Kapitel 11

En delad värld förgås

1. Vilken nära förestående världsförändring gläder sig den ”stora skaran” över?

VI HAR nu kommit mer än nitton hundra år närmare. Närmare vad då? Närmare den gagneliga världsförändring som bibelskribenten i det första århundradet v.t. tillkännagav med orden: ”Denna världens väsende förgås.” (1 Korintierna 7:31, J. N. Darbys eng. övers., sv. uppl.) Den ”stora skara” människor som nu bereder sig för Guds tillträdande världsregering gläder sig över att den nuvarande delade världen mycket snart skall förgås. — Uppenbarelseboken 7:9, 10.

2, 3. a) Vad har Förenta nationerna misslyckats med att göra för världen? b) Hur framställer bibeln detta splittrande religiösa välde?

² Förenta nationerna har misslyckats med att hela den delade världen, trots att organisationen nu är mer än trettio år gammal och för närvarande har 149 medlemsnationer. I våra dagar inser många FN-delegater att den mest splittrande kraften av alla är världslig religion. Religiösa meningsskiljaktigheter är djupt inrotade. Till och med de större religiösa systemen är uppdelade på olika sekter. Enbart kristenheten är splittrad på tusen eller fler olika riktningar. Men trots dessa skillnader sammanför Guds ord dem alla till ett enda världsvälde av falsk religion. Det liknar detta religiösa välde vid en kvinna med orden: ”Kvinnan, som du [aposteln Johannes] såg, betyder den stora  stad som har kungavälde över jordens kungar.” (Uppenbarelseboken 17:18) Vem är egentligen denna ”kvinna”, som liknar en imperiestad, som utövar inflytande över politiska härskare? Aposteln Johannes talar om detta för oss:

³ ”På hennes panna var det skrivet ett namn, en hemlighet: ’Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden.’ Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod.” (Uppenbarelseboken 17:5, 6) ”Den stora skökan som sitter på många vatten; med henne har jordens kungar begått otukt, medan de som bor på jorden blev berusade av hennes otukts vin.” — Uppenbarelseboken 17:1, 2.

4. Hur har hennes ”otukt” påverkat folk i gemen?

⁴ Det ”kungavälde” som det stora Babylon har haft över jordens kungar har varit ett skökovälde och har bestått i religiös ”otukt”. Människor har fått lida därför att denna sköka blandat ihop religion med politik. Det har varit en besk dryck för folk i gemen att dricka av hennes hand. Den har kommit dem att ragla som om de vore druckna.

5. På vilket sätt rider denna sköka på ”vilddjuret”? Varför?

⁵ ”Moderskökan” har framkläckt många andra religiösa ”skökor” och gjort dem till medlemmar av sitt världsomfattande horhus. I våra dagar hyllar denna sköka, det stora Babylon, Förenta nationerna, liksom hon tidigare gjorde med Nationernas förbund. Hon har satt sin förtröstan till det i stället för till Guds messianska rike, den tillträdande världsregeringen. Hon rider alltså på det. För att bli populär och för att dra självisk fördel av det låter hon sig bäras omkring av det för att på så sätt hålla sitt religiöst splittrade välde samman i ett slags ”enhet med olikhet”. Men det är ett farligt riddjur hon håller sig med. Det är inte utan orsak som bibeln framställer hennes riddjur som  ett scharlakansrött ”vilddjur” med sju huvuden och tio horn. Detta vilddjur bär ”hädiska namn”. Det som det stora Babylon kallar djuret är en hädelse mot Gud. — Uppenbarelseboken 17:3.

6. Vilka går nu ut från det stora Babylon, och varför?

⁶ Hur skall Gud hämnas det oskyldiga blod som hon druckit sig ”berusad” av? Genom att låta ”vilddjurets” organisation vända sig emot henne i hat, när Han låter den ”stora vedermödan” börja. Det innebär förintelse för henne. (Uppenbarelseboken 17:15, 16; 19:1—3) Nu, under denna ”avslutningen på tingens ordning”, har Jehova Gud därför låtit det angelägna ropet ljuda ut över hela världen: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.” (Uppenbarelseboken 18:4, 5) Kvarlevan av Kristi andliga ”bröder” och även de ”får” som utgör den ”stora skaran” har lytt Guds befallning och gått ut. Därför kommer de inte att förgås tillsammans med henne i den ”stora vedermödan”.

SEDAN ”DET STORA BABYLON” FÖRINTATS

7. Avser ”vilddjuret” att tjäna Gud genom att förinta skökan?

⁷ Sedan den falska religionens världsvälde blivit förintat, skall det inte längre finnas någon kristenhet som kan fortsätta att kalla Förenta nationerna ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. FN:s medlemmar och andra nationer, som inte är medlemmar av det, skall inte tänka att de gjort Gud en tjänst genom att förinta sin före detta härskarinna, som var berusad av Guds ”heligas” och ”Jesu vittnens” oskyldiga blod. Nationerna förintar inte avsiktligt den religiösa ”skökan” för att hämnas Gud  och hans förföljda folk. De gör det som en antireligiös handling utan några avsikter att göra undantag för den sanna religionen, ”den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt”, som det heter i Jakob 1:27. Redan förnekar mer än hälften av FN:s medlemmar, som inte tillhör kristenheten, att det är ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”.

8. Vad kommer ”djuret” att göra, sedan det förintat det stora Babylon?

⁸ Vad kommer då de nationer som heller fast vid eller samarbetar med FN att göra, sedan de förintat det stora Babylon (kristenheten inbegripen)? Samma kapitel, som beskriver ”vilddjurets” organisation som ett sjuhövdat djur med tio horn, framhåller: ”Dessa har en tanke, och därför ger de sin makt och myndighet åt vilddjuret. Dessa skall drabba samman med Lammet, men eftersom Lammet är herrars herre och kungars kung, skall det besegra dem. Och det skall också de kallade och utvalda och trogna tillsammans med det.” (Uppenbarelseboken 17:13, 14) Denna sammandrabbning skall pågå samtidigt som det som beskrivs i Uppenbarelseboken 19:11—21. Allt detta är ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14, 16.

9. Vad skall drabba dessa ”konungar” som är emot Jehova och Kristus?

⁹ På detta dramatiska sätt går den dröm, som profeten Daniel uttydde för Nebukadnessar, det forntida Babylons kung, i uppfyllelse. Det rike, som himmelens Gud upprättar i de nuvarande politiska regeringarnas sista härskares dagar, ”skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken”. (Daniel 2:44) Detta skall bli den absoluta höjdpunkten på den ”tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den  tiden”. (Daniel 12:1; Matteus 24:21, 22; Markus 13:19, 20) Beträffande denna tid av universellt krig sägs det till Jehovas fältmarskalk, Jesus Kristus: ”Herren [Jehova själv, NW] är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag. Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden [huvudet över stora land, äldre sv. övers.].” (Psalm 110:5, 6) ”Huvudet” över alla ”stora land” skall ligga krossat mitt ibland alla de ”döda”. Kan vi betvivla att hans ”vredes dag” skall bli en ytterst stormig och orolig tid?

10. Hur beskriver Petrus det buller och dån som skall prägla Jehovas ”dag”?

¹⁰ Aposteln Petrus riktar uppmärksamheten på det buller och dån som skall höras under denna tid av ojämförlig världsnöd, under vilken mänsklighetens för länge sedan upprättade institutioner skall upplösas som av elden i en kärnkraftsdriven ugn. Petrus skriver inte till världsliga människor, utan till de kristna som kan förvänta att få bevittna dessa ting och överleva: ”Likväl skall Jehovas dag komma som en tjuv; på den dagen skall himlarna försvinna med ett kraftigt, väsande ljud, men de starkt upphettade elementen skall upplösas, och jorden och de verk som är på den skall bli upptäckta. Då nu allt detta således skall upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna, den dag för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta! Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:10—13.

11. Vem skall tända elden på den ”dagen”? När skall detta ske?

 ¹¹ Vem skall tända denna allt förtärande eld, som skall rasa över hela jordklotet? Inte de sex eller fler kärnvapenrustade nationerna, genom att de skulle låta sina överdrivna lager av bomber och robotar detonera i överraskningsangrepp på varandra! Nej, utan Jehova Gud, som skapat alla solarna i alla stjärngalaxerna i rymdens hela vidd. Denna tid av lågande brand skall vara ”Jehovas dag”. Trots att vi som nu undersöker bibeln vet att vi lever i den förutsagda ”ändens tid”, ”avslutningen på tingens ordning”, skall denna dag, då allt mänskligt herravälde skall avlägsnas, komma som en tjuv. Av människor upprättade politiska regeringar, som har dominerat mänskligheten precis som den bokstavliga himlen dominerar jorden, skall bli oförmögna att hålla samman och skall falla sönder i kaotisk upplösning. Dessa symboliska ”himlar” skall, som aposteln Petrus säger, ”försvinna med ett kraftigt, väsande ljud”. Det utdragna ljudet, som liknar det som frambringas av utrusande högtrycksånga, kan komma att växa till ett rytande, när de regerande ”himlarna” faller samman i ruiner.

12. I vilken mening skall ”elementen” smälta på den ”dagen”?

¹² Guds vredes hetta skall så intensivt komma till uttryck mot denna ogudaktiga tingens ordning, som står under Satans inflytande, att den kommer att smälta, så att säga, förlora sin stabilitet och inre sammanhållning. ”Elementen”, denna ande som omger jorden och ger drivkraft åt jordens innebyggare i allmänhet, skall förlora all den svalka och jämvikt som de kan ha haft. Under Jehovas dags glödande indignation skall denna elementens ande upphettas till vitglödgning och elda upp människorna till vilda handlingar och förvirrade tankar, till att våldsamt och laglöst kämpa mot varandra för att rädda sitt eget skinn. Den skall inte längre hålla människorna samman som ett slutet samhälle.  På så sätt skall de symboliska ”elementen” upplösas, smälta!

13. Vad avses här med ”jorden och de verk som är på den”?

¹³ Kan då den ”jord” som skall förintas vara vårt jordklot? Nej, den är i stället en bild av det mänskliga samhället, sådant det nu är under denna tingens ordning. Det mänskliga samhället har många ”verk” att uppvisa. Det har många institutioner, många organisationer, många religiösa sekter, många nationalistiska ideal.

14. I vilken mening skall ”jorden och de verk som är på den” bli upptäckta?

¹⁴ Vad kommer ”Jehovas dags närvaro” att visa att hela denna form av mänskligt samhälle och dess själviska ”verk” i verkligheten är? Denna Guds eldsglödande domedags ”närvaro” skall blottlägga dessa ting. De skall bli upptäckta i det tillstånd som de i verkligheten befinner sig i. Det skall göras uppenbart för människorna att osjälviskhetens och rättfärdighetens Gud har domfällt dessa ting. Liksom på Noas tid före den världsomfattande syndafloden skall Jehova nu urskilja att ”människornas ondska” är ”stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt” är ”allenast onda”. (1 Moseboken 6:5) I enlighet med Jehovas sätt att döma i jordiska angelägenheter skall han då på nytt utplåna ”en värld av ogudaktiga”, det nuvarande mänskliga samhället, som symboliseras av uttrycket ”jorden”. — 2 Petrus 2:5; 3:7.

15. Hur skall det gå för kvarlevan och den ”stora skaran”?

¹⁵ De som inte gjort sig till ”någon del av världen”, nämligen kvarlevan av Kristi andliga ”bröder” och den ”stora skaran” av Kristi ”andra får”, kommer att befinna sig mitt i eldsglöden på denna ”Jehovas dag”. Vad skall de göra under denna ”stora vedermöda”, som aldrig skall upprepas?  (Johannes 17:14, 16; 10:16) De skall inte drabbas av upplösning tillsammans med de regerande ”himlarna”, de temperamentsfulla ”elementen” och den korrumperade samhälleliga ”jorden” och dess världsliga ”verk”. Under Jehovas beskydds ”tält” skall de blicka ut och skåda de överväldigande ting som äger rum och skall inte bli förskräckta över att denna delade värld, dessa motståndare till Jehovas suveränitet, förgås på ett våldsamt sätt. — Psalm 37:34.

16. Hur blir de alltså ögonvittnen till Guds verk?

¹⁶ Dessa som får gudomligt beskydd skall inte bli skräckslagna, när dessa gamla ”himlar” och denna gamla ”jord” förgås. De skall glädja sig över att Jehovas universella suveränitet på detta sätt blivit hävdad och rättfärdigad. De skall bli ögonvittnen till ”HERRENS [Jehovas] verk: gärningar, som väcka häpnad, gör han på jorden”. De skall inse att ”han stillar strider intill jordens ända”. (Psalm 46:9, 10) De skall se fram emot upprättandet av ”nya himlar och en ny jord”, som de så länge har väntat på med uthållighet. Upprymda skall de glädja sig över att stunden äntligen har kommit för Jehova Gud att uppfylla sitt löfte om ”nya himlar och en ny jord”. (2 Petrus 3:13) Vilken obeskrivlig upplevelse kommer det inte att bli för dem att få överleva den ”stora vedermödan” och dess krig ”på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon och bli bevarade vid liv in i hans nya ordning!

[Frågor]