Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad Gud svor att göra för människorna — nu nära!

Vad Gud svor att göra för människorna — nu nära!

Kapitel 10

Vad Gud svor att göra för människorna — nu nära!

1, 2. a) I vilken mening svär Gud, och varför gör han det? b) Vad säger Gud i Jesaja 45:23? c) Vilka uttalanden av profeten Jesaja bör vi kunna instämma i?

SVÄR GUD? Ja, Gud svär, men han använder inte svordomar för att han får ett vredesutbrott och förlorar självbehärskningen. När han svär är det alltid för att befästa det som han förklarar vara hans uppsåt. Det ger ökad säkerhet åt dem som kommer att påverkas. Följaktligen gör alla människor väl i att uppmärksamma vad han säger i Jesaja 45:23 (NW): ”Vid mig själv har jag svurit — från min egen mun har i rättfärdighet ordet gått ut, så att det inte vänder tillbaka — att för mig kommer varje knä att böja sig, mig kommer varje tunga att ge sin ed.”

2 Är vi i dag, mer än 2.700 år efter det att den profetian uttalades, övertygade om att profetens uttalande i Jesaja 45:24 (NW) är sant: ”Sannerligen, hos Jehova finns full rättfärdighet och styrka. Alla som blir upphetsade mot honom skall komma direkt till honom och stå med skam”? Om vi är det, kan vi också instämma i vad Jesaja vidare säger i Jesaja kapitel 45 vers 25 (NW): ”I Jehova kommer hela Israels säd att befinnas ha rätt och berömma sig.”

3, 4. a) Varför bör orden i Jesaja 45:25 inte få oss att tänka på republiken Israel? b) Kan man säga att Jesaja 45:23—25 inte har gått i uppfyllelse, och varför svarar du så?

3 Bör vi tänka på republiken Israel, då vi läser Jesaja 45:25? Nej, det bör vi inte! Dessa israeler ger inte sina heliga hebreiska skrifters Gud äran för sin seger. I missriktad vördnad vägrar de rentav att uttala hans namn.

4 Påstår vi härmed att Jesaja 45:23—25 inte har gått i uppfyllelse ännu? Nej, det gör vi inte! Det skulle vara orätt att säga att profetian inte har gått i uppfyllelse vid Jehovas bestämda tid. Hans profetior kan omöjligen slå fel! Jehovas ord är inte bara tillförlitligt och pålitligt i sig självt, utan är det i så mycket högre grad då han svär på det, lägger till sin ed, för att bekräfta vad han sagt.

Gud träder emellan med en ed

5. Hur förklarar Hebréerna 6:13—18 att Gud trädde emellan med en ed i löftet till Abraham?

5 Beträffande detta läser vi i Hebréerna 6:13—18: ”Ty när Gud gav sitt löfte åt Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte kunde svärja vid någon större, och sade: ’Sannerligen, välsignande skall jag välsigna dig, och förökande skall jag föröka dig.’ Och så erhöll Abraham, sedan han hade visat tålamod, detta löfte. Ty människor svärjer vid den som är större, och deras ed är änden på varje dispyt, då den är en laglig garanti för dem. När nu Gud hade för avsikt att i rikare mått för löftets arvingar påvisa sitt rådsluts oföränderlighet, trädde han på det sättet emellan med en ed, för att vi som har sökt den säkra tillflykten, genom två oföränderliga ting i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga, skulle ha en stark uppmuntran att gripa tag om det hopp som ligger framför oss.”

6. a) Vilken motivering fanns det för Gud att svära vid sig själv med avseende på sitt löfte till Abraham? b) Hur kunde Jehova använda sin ”vän”?

6 I allmänhet finns det en stark motivering till att man svär, till att man avlägger en ed. Detta gäller i synnerhet då Gud självmant, frivilligt, svär en ed. En sådan motivering finns i det här fallet, där Jehova sägs svära, ja, svära vid sig själv. Det edsbundna löfte som Jehova gav Abraham, sin ”vän”, påverkar oss alla i dag. Jehova uppskattade att Abraham handlade enligt Guds uppmaning och lämnade sitt fädernesland för att bege sig till det land som Jehova skulle ge Abrahams avkomlingar till egendom. Jehova kunde tryggt göra sin ”väns” namn stort och kunde använda honom till välsignelse för andra. Jehova kunde mycket väl säga till honom: ”Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som nedkallar ont över dig skall jag förbanna, och alla släkter på jorden skall sannerligen välsigna sig förmedelst dig.” — 1 Moseboken 12:3, NW; Jesaja 41:8.

7. a) Vilket underverk gjorde Gud i sin ynnest för Abraham, då hans hustru var 90 år gammal? b) Hur visade Abraham sin tro och lydnad på ett unikt sätt?

7 När Abrahams hustru, Sara, var 90 år och för länge sedan passerat barnafödandets ålder, såg Gud i sin ynnest till henne och lät henne mirakulöst bli havande så att hon kunde ge Abraham deras älskade son, Isak, som ett led i Guds underbara löfte till Abraham. Abraham visade sig vara redo och villig att offra till och med denne dyrbare son som ett mänskligt offer i lydnad för sin Guds, Jehovas, befallning. Detta unika bevis på tro och lydnad rörde Jehova så att han sade till sin ”vän”, Abraham:

8, 9. a) Hur besvarade Jehova detta bevis på Abrahams tro och lydnad? b) Inför vem gjorde Gud sig ansvarig?

8 ”’Jag svär i sanning vid mig själv’, är Jehovas uttalande, ’att på grund av att du har gjort detta och inte har undanhållit din son, din ende, skall jag sannerligen välsigna dig och skall jag sannerligen föröka din säd, så att den blir lik himmelens stjärnor och lik sandkornen, som är på havsstranden; och din säd skall ta sina fienders port i besittning. Och förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.’” — 1 Moseboken 22:15—18, NW.

9 Detta är det första ställe i bibeln där Jehova sägs svära. Eftersom han inte kunde svära vid någon större, svor han vid sig själv och band därmed sig själv vid löftet. På detta sätt gjorde han sig ansvarig endast inför sig själv och ingen annan. Det måste vara till ära för honom själv att förverkliga det som han har deklarerat vara hans uppsåt.

I vilken utsträckning?

10. För ungefär hur länge sedan ingick Gud sitt förbund med Abraham, och vilken fråga uppstår därför?

10 Abraham kom in i det utlovade landet Kanaan för närmare 4.000 år sedan. I vilken utsträckning har då detta förbund som ingicks år 1943 f.v.t. förverkligats hittills?

11. a) Vad visar republiken Israels medlemskap i FN, och vilka följder kommer det att få? b) Fyller Abrahams naturliga avkomlingar kraven för att vara den utlovade ”säden”?

11 I dag finns republiken Israel i Mellersta Östern. I eget intresse är den medlem av Förenta nationerna. FN representerar förkastandet av Jehova Guds rike genom Abrahams utlovade ”säd” och kommer därför att tillintetgöras i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. Varje medlem av FN, inklusive republiken Israel, kommer att utplånas. Olyckligtvis fyller inte Abrahams köttsliga, naturliga avkomlingar kraven för att vara den utlovade messianska ”säden” genom vilken Jehova Gud skall välsigna hela mänskligheten. — Uppenbarelseboken 16:14—16.

12, 13. a) Varför skall inte ”Fredens furste” härska ensam, till skillnad från sin förfader David? b) Behövde de smorda kristna vänta till dess Guds rike hade upprättats år 1914 för att få den utlovade välsignelsen, och hur vet vi det?

12 Det är tydligt nog för vem som helst att se att den utlovade Messias inte härskar i det jordiska Jerusalem i Mellersta Östern i uppfyllelse av det abrahamitiska förbundet. Messias, ”Fredens furste”, skall inte härska ensam, till skillnad från sin förfader David i forntiden. Han lovade att han skulle härska tillsammans med sina 12 trogna apostlar och sina andra av anden pånyttfödda lärjungar, till ett antal av 144.000. (Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—4) Det finns fortfarande en kvarleva av dessa lärjungar på jorden. Vad har gjorts för dem i fråga om att undan för undan uppfylla det abrahamitiska förbundet som Gud bekräftade med en ed? En av de ledande av de blivande medhärskarna i detta rike, aposteln Paulus, skrev i Galaterna 3:8: ”Då nu Skriften i förväg såg att Gud skulle förklara folk av nationerna rättfärdiga på grund av tro, förkunnade den på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ’Genom dig skall alla nationerna välsignas.’”

13 De kristna som valts ut bland nationerna behövde inte vänta till dess Guds rike hade upprättats år 1914 för att få den utlovade välsignelsen, för aposteln Paulus sade vidare: ”Alltså blir de som håller sig till tro välsignade tillsammans med den trofaste Abraham.” (Galaterna 3:9) Paulus var en kristen och blev välsignad, och det blev också alla andra av anden pånyttfödda kristna på hans tid. * Det är likadant i dag. Kvarlevan, som består av dessa av anden pånyttfödda kristna som håller sig till tron på Messias som den främste av Abrahams ”säd” till välsignelse för hela mänskligheten, får del av den utlovade välsignelsen.

14. a) Hur har de smorda kristna blivit särskilt välsignade i enlighet med det abrahamitiska förbundet? b) På vilket sätt har detta bevisat Jehova vara sannfärdig?

14 Dessa kristna har genom att överlämna sig åt Jehova och symbolisera detta sitt överlämnande genom vattendopet och sedan bli pånyttfödda av Guds ande till ett andligt tillstånd blivit andliga söner till den större Abraham, Jehova Gud. De har också blivit medarvingar med Jesus Kristus, den större Isak. (Romarna 8:17) De är sannerligen särskilt välsignade i enlighet med det abrahamitiska förbundet. Jehova har fullgjort det som han svor att göra och har därigenom bevisat sig tala sanning, vara en sådan som fullständigt är i stånd att fullgöra vad han högtidligt svurit att göra i sitt eget namn.

15. Vad säger aposteln Paulus att varje medlem av kvarlevan av de av anden pånyttfödda kristna är?

15 Varje medlem av kvarlevan av dessa av anden pånyttfödda kristna är jude i andlig bemärkelse. Som aposteln Paulus sade: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” — Romarna 2:28, 29.

16. Vilken klass förutsagd i Sakarja 8:23 utgör de andliga judarna?

16 Dessa av anden pånyttfödda kristna, som är judar invärtes genom en hjärtats omskärelse och lever i ”avslutningen på tingens ordning”, utgör den klass av judar som är förutsagd i Sakarja 8:23 (NW), där det står skrivet: ”Detta är vad härskarors Jehova har sagt: ’Det kommer att ske i de dagarna att tio män av nationernas alla språk kommer att gripa tag, ja, de kommer verkligen att gripa tag i en mans, en judes, mantelflik och säga: ”Vi skall gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”’”

17. a) Vilka representerar de ”tio män” som vill tillbe Jehova tillsammans med den nutida kvarlevan av de andliga judarna? b) Vad får medlemmar av de ”andra fåren” nu åtnjuta genom att förena sig med de andliga judarna i tillbedjan av Jehova?

17 De som dessa ”tio män” vill gå med för att tillbe Jehova Gud är den nutida kvarlevan av dessa som är andliga judar, den klass som utgör ”den trogne och omdömesgille slaven” i Matteus 24:45—47. Eftersom talet tio representerar fullständighet i fråga om jordiska ting, representerar dessa ”tio män av nationernas alla språk” alla de symboliska får som förutsagts i Matteus 25:32—46. Dessa är den klass av ”andra får” som Jesus sade att han skulle föra samman med den fårlika kvarlevan för att de tillsammans skulle bilda ”en enda hjord” under omvårdnad av den ”ende herden” själv. (Johannes 10:16) På detta sätt får de en försmak av det abrahamitiska förbundets välsignelser genom den större Abrahams, Jehova Guds, ”säd”. Det som Gud svor att göra för hela mänskligheten är således helt visst nära!

[Fotnoter]

^ § 13 Med hänsyftning på namnet ”kristna” sägs det i fotnoten till Apostlagärningarna 11:26 i Referensbibeln: ”Hebreiska: Meshi·chi·jimʹ, ’messianer’.”

[Frågor]

[Bild på sidan 89]

I bibeln förutsades det att människor från alla nationer skulle bli förenade med det andliga Israel