Kapitel 8

Markerade dagar under ”ändens tid”

1. Med vilka tidsperioder är ”ändens tid” markerad?

”ÄNDENS TID” har sin egen ände eller sitt eget slut. Dess stora höjdpunkt blir en ”tid av nöd”, vars like nationerna aldrig tidigare har upplevt och heller aldrig mer skall få genomgå. Under den nämnda ”ändens tid” finns det vissa markerade dagar. Dessa är tidsperioder som direkt berör ”den Högstes heliga”, de sista som återstår av Kristi av anden pånyttfödda lärjungar, som blivit utsedda till att bli delaktiga med Jesus Kristus i himmelen. Dessa ”dagar” var så viktiga att de förtjänade att omnämnas för den åldrige profeten Daniel för länge sedan. — Daniel 7:25.

2. Hur skall det till slut gå med de nationer som förföljer de ”heliga”?

² I senare delen av kapitel elva i sin profetia pekar Daniel profetiskt på 1900-talet, där vi nu befinner oss, och den obevekliga rivaliteten mellan den demokratiska, liberala, kapitalistiska gruppen av nationer och det kommunistiska, icke-kapitalistiska slaget av nationer. Båda dessa nationsblock har förföljt de återstående av Jehova Guds av anden pånyttfödda ”heliga”, som nu är kända som hans kristna vittnen. (Jesaja 43:10—12; 44:8) Daniel avslutar kapitel elva med en profetisk bild av den icke-kapitalistiske ”konungens i Nordlandet” slutliga belägring av den kvarleva  av vittnen, som är av anden pånyttfödda, och därefter säger han: ”Han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.” Hans politiske rival om världsherraväldet, den demokratiske ”konungen i Söderlandet”, skall också gå sin undergång till mötes utan någon som kan hjälpa eller rädda honom. — Daniel 11:45.

3, 4. Vem var Mikael, och vilka var Daniels ”landsmän”?

³ Hur skall denna fullständiga förintelse av både ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” åstadkommas? Jehovas profetiska ängel förklarade den saken för Daniel med orden: ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.” — Daniel 12:1.

⁴ I andra av Sällskapet Vakttornets publikationer har det fastslagits att Mikael, den store himmelske fursten, som stod såsom försvarare för Daniels landsmän på 500-talet f.v.t., är Guds Son som blev Herren Jesus Kristus. (Daniel 10:13, 21; Judas v. 9; Uppenbarelseboken 12:7) Daniels landsmän på den tiden var den trogna kvarleva av israeliter som lämnade Babylon och återuppbyggde Jerusalem och Jehovas tempel där.

5. Såsom vilkas försvarare står nu Mikael, ”den store fursten”?

⁵ I våra dagar kan Daniels folk inte vara de omskurna israeliter efter köttet som förkastar den Messias vars framträdande Daniel (9:24, 25) hade förutsagt, utan måste i stället vara kvarlevan av andliga israeliter i denna tid, Jehovas av anden pånyttfödda kristna vittnen nu på 1900-talet. Den förhärligade Messias, Jesus, som återigen är ”Mikael ..., den store fursten”, i himmelen, står såsom försvarare av dessa andliga israeliter, och han utövar sin  makt och myndighet för denna andliga kvarlevas skull. Det är detta ingripande som utlöser den ”tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden”.

6. Vilka skall få överleva denna kommande ”tid av nöd”?

⁶ Denna ”tid av nöd” utan tidigare motsvarighet är den ”stora vedermöda” som omtalas i uppenbarelsen genom Jesus till Johannes och som förebildades av Jerusalems förstöring år 70 v.t., vilken Jesus Kristus hade förutsagt. (Uppenbarelseboken 7:14; Matteus 24:21, 22) Det är i och med denna ”stora vedermöda” som denna ”ändens tid”, som nu nalkas sitt slut, når sin stora höjdpunkt! Under denna oförlikneliga ”stora vedermöda” eller ”tid av nöd” skall den symboliske ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” inte bli frälsta från förintelsen, men det finns andra som skall bli frälsta. Vilka då? Daniels folk i våra dagar, kvarlevan av andliga israeliter, ”alla de ... som finnas skrivna i boken”. (Lägg märke till Malaki 3:16 och Hebréerna 12:23.) I Uppenbarelseboken 7:9—17 får vi också den försäkran att en ”stor skara” av människor som dyrkar Daniels Gud och tror på Messias Jesus skall få överleva tillsammans med den andliga kvarlevan. Gud håller reda på sina trogna tillbedjare.

7, 8. Hur skall de döda vakna upp till evigt liv eller till smälek?

⁷ Vilka storslagna framtidsutsikter har vi inte! Efter denna ”tid av nöd”, som inte har någon motsvarighet i mänsklighetens historia, skall de dödas uppståndelse börja under Guds världsregering med hans Messias Jesus eller ”Mikael ..., den store fursten”, i spetsen. Detta är händelsernas ordningsföljd, enligt vad ängeln sade till Daniel, som nu fortsätter att berätta vad ängeln sade: ”Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv och somliga till smälek och evig blygd.” — Daniel 12:2.

 ⁸ Hur dessa tidigare innebyggare på jorden uppfört sig under detta livet kommer naturligtvis att till en början påverka deras ställning här på jorden under den messianska världsregeringen. Men hur de därefter inrättar sitt liv under denna tusenåriga världsregering skall vara avgörande för om de slutligen bedöms värdiga att få evigt liv på en paradisisk jord eller i stället förtjänar evig förintelse såsom föremål för smälek och evig blygd. Jesus Kristus talade i Johannes 5:28, 29 om dessa möjligheter för de döda som blir uppväckta.

9. Vilka, som lyser, för många till rättfärdighet? När äger detta rum?

⁹ Då skall ”den Högstes heliga” få en ärofull ställning och storslagna privilegier, eftersom det himmelska riket och herraväldet skall ges åt dem och åt Messias Jesus, ”Mikael ..., den store fursten”. Beträffande detta sade ängeln vidare till Daniel: ”De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.” (Daniel 12:3) De som blir förda till rättfärdighet under den messianska världsregeringen skall uppnå ”evigt liv” på den paradisiska jorden. Men redan nu, under denna ”ändens tid”, visar sig kvarlevan av ”den Högstes heliga” äga andligt förstånd och är därför flitigt sysselsatta med att föra den ”stora skaran” till rättfärdighet med evigt liv på den paradisiska jorden i sikte. — Matteus 25:46.

NUMERA EN UPPLÅTEN BOK

10. Varför lever vi nu i den tid då det skall spridas upplysning över bibelns profetior?

¹⁰ Är vi, som lever nu, bland dem som för de många till rättfärdighet eller bland dem som blir förda till rättfärdighet, vilken ger löfte om evigt liv? I så fall kan vi inse att vi lever i en gynnad tid. Sedan hedningarnas tider löpte ut år 1914 har vi levat i ”ändens tid”. Det är en tid för  utökad andlig upplysning, en tid då många av de oförklarade profetiorna i den Heliga skrift, däribland Daniels profetia, skall upplåtas för våra sinnen och hjärtan. Vi lever nu i den tid som ängeln pekade fram emot, då han sade till Daniel: ”Och vad dig beträffar, o Daniel, håll orden hemliga och försegla boken till ändens tid. Många skall ströva omkring, och den sanna kunskapen skall bli överflödande.” — Daniel 12:4, NW.

11. Vilka är de ”många” som enligt Daniel 12:4 (NW) ”skall ströva omkring”?

¹¹ I våra dagar förflyttar sig milliarder människor mycket snabbt med hjälp av alla de moderna medlen för snabba kommunikationer. Dessa är emellertid inte de ”många” som förutsägs i Daniel 12:4. Men sedan första världskriget slutat år 1918 var det ”många” internationella bibelforskare som började ”ströva omkring”. Hur då? I mentalt avseende genom att fördjupa sig i studium av bibelns profetior, däribland Daniels profetia. Sedan länge förborgade hemligheter i Guds ord skulle nu upplåtas. För dessa andliga ”strövare” har alltså den ”sanna kunskapen” från den nu upplåtna boken, Guds ord, blivit ”överflödande”. Osjälviskt sprider de denna ”sanna kunskap” vitt och brett, både muntligen och genom det tryckta ordet, för att alla som önskar få evigt liv under Guds världsregering skall kunna handla i enlighet med denna kunskap och på så sätt föras till rättfärdighet. — Uppenbarelseboken 22:17.

12, 13. Hur många ”tider” svor ängeln att profetian skulle omfatta?

¹² Låt oss tillsammans med Daniel lyssna, när en av änglarna i hans syn ställer den fråga som intresserar även oss: ”När skall änden bliva på detta underbara?” (Åk) Det vill säga: Hur länge skall det dröja innan dessa betydelsefulla ting, som Daniel såg, når änden av sin uppfyllelse? Svaret på frågan ges av en annan ängel, som svär, med  båda händerna upplyfta, att hans svar är sanningsenligt och pålitligt. Daniel säger:

¹³ ”Han lyfte upp sin högra hand och sin vänstra hand mot himmelen och svor vid honom som lever i tidsåldrarna, att den är vid bestämd tid, tider och en halv, och när det är slut på söndrandet av det heliga folkets makt, skall allt detta fulländas.” — Daniel 12:5—7, Åk.

14. Varför blev de ”heliga” givna i det ”lilla” hornets hand?

¹⁴ Det är rimligt att tänka sig att dessa tre och en halv ”bestämda tider” gäller samma period som de tre och en halv ”tider” som nämns i Daniel 7:25, under vilka ”tider” eller ”år” ”den Högstes [förödda] heliga” blir givna i det sjunde världsväldets hand, vilket symboliseras av det ”lilla” hornet med ögon och mun på det fjärde ”vilddjurets” huvud. Den Högstes syfte med att ge sina ”heliga” i det sjunde världsväldets hand under denna tidsperiod var att det skulle ske ett ”söndrande av det heliga folkets makt”. En sådan handling, som tillåts av den Högste, skulle slutgiltigt demonstrera det symboliska ”lilla” hornets (ja, också hela det ”fjärde djurets”) fientliga inställning till det ”heliga folket”, som håller fast vid den Högstes universella suveränitet.

DE TRE OCH EN HALV ”BESTÄMDA TIDERNA”

15. När visar sig hornets söndersplittrande makt sakna verkan?

¹⁵ Slutet på de tre och en halv ”bestämda tiderna” eller månåren skulle markeras av att det blev ”slut på söndrandet av det heliga folkets makt”. (Daniel 12:7, Åk; NW; Revised Standard Version; Rotherham; Young) Detta betyder naturligtvis också att det politiska redskapets förmåga att krossa Jehovas ”heliga folks” makt skall ha nått sitt slut; dess förmåga att åstadkomma detta skall inte längre visa sig verkningsfull eller effektiv. Som dr James Moffatts bibelöversättning  återger det: ”Det skulle vara tre och ett halvt år och att när dens makt som söndersplittrade det heliga folket skulle vara förbi, då skulle änden på allt komma.” (Se även An American Translation; The New American Bible) Det politiska redskap som verkställde söndersplittrandet under de tre och ett halvt åren levde alltså vidare därefter, men dess förmåga att på nytt söndersplittra Jehovas heligas makt hade nått sin ände. Det söndersplittrade eller kringspridda ”heliga folket” skulle återförsamlas och reorganisera sig och skulle aldrig mer underkasta sig att deras ”makt” blev borttagen.

16. När krossades ”det heliga folkets makt”, och hur?

¹⁶ ”Söndrandet av det heliga folkets makt” avslutades tydligen den 21 juni 1918. Den dagen dömde den amerikanska federala domstolen Sällskapet Vakttornets president och sekreterare-kassaförvaltare och fem av deras medarbetare vid högkvarteret till långa fängelsestraff, som sammanlagt uppgick till 140 år. Det var visserligen den 7 maj 1918 som dessa funktionärer inom Sällskapet och deras framträdande medarbetare blev arresterade av federala polismän, men de måste också stå inför rätta och bli dömda utan att kunna friges mot borgen. När första världskriget slutade den 11 november 1918, befann sig alltså dessa sju ledande representanter för de internationella bibelforskarna och en nära medarbetare till dem i det federala tukthuset i Atlanta i Georgia i USA, dit de blivit förda från Brooklyn i New York den 4 juli 1918. En hög rättsinstans i det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet utdelade alltså ett söndersplittrande slag mot Jehovas ”heliga folk” den 21 juni 1918.

17, 18. När började alltså de tre och ett halvt månåren?

¹⁷ När började alltså de tre och ett halvt år, som skulle nå sin höjdpunkt i och med denna söndersplittrande åtgärd  mot de överlämnade, döpta kristna? Hur markerades denna början?

¹⁸ Den 21 juni 1918 inföll enligt den bibliska månkalendern den 11 Tammus 1918. Tre månår tillbaka i tiden för oss till den 11 Tammus 1915, som inföll den 23 juni 1915. Ytterligare ett halvt månår eller sex månmånader bakåt i tiden inföll den 11 Tebet 1914, vilket sammanföll med den 28 december 1914. — Se The Universal Jewish Encyclopedia under rubriken ”Judisk kalender under 200 år”, sidorna 634—639.

19. Vad underrättade Skapelsedramat i bilder nationerna om?

¹⁹ Detta datum, den 28 december 1914, var mycket passande. Under årets lopp, från början av januari, hade Sällskapet Vakttornet visat det berömda Skapelsedramat i bilder. I denna bibliska framställning, som omfattade fyra delar om två timmar vardera, riktades uppmärksamhet på Nebukadnessars dröm om världsväldenas ”bildstod” och även på drömmen om de fyra politiska ”djur” som Daniel såg stiga upp ur havet. Nationerna underrättades följaktligen om att hedningarnas tider hade löpt ut, vilket innebar att en katastrof skulle följa för alla de världsliga nationerna. Man varnade vidare för Harmageddonstriden, som skulle följas av ”nya himlar och ny jord”. (Se sidorna 50, 51, 92, 94 i textboken över Skapelsedramat i bilder.) I oktober månad, då hedningarnas tider nådde sitt slut och första världskriget hade brutit ut, hade dramat visats för stora åskådarskaror i Amerika, Storbritannien, Tyskland, Schweiz, Danmark, Sverige, Finland, Australien och Nya Zeeland. — Vakt-Tornet, numret för 1 februari 1915, sidorna 36, 37.

20. Vad hette det i det nummer av The Watch Tower, som följde närmast efter den 28 december 1914, beträffande böner om att första världskriget skulle upphöra?

²⁰ I numret för 1 januari 1915 inleddes tidskriften The  Watch Tower med följande ord i artikeln ”Översikt från Vakttornet”: ”Då vår (Förenta staternas) vördade president [Thomas Woodrow Wilson] ävensom hans helighet påven uppfordrade kristna människor till att bedja Gud om det europeiska krigets upphörande, förklarade vi att bönen icke var i harmoni med den gudomliga anordningen och att den icke skulle bliva besvarad. Vi utpekade att enligt skriften de 2520 åren för hedningarnas herravälde slutade i september 1914 och att detta krig är detsamma, som: skriften förutsäges såsom stående i samband med den allsmäktige Gudens stora dag — ’hämndens dag ifrån vår Gud’. Vi påpekade Herrens ord genom profeten Joel beträffande församlandet av alla folken till Josafats dal — dödens dal. — Joel 3:1—12.” (Vakt-Tornet, 1 mars 1915) I överensstämmelse med denna tanke bar första studieartikeln i samma nummer av moderupplagan rubriken ”Den första striden vid Harmageddon”. — Vakt-Tornet, 15 juni 1915, sidan 187.

21. Hur visade årstexten för 1915 att lidanden var att vänta?

²¹ Man väntade då att församlingarna av internationella bibelforskare skulle bli förföljda. Under rubriken ”Mottotext för år 1915” hette det nämligen inledningsvis i samma nummer av The Watch Tower: ”Vi ha valt till text för detta år mästarens ord, som han yttrade strax före sin korsfästelse till två av sina kära lärjungar, vilka hade begärt att få sitta med honom på hans tron — ’Kunnen I dricka den kalk, som jag skall dricka?’ — Matt. 20:20—23.” (Vakt-Tornet, 15 mars 1915, sidan 82) Då hade tio nationer och imperier trätt in i kriget, och fler skulle träda in under 1915 och därefter, tills slutligen tjugoåtta nationer och imperier blev inbegripna i första världskriget. Jehovas ”heliga folk”, som då var känt som de internationella bibelforskarna, kunde alltså inte undgå förföljelse och lidanden, som ingår i att  ”dricka den kalk” som deras mästare, Jesus Kristus, måste dricka.

22. Vad för något beträffande 1914 hade de sedan 1876 varnat nationerna för?

²² Ända sedan år 1876 hade de som blev förbundna med Sällskapet Vakttornet och Internationella Bibelstudiesällskapet offentligt förkunnat att hedningarnas tider skulle utlöpa på hösten år 1914. De varnade följaktligen hela världen för att dessa hednanationer skulle förintas för att lämna plats för Guds tusenåriga rike med hans förhärligade Son, Jesus Kristus, som konung. Eftersom dessa överlämnade, döpta och med anden smorda kristna hade förkunnat en annalkande förintelse av alla de världsliga nationerna, däribland det brittiska imperiet och Nordamerikas förenta stater, grep sig dessa nationer an med att förgöra dessa förkunnare av Guds rike genom Kristus. De utnyttjade härvid den situation som första världskriget framkallat. — Lägg märke till Uppenbarelseboken 11:3—10; 13:1, 2, 5, 7.

23. Vilken bok gav år 1917 ytterligare anledning till förföljelse?

²³ Den 17 juli 1917 utgav Sällskapet Vakttornet den bok som hette ”Den fullbordade hemligheten”. Denna bok behandlade Uppenbarelseboken och Hesekiels profetia och kom därför oundvikligen att framhäva förintelsen av det religiösa stora Babylon och dess politiska, militära, juridiska och kommersiella vänner. (Jakob 4:4) Detta gav de politiska myndigheterna, som drevs på av det stora Babylons prästerskap, ytterligare grund för att söndra Jehovas heliga folks makt. Detta åstadkom de vid slutet av de förutsagda tre och ett halvt åren, den 21 juni 1918. Denna period började alltså den 28 december 1914, under första världskrigets första vinter på norra halvklotet. De internationella bibelforskarna, som på grund av sitt samvete vägrade att  ta del i köttslig krigföring, blev då föremål för växande påtryckningar att kompromissa i det krigsrustade brittiska väldet, det tyska väldet, det österrikisk-ungerska väldet, det franska väldet, Belgien och de fem andra nationer som då var inbegripna i denna världskonflikt, som bredde ut sig mer och mer. Den bibeltext de valt för 1915 utvisade detta. Perioden om tre och en halv ”tider” är alltså väl markerad!

24. Förstod Daniel synen? Vilket skäl angavs?

²⁴ Profeten Daniel kunde naturligtvis inte föreställa sig hur alla de viktiga ting som hade uppenbarats för honom skulle gestalta sig i den nutida historien. Han sade själv: ”Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: ’Min herre, vad bliver slutet på allt detta?’ Då sade han: ’Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid. Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.’” — Daniel 12:8—10.

25, 26. I vilken omtalad klass vill vi alltså befinna oss?

²⁵ Daniel ”förstod” inte det som han fick höra på sin tid. Men vi i denna tid, i denna ”ändens tid” sedan 1914, kan förstå. Men inte om vi övar ”ogudaktighet”. Hur handlar vi alltså? Ogudaktigt eller med andligt förstånd? Det leder till olika resultat!

²⁶ Låt oss tänka allvarligt på vad ängeln sade till Daniel om denna annalkande ”tid av nöd”, nämligen att av Daniels ”folk alla de [skola] varda frälsta, som finnas skrivna i boken”. (Daniel 12:1) Önskar vi vara förbundna med Daniels ”folk”? Då är det vår sak att undvika att bli funna bland dem som övar ogudaktighet i denna ändens tid. Vi vill att våra namn skall ”finnas skrivna i boken”, Guds bok. Därför måste vi vara ”förståndiga” genom att vända oss  till Guds ord, lära känna dess instruktiva budskap för vår kritiska tid och sedan handla i överensstämmelse med Guds vilja. Må ”den sanna kunskapen” flöda över för oss!

DE 1.290 DAGARNA OCH DE 1.335 DAGARNA

27—29. Vilka andra perioder är förutsagda för ”ändens tid”?

²⁷ Beträffande de profetiska upplysningar som Daniel fick sade ängeln: ”Dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.” (Daniel 12:9) Att dessa tidigare hemliga och förseglade ”ord” nu blivit upplåtna och förda fram ur sitt gömställe är ytterligare ett av de överflödande bevisen för att vi har befunnit oss i den spännande ”ändens tid” sedan hedningarnas tider löpte ut år 1914. Vi ser hur den ”tid och tider och en halv tid”, som omtalas i Daniel 12:7, har passat in i denna ”ändens tid”. Trots att dessa tre och ett halvt år nu ligger så långt tillbaka i tiden, markerade de ändå en vändpunkt för kvarlevan av Daniels nutida ”folk”, så att detta har påverkat de kristna vittnen för Jehova som nu lever. Men det finns andra tidsperioder som Jehova hänför till denna intressanta ”ändens tid”, och i Daniel 12:11, 12 får vi nu vår uppmärksamhet riktad på dessa:

²⁸ ”Och från den tid, då det ständiga kännetecknet har avlägsnats och man har ställt upp det vämjeliga ting som vållar förödelse, skall det vara ett tusen två hundra nittio dagar.

²⁹ Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.” — Vers 11 enl. NW.

30. Vilka ställer upp det ”vämjeliga ting” som vållar förödelse?

³⁰ För att vi skall få vägledning att förstå saken måste vi komma ihåg att det religiösa stora Babylon inte ställer upp eller upprättar ”det vämjeliga ting som vållar förödelse”.  Det är denna tingens ordnings politiska element som gör detta. För att de ”ett tusen två hundra nittio” dagarna skall börja måste båda dessa krav uppfyllas: Det ”ständiga kännetecknet” måste avlägsnas, och det ”vämjeliga ting som vållar förödelse” måste ställas upp. Det ”ständiga kännetecknet” avlägsnades under den ”tid och tider och en halv tid” som förlöpte under första världskriget, från den 28 december 1914 till solnedgången den 21 juni 1918. Det ”ständiga kännetecknet” hade att göra med Jehovas ”heliga folk”, vars andliga ”makt” blev söndrad på den tiden.

31. Vad var det ”ständiga kännetecknet”, som frambars av Daniels folk?

³¹ År 537 f.v.t. blev profeten Daniels folk befriat från det forntida Babylon av erövraren Cyrus den store av Persien, och de återvände till Juda land för att återupprätta Jehovas tillbedjan i Jerusalem. När de sjuttio år var slut, under vilka deras hemland skulle ligga öde, började de bygga ”Israels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag”. (Esra 3:1, 2) Alltsedan den tiden frambar prästerna det ”ständiga kännetecknet” för varje dag med undantag av ett tillfälligt avbrott, orsakat av syrierna på de levitiska mackabéernas tid på 100-talet f.v.t. (2 Moseboken 29:38, 39) Vad var då det ”ständiga kännetecknet” för varje dag, som de andliga israeliterna frambar åt Gud när ”ändens tid” började år 1914?

32. Vad bestod det ”ständiga kännetecknet” av sedan år 1914?

³² Det bestod inte av djuroffer, som frambars på ett altare i Jerusalem i Mellersta Östern. Sådana offer upphörde att frambäras där i och med att de romerska legionerna förstörde Jerusalem och dess praktfulla tempel år 70 v.t. Åtskilliga år dessförinnan skrev den kristne aposteln Petrus att de smorda, andliga israeliterna blir ”uppbyggda som ett  andligt hus till att vara ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer godtagbara för Gud genom Jesus Kristus”. (1 Petrus 2:5, 9) Dessa ”andliga offer” inbegriper ”ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hebréerna 13:15) Sedan hedningarnas tider löpt ut år 1914 och Guds messianska rike blivit fött i himmelen, bestod detta ”lovprisningens offer”, som ingick i det ”ständiga kännetecknet” som de andliga israeliterna frambar, i synnerhet av att de vittnade om det upprättade himmelska riket med Jesus Kristus som konung. — Matteus 24:3, 14.

33. När hade det ”ständiga kännetecknet” avlägsnats?

³³ Genom att föröda Rikets smorda vittnen och slutligen genom att söndra deras andliga ”makt” att förkunna Guds rike, som skall träda i stället för alla av människor upprättade regeringar på jorden, undertryckte de krigförande nationerna Rikets vittnen och avlägsnade på så sätt det ”ständiga kännetecknet”. Detta hade åstadkommits den 21 juni 1918. Under nio månader och fyra dagar därefter fick Sällskapet Vakttornets dömda funktionärer och deras medarbetare stanna kvar i det federala tukthuset i väntan på att bli frigivna mot borgen för en ny rättegång, där de skulle bli rentvådda från alla de falska anklagelserna. Att de fick sitta orättmätigt inspärrade så länge avskräckte i hög grad Rikets vittnen från att frambära det ”ständiga kännetecknet”. Men hur förhöll det sig med det ”vämjeliga ting” som vållar förödelse?

34. Hur blev det, som kallas detta ”vämjeliga ting”, till?

³⁴ Det ”vämjeliga ting som vållar förödelse” är den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen. Den utformades till en början av den fredskonferens som samlades i Versailles i Frankrike den 18 januari 1919. De segrande bundsförvanterna i kriget formulerade fredsfördraget  som lämnades till de tyska delegaterna den 7 maj 1919. Den 28 juni 1919 undertecknade de tyska och de allierade delegaterna detta fredsfördrag i Versailles. Den internationella organisation för fred och säkerhet i världen som då kallades Nationernas förbund ingick som en integrerande del i detta fredsfördrag, och när de inbegripna regeringarna ratificerade det undertecknade fredsfördraget, trädde Nationernas förbund i kraft.

35. Hur stödde kristenhetens präster Nationernas förbund?

³⁵ Dessförinnan, då den fredskonferens som banade vägen för Nationernas förbund sammanträffade den 18 januari 1919, hade anglikanska kyrkans prästerskap och Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika uttalat sig till förmån för det föreslagna förbundet och begärt att det skulle upprättas. Prästerna hälsade det som ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”.

36. När började och slutade alltså de 1.290 dagarna?

³⁶ Om vi nu räknar 1.290 dagar från detta markerade datum, den 18 januari 1919, då de åtta representanterna för Sällskapet Vakttornet fortfarande hölls inspärrade i det federala tukthuset i Atlanta, hur långt kommer vi då? Enligt bibeln motsvarar dessa 1.290 dagar tre månår och sju månmånader. Enligt månkalendern inföll den 18 januari 1919 den 17 Sebat 1919. Tre månår framåt för oss till den 17 Sebat 1922 eller den 15 februari 1922. Sju månmånader framåt skulle sluta den 16 Elul 1922 eller vid solnedgången den 9 september 1922. Kan man då säga att de 1.290 dagarna eller de tre månåren och sju månmånaderna löpte ut vid en betydelsefull tidpunkt? Historiska fakta svarar Ja!

37. Vad utmärkte följande dag, den 10 september 1922?

³⁷ Följande dag, den 10 september 1922, som var en söndag, visade sig vara sjätte dagen av ett nio dagar långt  internationellt konvent som Internationella Bibelstudiesällskapet höll i Cedar Point i Ohio i USA. Den kallades på programmet ”Verksamhetsdagen”. Dagens höjdpunkt var det offentliga föredraget, som hölls av Sällskapet Vakttornets president inför en åhörarskara om 18.000 personer. Vid slutet av sin muntliga argumentering förelade talaren sina åhörare en resolution, som kallades ”Proklamation” och utgjorde ett upprop till världens alla styresmän. Denna proklamation var inte bara avsedd för dessa konventdeltagare, utan för hela världen, och efter konventet i Cedar Point publicerades den i traktatform och spreds i tiotals millioner exemplar på många språk.

38. Vad kännetecknade den 9 september 1922 och den 8 september?

³⁸ Föregående dag, lördagen den 9 september, kallades ”Invigningsdagen” och utmärktes av ett massdop av 361 män och kvinnor som symbol av att de överlämnat sig åt Gud genom Kristus. Men fredagen den 8 september kallades ”DAGEN” och kännetecknades av att Sällskapets president höll ett tal över ett tema i Matteus 4:17: ”Himmelriket är nära.” (1917) När talaren närmade sig höjdpunkten av sitt tal, sade han:

”Men varför skall budskapet sändas till dem som icke förstå det? Månne någon skall höra? Herrens profet svarar: ’För hit ut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron. Må alla folk komma tillhopa, må folkslagen församla sig. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina äldre profetior. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: ”I talen sanning.” Men I ären mina vittnen, säger Herren, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Jag, jag är Herren, och förutom mig finnes ingen frälsare. Jag har förkunnat det och skaffat frälsning och låtit eder höra det, jag och ingen  främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger Herren, att jag är Gud.’ — Es. 43:8—12.

Sålunda se vi att de, som tillhöra tempelklassen, äro tydligt utsedda till att vara Herrens vittnen i denna tid, att bringa till folket det tröstefulla budskapet att himmelriket är här . . ” — Vakt-Tornet, 1 januari 1923, sidan 9.

Sällskapets president kunde därför mycket passande avsluta sitt väckande tal med denna uppmaning: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!”

39. Vad utmärkte måndagen den 11 september 1922?

³⁹ Omedelbara möjligheter att ”annonsera” erbjöds dagen efter det offentliga föredraget och den uppfordrande resolutionen, som antogs av alla konventdeltagarna. Den måndagen, den 11 september 1922, kallades ”Tjänstedagen”, och konventdeltagarna gav sig i väg ut i tjänsten på fältet, livligare medvetna än någonsin om att de hade privilegiet att i förväg tjäna som offentliga budbärare för Guds härliga rike.

40. Hur började således Guds förbittring komma till uttryck offentligt?

⁴⁰ Längre fram insåg man att det offentliga budskapet och den resolution som antogs i förbindelse med detta offentliga budskap var början till uppfyllelsen av det som blivit förutsagt i Uppenbarelseboken, kapitlen åtta till och med sexton. Vad då för något? Att de sju trumpeterna skulle ljuda och Jehovas förbittrings sju sista hemsökelser utgjutas över denna till undergång dömda tingens ordning.

41. Vilken framträdande stridsfråga kom således i förgrunden inför hela universum?

⁴¹ Finner vi alltså, när vi räknar de 1.290 dagarna i Daniel 12:11 på detta sätt, att de löpte ut vid en mycket speciell och kännetecknande tid? Vi har alla skäl att mena detta. Det råder föga tvivel om att de 1.290 dagarna, räknade på detta sätt, markerar en epok för Jehovas ”heliga  folk” i denna ändens tid. Den främsta stridsfråga som förelagts hela universum kom då i förgrunden, nämligen Jehovas universella suveränitet.

LYCKA EFTER 1.335 DAGAR

42. Vad skulle slutet av de 1.335 dagarna utmärkas av?

⁴² Hur förhåller det sig nu med de 1.335 dagar som är angivna i Daniel 12:12? Ängeln sade ingenting om när dessa dagar skulle börja; han visade bara att de skulle sluta med att de förbidande trädde in i en lycka av betydande omfattning: ”Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.” Dessa 1.335 dagar är tydligen en utsträckning av tiden efter de 1.290 dagar vi just talat om och som löpte ut mitt under Internationella Bibelstudiesällskapets konvent i Cedar Point i Ohio år 1922. En sådan utsträckning av tiden — under ytterligare 1.335 dagar — krävde ytterligare uthärdande av kvarlevan av Jehovas ”heliga folk”, som hade överlevt första världskriget. Föga anade de då vilken lycka de skulle få del av för att de uthärdat och hunnit fram till slutet av dessa 1.335 dagar. När började och slutade alltså dessa dagar?

43. När utlöpte de 1.335 dagarna enligt bibelns kalender?

⁴³ Det andra konventet i Cedar Point slutade den 13 september 1922. Om vi nu räknar från följande dag, den 14 september eller 21 Elul 1922, enligt bibelns kalender, när skulle då de 1.335 dagarna sluta? Eftersom de 1.290 dagarna uppgick till tre månår och sju månader, måste de 1.335 dagarna uppgå till tre månår, åtta månader och femton dagar. Om vi nu räknar från den 21 Elul (eller 14 september) 1922, finner vi att tre månår från den dagen löper ut den 20 Elul (eller 9 september) 1925. Till detta lägger vi åtta månmånader och femton dagar och kommer då till den 6 Sivan (eller 19 maj) 1926. Den dagen var den 1.893:e  årsdagen av den glädjefyllda pingstdagen år 33 v.t., då den heliga anden blev utgjuten över Jesu lärjungar i Jerusalem.

44. Vad inträffade strax före och strax efter den dagen?

⁴⁴ Strax dessförinnan, den 13—16 maj 1926, hade en allmän sammankomst hållits i Magdeburg i Tyskland, vid vilken Sällskapet Vakttornets president hade talat till en offentlig åhörarskara om 25.000 personer över ämnet ”Tröst för folket”. Nu, den 19 maj, skred förberedelserna framåt för att hålla det framträdande internationella konventet år 1926, nämligen i Alexandra Palace i London, den 25—31 maj. Många glada delegater kom från avlägset liggande länder.

45. Vem hade de kristna bibelforskarna vid den tiden valt att ära?

⁴⁵ Denna Londonsammankomst bidrog i mycket stor utsträckning till den lycka som profeten Daniels folk, kvarlevan av andliga israeliter, fick uppleva. Vid den tiden var det inte särskilt många som var glada över att fascisterna tagit makten i Italien. Farhågor väcktes av naziströrelsens (Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets) framgångar i Tyskland. Men det sex år gamla Nationernas förbund blomstrade och stod i begrepp att anta efterkrigstidens Tyskland som medlem — den 8 september 1926. Trots detta fortsatte Internationella Bibelstudiesällskapet att avslöja att förbundet var ett människogjort politiskt surrogat för Guds rike, som hade kommit till makten i himmelen då hedningarnas tider löpte ut år 1914. Dessa kristna bibelforskare hade gett gensvar på frågan ”Vem vill ära Jehova?”, som numret för 1 januari 1926 av The Watch Tower (Vakt-Tornet, 1 april 1926), hade väckt hos sina läsare, och de hade valt att ära Jehova och hans rike.

46. Vad utmärkte fredagen den 28 maj vid Londonkonventet 1926?

⁴⁶ Fredagen den 28 maj förelade J. F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets president, konventdeltagarna i London  den resolution som kallades ”Ett vittnesbörd till världens styresmän”. Detta var den femte i en serie resolutioner som antagits vid Internationella Bibelstudiesällskapets olika årskonvent. Denna Londonresolution och dess understödjande budskap visade sig vara början på den femte ”hemsökelsen” utgjutande, som förutsagts i Uppenbarelseboken 16:10, 11. Mycket betecknande började denna femte hemsökelse att gjutas ut i London, huvudstaden i det brittiska imperiet, som var den brittiske medlemmen av det sjunde världsväldet enligt bibelns profetior, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, det mäktigaste av alla världsvälden i historien. Internationella Bibelstudiesällskapets kontor var också beläget i London.

47, 48. Vilken ovanlig verksamhet utmärkte lördagen den 29 maj 1926?

⁴⁷ Lördagen den 29 maj ägnade man hela dagen åt tjänst på fältet. I det tryckta konventprogrammet hette det: ”Denna dag är avsatt för tjänst på fältet. Alla invigda som är närvarande vid konventet inbjuds att ta del i att annonsera Konungen och Riket. Bege er till Alexandra Palace så tidigt som möjligt och anmäl er för tjänst i avdelningen för tjänst på fältet. Bilar kommer att ordnas för dem som beger sig till platser längre ut på fältet.”

⁴⁸ De som ännu lever av oss som var med vid detta Londonkonvent kommer säkert ihåg hur vi i grupp gick ombord på stadens bussar och fördes till våra olika platser utöver hela staden för att erbjuda en ny småbok på trottoarerna och vid tunnelbanestationernas ingångar. På detta sätt placerades 120.000 exemplar av småboken Ett baner för folken i de förbipasserandes händer. I The Watch Tower för 15 juli 1926 gavs följande rapport om detta på den tiden ovanliga sätt att annonsera Konungen och Riket: ”Någonting sådant har aldrig hänt på en tjänstedag vid ett konvent.  Vännerna överflödade av entusiasm. De kände att de gjort sitt bästa för att lyda Jehovas befallning: ’I ären mina vittnen att jag är Gud.’” — Vakt-Tornet, 15 september 1926, sidan 282.

49. Vilka händelser utmärkte söndagen den 30 maj 1926 i London?

⁴⁹ Söndagen den 30 maj blev höjdpunkten på lyckan och välsignelserna vid detta historiska konvent, då omkring 4.000 personer var närvarande. Klockan 14 hölls ett doptal i Alexandra Palace, varefter 184 personer blev nedsänkta i vatten såsom överlämnade vittnen för den högste Guden. Den kvällen begav sig konventdeltagarna till Storbritanniens på den tiden största hörsal, Royal Albert Hall, för det offentliga föredraget av Internationella Bibelstudiesällskapets president, J. F. Rutherford, över ämnet ”Varför världsmakterna vackla — Räddningen”. Lokalen var fullpackad till bristningsgränsen med mer än 10.000 åhörare. Sedan president Rutherford läst upp resolutionen ”Ett vittnesbörd till världens styresmän” fortsatte han med sitt tal. Han behandlade det åttonde världsväldet, som förutsägs i bibelns profetior och som på den tiden var Nationernas förbund, och pekade fram emot att denna internationella organisation för fred och säkerhet i världen skulle komma till korta. Mänskligt styre över mänskligheten skulle sluta med världens största katastrof, och sedan skulle Botemedlet komma, Guds rike genom Kristus, med frid, välgång, hälsa, liv och lycka för hela mänskligheten. Som avslutning sade talaren:

50. Vilken vädjan framförde den offentlige talaren som avslutning?

⁵⁰ ”Må jordens konungar och härskare nu giva Herren sin tro och hängivenhet. Må de erkänna Jehova såsom Gud och Kristus Jesus såsom hans smorde Konung, och då de så göra skola de på ett verkligt sätt tjäna folket och göra sig själva redo för Jehovas eviga välsignelser.” Följande dag  utkom en av Londons tidningar med en fullständig rapport över detta offentliga föredrag, som upptog en hel sida, så att många fler tusenden kom att läsa detta uppfordrande budskap om Riket än de som fick höra det i Royal Albert Hall. Den förutsagda femte ”hemsökelsen” blev i sanning utgjuten!

51. Vad kännetecknade konventets sista dag, den 31 maj?

⁵¹ Konventets avslutande dag, måndagen den 31 maj 1926, gick konventdeltagarna ut på fältet för att hos Londons judiska befolkning placera en bok som var skriven särskilt för dem. Den kvällen flyttade konventdeltagarna på nytt över till Royal Albert Hall för att vara med vid vad som visade sig bli en slutlig offentlig vädjan i stor skala till judarna att vända sig till Jehovas Messias, hans nu regerande Son, Jesus Kristus. Tusentals judar där gav gensvar på den offentliga annonseringen och hörde Sällskapets president förmedla ett väckande budskap till dem, som borde ha blivit till tröst för dem. Deras enda hopp stod till Jehovas Messias. De omskurna israeliterna efter köttet fick nu själva välja hur de ville ha det!

52. Vilken spännande bok utgavs fredagen den 28 maj 1926?

⁵² En av de framträdande tilldragelserna vid detta mycket glädjefyllda konvent för Jehovas kvarleva av andliga israeliter var när Sällskapets nya publikation med titeln ”Befrielse” gavs ut fredagen den 28 maj. Med tanke på den bibliska upplysning som denna bok gav var den en verklig ”thriller” för Jehovas folk. Som ingen tidigare publikation framhävde den Guds organisation, som framställs i symbol genom kvinnan i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, och ställde Guds organisation i skarp kontrast till Satans organisation. Denna bok var den första i en serie böcker som ersatte de sju banden av Studier i Skriften, vilka kom ut 1886—1917 och dittills tjänat som normen för  biblisk undervisning. Följande år utkom boken Skapelsen (1927) och därefter Försoningen (1928), Framtidens regering (1928), Liv (1929), Ljus (i två band 1930), Rättfärdighetens triumf (i tre band, 1931, 1932), Beskydd och räddning (1932), Slutstriden förberedes (1933), Jehova (1934) och så vidare ända fram till vår tid.

53, 54. a) Vilken utvidgning förbereddes vid Londonkonventet 1926? b) Vilken årlig publikation förbereddes också?

⁵³ Vid konventet 1926, som hölls i det brittiska imperiets huvudstad, tilldelade Sällskapet Vakttornets president också erfarna män tjänsteposter på främmande fält, däribland två män, som skulle öppna ett nytt avdelningskontor i Bombay i Indien, som då var en brittisk koloni. (Se Year Book I.B.S.A., copyright 1926, sidan 90.) Han gjorde också förberedelser för att publicera Sällskapets årsrapport i bokform. För att ge en redogörelse för Jehovas folks verksamhet för Riket under det betydelsefulla året 1926 gav man så småningom ut ”Internationella Bibelstudiesällskapets årsbok med dagens text och kommentarer”. (320 sidor, engelska) Publikationen ”Daglig himmelsk manna och förteckning över födelsedagar”, som använts i samband med daglig kristen gudsdyrkan sedan den utgavs år 1907, upphörde nu att användas, eftersom nya texter och kommentarer inflöt i varje årgång av Årsboken, som Sällskapet Vakttornet utgett ända fram till denna tid.

⁵⁴ Under det förflutna halvseklet har det inte under något år saknats en nyutkommen årgång av Årsboken, som mycket detaljerat beskriver Jehovas kristna vittnens världsomfattande verksamhet med att predika dessa goda nyheter om Riket. — Matteus 24:14.

55. Vilket byggnadsprogram ökade kvarlevans lycka?

⁵⁵ En annan betydelsefull sak som bidrog till Jehovas folks glädjefyllda utsikter vid tiden för det internationella  konventet i London var följande: Man hade planer på att Sällskapet Vakttornet skulle bygga ett eget tryckeri om åtta våningar i Brooklyn i New York för att kunna möta efterfrågan från det världsomfattande arbetet med att vittna, som ständigt utvidgade sig. Den 23 juli 1926 inköptes slutligen den fastighet man behövde för detta ändamål. Trots den följande vintern fortskred bygget på detta av Sällskapet ägda tryckeri.

56. Vad visade sig detta tryckeri bli kärnan i?

⁵⁶ Glädjen var stor för medlemmarna av personalen vid högkvarteret i Brooklyn, när de i februari 1927 flyttade in i denna särskilt utformade byggnad, som omfattade både ett rymligt tryckeri och kontorslokaler. På utgivarsidan i tidskriften The Watch Tower för 1 februari 1927 och The Golden Age för 9 februari 1927 angavs följaktligen utgivaradressen: 117 Adams Street, Brooklyn, New York. Denna byggnad måste senare utökas, och den blev kärnan i en grupp av trettiotvå tryckerier, förbundna med Sällskapet Vakttornet, som vuxit upp jorden utöver. Denna världsomspännande tryckerikedja har hittills producerat enorma mängder litteratur för bibelstudium. Därigenom har ett andligt paradis brett ut sig!

57. Hur varaktig skulle den lycka bli som kvarlevan då trädde in i?

⁵⁷ Året 1926 förtjänade sannerligen att markeras som den lyckliga höjdpunkten och slutet på de 1.335 dagarna. De av Daniels ”folk”, som förbidade och nådde slutet av de 1.335 dagarna, fick erfara en lycka som inte har minskat, utan i stället, trots växande förföljelse och trots andra världskriget (1939—1945) och därefter följande svårigheter i världen, har bestått och vuxit till. I synnerhet sedan detta markerade år, 1926, har de överlämnade, döpta tillbedjarna av vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader trätt in i den paradisiska lycka, som den inspirerade psalmisten gav uttryck  åt, då han sade: ”Lyckligt är det folkslag, vilkets Gud Jehová är, folket han utvalde till sitt arv.” — Psalm 33:12, Åk; 144:15b.

58. Till vilken lott skall Daniel uppstå efter alla dessa ”dagar”?

⁵⁸ Profeten Daniel fick inte privilegiet att uppleva och träda in i denna lycka, som de kristna vittnena för hans Gud, Jehova, fått erfara. Han uppmanades att inte förvänta att få göra detta, ty Guds ängel sade till honom: ”Men gå du, tills änden är, att du må vila och uppstå till din lott vid dagarnas ände.” (Daniel 12:13, Åk) I mer än 2.500 år har Daniel nu vilat i graven, i dödens sömn. I sinom tid skall han uppstå för att få sin lott under Jehova Guds messianska rike, som han blev inspirerad att profetera om på ett så förunderligt sätt. (Hebréerna 11:33—40) Guds bestämda tid närmar sig nu också, då inte bara Daniel, utan också Abraham, Isak, Jakob, Mose och alla de andra trogna profeterna, som levde för länge sedan, skall uppstå till sin ”lott” genom att vakna upp ur dödens sömn ”till evigt liv” och till möjligheten att tjäna som ”furstar över hela jorden” under vår tillträdande världsregering. — Psalm 45:17, Åk; Daniel 12:2.

[Frågor]