Kapitel 6

Guds främste förmedlare i världsregeringen

1. Hur var året 1914 både ett välsignat och ett förbannat år?

DET var ett förbannat år, det var ett välsignat år, det året 1914. ”Förbannat” därför att första världskriget då bröt ut och införde en våldets tidsålder som ständigt har förvärrats fram till den dag i dag är. ”Välsignat” därför att en mäktig regering, osedd av människors ögon, frambragtes uppe i de heliga himlarna av himmelens och jordens Skapare till att verka för varaktig fred bland människorna.

2. På vad väntar Guds främste förmedlare för världsregeringen?

² Som Guds ”sändebud” till alla nationer förkunnat under flera årtionden i förväg utlöpte då ”hedningarnas tider” för världsherravälde genom hedniska världsvälden utan något ingripande från Guds rikes sida. (2 Korintierna 5:20; Efesierna 6:20) De hedniska nationerna vägrade att erkänna detta faktum och kämpade ursinnigt i ett världskrig för att vidmakthålla sitt politiska världsherravälde. Men just i rätt tid, år 1914, vid slutet av dessa ”sju tider” (2.520 år) av hedniskt världsherravälde, frambragte Gud sin himmelska regering, som inom kort fullständigt skulle göra slut på dessa krigshetsande hedniska nationer, som nu bara är snyltgäster på Guds ”fotapall”, jorden. (Daniel 2:44; 4:13, 20, 22, 29; Lukas 21:24; Psalm 2:1—9) I detta himmelska rike regerar Guds främste förmedlare för  världsregeringen och inväntar Guds tid för att alla dessa fientliga hedniska nationer skall läggas under hans fötter i evig förintelse. (Psalm 110:1—6; Hebréerna 10:12, 13) Då skall förblivande fred som en regnbåge försköna jorden.

3. Var någon människa kvalificerad att vara världsregent år 1914 eller därefter?

³ År 1914 fanns det ingen människa på jorden som var kvalificerad att vara Guds främste förmedlare för en världsregering som skulle införa fred. Nej, inte en enda, inte ens i det jordiska Jerusalem i Mellersta Östern eller i Betlehem. Detta betydelsefulla år var dessa berömda städer i händerna på muhammedanska turkar, som en del av det turkiska väldet, som blev indraget i första världskriget den 30 oktober 1914. I december 1917 övergick Jerusalem i andra händer, då brittiska trupper under fältmarskalk Allenby intog staden. På den tiden gav en brittisk undersåte, den berömde judiske kemisten Chaim Weizmann, ett viktigt bidrag till Storbritanniens krigsansträngningar. Detta tjänade som en bevekelsegrund för att utfärda ”Balfourdeklarationen”, varigenom den brittiska regeringen ställde sig gynnsam till att upprätta ett judiskt hemland i Palestina. Åtskilliga år senare, i maj 1948, upprättades republiken Israel efter strider mellan araber och judar. Den framstående Chaim Weizmann blev dess förste president, men inte dess davidiske kung. Han var inte kvalificerad att vara Guds främste förmedlare.

4. Varför föddes inget nytt rike i Jerusalem år 1914?

⁴ Riken förintades till följd av första världskriget. I enlighet med denna destruktiva tendens föddes inget nytt rike på jorden år 1914, vid slutet av ”nationernas fastställda tider” eller ”hedningarnas tider”. Längre fram gav Nationernas förbund Jerusalem och de områden i Mellersta Östern, som erövrats av brittiska trupper, åt Storbritannien som mandat. Detta mandat utlöpte den 15 maj 1948. Därpå  följde republiken Israel. Men ändå hade inget synligt Guds rike upprättats på jorden för att tjäna som ett redskap för Jehovas universella suveränitet gentemot vår jord. Ingen man av judisk härstamning hade befunnits vara kvalificerad att vara hans främste förmedlare i hans utlovade världsregering. Det fanns ingen omskuren jude som kunde ge några giltiga bevis för att han var en verklig avkomling av kung David med antingen köttslig eller laglig rätt till kung Davids tron i Jerusalem.

5. Var måste man då söka efter Guds främste förmedlare?

⁵ Var kunde man då vid den avgörande tidpunkten finna kung Davids verklige arvinge, som behövdes för att Jehova skulle insätta honom som sin främste förmedlare i den förutsagda världsregeringen? Åt vilket annat håll skulle vi väl under rådande omständigheter kunna vända oss än till den osynliga andevärlden, himmelen, där den universelle suveränen själv regerar? Det var dit den forntida profeten Daniel riktade vår uppmärksamhet för att Jehovas främste förmedlare skulle presenteras där. Det är där man måste söka efter den av Gud godkände, kvalificerade personen. Det var också där som galiléen Johannes, Sebedeus’ son, i bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, framhöll att man skulle söka efter någon som var värdig att fullgöra Jehovas främste förmedlares plikter. — Uppenbarelseboken 5:3—12.

6, 7. Vilka tre djur fick Daniel först se i sin syn?

⁶ Låt oss nu med profetians öga blicka upp mot himmelen tillsammans med profeten Daniel och se hur han framställer den högeligen åstundade främste förmedlaren. Daniel visar att judarnas långvariga landsförvisning i Babylon nästan var slut, då Gud gynnade honom med synen av sin främste förmedlare. Daniel daterar synen, när han skriver: ”I den babyloniske konungen Belsassars [Nebukadnessars dottersons] första regeringsår hade Daniel en  dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll. Detta är Daniels berättelse:

⁷ Jag hade en syn om natten och såg i den, huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet. Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra. Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det. Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: ’Stå upp och sluka mycket kött.’ Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.” — Daniel 7:1—6.

8. Vad symboliserade dessa tre djur, och hur länge skulle de existera?

⁸ Dessa tre väldiga djur, som steg upp ur det vindpiskade havet, var en bild av tre välden. De föreställde samma välden som det gyllene huvudet, bröstet och armarna av silver samt buken och länderna av koppar på bildstoden i Nebukadnessars dröm, nämligen det babyloniska världsväldet, det medo-persiska världsväldet och det grekiska världsväldet. Dessa världsvälden härskade under den del av ”hedningarnas tider” som sträckte sig från Jerusalems och Juda lands ödeläggelse år 607 f.v.t. och fram till år 30 f.v.t. År 31 f.v.t. led det sista av de fyra hellenska riken, som härrörde från Alexander den stores grekiska imperium, ett avgörande nederlag för det forntida hedniska Roms sjöstridskrafter.

9. Vilket fjärde djur med horn fick Daniel se i sin syn?

⁹ Men Daniel är ännu inte färdig med att berätta sin  profetiska dröm. Han tillägger: ”Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn. Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se, huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon och en mun, som talade stora ord.” — Daniel 7:7, 8.

10. Vad motsvarar detta djur i drömmen om ”bildstoden”?

¹⁰ Här har vi motsvarigheten till benen av järn på världsväldenas ”bildstod”, som Nebukadnessar såg i sin dröm. Det fjärde djuret representerade mer än bara det romerska imperiet eller det sjätte världsväldet enligt bibelns profetior. Vi finner detta med ledning av Daniels samtal med ängeln, som uttydde synen för Daniel med orden: ”De fyra stora djuren betyda, att fyra konungar skola uppstå på jorden. Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.” (Daniel 7:17, 18) Trots att Daniel fick dessa upplysningar återstod det ett mysterium för honom beträffande det fjärde djuret.

11. Vad annat angående detta djur ville Daniel ha en förklaring av?

¹¹ ”Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, ... så ock angående de tio hornen på dess huvud och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp och för vilket tre andra föllo av, det hornet, som hade ögon och en mun, som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga, det hornet, som jag ock hade sett föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt, till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.” — Daniel 7:19—22.

12, 13. Vilken förklaring gav ängeln angående det lilla hornet?

 ¹² Precis som Daniel skulle vi i denna tid vilja veta vad det där lilla hornet, som hade ögon och en mun, föreställde. Vi bör kunna komma fram till dess innebörd under Guds heliga andes vägledning, i synnerhet med tanke på att vi har upplevt uppfyllelsen av Daniels profetiska dröm. Därför gör vi nu väl i att lyssna till hur ängeln uttydde och förklarade detta för Daniel:

¹³ ”Då svarade han så: ’Det fjärde djuret betyder, att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den. Och de tio hornen betyda, att tio konungar skola uppstå i det [fjärde] riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra och som skall slå ned tre konungar. Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid och tider och en halv tid. Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.’” — Daniel 7:23—26.

14. Hur lång tid omfattar ”en tid och tider och en halv tid”?

¹⁴ I vers tjugofem, där uttrycket ”en tid och tider och en halv tid” förekommer, lyder The New American Bible (romersk-katolsk): ”De [heliga] skall överlämnas åt honom för ett år, två år och ett halvår.” Moffatts översättning lyder: ”Och för tre år och ett halvt år skall helgonen överlämnas åt honom.” The Complete Bible—An American Translation lyder likaså: ”Och de skall överlämnas åt honom för ett år, två år och ett halvt år.” Vilka år i historien gällde detta?

DET AV TVÅ MAKTER BESTÅENDE ANGLO-AMERIKANSKA VÄRLDSVÄLDET

15. Hur uppstod det ”lilla” hornet med ögon och mun?

¹⁵ Det ”fjärde riket”, det romerska imperiet, delades upp  på ett antal nationer, och en framträdande utväxt från imperiet var Storbritannien. För att etablera sig som de sju havens härskarinna måste Storbritannien med sina kolonier bevisa sig vara överlägset de spanska, holländska och franska örlogsmakterna. Detta uppnåddes omkring 1763. Då blev alltså det brittiska imperiet det förutsagda sjunde världsväldet enligt bibelns profetior. Den 4 juli 1776 förklarade sig de före detta brittiska kolonierna i Nordamerika självständiga och blev Amerikas förenta stater. Genom senare samarbete på olika områden av internationell vikt och betydelse blev det brittiska imperiet och Amerikas förenta stater i själva verket det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet. Fram till 1914 behärskade detta sjunde världsvälde mer än en fjärdedel av jordens yta och befolkning. Det är det ”lilla” horn som stötte bort tre andra horn (de spanska, holländska och franska örlogsmakterna) och som hade människoögon och en mun som talade stora ord. — Daniel 7:8.

16, 17. Hur kulminerade dessa tre och ett halvt år år 1918?

¹⁶ Det var under första världskriget, från den 28 juli 1914 till den 11 november 1918, som ”helgonen” eller ”de heliga” överlämnades åt detta sjunde världsvälde för att det skulle behandla dem som det fann för gott. Det var den 6 april 1917 som Amerikas förenta stater drogs in i denna världskonflikt på det brittiska imperiets sida. Daniels profetia tar sikte på tre och ett halvt månår under detta första världskrig såsom den tid då det sjunde världsväldet, det symboliska ”lilla” hornet, krossade den högste Gudens, Jehovas, ”heliga”. Detta kulminerade i att sju falskeligen anklagade kristna män, som på ett framträdande sätt var sysselsatta med att världen utöver, muntligen såväl som genom det tryckta ordet, kungöra de goda nyheterna om Guds upprättade rike, blev dömda till många års fängelse i det federala tukthuset i Atlanta i Georgia i USA.

 ¹⁷ Domen avkunnades den 21 juni 1918, och den 4 juli 1918 fördes dessa sju ledande förkämpar för studium av bibeln med tåg från Brooklyn i New York till Atlanta i Georgia. Detta blev ett i andligt avseende förkrossande slag mot de på den tiden förföljda internationella bibelforskarna, som nu, sedan år 1931, är kända som Jehovas vittnen.

18. Framställs ”de heliga” såsom utplånade av det ”lilla” hornet?

¹⁸ Daniels profetia visar inte att ”den Högstes heliga” blev utplånade genom denna förödande behandling från det symboliska ”lilla” hornets, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldets, sida. Den högste Guden, vars universella suveränitet de håller fast vid och förkunnar, står på deras sida. Han skall se till att gudomlig rättvisa sker gentemot dem. (Lukas 18:7, 8) Men det sjunde världsväldet och alla de andra nationerna på jorden tar inte den underrättelse på allvar som Jehovas vittnen framför till dem. Denna underrättelse går ut på att de, sedan hedningarnas tider löpte ut år 1914, har stått inför den Högstes domarsäte. Daniels dröm om de fyra djuren och det ”lilla” hornet framställer profetiskt detta allvarliga faktum.

GUDS DOMSTOL I VERKSAMHET

19. Hur behandlade den himmelska domstolen de fyra ”djuren”?

¹⁹ Daniel fortsätter med att beskriva sin profetiska dröm och talar nu om en tid efter det att det ”lilla” hornet kommit till och talat stora ord: ”Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom; tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna. Medan jag nu  såg härpå, skedde det, att för de stora ords skull, som hornet talade — medan jag ännu såg härpå — [det fjärde] djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp. Men vad de övriga djuren angår, så borttogs deras välde, och en förlängning av livet blev dem given för en tid och en stund.” — Daniel 7:9—12; v. 12 enl. NW.

20. Varför behöver ”den gamle av dagar” inga böcker att konsultera?

²⁰ Det är bara här i Daniels syn som den odödlige Guden, som är utan begynnelse, kallas ”en som var gammal” eller ”den gamle av dagar” (NW). Han har företräde framför alla andra och allt annat, eftersom han är deras skapare. (Psalm 90:2) I egenskap av den allvise, alltigenom rättfärdige, som funnits till före alla sina skapelser, sitter han med rätta som domare över allting, vår jord inbegripen. Eftersom hans dagar sträcker sig tillbaka till det forntida förflutna, känner han hela människans historia som förevarit, precis som om den vore nedtecknad i en bok. Han har således iakttagit alla dessa fyra djuriska världsvälden och deras handlingssätt. Han dömer dem inte på grundval av andras vittnesmål, utan i enlighet med vad han direkt vet om dem. Han behöver inte konsultera en skriftlig redogörelse, som innehåller skildringar skrivna av änglar. I jordiska, mänskliga domstolar skulle man vara tvungen att konsultera lagböcker och andra böcker. Men så förhåller det sig inte med Jehova, ”den gamle av dagar”.

21. Hur förlängdes ”de övriga djurens” liv?

²¹ Som historieböcker visar försvann de fyra ”djur”, som symboliserade världsvälden, från världsskådeplatsen, det ena efter det andra, i samma ordning som de fyra metaller som Nebukadnessar såg i sin dröm om världsväldenas bildstod. Först gjorde det babyloniska världsväldet sin sorti från scenen och därefter det medo-persiska världsväldet,  sedan det grekiska världsväldet och slutligen det romerska världsväldet. Även om dessa världsvälden förlorade sitt herravälde, det ena efter det andra, så fortsatte deras territorier och invånarna i dessa att finnas till. En del kvarlevor av dessa existerar faktiskt ännu i denna dag. Det är därför det heter i Daniel 7:12 (NW): ”Men vad de övriga djuren angår, så borttogs deras välde, och en förlängning av livet blev dem given för en tid och en stund.”

22. Varför blir det fjärde djuret med sitt ”lilla” horn förstört?

²² Det fjärde symboliska ”djuret” med sitt aggressiva ”lilla” horn lider tillintetgörelse på grund av sitt våldsamma, förtryckande handlingssätt på jorden, på grund av sina hädiska ord mot den högste Guden och på grund av att det ständigt förött Guds ”heliga”. Sådana ogudaktiga ting har bedrivits i senare tid av det anglo-amerikanska hornet på detta fjärde djurs huvud.

23. Vad händer med de välden som inte framställs i bild genom de fyra djuren?

²³ Den bildliga framställningen visar alltså hur det symboliska fjärde djuret blir förstört tillsammans med det ”lilla” hornet. Men i den historiska verkligheten får det symboliska fjärde djuret, nämligen det romerska världsväldet, sin makt som imperium borttagen för att det skall lämnas plats för det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet. Olika ”konungar” eller symboliska ”horn”, som hade ingått i det romerska världsväldet, fortsatte att härska som underlägsna ”horn”, dominerade av det förslagna ”lilla” hornet, som hade människoögon och en pratsam mun. När det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet drabbas av förintelse under eldsglödande domar från den gamle av dagar, förgås följaktligen tillsammans med detta världsvälde dessa hornlika ”konungar”, som är kvarlevor av det romerska världsväldet. (Daniel 7:23—26) Men hur förhåller det sig med de imperier,  riken, republiker och politiska sammanslutningar som aldrig varit någon del av det romerska imperiet eller av det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, inklusive Brittiska samväldet? Alla dessa måste också förintas, när den gamle av dagar verkställer sina eldsglödande domar mot denna världen. — Uppenbarelseboken 16:13—19:21.

GUDS FRÄMSTE FÖRMEDLARE INTRODUCERAS

24. Lämnas jorden utan någon styrelse, när allt mänskligt herravälde förintas?

²⁴ Kommer denna förintelse av alla jordiska, mänskliga regeringar och välden att lämna människornas angelägenheter i ett kaotiskt tillstånd av anarki, laglöshet och utan någon styrelse? Låt oss inte vara rädda för denna världsliga tingens ordnings snabbt annalkande eldsglödande förintelse. Den högste domaren, den gamle av dagar, har ansvaret för vår jord. Han måste undanröja de av människor upprättade politiska regeringarna, som kännetecknas av vanstyre och förtryck, för att bereda plats för den bästa regering som mänskligheten någonsin skulle kunna ha. Detta kommer att bli ett uttryck för hans egen universella suveränitet gentemot mänsklighetens jordiska hem. Det skall bli en odelbar världsregering, som skall utöva sin makt och myndighet från himmelen, en plats som är överlägsen London, Washington, Moskva, Peking, Tokyo eller vilken som helst annan nations huvudstad på jorden. Jehova introducerar sin främste förmedlare i denna världsregering för oss i den profetiska dröm som han inspirerade Daniel till att drömma. Daniel pekar mot himmelen, när han nu skriver:

25. Hur introduceras Guds främste förmedlare i Daniel 7:13, 14?

²⁵ ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han  nalkades den gamle [av dagar, NW] och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Daniel 7:13, 14.

26. Vilka vill somliga göra gällande att denne ”som liknade en människoson” är en bild av?

²⁶ Vem är denne ”som liknade en människoson” och som inte kommer upp från jorden, utan från himmelen, med ”skyarna”, och förs fram inför den gamle av dagar, som tronar på sitt domarsäte? Somliga menar att eftersom denne ”som liknade en människoson” inte nämns därefter i profetian, utan det i stället talas om att ”den Högstes heliga” kommer till välde i riket, så måste denne ”människoson” ha avseende på en sammansatt person, Guds ”heliga nation” som skara betraktad. Men det finns en pålitlig auktoritet, som framhåller vem denne ”som liknade en människoson” i verkligheten är. Vem då?

27, 28. a) Hur förpliktades en auktoritet att identifiera vem denne ”som liknade en människoson” är? b) Hur blev han därefter behandlad?

²⁷ För mer än nitton hundra år sedan, den judiska påsknatten (den 14 Nisan) år 33 v.t., stod en köttslig avkomling av kung David inför rätta, anklagad för ett brott som straffades med döden, inför domstolen Sanhedrin i Jerusalem. När denne man vägrat att besvara de anklagande vittnesmål som lagts fram mot honom, sade den presiderande översteprästen till honom: ”Vid den levande Guden tar jag ed av dig att du skall säga oss om du är den Smorde, Guds Son!” Erkände den anklagade mannen nu att han stod under ed inför den levande Guden att säga sanningen om sig själv? Ja! Han erkände översteprästens rättsliga myndighet att ta ed av honom att han skulle säga hur det förhöll sig, trots att han visste att han skulle te sig som en  skandalös hädare inför den högsta domstolen, Sanhedrin, om han sade sanningen.

²⁸ Skildringen av rättegången lyder: ”Jesus sade till honom: ’Du har själv sagt det. Ändå säger jag er: Från och med nu skall ni se Människosonen sitta på kraftens högra sida och komma på himmelens skyar.’ Då slet översteprästen sönder sina ytterkläder och sade: ’Han har hädat! Vilket ytterligare behov har vi av vittnen? Se! Nu har ni hört hädelsen. Vad är er mening?’ De sade till svar: ’Han är skyldig till döden.’ Sedan spottade de honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet med flata handen och sade: ’Profetera för oss, du Kristus. Vem var det som slog till dig?’” — Matteus 26:63—68.

29. Vilka andra bevis finns det för att Daniel 7:13 inte har avseende på en skara av flera personer?

²⁹ Där fanns alltså den enda människa på jorden som pålitligt kunde hänvisa till Daniel 7:13s profetia, kapitel sju, vers tretton, och korrekt identifiera vem denne ”som liknade en människoson” i verkligheten var. Sextiotre år senare förmedlade Jesus Kristus, som blivit uppväckt från de döda och förhärligad i himmelen, en uppenbarelse till sin apostel Johannes på jorden, och Johannes blev inspirerad att skriva beträffande honom: ”Se! Han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom; och alla jordens stammar skall slå sig själva av sorg för hans skull. Ja, amen.” (Uppenbarelseboken 1:7) Detta och andra uttalanden i bibeln bevisar att denne, som Daniel såg i sin syn och som ”liknade en människoson”, är Jesus Kristus, kung Davids avkomling. I Psalm 8:5 talade David profetiskt om honom som ”en människoson”. (Hebréerna 2:5—8, 1917) Gång på gång talade Jesus och sig själv som ”Människosonen”. Inte skaran av ”den Högstes heliga”, utan Davids kunglige avkomling, är den person  som i Daniel 7:13 sägs komma ”med himmelens skyar”. — Matteus 24:30.

30, 31. Varför gick inte Daniel 7:13 i uppfyllelse år 70 v.t.?

³⁰ När inträffar denna speciella ankomst? Enligt verserna före Daniel 7:13 skulle den äga rum sedan det ”lilla” hornet, som stöter bort tre andra horn på det fjärde djurets huvud, vuxit upp, vilket skedde under senare hälften av 1700-talet. Människosonens ankomst ”med himmelens skyar” skedde alltså inte dessförinnan, inte ens år 70 v.t., då hans profetia gick i uppfyllelse: ”De [upproriska judarna] skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna [de icke-judiska nationerna], till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Lukas 21:24, 1917) Dessa ”hedningarnas tider” hade börjat när babylonierna ödelade Jerusalem år 607 f.v.t. Under dessa hedningarnas tider tilläts de icke-judiska nationerna att behärska jorden utan något ingripande från Guds davidiska rike.

³¹ När dessa hedningarnas tider löpte ut år 1914, kunde Davids kunglige arvinge med rätta vädja till Gud om herravälde i hans rike.

32, 33. Varför såg ingen av oss när han kom som har den lagliga rätten?

³² Händelser som uppfyllt bibelns profetior sedan 1914 och fram till nu bevisar att Människosonens ankomst inträffade det året. Det var visserligen ingen av oss som såg denna ankomst med våra bokstavliga ögon. Vi kunde helt enkelt inte göra det, eftersom Människosonen i Daniel 7:13, 14 sägs komma, inte till jorden, utan till den gamle av dagar, domaren i himmelen, som ”låter tider och stunder omskifta, ... avsätter konungar och tillsätter konungar”. (Daniel 2:21) Han kom på inbjudan av den gamle av dagar, enligt Psalm 2:8, 9: ”Begär av mig, så skall jag giva  dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom. Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.” Den gamle av dagar kunde då, utan att gå före sitt rättsliga tidsschema, göra det som han förutsagt i Hesekiel 21:25—27 (NW). Sedan han befallt att det davidiska kungadömets huvudbindel och krona skulle avlägsnas, sade han där:

³³ ”Upphöj rentav det som är lågt och förnedra rentav den höge [den som satt på kung Davids tron]. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det sannerligen inte tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.”

34. Hur visade alltså Gud sin universella suveränitet år 1914?

³⁴ Alla bevis hittills vittnar om att den gamle av dagar verkligen gav den davidiske arvingen med den ”lagliga rätten” det messianska riket då hedningarnas tider löpte ut år 1914. Som det förutsades i Daniel 7:14: ”Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” Just då var tiden inne att avlägsna de symboliska kedjorna av järn och koppar från Guds universella suveränitets ”stubbe”, nu när de profetiska ”sju tiderna” om 2.520 år hade löpt ut. Då var den fastställda tiden inne för att Jehovas universella suveränitet återigen skulle göra sin rätt gällande gentemot vår jord. Hur då? Genom att låta en ”telning” spira upp ur denna sedan länge sovande ”stubbe” och därigenom bevisa att ”den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem”. — Daniel 4:14, 20, 29; Jesaja 11:1; Sakarja 3:8; 6:12.

35. Vilken kunglig ”sten” sattes då i rörelse, och i riktning mot vad?

 ³⁵ Tiden var då också inne för att den symboliska ”stenen” skulle bli lösriven ur Guds universella suveränitets ”berg” och därefter slungas mot ”bildstoden” av politiskt världsherravälde på jorden. Den är inriktad på att träffa ”fötterna” av järn och lerjord. Sedan skall den mala hela den avgudiska bildstoden till stoft. Slutligen skall den växa till ett berg som skall uppfylla hela jorden. — Daniel 2:34, 45.

36. Vilken kunglig födelse inträffade då, och vilket tillkännagivande ljöd också?

³⁶ Som en motsvarighet härtill kom det messianska riket år 1914 fram ur Jehovas hustrulika himmelska organisations moderliv, och orden i Uppenbarelseboken 12:5 gick i uppfyllelse: ”Hon födde en son, en gosse, som är bestämd att vara herde över alla nationerna med järnstav. Och hennes barn blev bortryckt till Gud och till hans tron.” Det var utan tvivel då som de tusen gånger tusen änglar, som var tjänare åt den gamle av dagar, och de tio tusen gånger tio tusen, som stod där till hans tjänst, förenade sina röster i att tillkännage över hela universum: ”Världens rike har nu blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung till evig tid.” — Uppenbarelseboken 11:15; Daniel 7:10.

37. Vem måste alltså Guds främste förmedlare i styrelsen vara?

³⁷ Vem är alltså i ljuset av allt detta Guds främste förmedlare för vår tillträdande världsregering? Jesus Kristus, kung Davids nu förhärligade, förblivande arvinge. Som en fullkomlig människa i Davids kungliga släktlinje har han ”framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt och har satt sig på Guds högra sida [år 33 v.t.] och väntar från den tiden tills hans fiender blir lagda som en pall för hans fötter”. — Hebréerna 10:12, 13; 1:3, 4; Psalm 110:1—6.

38. Vilka frågor uppstår beträffande de ”heliga”, som har del i att härska?

 ³⁸ I den kommande världsstyrelsen skall det finnas några som blir delaktiga med Guds främste förmedlare. Det förklaras nämligen i Daniel 7:27, 28: ”’Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.’ Här slutar berättelsen.” Därför uppstår nu frågan: Var ”den Högstes heligas folk” profeten Daniels eget köttsliga folk, nationen av köttsliga, omskurna judar eller israeliter? Skulle Israels tolv stammar, som var Abrahams, Isaks och Jakobs avkomlingar av kött och blod, bli det högst uppsatta folket under Messias’ (Kristi) till obestämd tid varande regering, och skulle alla de hedniska nationerna bli underställda dem såsom världshärskare? Människor av alla raser har ställt den frågan. Låt oss nu undersöka den tillsammans!

[Frågor]