Utlänningar och tillfälliga inbyggare med exemplariskt uppförande
Kapitel 7
Utlänningar och tillfälliga inbyggare med exemplariskt uppförande
1, 2. Hur betraktas utlänningar ofta? Varför det?
EN PERSON som framstår som mycket annorlunda än människorna i det samhälle där han bor betraktas ofta med misstro och misstänksamhet. Hans uppförande kan bli föremål för en mer ingående granskning än infödda ortsbors. Tyvärr kan somliga få fördomar mot en hel ras, nationalitet eller stam på grund av att en enda utlänning i deras grannskap uppför sig illa. De styrande utfärdar till och med lagar och bestämmelser som endast gäller utlänningar. Om en utlännings uppförande betraktas som icke önskvärt, kan han utvisas.
2 Varför är allt detta av allvarlig betydelse för den kristne? Hur bör det påverka hans eller hennes levnadssätt?
3. a) Varför är sanna kristna ”utlänningar” i den här världen? b) Hur kan människor som saknar tro betrakta dem? Varför det?
3 Sanna kristna är i den här världen ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”, för de ser fram emot en varaktig boningsplats som en del av de ”nya himlar och en ny jord” som Gud skapar. (1 Petrus 2:11; 2 Petrus 3:13) På grund av att Jesu Kristi äkta lärjungar bemödar sig om att tänka och handla i överensstämmelse med bibeln, kan människor som saknar tro eller som endast föreger sig praktisera kristendomen se ner på dem som om de vore icke önskvärda ”utlänningar”. Världens syn på en kristen bör emellertid inte få honom att skämmas. Från Guds ståndpunkt är hans ställning som utlänning en värdig ställning. Den kristne bör därför önska göra sitt yttersta för att uppföra sig på ett sätt som inte ger människor giltig anledning att klandra honom.
4, 5. a) Varför kunde aposteln Petrus tala om de kristna i det första århundradet v.t. som ”tillfälliga inbyggare som är kringspridda”? b) Hur betraktade Jehova Gud dem?
4 När aposteln Petrus skrev till medtroende, riktade han uppmärksamheten på deras ärofulla ställning som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”. I inledningen till hans första brev läser vi:
”Petrus, en Jesu Kristi apostel, till de tillfälliga inbyggare som är kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien, dem som är utvalda enligt Guds, Faderns, förutvetande, med helgelse genom anden, för att de skall vara lydiga och bestänkta med Jesu Kristi blod.” — 1 Petrus 1:1, 2.
5 I det första århundradet v.t. var de troende kringspridda och bodde på olika platser mitt ibland en stor icke-kristen befolkning. De blev ofta orättvist föraktade av sina medmänniskor. Det måste därför ha varit uppmuntrande för dem att läsa eller höra Jehovas värdering av dem, som angavs i Petrus’ brev. De var verkligen Guds ”utvalda”. Den Högste hade gjort dem till sin egendom, sitt folk. Långt innan den kristna församlingen bestående av judar och icke-judar uppstod, visste den Allsmäktige i förväg att det slutligen skulle finnas en sådan grupp av hans tjänare, som skulle vara kringspridda i olika delar av världen. Genom att Guds ande verkade på dem var de helgade eller avskilda för ett heligt bruk. Syftet med att Jehova handlade med dem var att de skulle vara hans lydiga barn och göra hans vilja. Insikten om att den universelle Suveränen gjorde bruk av dem på detta sätt borde sannerligen ha sporrat dem kraftigt, stimulerat dem till att vilja leva upp till det ädla syfte för vilket Gud utvalt dem.
6. a) Hur vann de kristna sin rena ställning inför Gud? b) Vad kan vara inbegripet i att de sägs vara ”bestänkta med Jesu Kristi blod”?
6 Det var naturligtvis inte på grund av egen förtjänst som de troende kom att bli ett utvalt, helgat folk. Som individer var de syndare och måste bli renade, och därför talade aposteln Petrus om dem som ”bestänkta med Jesu Kristi blod”. Detta påminner oss om den reningsprocedur som en israelit skulle genomgå, om han blivit ceremoniellt oren, till exempel genom att ha vidrört en människas döda kropp. För att bli ren igen måste personen i fråga bestänkas med stänkelsevatten. (4 Moseboken 19:1—22) På liknande sätt hade det försonande gagnet av Kristi offer tillämpats på de kristna, vilket gjort det möjligt för dem att ha ett rent samvete inför Gud och att fritt och öppet nalkas honom i bön. (Hebréerna 9:13, 14; 10:19—22) Då israeliterna fördes in i ett förbundsförhållande till Jehova, bestänkte Mose vidare folket med blodet av offerdjur. (2 Moseboken 24:3—8) Uttrycket ”bestänkta med Jesu Kristi blod” kan därför också rikta uppmärksamheten på att dessa troende hade förts in i det nya förbundet, som hade Jesus Kristus som medlare och som gjorts giltigt genom hans utgjutna blod, och att de nu hade del i detta förbunds välsignelser.
7. Vad kräver vår ställning som ”utlänningar” av oss?
7 I likhet med de troende i det första århundradet v.t. intar Jesu Kristi hängivna lärjungar i våra dagar en ärofull ställning inför Gud. I den här världen måste de uppföra sig som exemplariska ”utlänningar” och ”tillfälliga inbyggare”. I annat fall drar de vanära över Jehova Gud och hans folks församling. Alla behöver därför ta aposteln Petrus’ förmaning till hjärtat: ”Ni älskade, jag förmanar er som utlänningar och tillfälliga inbyggare att fortsätta att avhålla er från köttsliga begär, vilka är just de som för krig mot själen.” — 1 Petrus 2:11.
8. Vad bör vi inte tillåta oss att bli överdrivet fästade vid, och varför inte?
8 Eftersom vi är ”utlänningar och tillfälliga inbyggare” i denna tingens ordning, som är på väg att försvinna, har vi inte råd att tillåta oss att bli överdrivet fästade vid någonting i det nuvarande mänskliga systemet. Inga jordiska band, sorger, glädjeämnen eller ägodelar är bestående. Tid och oförutsedd händelse drabbar alla och kan ändra en människas omständigheter plötsligt och dramatiskt. (Predikaren 9:11) Det är därför verkligen förståndigt att lyssna till aposteln Paulus’ råd: ”Må de som har hustrur vara som om de ingen hade, och de som gråter, såsom de som inte gråter, och de som gläder sig, såsom de som inte gläder sig, och de som köper, såsom de som inte har något i behåll, och de som gör bruk av världen, såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty denna världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Korintierna 7:29—31) Om vi blir helt uppslukade av de sorger och glädjeämnen som är en produkt av dessa ständigt växlande omständigheter och relationer, kan detta hindra att vi dras närmare den Högste och hans Son, med den påföljden att vi tar allvarlig skada.
9, 10. a) Vad beror det på att världsmänniskor betraktar ägodelar på det sätt de gör? b) Varför bör vår syn på ägodelar vara annorlunda än icke troendes?
9 Den situation som flertalet människor befinner sig i visar tydligt varför vi inte bör försöka göra ”fullt bruk av” världen. Människor i allmänhet är antingen omedvetna om Guds löfte om ”nya himlar och en ny jord”, eller också saknar de verklig tro på en sådan kommande rättfärdig ny ordning. De har därför ingenting annat än sitt nuvarande liv att koncentrera sig på. De saknar ett säkert hopp för framtiden. Det är därför de är så upptagna av att tänka på sina dagliga behov och inriktar sig på att få ut så mycket som möjligt av världen. (Matteus 6:31, 32) Deras ögon lyser upp inför utsikten att få eleganta kläder, gnistrande juveler, dyrbara prydnadsföremål, vackra möbler eller luxuösa hem. De kan försöka imponera på andra genom materiella ägodelar. — 1 Johannes 2:15—17.
10 I kontrast härtill inser den kristne att en evig framtid väntar honom. Det skulle vara dåraktigt av honom att bli så uppslukad av livets bestyr att han praktiskt taget inte får någon tid över för Skaparen, som hans framtid är beroende av. Detta betyder inte att Guds sanna tjänare inte i tillbörlig utsträckning kan glädja sig åt de många utmärkta ting man kan köpa för pengar. Men inte ens sunda nöjen och nyttiga materiella ägodelar får någonsin bli medelpunkten i vårt liv, inte om vi verkligen betraktar oss som ”tillfälliga inbyggare” i den nuvarande ordningen. Vi är inte slösaktiga eller vårdslösa med våra tillgångar, utan betraktar dem med rätta ungefär som pålitliga personer betraktar en förhyrd möblerad våning eller verktyg, utrustning eller andra förnödenheter som de bara hyr. Sådana människor tar väl hand om dessa ting, men de blir aldrig helt fästade vid dem som om de vore deras förblivande ägodelar. Vårt liv bör visa att vi inser att ingenting i den nuvarande ordningen äger garanterad varaktighet, att vi bara är ”utlänningar” och ”tillfälliga inbyggare” på väg mot Guds utlovade nya ordning.
ATT ”AVHÅLLA” SIG FRÅN ”KÖTTSLIGA BEGÄR”
11. Vad är inbegripet i de köttsliga begär som vi måste avhålla oss ifrån?
11 För att vi skall kunna göra vår levnadsväg som kristna till en framgång, krävs det emellertid mycket mer än att vi bara inser att våra omständigheter, vad vårt liv nu i den här världen angår, är föremål för förändringar som vi inte kan förutse. Vi måste också ägna allvarlig uppmärksamhet åt bibelns uppmaning att vi skall ”avhålla” oss ”från köttsliga begär”, det vill säga de orätta begären i våra lemmar. Aposteln Paulus’ brev till galaterna visar vilka synder dessa orätta begär eggar till. Sedan aposteln förklarat att den människa som leds av Guds ande inte tillfredsställer ”något köttsligt begär”, räknar han upp köttets gärningar — ”otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa”. — Galaterna 5:16, 19—21.
12, 13. a) Hur för köttsliga begär ”krig mot själen”? b) Vad måste vi göra för att bevara en ren ställning inför Gud?
12 Till följd av nedärvd synd utsätts vi för starka påtryckningar att bli indragna i köttets gärningar, att tillfredsställa köttsliga begär. Dessa fördärvliga begär är lika en invaderande armé som söker vinna herravälde över hela själen, hela människan, och få henne att ge efter för syndfulla passioner. Den kristne aposteln Paulus var mycket väl medveten om den kamp som således kan uppstå inom individen. Med hänvisning till sitt eget fall skrev han: ”Jag vet ju att i mig, det är i mitt kött, bor inget gott; förmåga att gärna vilja finns väl hos mig, men förmåga att frambringa det rätta finns inte. Ty det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” (Romarna 7:18, 19) På grund av denna konflikt säger Paulus: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” — 1 Korintierna 9:27.
13 På liknande sätt bör vår önskan att bevara en ren ställning inför Gud och få hans välsignelse förmå oss att anstränga oss att behålla herraväldet över alla orätta begär. Varför skulle vi göra en svår kamp svårare genom att inveckla oss i underhållning, läsestoff, umgängesliv och situationer som ofrånkomligen underblåser och ökar trycket från våra syndfulla böjelser? Ännu viktigare är att vi vidtar positiva åtgärder för att skydda oss. Vi gör väl i att komma ihåg att vi inte kan lyckas i egen kraft, utan behöver våra hängivna bröders uppmuntran och Guds andes hjälp. Aposteln Paulus uppmanade Timoteus att ”trakta efter rättfärdighet, tro, kärlek, frid, tillsammans med dem som anropar Herren av ett rent hjärta”. (2 Timoteus 2:22) Om detta är vad vi gör kan vi, med den heliga andens hjälp, lyckas hindra att orätta begär vinner herravälde över oss. Att vi motstår köttsliga begär genom att koncentrera våra sinnen på det som är sant, rätt, kyskt, värt att tycka om, dygdigt och berömvärt kommer att förhindra att vi blir underkända av Gud. (Filipperna 4:8, 9) Sedan vi sökt hjälpa andra att lyckas, kommer vi inte själva att misslyckas.
GOTT UPPFÖRANDE KAN HJÄLPA ANDRA ATT OMFATTA DEN SANNA TILLBEDJAN
14. Hur kan andra ha fördel av att se oss avhålla oss från köttsliga begär?
14 Att vi avhåller oss från köttsliga begär för med sig en annan högst önskvärd fördel. Aposteln Petrus skrev: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” — 1 Petrus 2:12.
15. Hur blev de kristna förtalade i det första århundradet v.t.?
15 I det första århundradet blev de kristna ofta föremål för förtal och framställdes som ”ogärningsmän”. Anklagelser sådana som följande var typiska: ”Dessa män ... oroar i hög grad vår stad, och de förkunnar sedvänjor som vi inte har lov att ta upp eller utöva, eftersom vi är romare.” (Apostlagärningarna 16:20, 21) ”De här männen ... har omvälvt den bebodda jorden.” ”Dessa män handlar i strid med kejsarens förordningar, i det de säger att det finns en annan kung, Jesus.” (Apostlagärningarna 17:6, 7) Aposteln Paulus anklagades för att vara ”en pest” som ”eggar till omstörtande verksamhet bland alla judarna utöver den bebodda jorden”. (Apostlagärningarna 24:5) Ledande män bland judarna i Rom sade till Paulus: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” — Apostlagärningarna 28:22).
16. a) Vilket är de sanna kristnas bästa försvar mot förtal? b) Hur kan detta hjälpa motståndare?
16 Det bästa försvaret mot sådant förtal är ett gott uppförande. När de kristna bevisar sig vara laglydiga, troget betalar sina skatter, visar sig villiga att utföra vilket som helst ”gott verk”, är flitiga arbetare i sin yrkesutövning, är ärliga i sina affärer och har verklig omsorg om sina medmänniskors välfärd — då visar sig anklagelserna mot dem vara falska. (Titus 2:2—3:2) Även människor som sprider nedsvärtande upplysningar om kristna kan därigenom få hjälp att inse det orätta i sitt handlingssätt och drivas till att omfatta den sanna tillbedjan. Vid tiden för Guds inspektion och dom kan sådana, som tidigare förtalat de kristna, bli räknade bland dem som förhärligar eller prisar den Högste.
17. Vad bör vi ägna allvarlig eftertanke åt med hänsyn till den goda verkan som ett gott uppförande kan ha på iakttagare?
17 Det förhållandet att en kristens rättrådiga levnadssätt kan utgöra en mäktig kraft i god riktning bör få oss att allvarligt tänka över hur vi behandlar andra och i vilken utsträckning vi visar intresse för våra medmänniskor. Vi vill sannerligen inte blunda för våra närmaste grannars behov. Att vi är omtänksamma, tillmötesgående och artiga grannar är naturligtvis inte bara ”klok taktik”. Det är grundläggande för oss som kristna. I sin bergspredikan förmanade Jesus Kristus: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Skriften uppmanar oss: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:18) ”Trakta alltid efter det som är gott för er inbördes och för alla andra.” — 1 Tessalonikerna 5:15.
18, 19. Hur bör våra attityder och handlingar som kristna vara enligt 1 Petrus 3:8?
18 Att vara en kristen inbegriper uppenbarligen mer än att uppfylla sådana viktiga krav som att närvara vid möten tillsammans med medtroende och att dela med sig av bibelns sanningar åt andra. (Matteus 28:19, 20; Hebréerna 10:24, 25) Vi är också befallda att efterlikna Guds Son i våra attityder och handlingar, i vår personlighet. Aposteln Petrus skrev: ”Slutligen skall ni alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” (1 Petrus 3:8) För att vara ”likasinnade” måste vi ”vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång”. (1 Korintierna 1:10) Vårt tänkesätt bör i synnerhet vara i samklang med Jesu Kristi, hans som gav uttryck åt sin kärlek genom att offra sitt liv för oss. (Johannes 13:34, 35; 15:12, 13) Eftersom Jesu Kristi sanna lärjungar är ”likasinnade”, vilket tydligt framgår av den kärlek och enhet som råder bland dem världen utöver, måste vi individuellt besvara följande frågor: ”Bidrar jag verkligen till denna ande av enhet och tillgivenhet? Hur och i vilken utsträckning?”
19 Om vi verkligen älskar våra andliga bröder, kommer vi att vara omtänksamma och förlåtande. Sedan ett problem dryftats och enighet nåtts om en lösning, kommer vi inte att fortsätta att hysa agg och medvetet undvika vissa medlemmar i den kristna församlingen, vilka kan ha bidragit till att skapa svårigheterna. I överensstämmelse med Petrus’ råd måste vi ta oss i akt för att falla offer för den känslolöshet, hårdhet och stolthet som är vanligt förekommande i världen. Andra bör kunna se att vi har ”medkänsla” eller känner deltagande med dem som lider, att vi har varm kärlek eller tillgivenhet för våra andliga bröder, att vi är ”ömt medlidsamma” eller benägna att visa medlidande och att vi inte har för höga tankar om oss själva, utan är ”ödmjuka i sinnet”, villiga att tjäna andra. — Jämför Matteus 18:21—35; 1 Tessalonikerna 2:7—12; 5:14.
20. Vad krävs det av oss, när vi följer rådet i 1 Petrus 3:9?
20 Vidare skall vi inte begränsa våra uttryck för med känsla, medlidande och omtänksamhet till medtroende. (Lukas 6:27—36) Aposteln Petrus fortsatte och förmanade de kristna att ”inte återgälda skada med skada eller smädelse med smädelse, utan tvärtom uttala en välsignelse”. (1 Petrus 3:9) Detta betyder inte att vi lovordar människor som skadar eller smädar oss eller att vi överöser dem med tillgivenhet. Men vi kommer att uträtta mest gott och äga största sinnesfrid och lycka, om vi fortsätter att vara omtänksamma och hänsynsfulla mot dem, i hopp om att de skall ändra sig och få Guds välsignelse.
ORSAKER ATT INTE HÄMNAS
21. Hur kan Jehovas exempel hjälpa oss att inte hämnas?
21 Det förhållandet att Jehova Gud barmhärtigt har förlåtit oss våra synder på grundval av Jesu offer bör förmå oss att behandla till och med våra fiender omtänksamt och medlidsamt. Jesus Kristus sade: ”Om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 6:15) Om vi skall få ärva bestående välsignelser från Gud är således beroende på vår villighet att välsigna andra. Jehova Gud tillåter att vi utsätts för ovänlig behandling. En av orsakerna till detta är att vi skall få tillfälle att visa att vi är förlåtande och medlidsamma mot våra medmänniskor. Aposteln Petrus uttryckte den tanken, när han vidare sade: ”Ni blev kallade till detta [att välsigna dem som söker skada er], så att ni kan ärva välsignelse.” (1 Petrus 3:9) Därmed inte sagt att vår himmelske Fader vill att andra skall skada oss. Han har bara inte ingripit för att förhindra att vi drabbas av de problem som möter syndfulla människor i en syndfull värld. Och detta ger oss möjlighet att visa att vi verkligen önskar vara lika honom — omtänksamma, medlidsamma och förlåtande.
22. Vilken uppmuntran får vi av Psalm 34:13—1712—16, när det gäller att undvika en hämndlysten ande?
22 När Petrus fortsätter att uppmuntra de kristna att inte hämnas i ord eller handling, citerar han från Psalm 34:13—17 och skriver:
”Ty ’den som vill älska livet och se goda dagar, han skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek, och han skall vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott; han skall söka friden och trakta efter den. Ty Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras ödmjuka bön; men Jehovas ansikte är emot dem som gör onda ting.’” — 1 Petrus 3:10—12.
23, 24. a) Vad innebär det för oss att ”älska livet” och att vilja ”se goda dagar”? b) Hur har vi gagn av att visa kärlek till livet?
23 Dessa Petrus’ ord betonar att det enda rätta sättet att leva, det bästa levnadssättet, är att behandla alla människor omtänksamt. Den som ”älskar livet”, som uppskattar det som en gåva från Gud och som vill ”se goda dagar” — dagar som ger honom en känsla av uppsåt och mening i livet — visar det genom att främja sina medmänniskors lycka. Han håller sin tunga i styr, använder den inte till att nedvärdera, förolämpa, lura eller bedra andra. Hans önskan är att sky all ondska och att göra det som är gott från Guds ståndpunkt. Som en som söker och traktar efter friden kommer han inte ett vare aggressiv eller stridslysten, utan kommer att anstränga sig att främja goda relationer till och mellan andra. — Romarna 14:19.
24 Den som visar sin kärlek till livet genom att hjälpa andra att få åtnjuta lycka och frid gör sig själv till en önskvärd kamrat. Andra visar genom sina ord och handlingar att han behövs och är önskad och uppskattad. Hans liv blir därför aldrig tomt eller meningslöst. — Ordspråksboken 11:17, 25.
25. Varför kan vi vara säkra på Guds kärleksfulla omvårdnad och hjälp?
25 Även om en sådan människas omtänksamhet inte alltid tas emot med tacksamhet, är hon säker på Jehova Guds kärleksfulla omvårdnad. Eftersom den Högstes ögon vakar över de rättfärdiga och hans öron alltid är redo att höra dem, vet han exakt vad de behöver och kan snabbt komma till deras hjälp. Han skall verkligen låta dem ”se goda dagar”, för den gudaktiga hängivenhet de visar ”har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. (1 Timoteus 4:8) De som däremot utövar det som är ont — som inte verkar för andras frid och lycka — kan inte förvänta att få se något bevis på Guds godkännande. Guds ”ansikte” är emot dem. De får en ogynnsam dom, för ingenting undgår hans uppmärksamhet.
EN LÖNANDE KURS
26. Vilka kan, enligt Petrus’ ord, önska se oss återgå till världens fördärvade sedvänjor?
26 Att vi alltid tänker på de fördelar ett gott uppförande för med sig kommer att hjälpa oss att inte ge efter för påtryckningar att få oss indragna i världens förnedrade sedvänjor. Aposteln Petrus ger oss därför en kraftig uppmuntran och säger:
”Det är nämligen nog att ni under den tid som förgått har utfört nationernas vilja, då ni vandrade i tygellösa gärningar, lustar, vinmissbruk, bullersamma festupptåg, dryckesgillen och lagstridiga avgudiska handlingar. Därför att ni inte fortsätter att löpa med dem i detta lopp till samma utsvävningarnas dypöl, är de förbryllade och fortsätter att skymfa er. Men de skall avlägga räkenskap inför den som är redo att döma levande och döda. Ja för detta syfte blev de goda nyheterna förkunnade också för de döda, för att de, sett från människors ståndpunkt, skulle kunna dömas med hänsyn till köttet men, sett från Guds ståndpunkt, skulle kunna leva med hänsyn till anden.” — 1 Petrus 4:3—6.
27. Varför bör vi aldrig önska återvända till världens fördärv?
27 Den tid en kristen kan ha ägnat åt att tillfredsställa sina syndfulla passioner och begär, medan han var okunnig om Guds vilja och uppsåt, bör sannerligen vara nog för att han aldrig skall vilja återvända till ett liv som kännetecknas av omåttlighet och avsaknad av återhållande moralnormer. Vi önskar aldrig glömma hur tomt och meningslöst ett liv i självisk njutning är och den skam som åtföljer det. (Romarna 6:21) Den vulgära, oanständiga underhållningen, liderliga dansen och vilda, passionsuppeggande musiken, som har blivit så dominerande i världen, bör verka frånstötande, inte tilldragande, på oss. Det kan kännas svårt att bli skymfad av tidigare umgängesvänner på grund av att man undviker sådana ting, men vi har sannerligen ingenting att vinna på att förena oss med dem i deras vilda fester och tygellösa levnadssätt. Vi har däremot mycket att förlora på att anta världsliga vanor. Alla som utövar det som är ont måste avlägga räkenskap för sina handlingar inför Jesus Kristus, den som Jehova Gud har förordnat till att döma levande och döda. (2 Timoteus 4:1) Eftersom denna dom är säker och viss, blev de ”goda nyheterna” förkunnade för de ”döda”, det vill säga de andligen döda som behövde ändra sinne, vända om och komma till liv, från Guds ståndpunkt sett, genom att få del av det försonande gagnet av Kristi offer.
28. a) Varför skulle kristna ”sett från människors ståndpunkt ... kunna dömas med hänsyn till köttet”? b) Varför bör en sådan dom inte bekymra oss?
28 De som ändrar sinne är verkligen dyrbara i Jehova Guds ögon, och han önskar att de skall få åtnjuta ett lyckligt liv i evighet. Människor i världen erkänner emellertid inte den goda ställning som sanna kristna har inför Skaparen. Dessa världsmänniskor betraktar Kristi lärjungar på samma sätt som de betraktar andra människor och dömer dem ”med hänsyn till köttet”, efter det yttre. Att deras dom över oss är ogynnsam bör emellertid inte bekymra oss. Vad som verkligen betyder något är att Jehova Gud betraktar oss som levande ”med hänsyn till anden”, det vill säga som sådana som lever ett andligt liv. Det kommer att vara fallet, om vårt liv fortsätter att vara i överensstämmelse med den Högstes befallningar.
29. Vilka vägande skäl har vi att bevara ett gott uppförande?
29 Vi har sannerligen vägande skäl att bevara ett gott uppförande som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare” i den nuvarande ordningen. Den Högste befaller det. Hans eget exempel i fråga om att handla omtänksamt och barmhärtigt mot oss kräver att vi är hänsynsfulla, medlidsamma och förlåtande i vårt umgänge med andra. Vårt lovvärda uppförande kastar ett gynnsamt återsken på vår Gud och kan hjälpa andra att bli hans tjänare. Endast om vi bevarar ett gott uppförande, kommer vi att fortsätta att få erfara Jehovas välsignelse och slutligen få evigt liv på en varaktig boningsplats. Ingen annan levnadsväg är så gagnelig nu och ger löfte om en så storslagen framtid.
[Frågor]
