att de skall ”dra snar tillintetgörelse över sig själva”?

⁷ På liknande sätt kan vissa personer uppamma en söndrande anda i en församling, en partiskapande rivalitetsanda. Eftersom varje sådant parti har sina rötter i villfarelse och avsiktligt söker vålla oenighet, ställer det genom sin ståndpunkt och sina läror Guds Son, som köpt den kristna församlingen med sitt blod, i en falsk dager. Därför säger aposteln Petrus att sådana falska lärare skall ”förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva”. Ja, när människor upphör att hålla fast vid Kristus som huvud, förnekar de honom och störtar sig in på en väg som är moraliskt och andligt fördärvbringande. Detta kan bara få en utgång — tillintetgörelse. När tiden för verkställande av fördömelsedomen kommer, blir det inget uppskov. Domen kommer att verkställas snabbt. Genom att villigt omfatta villfarelse kommer de inblandade att ”dra snar tillintetgörelse över sig själva”. — 2 Petrus 2:1.

8. Vilken verkan kan det tygellösa uppförandet hos människor, som bekänner sig vara kristna, ha på personer utanför församlingen?

⁸ Dessa personer befläckar tyvärr Guds trogna tjänares goda rykte, då de gör anspråk på att vara kristna samtidigt som de uppför sig tygellöst. Många som iakttar det förnedrande uppförandet hos vissa individer, som föreger sig vara kristna, börjar tala hädiskt eller skymfligt om alla  som betecknar sig som kristna. Det var detta Petrus avsåg, då han skrev: ”Därtill skall många följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” — 2 Petrus 2:2.

TA DIG TILL VARA FÖR ATT BLI UTNYTTJAD MED FALSKA ORD

9. a) Vad driver fördärvade människor att försöka samla anhängare omkring sig? b) Vad kommer att hända sådana människor och dem som blir bedragna av dem?

⁹ Vad driver sådana fördärvade människor att samla anhängare omkring sig? Aposteln Petrus svarar: ”I vinningslystnad skall de utnyttja er med falska ord.” (2 Petrus 2:3a) Dessa individer söker skaffa sig materiella fördelar eller vill ha den makt, auktoritet och ära som människor får som man ser upp till som lärare. Genom ”falska ord”, det vill säga genom bedrägliga påståenden som inbegriper sannolika argument, försöker de utnyttja andra. Eftersom både motivet och lärorna är falska, går de inblandade sin undergång till mötes. Aposteln Petrus fortsätter:

”Vad dem angår, så är domen sedan gammalt inte overksam, och deras tillintetgörelse slumrar inte. Ja, om Gud inte skonade de änglar som syndade, utan genom att kasta dem i tartaros överlämnade dem åt det täta mörkrets hålor att förvaras för dom; och han inte skonade en forntida värld, men han likväl höll Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han störtade en syndaflod över en värld av ogudaktiga; och han genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde dem, varigenom han för ogudaktiga uppställde ett mönster av ting som skall komma; och han räddade den rättfärdige Lot som var svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde då han bodde bland dem plågade han dag efter dag sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar —, så vet  Jehova att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras, och särskilt dem som far efter kött i begär efter att befläcka det och som ser ner på herradöme.” — 2 Petrus 2:3—10.

10. a) När uttalades första gången Guds dom över ormens ”säd”? b) Varför är den ”inte overksam” när det gäller verkställandet?

¹⁰ Den dödsdom, som Gud ”sedan gammalt” har avkunnat över alla som kommer att tillhöra ormens ”säd”, skall ofelbart verkställas. (1 Moseboken 3:15; Johannes 8:44; Judas v. 14, 15) Även om denna dom ursprungligen uttalades för omkring 6.000 år sedan och därefter har upprepats flera gånger, är den ”inte overksam” som om den aldrig skulle verkställas. Tillintetgörelsen skall säkert komma, för den slumrar inte. Den är fortfarande mycket levande i Guds uppsåt.

11. a) Vad hände med de olydiga änglarna, och vad väntar dem ännu? b) Vad bevisas genom bestraffningen av änglarna, tillintetgörelsen av de ogudaktiga i syndafloden och utrotningen av invånarna i Sodom och Gomorra?

¹¹ Som Petrus nämnde blev inte ens änglar, som hade levat i Guds egen närvaro men som sedan blev otrogna, skonade från att bli kastade ”i tartaros”, det vill säga bli degraderade till den lägsta graden. Avskurna från all gudomlig upplysning, förvisade från sin ursprungliga plats i himlarna och begränsade i sin verksamhet befinner sig dessa olydiga änglar i ett tillstånd som kan liknas vid ”det täta mörkrets hålor”, i väntan på att dödsdomen skall verkställas genom Jesus Kristus. (Jämför Uppenbarelseboken 20:1—3, 7—10.) På liknande sätt avhöll sig inte Jehova från att tillintetgöra en hel värld av depraverade människor i en världsomfattande syndaflod och inte heller från att ingripa mot de sexuellt fördärvade invånarna i Sodom och Gomorra på Lots tid. Endast rättfärdiga  människor, sådana som Noa och hans familj och som Lot, kan hoppas på att undgå Guds dom och bli räddade ur den prövning som det innebär att leva bland laglösa människor. Men att någon, som söker befläcka andras kött genom att begå omoraliskhet, gör anspråk på att vara kristen kommer inte att rädda honom.

VAR PÅ DIN VAKT MOT DEM SOM RINGAKTAR MYNDIGHET

12, 13. Vilken inställning har fördärvade människor till myndighet, enligt vad som visas i 2 Petrus 2:10b, 11?

¹² Fördärvade människors onda motiv kommer ofta till synes i deras inställning till myndighet. De ”ser ner på herradöme”, föraktar myndighet av alla slag. Aposteln Petrus fortsätter sin beskrivning: ”Dristiga, egensinniga, bävar de inte för sådana som är härliga, utan talar skymfligt, då änglar däremot, fast de är större i styrka och makt, inte framför någon skymflig anklagelse mot dem, av respekt för Jehova.” — 2 Petrus 2:10b, 11.

¹³ Vi bör därför ta oss till vara för fräcka, övermodiga personer som inte har någon aktning för ”sådana som är härliga”. Trogna män som betrotts med ansvarsfulla uppdrag i den kristna församlingen anser inte att de har en högre rang eller är upphöjda över sina medtroende, utan betraktar sig ödmjukt som tjänare. (Matteus 23:8; 1 Tessalonikerna 2:5—12) Deras tjänaruppdrag är emellertid ”härligt”, eftersom de är förordnade genom helig ande till tillsyningsmän eller ”herdar” för hjorden. (Apostlagärningarna 20:28; jämför Romarna 11:13.) De representerar också den härlige Herren Jesus Kristus och den store herden Jehova Gud. (1 Petrus 2:25; 5:4) Det är  därför Skriften uppmuntrar församlingens medlemmar att underordna sig dem som har ledningen. (Hebréerna 13:17) Sådana män kan begå misstag, liksom Petrus själv gjorde, men detta ursäktar inte någon som talar skymfligt mot dem. (Jämför Galaterna 2:11—14; 3 Johannes v. 9, 10.) Hårt arbetande ”herdar” förtjänar församlingens respekt. Men människor som påverkar andra i ond riktning drar sig inte för att smäda kristna äldste. Om någon talar skymfligt eller smädligt mot sin broder, betraktar Jehova Gud och hans Son det som om det gjorts mot dem.

14. Hur visar de trogna änglarna en helt annan inställning än falska lärare?

¹⁴ Hur skiljer sig inte egoistiska, falska lärare från de trogna änglarna! Änglarna har nitälskan för rättfärdighet. Men inte ens när de har med motståndare att göra använder de ett fränt, skymfligt språk. När till exempel ”ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen och disputerade om Mose kropp, vågade han inte framföra en dom mot honom i skymfliga ordalag, utan sade: ’Måtte Jehova gå till rätta med dig.’” (Judas v. 9) Av detta kan vi dra den slutsatsen att de andra trogna änglarna aldrig skulle tillåta sig att överhopa någon med förebråelser, utan skulle lugnt, men ändå eftertryckligt, framlägga fakta. De har tillbörlig aktning för sin Skapare och inser att skymfligt tal aldrig är i överensstämmelse med hans helighet eller renhet.

15. Mot vilket slags människor måste vi vara på var vakt, enligt Petrus’ råd?

¹⁵ Vi måste vara på vår vakt mot människor som ondskefullt degraderar andra och sedan övergår till att upphöja sig själva. Det bör ständigt stå klart för oss att sådana individer inte kommer att undgå att ådra sig en ogynnsam dom för sina handlingar. Detta kan hjälpa oss att vara  försiktiga, så att vi inte lånar ett öra åt dem som tycks intressera sig för andra, men i själva verket bara söker sin egen fördel. Aposteln Petrus framhöll vad slutet blir för egoistiska människor, när han skrev:

”Dessa människor skall, i de ting som de inte känner utan skymfar, likt förnuftslösa djur, som av naturen är födda till att fångas och förintas, också drabbas av förintelse på sin egen väg till förintelse, i det de gör sig själva orätt som lön för ett orätt handlingssätt.” — 2 Petrus 2:12, 13a.

16. Hur är fördärvade människor lika ”förnuftslösa djur”?

¹⁶ Människor som behärskas av onda begär handlar likt ”förnuftslösa djur”. Angående djuren sade Jehova: ”Alla djur som rör sig och är vid liv får tjäna till föda åt er.” (1 Moseboken 9:3, NW) De som talar skymfligt är lika sådana ”förnuftslösa djur”, i det att de inte tyglas av ett gott samvetes bud och därför inte visar någon uppskattning av Guds vägar, handlingssätt och gärningar. Eftersom de är ur stånd att rätt bedöma värdefulla andliga ting, kan de kalla dessa ting värdelösa. Deras orätta uppfattningar blir deras fördärv. De håller fast vid dessa falska åsikter till sin egen skada och kommer oundvikligen att drabbas av de dåliga följderna av sitt orättfärdiga handlingssätt. Vi vill sannerligen hålla fast vid vårt hopp och inte gå i fördärvet tillsammans med dem.

TA DIG TILL VARA FÖR DEM SOM SÖKER SJÄLVISK NJUTNING OCH PERSONLIG VINNING

17. Vilka är några andra kännetecknande drag hos fördärvade människor, enligt 2 Petrus 2:13b—15a?

¹⁷ Förutom andra dåliga drag har oandliga människor en brinnande längtan efter bekvämlighet och njutning. Aposteln Petrus skrev:

 ”De betraktar lyxliv om dagen som en njutning. De är fläckar och defekter, de som frossar i sina bedrägliga läror medan de festar tillsammans med er. De har ögon som är fulla av äktenskapsbrott och inte kan upphöra med synd, och de lockar obefästa själar. De har ett hjärta uppövat i vinningslystnad. De är förbannelsens barn. I det de har övergett den räta vägen, har de blivit vilseledda.” — 2 Petrus 2:13b—15a.

18. Hur är oandliga människor lika de otrogna israeliterna, som beskrivs i Jesajas 5:11, 12?

¹⁸ Under de dagsljusa timmarna, då mycket kunde uträttas till uppbyggelse för andra, kan oandliga människor i stället hänge sig åt festande och hemfalla åt omåttlighet i mat och dryck. De är mycket lika vissa israeliter som levde uteslutande för njutningar. Vinet flödade fritt vid deras fester. Medan dagen övergick i natt blev rumlarna alltmer högljudda och uppsluppna och ackompanjerade sitt bullersamma festande med passionsuppeggande musik. Profeten Jesaja skriver om sådana:

”Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin! Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS [Jehovas] gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.” (Jesaja 5:11, 12)

De nöjeslystna människorna handlade således som om det inte existerade något vittnesbörd om Skaparens storslagna verk. De utövade ingen återhållsamhet, ignorerade helt sitt ansvar inför Jehova Gud och kunde därför inte hoppas på att undgå hans dom.

19. Vad visar att några som är förbundna med församlingen älskar njutningar?

¹⁹ Det bör inte förvåna oss om något liknande skulle förekomma bland personer som gör anspråk på att vara Guds tjänare i våra dagar. Bröllop och årsfester kan förvandlas  till tillställningar med vild, sensuell dans till skrällande, passionsuppeggande musik. Vid sådana fester kan alkoholhaltiga drycker flöda alltför fritt. Det högljudda, lössläppta firandet kanske inte slutar förrän långt fram på småtimmarna eller i gryningen. I somliga länder kan namngivning åt ett nyfött barn, inflyttning i ett nytt hus, begravningar och överlämnande av byggnader, som används för gudsdyrkan, tas som anledning att anordna tillställningar, där det kan förekomma att man uppför sig mycket taktlöst och till och med stör världsliga grannar, så att de måste be att få slut på oväsendet. Även i länder där människor i allmänhet är kända för att vara reserverade kan en vana att dricka för mycket utvecklas goda vänner emellan, vilket gör att sanningen om de ”goda nyheterna” blir omtalad med förakt. Sanna kristna måste verkligen akta sig för sådana omåttligheter. — 1 Petrus 4:3.

20. a) Vilken verkan har de som hänger sig åt omåttlighet på församlingen? b) Hur kan även anständiga tillställningar förvandlas till dryckeslag?

²⁰ Som aposteln Petrus sade är människor som handlar på detta sätt lika fläckar och defekter på den kristna församlingen. De skämmer Guds sanna tjänares rena utseende. De är lika fläckar på en ren klädnad eller lika en vanprydande defekt i ett för övrigt tilldragande ansikte. Eftersom vissa människor avsiktligt gör allt för att tillfredsställa sin längtan efter njutningar, förvandlar de även vanligtvis anständiga tillställningar till våldsamma fester. De försöker påverka eller lära andra att förena sig med dem i vild dans och omåttligt drickande genom att hävda att detta bara är ”normal avkoppling”. De ”ögon som är fulla av äktenskapsbrott”, som Petrus omtalar, kan visa sig. Vid sällskapliga tillställningar kan mäns ögon börja  se med omoraliskt intresse på närvarande attraktiva kvinnor. De orena begären kan bli så starka att även gifta mäns ögon gör sig skyldiga till synd. (Jämför Matteus 5:28; Markus 9:47.) Kvinnor som inte är starkt befästa när det gäller kristna principer kan som ”obefästa själar” lätt falla offer för fördärvade män. — Jämför 2 Timoteus 3:6, 7.

21. Varför utgör sådana personer, som drar in andra i ett liv av omåttlighet, en verklig fara för den kristna församlingen?

²¹ Dessa män utgör en verklig fara, eftersom de är skickliga i att förleda de svaga. Aposteln Petrus säger att ”de har ett hjärta uppövat i vinningslystnad”. Deras enda mål eller strävan i livet tycks vara att tillfredsställa lystna begär, och de blir experter på att nå sina syften. Lärjungen Judas talar också om sådana som ”smugit sig in” och som vänder Guds oförtjänta omtanke ”till en ursäkt för tygellöshet” och därigenom visar sig falska mot vår ende ägare, Jesus Kristus. Han visar att de ofta ”beundrar personligheter för sin egen fördels skull” och att de som orsakar söndringar är ”djuriska och har ingen andlighet”. (Judas v. 4, 16, 19) Om sådana, antingen genom smicker eller genom att visa skenbart nit, lyckas vinna inflytande eller anseende i en församling, utgör de en allvarlig fara. De kommer med rätta under Guds förbannelse och förtjänar tillintetgörelse, alldeles som aposteln Petrus påpekar. Det som gäller män, som följer en sådan söndrande, fördärvbringande kurs, gäller i lika hög grad kvinnor som gör så. — Jämför Uppenbarelseboken 2:20—23.

22, 23. Hur är de som fördärvar andra lika Bileam?

²² Aposteln Petrus jämförde också fördärvade personer med Bileam och skrev:

 ”De har följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade lönen för ett orätt handlingssätt men fick en tillrättavisning för sin kränkning av vad som var rätt. Ett mållöst lastdjur gjorde uttalanden med en människas röst och hindrade profetens galenskap.” (2 Petrus 2:15b, 16)

Denne spåman visste mycket väl att det var i strid mot den högste Suveränens vilja att förbanna israeliterna. Utåt vidhöll Bileam att han inte skulle gå utöver vad Jehova skulle förmå honom att tala, men i sitt inre närde han en önskan att förbanna Israel. Han ville ha den belöning som den moabitiske kungen Balak erbjöd. Men den allsmäktige Guden tillrättavisade Bileam genom hans egen åsninna. Genom ett underverk kom den Högste ett förnuftslöst lastdjur att uttala begripliga ord. (4 Moseboken 22:1—35) Detta var inte svårt för honom som till och med skulle kunna få stenar att ropa. (Lukas 19:40) Med hänsyn till Bileams omåttliga vinningslystnad använde Jehova Gud med rätta detta högst ovanliga medel för tillrättavisning. Då Bileam försökte motstå Guds vilja med avseende på israeliterna, handlade han som en man som saknar förstånd. Den tillrättavisning som hans husdjur hade gett honom hindrade honom till en tid att fortsätta sin kurs, eftersom han insåg att han helt enkelt inte skulle lyckas förbanna Israel. — 4 Moseboken 23:1—24:9.

²³ Bileam var trots allt fortfarande inriktad på att få belöningen. Slutligen tänkte han ut en plan som gick ut på att israeliterna själva skulle dra Guds förbannelse över sig. Han visade Balak hur denne skulle kunna använda moabitiska och midjanitiska kvinnor till att förleda israelitiska män till avgudadyrkan och otukt. (4 Moseboken 31:16; Uppenbarelseboken 2:14) Denna plan hade en viss framgång och ledde till döden för 24.000 israeliter. — 4 Moseboken 25:1—9.

24. Vad hjälper oss exemplet med Bileam att inse angående människor som är egoistiska?

 ²⁴ Hur klart belyser inte Bileams fall de människors handlingssätt som överger det som är rätt för personlig vinning! Inte ens ett underverk skulle kunna avhålla dem från att söka tillfredsställa sin girighet. Vi bör därför undvika nära umgänge med människor, vilkas attityd, tal och uppförande allvarligt oroar vårt samvete. Egoistiska människor känner helt enkelt inte några skrupler över att de skadar andra för att nå sina mål.

25. Vad betonas genom orden i 2 Petrus 2:17?

²⁵ Petrus fortsätter sin beskrivning av sådana onda människor och säger: ”Dessa är källor utan vatten, och dimmor drivna av en våldsam storm, och åt dem har mörkrets svarthet hållits i förvar.” (2 Petrus 2:17) Man kan inte få det ringaste gagn av nära gemenskap med besudlade människor. De är lika brunnar eller källor som en utmattad vandrare nalkas i hopp om att finna uppfriskande vatten, bara för att besviket upptäcka att vattenkällan torkat ut. De är också som dimlika molnstrimmor som man ser upp mot i hopp om att få välbehövligt regn för den växande grödan, men som snabbt blåses bort av starka vindar. Från falska lärare kan man inte hämta ljus eller upplysning. De är själva på väg mot ”mörkrets svarthet”, ett totalt mörker, som är en bild av den fördömelsedom som väntar dem.

AKTA DIG FÖR ”SVULSTIGA UTTALANDEN”

26. Hur beskriver aposteln Petrus det sätt på vilket fördärvade människor uppnår sina mål?

²⁶ Det är på grund av att farliga element inom församlingen har ett bedrägligt yttre sken som vi måste vara på  vår vakt mot dem. Särskilt de som inte är så väl befästa i den kristna sanningen och det kristna levnadssättet måste vara försiktiga. De metoder som egoistiska människor använder kan vara mycket verkningsfulla. Men ve dem som blir bedragna genom deras stora övertalningsförmåga! Aposteln Petrus säger:

”De gör nämligen svulstiga uttalanden som inte kan ge någon behållning, och genom köttets lustar och genom tygellösa gärningar lockar de dem som är på väg att komma undan folk som vandrar i villfarelse. Medan de lovar dem frihet, för de själva en tillvaro såsom fördärvets slavar. Ty vemhelst som blir övervunnen av en annan, han blir av denne gjord till slav.” — 2 Petrus 2:18, 19.

27. Vad är kännetecknande för de människors tal och attityd, som utövar ett fördärvbringande inflytande?

²⁷ De som övertalar andra att anta villfarelse eller att följa en kurs som strider mot ett rent samvetes bud talar ofta med stor övertygelse. De tänker mycket högt om sig själva och sina ord och tillmäter sina uttalanden stor betydelse. (Jämför 2 Korintierna 10:10, 12; 11:3—6, 12, 13.) I stället för att lägga fram sunda skriftenliga skäl i en ödmjuk ande kan de vara hånfulla, ironisera, och tala eftertryckligt och bombastiskt och dölja svagheten i sina argument med skrävel. (Jämför kontrasten i 2 Korintierna 4:2.) När deras imponerande ord granskas i bibelns ljus, visas de vara tomma ord som inte gagnar någon.

28. Vilka kommer mest sannolikt att påverkas av fördärvbringande element inom församlingen?

²⁸ De som inte är fast grundade i Guds ord kanske tyvärr inte inser faran. Deras ”uppfattningsförmågor [är inte] övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Eftersom de kanske helt nyligen har övergett de Gud vanärande sedvänjor som utövas i världen, kan sådana sedvänjor fortfarande utöva en viss lockelse på dem.

29. Vad är Skriftens syn på underhållning och avkoppling, och när måste vi vara på vår vakt?

 ²⁹ Vi måste givetvis ha en balanserad syn på underhållning och avkoppling. Skriften uppfordrar inte Guds tjänare att leva ett asketiskt liv, och inte heller framhåller den självförnekelse som värdefull i sig själv, utan endast när den utövas med ett gott mål i sikte. (Jämför Predikaren 2:24; 3:1, 4, 13; 8:15; 1 Korintierna 13:3; Kolosserna 2:20—23.) Men detta får inte tas som ursäkt för att gå till den andra ytterligheten, att låta det fallna köttet få herraväldet och bruka den kristna friheten som en täckmantel för uselhet. (Galaterna 5:13, 14; 1 Petrus 2:16) Ett sådant handlingssätt är inte förenligt med den ”kungliga lagen” att vi skall älska Gud och älska vår nästa som oss själva, den lag vi står under. (Jakob 2:8, 12) De som hävdar något annat och hånar dem som inte samtycker till deras utsvävningar visar att de fortfarande är slavar under sina egna själviska böjelser.

30. Vad kan till sist hända på grund av fördärvbringande inflytanden inom församlingen?

³⁰ Vi måste således vara förnuftiga och undvika båda ytterligheterna. Det är obestridligt att vi utsätts för faran att ledas in på en väg som präglas av en bekymmerslös jakt efter nöjen. Man kan steg för steg dras in i en virvel genom att gå på bjudningar, som med tiden urartar därför att man går till allt större överdrifter i att dansa och dricka, eller genom att ägna sig åt underhållning som förhärligar sexuell omoraliskhet och sadism. Det är oförnuftigt att hävda att sådant ohälsosamt inflytande inte utgör en fara. Man kan inte komma ifrån att det har en försvagande verkan på det kristna samvetet och fördärvar känslan för moral. Människor som förfäktar något annat faller  ofta offer för dryckenskap och sexuell omoraliskhet. — Ordspråksboken 13:20.

31, 32. Vad kommer några medlemmar i församlingen att fortsätta an göra ända till ”domens dag”, och med vilka följder?

³¹ Aposteln Petrus beskrev verkligen exakt vad som skulle fortsätta att inträffa bland Guds tjänare ända till ”domens dag”, då orättfärdiga människor skall ”avskäras”. (2 Petrus 2:9) Det kommer alltid att finnas människor som försöker utsträcka den kristna frihetens gränser långt utöver vad som är rimligt, så att de skall kunna tillfredsställa sina begär efter sinnlig njutning. De vill inte lyda den bibliska befallningen: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad.” (Kolosserna 3:5) I stället väljer de just den underhållning som uppeggar dessa orätta begär. När de söker dra med sig andra, kanske de resonerar: ”Om vårt samvete tillåter det, är det inte orätt.” De inser emellertid inte att ett befläckat samvete inte är någon säker vägledning. Dessa människor ger efter för sina orätta begär och är därför slavar under dessa. Deras löfte om ”frihet” för andra är vilseledande.

³² Slutet för dem som åter kastar sig in i ett syndfullt liv blir verkligen olyckligt. Aposteln Petrus skrev:

”Ja, om de, sedan de har kommit undan världens befläckelser genom exakt kunskap om Herren och frälsaren Jesus Kristus, åter blir invecklade i just dessa ting och blir övervunna, då har det sista blivit värre för dem än det första. Det hade nämligen varit bättre för dem att inte exakt ha lärt känna rättfärdighetens väg än att nu, sedan de exakt lärt känna den, vända sig bort från det heliga bud som hade blivit överlämnat till dem. Det som sägs i det sanna ordspråket har hänt med dem: ’Hunden har vänt åter till sina egna spyor, och den badade suggan till att vältra sig i smutsen.’” — 2 Petrus 2:20—22.

33. a) Vilka förändringar kan en person göra, sedan han kommit till kunskap om sanningen? b) Varför är det en mycket allvarlig sak att återvända till världens vägar?

 ³³ Varför kunde aposteln Petrus säga detta? När en person väl får exakt kunskap om Herren Jesus Kristus, börjar han inse behovet av att göra förändringar. Han kanske slutar upp med att dricka omåttligt, leva omoraliskt, spela hasard eller ägna sig åt andra laster. Genom att han renar sig för att motsvara vad som förväntas av en Jesu Kristi lärjunge undflyr han eller kommer undan ”världens befläckelser”, undan sedvänjor som han fått veta misshagar Gud. Genom att åter bli indragen i sedvänjor som vanärar Gud överger han medvetet vad han vet är rätt. Hans kunskap om Jesus Kristus och hans av bibeln övade samvete tjänade till en början som en återhållande kraft mot orätt uppförande. När han bryter sig loss från denna hälsosamma återhållande kraft, kan han mycket väl bli ännu värre än han var, innan han slog in på det kristna lärjungaskapets väg. Han kan gå längre än de människor gör som inte känner rättfärdighetens väg. Detta beror på att hans samvete har blivit befläckat eller till och med bränt — det är som död vävnad. (Jämför 1 Timoteus 4:2.) Om han aldrig hade lärt känna den rätta vägen, skulle hans dåliga uppförande inte ha varit en sådan fruktansvärd skam för Kristi namn, hans synd inte ha varit lika allvarlig och Guds dom mot honom inte ha behövt vara så sträng. — Jämför Lukas 12:45—48; 1 Timoteus 1:13, 15, 16.

34, 35. a) Vilken slutsats kan vi dra av ordspråket om den orena hunden och det orena svinet? b) Vad bör detta ordspråk inpränta hos oss?

³⁴ Med hänsyn till det ordspråk som Petrus citerar försummar de som återgår till ett syndfullt liv uppenbarligen  att utnyttja sina möjligheter att göra framsteg på den kristna levnadsvägen. (2 Petrus 1:2—11) Några kanske utåt sett överger onda sedvänjor, men kommer aldrig att hata dem. De lämnar i själva verket inte denna världens ”spyor”, orenhet, bakom sig. För dem äger detta fortfarande en viss tjusning, och därför kan de förledas till att återvända till det. I sitt inre kan de hysa en önskan att få vältra sig i världens smuts av moraliskt fördärv. Andra kanske underlåter att fördjupa sin uppskattning av det kristna lärjungaskapets värde, och till sist får det som världen har att erbjuda en större dragningskraft. Hur tragiskt är det inte, när någon bringas på fall därför att han på så sätt lockas tillbaka till det tillstånd som han en gång ansåg så vämjeligt!

³⁵ Det inspirerade ordspråket utgör en varning till lärdom för alla som bekänner sig vara kristna. Om vi inte uppodlar moralisk och andlig renhet i vårt hjärta och inte känner verklig avsky för denna världens orenhet, står vi i allvarlig fara att gå under andligen. De kristna har helt enkelt inte råd att minska vaksamheten, när det gäller att motstå lockelserna från en fördärvad värld. Vi måste döda våra orätta begär, inte låta dem få herravälde över oss, och inte heller bör vi stimulera dem genom att längtansfullt se på det som världen har att erbjuda. — 1 Korintierna 10:12; Kolosserna 3:5.

FÖRBLI VAKEN!

36. Vad måste vi göra för att behaga vår Mästare, förutom att bevara oss moraliskt och andligt rena?

³⁶ Förutom att vi måste förbli moraliskt och andligt rena, måste vi också vara aktiva i vår Mästares tjänst och  hjälpa andra i såväl andligt som materiellt avseende. Hela vår levnadsväg bör återspegla att vi är andligen vakna och verksamma. Aposteln Petrus betonade vikten av detta:

”Ni älskade, detta är nu det andra brevet jag skriver till er, i vilket jag, liksom i mitt första, söker väcka upp era klara tankeförmögenheter genom att påminna er om att ni skall komma ihåg uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna och budet från Herren och frälsaren genom era apostlar. Detta skall ni först och främst veta, att i de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” — 2 Petrus 3:1—4

37. a) Varför bör vi ha våra ”klara tankeförmögenheter” uppväckta? b) Vilken betydelsefull händelse pekade profeterna fram mot?

³⁷ Vi i våra dagar har sannerligen nytta av att ha våra ”klara tankeförmögenheter” uppväckta, så att vi kan göra en rätt värdering av vad som är väsentligt för att vinna Guds godkännande. (Jämför 2 Petrus 1:12—15.) De ”heliga profeterna”, ända tillbaka till Enok, varnade för en räkenskapens dag. I Judas, verserna 14 och 15, läser vi: ”Ja, den sjunde i släktlinjen från Adam, Enok, profeterade också angående dem, då han sade: ’Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.’” Århundraden senare drevs hebreiska profeter, sådana som Jesaja, Daniel, Joel, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki, att uttala liknande profetior. — Jesaja 66:15, 16; Daniel 7:9—22; Joel 3:9—17; Habackuk 3:16—18; Sefanja 1:14—18; Haggai 2:22, 2321, 22; Sakarja 14:6—9; Malaki 4:1—6.

38. Varför bör vi sträva efter att vara beredda?

 ³⁸ Guds dom, som förutsagts av alla dessa profeter och andra, kommer ovillkorligen att verkställas. Det är därför nödvändigt att vi alltid strävar efter att vara beredda och inte äventyrar vår rena ställning inför den Högste.

39. Vilket budskap förmedlades genom Jesu Kristi bud?

³⁹ Profeternas budskap till oss är detsamma som det som förmedlades genom Herren Jesu Kristi bud och som upprepades av apostlarna, däribland Paulus. Som Guds Sons lärjungar bör vi vara aktiva i hans tjänst, förbli moraliskt och andligt rena och alltid vara redo att ta emot vår Herre Kristus, när han kommer för att verkställa dom mot de ogudaktiga. Guds Son sade:

”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” — Lukas 21:34—36.

40. Vad måste vi göra för att undvika att falla i andlig sömn?

⁴⁰ Ja, vi måste akta oss för att falla i andlig sömn. Detta kräver att vi undviker att ohämmat hänge oss åt mat, dryck och nöjen. Sådan omåttlighet fördunklar den mentala och andliga urskillningsförmågan och belastar hjärtat med skuldkänslor. Den tränger ut hjärtats goda motiv. På liknande sätt kan överdrivna bekymmer för hur man skall skaffa sig sitt levebröd beröva hjärtat den lugnande försäkran att Jehova Gud skall sörja för att vi får allt som vi verkligen behöver. (Matteus 6:25—34) När önskan att bli befunnen godkänd av Herren Jesus Kristus vid hans tid för dom upphör att vara hjärtats främsta motiv, befinner  sig personen i fråga i allvarlig andlig fara. I detta underkända tillstånd kan han bli överraskad av Herren Jesus Kristus.

41. Varför har tron på att Kristus med visshet skall komma i härlighet alltid hjälpt de kristna att förbli lojala mot honom?

⁴¹ I likhet med Petrus lärde de andra trogna apostlarna sina medtroende att alltid ha i tankarna att Kristus med visshet skall komma för att verkställa dom och belöna sina lojala lärjungar. Ett viktigt syfte med sådan undervisning var att hjälpa de kristna att bli befunna godkända vid Sonens ankomst ”med kraft och stor härlighet”. (Matteus 24:30) Liksom Jesus hade gjort fortsatte apostlarna att betona vikten av att de kristna bevisade sig trogna till slutet. Detta slut kunde komma antingen i och med deras död eller i och med ”Jehovas dags närvaro”. (2 Petrus 3:12) Bibeln förbinder också Kristi medarvingars uppståndelse med Kristi återkomst, och därför är alla sanna lärjungars hopp förknippat med Guds Sons ankomst i egenskap av härlig himmelsk kung. (Matteus 10:28; 24:13, 36—44; 1 Tessalonikerna 1:9, 10; 4:14—17) Under den kristna församlingens hela historia har således orubblig tro på Herrens ankomst ”med kraft och stor härlighet” hjälpt de kristna att bevisa sig lojala mot honom.

BLI INTE BEDRAGEN AV HÅNFULLA MÄNNISKOR

42. a) Varför hör vi hånfulla människors röster i vår tid? b) Vad är deras argument?

⁴² Århundradena igenom har det funnits troende som — delvis av iver att få vara vid liv när Jesus Kristus uppenbarar sig i härlighet — väntat sig att slutet för den ogudaktiga tingens ordning skulle komma under en bestämd tidsperiod eller ett bestämt år. Detta har varit fallet  ända till dessa de ”yttersta dagarna”. Då vissa förväntningar inte gick i uppfyllelse, kom många att snava och falla och återvända till världens vägar. I uppfyllelse av Petrus’ ord hör vi även i vår tid hånfulla människors röster. (2 Petrus 3:3, 4) I själva verket säger de: ”Vad finns det för orsak att tro att Guds Son skall förgöra de ogudaktiga och belöna sina lärjungar? Ingenting har ju förändrats sedan tiden för skapelsen. Livet går vidare precis som tidigare, och inget antyder att ett ödesdigert slut skall komma i en nära framtid. Män gifter sig och kvinnor blir bortgifta, barn föds och människor fortsätter att åldras och dö.” De vill därmed göra gällande att Herren Jesus Kristus aldrig skall komma för att verkställa dom eller att denna händelse ligger så långt fram i tiden att den inte har någon omedelbar betydelse för oss.

43. Vad visar att det alltid har varit nödvändigt för Kristi lärjungar att troget fullgöra sina skyldigheter?

⁴³ Sådana hånfulla människor har fullständigt förlorat ur sikte att antingen döden eller ”Jehovas dag” oundvikligen skall hinna upp dem. I ingetdera fallet kommer de att få något ytterligare tillfälle att samla skatter i himmelen i form av förträffliga gärningar. (Lukas 12:15—21, 31, 33—40) För Jesu Kristi lärjungar har det således aldrig funnits någon period i historien då de haft råd att försumma sina skyldigheter. Faran i att göra det är sannerligen ännu större i vår tid.

44. Vilka grundläggande skyldigheter bör vi fullgöra?

⁴⁴ Vilka skyldigheter bör vi då fullgöra i våra dagar? Först och främst har vi fått befallningen: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Ja, i avslutningen  på tingens ordning har vi privilegiet att ta del i det världsvida predikandet av ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) Särskilt viktig i denna tid är vår förpliktelse att visa kärlek till alla våra bröder och vara lyhörda för deras behov av hjälp, medkänsla och uppmuntran. (Jämför Matteus 25:35—40; Hebréerna 13:1—3; 1 Johannes 3:16—18.) Vidare måste vi ständigt bemöda oss om att förbli rena från köttets nerbrytande gärningar. — Matteus 7:21—23; Galaterna 5:19—21.

JEHOVA HAR BEVISAT ATT DE HÅNFULLA MÄNNISKORNA HAR FEL

45, 46. Vilket bevis har Jehova tillhandahållit för att visa att de hånfulla människorna har fel?

⁴⁵ Medan vi fortsätter att leva ett liv som harmonierar med att vi är Jesu Kristi lärjungar, önskar vi alltid ha i tankarna att Jehova Gud för länge sedan har tillhandahållit det bevis som obestridligen fastslår att de hånfulla människorna har fel. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på detta, när han skrev:

”I överensstämmelse med deras önskan undgår detta nämligen deras uppmärksamhet, att himlar fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten genom Guds ord; och genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten.” — 2 Petrus 3:5, 6.

⁴⁶ Det förhållandet att Jehova Gud en gång tidigare förintat en värld av ogudaktiga människor visar att de hånfulla människorna har fel, när de drar den slutsatsen att det inte kommer att bli någon drastisk förändring i människornas angelägenheter, utan att allt kommer att fortsätta ”precis som det var från skapelsens början”. Vi har Guds eget löftesord på att han, genom sin Son, skall  vidta åtgärder mot de ogudaktiga. Detta ord är så kraftfullt att det omöjligen kan förbli ouppfyllt.

47. Hur uppenbarar skapelseberättelsen kraften i Guds ”ord”?

⁴⁷ Det sätt på vilket bibeln talar om Jehovas skapelseverk uppenbarar kraften i hans ”ord”. Av Första Moseboken, kapitel 1, lär vi oss att när den Högste säger ett ord eller ger en befallning, är hans uppsåt så gott som fullbordat. (Jämför Psalm 148:1—6.) Med avseende på den andra dagen heter det: ”Gud sade vidare: ’Må en utsträckning uppstå mellan vattnen, och må ett åtskiljande ske mellan vattnen och vattnen.’ Då begynte Gud göra utsträckningen och göra en åtskillnad mellan de vatten som skulle vara nedanför utsträckningen och de vatten som skulle vara ovanför utsträckningen. Och det skedde så.” (1 Moseboken 1:6, 7, NW) Sedan, på den tredje dagen, ”sade [Gud]: ’Samle sig det vatten, som är under himmelen, till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.’ Och det skedde så.” — 1 Moseboken 1:9.

48. Hur kom jorden att stå ”kompakt ur vatten” och ”mitt i vatten”?

⁴⁸ Vad skildringen i Första Moseboken säger är i full överensstämmelse med den beskrivning som aposteln Petrus ger. Eftersom det torra landet höjde sig över vattenytan, stod jorden ”kompakt ur vatten”. Ja, på grund av det vatten som omgav jorden ovanför utsträckningen (som innehöll de gaser som var nödvändiga för att uppehålla livet) stod jorden också ”mitt i vatten”. (Jämför Ordspråksboken 8:24—29.) Detta åstadkoms genom ”Guds ord”.

49. a) Hur gick det till att ”genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse”? b) Guds kraftfulla ord gör vilken framtida händelse säker och viss?

⁴⁹ Det vatten som svävade högt över jordytan och det  vatten som fanns på själva jorden skapade möjligheten till en världsomfattande syndaflod och visade sig vara det medel, genom vilket den Högste tillintetgjorde en ogudaktig värld. Syndafloden utgör alltså ett varnande exempel för alla hånfulla människor som betvivlar att Gud med visshet skall ingripa i människornas angelägenheter under Kristi närvaro. Det kraftfulla ord som skapade möjligheterna till en världsomfattande syndaflod är samma ord som riktar uppmärksamheten på förintelsen av den nuvarande onda tingens ordning. Aposteln Petrus fortsätter: ”Men genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag.” — 2 Petrus 3:7.

50. a) Vilken inställning har några, som är förbundna med den kristna församlingen, anammat med avseende på förintelsen av den nuvarande gamla tingens ordning? b) Hur visar sig deras inställning?

⁵⁰ I synnerhet på grund av att många århundraden gått sedan aposteln Petrus skrev dessa ord och på grund av att vissa förväntningar inte uppfyllts har några, som är förbundna med den kristna församlingen, ifrågasatt huruvida en sådan förintelse någonsin skall komma. De kanske inte öppet förenar sig med de hånfulla människorna, men de betraktar inte längre ”domens dag” som en händelse de måste räkna med. De blir försumliga i fråga om att fullgöra sina kristna skyldigheter och sjunker ner i ett tillstånd av andlig sömnaktighet. De försöker få ut så mycket som möjligt av den nuvarande tingens ordning, särskilt i form av nöjen och ägodelar.

UPPSKATTA JEHOVAS TÅLAMOD

51. Varför bör vi inte mena att Kristi ankomst i egenskap av skarprättare har låtit vänta på sig länge?

⁵¹ Från mänsklig ståndpunkt sett kan det förefalla som  om Kristi ankomst i egenskap av skarprättare för att utföra Guds hämnd har låtit vänta på sig länge. Men så är det inte i Jehova Guds ögon. För att vi skall undvika att somna andligen måste vi följaktligen betrakta saker och ting från den Högstes ståndpunkt. Aposteln Petrus’ ord kan hjälpa oss att göra detta. Vi läser:

”Men låt inte detta ena undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är såsom tusen år och tusen är såsom en dag. Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Likväl skall Jehovas dag komma som en tjuv.” — 2 Petrus 3:8—10.

52, 53. Hur är tusen år som en dag för Jehova och en dag som tusen år?

⁵² Jehova är inte likgiltig för hur människan upplever tiden. (1 Moseboken 1:14, 15) Han avsåg att människan skulle mäta tiden. I bibeln har Gud markerat särskilda tidsperioder som mäts i år enligt människans tideräkning. (1 Moseboken 15:13—16; 2 Moseboken 12:40, 41; Galaterna 3:17; 4 Moseboken 14:33, 34; 32:13; 5 Moseboken 2:7; Josua 5:6; Apostlagärningarna 13:20) Eftersom han är en Gud utan början och utan slut och är från evighet till evighet, kan hans eget liv inte mätas i tid. (Psalm 90:2, 4) Vad som för människan är tusen år eller en period på mer än 365.000 dagar är därför, jämförelsevis sett, bara som en tjugofyratimmarsdag för den evige Guden.

⁵³ När den inspirerade Petrus också säger att ”en dag för Jehova är såsom tusen år”, menar han inte att tiden långsamt släpar sig fram för Jehova med avseende på de jordiska eller mänskliga angelägenheterna. Snarare skulle Gud på en enda tjugofyratimmarsdag kunna uträtta vad  som skulle ta människan, låt säga, tusen år att få utfört. Den Högste står emellertid aldrig under tidspress, även om han kan påskynda saker och ting. Men om han vill vänta tusen år innan han vidtar en viss åtgärd, väntar han bara en ”dag” relativt sett.

54. a) Varför bör vi inte mena att Jehova Gud är långsam? b) Hur har vi haft gagn av Guds tålamod?

⁵⁴ I stället för att se de århundraden, som gått sedan aposteln Petrus skrev sitt andra brev, som ett bevis på långsamhet från Guds sida bör vi betrakta denna period som ett underbart uttryck för Guds tålamod. Den bevisar ovedersägligen att vår himmelske Fader vill att människor överallt skall ändra sinne och få leva. Som Petrus påpekade har Guds tålamod gagnat de kristna. En gång saknade också de tro och behövde ändra sinne för att vinna en godkänd ställning inför den Högste. Men om Guds dom då redan hade verkställts mot den ogudaktiga världen, skulle de som ännu inte ändrat sinne ha förgåtts. Jehovas tålamod har således gjort det möjligt för de kristna att bli frälsta, alldeles som det nu fortsätter att bereda tillfälle för ytterligare andra att ändra sinne och få leva. Gud kommer emellertid inte att visa tålamod i all oändlighet. Oväntat, som när en tjuv kommer, skall Herren Jesus Kristus uppenbaras ”i en flammande eld”, när han börjar sitt verk med att tillintetgöra de ogudaktiga. — 2 Tessalonikerna 1:7—9.

55. Vad bör vi göra i betraktande av att Kristi ankomst för att verkställa dom är säker och viss, och vad kan detta betyda för oss?

⁵⁵ Eftersom Herren Jesu Kristi uppenbarelse kan inträffa när som helst, måste vi allvarligt begrunda vår ställning inför Gud och Kristus. Vi har inte ändlös tid på oss att bygga upp ett förtjänstkonto av förträffliga gärningar,  som kommer att leda till att Gud och Kristus betraktar oss som godkända. Bibeln visar tydligt att vår Herre Kristi dag för dom kommer att överrumpla dem som inte är vaksamma. Om vi försummar våra kristna skyldigheter, då kan denna händelse, som en tjuv, komma över oss när vi inte är beredda. Vi bör därför sträva efter att leva som om varje dag vore den sista och inte låta personliga begär eller njutningar hindra oss att troget tjäna Jehova Gud och vår Herre Jesus Kristus. Vi kommer då aldrig att ångra det sätt på vilket vi använt vår tid, våra krafter och våra materiella tillgångar. Herren Jesu Kristi uppenbarelse kommer då inte att bli en händelse som avslöjar oss som illojala slavar som förtjänar straff. Den kommer i stället att inleda en period av ojämförliga välsignelser för oss som en del av de ”nya himlar” eller den ”nya jord” som Gud skapar. Detta är sannerligen ett storslaget hopp som förtjänar att skyddas. — 2 Petrus 3:13.

[Frågor]