Kapitel 7

Utväljandet av delaktiga i världsstyrelsen

1. Vilka ting beträffande dem som skulle bli delaktiga i världsstyrelsen var tidigare en hemlighet?

VILKA skall bli delaktiga med kung Davids förhärligade förblivande arvinge i den utlovade världsregeringen? Hur många skall bli delaktiga i den? Och var — här på jorden eller uppe i himmelen? Dessa frågor var tidigare en hemlighet. Men inte nu längre!

2, 3. Var befann sig Johannes när han fick uppenbarelsen, och varför det?

² Mot slutet av det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen uppenbarade kung Davids förblivande arvinge i det messianska riket, nämligen Jesus Kristus, de åstundade svaren. Genom en mirakulös uppenbarelse förmedlade han från himmelen dessa upplysningar till en man här på jorden, inte i Jerusalem, utan på fängelseön Patmos i Egeiska havet, inte långt från det forntida Efesus i Mindre Asien. Ja, den mannen var en omskuren jude efter köttet. Befann sig denne jude där på den romerska fängelseön därför att han tagit del i den judiska revolten år 66 v.t., som ledde till att de romerska legionerna förintade nationen år 70 v.t.? Låt oss höra vad denne judiske fånge själv har att säga:

³ ”Jag, Johannes, er broder och delaktig med er i vedermödan  och riket och uthålligheten i sällskap med Jesus, kom att vara på den ö som kallas Patmos, för [vad då?] att jag hade talat om Gud och vittnat om Jesus. Genom inspiration kom jag att vara på Herrens dag, och jag hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en trumpet, som sade: ’Vad du ser skall du skriva i en skriftrulle, och du skall sända den till de sju församlingarna: i Efesus och i Smyrna och i Pergamus och i Tyatira och i Sardes och i Filadelfia och i Laodicea.’” — Uppenbarelseboken 1:9—11.

4, 5. a) Hur hade Johannes kommit att stå i ett nära förhållande till Jesus Kristus? b) I vad för något var Johannes då delaktig med dem som han skrev till?

⁴ Denne Johannes, Sebedeus’ son, hade varit fiskare i Galileiska sjön, men hade lämnat sitt yrke som fiskare för att bli en ”människofiskare”, en av Messias’, Jesu, tolv apostlar. (Matteus 4:18—22; Lukas 5:1—11) Johannes var alltså en till kristendomen omvänd jude, en trogen lärjunge till Jesus såsom Messias, Kristus, till honom som blivit ”smord” med Guds ande till att vara den messianske konungen. Johannes hade varit ögonvittne till hur denne Jesus Kristus blev hängd på en påle på Golgata, och på tredje dagen därefter hade han sett den uppståndne Jesus. På fyrtionde dagen därefter hade han och hans medapostlar sett den uppståndne Jesus Kristus fara upp till himmelen för att sätta sig på Guds, sin himmelske Faders, högra sida.

⁵ Vidare var aposteln Johannes där i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t., då Jehova Gud använde Jesus som sin främste förmedlare till att utgjuta helig ande över omkring ett hundra tjugo församlade lärjungar. (Apostlagärningarna 1:1—2:36) Då Johannes tecknade ner uppenbarelsen år 96 v.t., hade han alltså uthärdat vedermöda och lidande som en kristen under sextiotre år. Johannes talade om sig själv som ”delaktig” i riket med sina medlärjungar till Kristus.  Hur många skulle bli delaktiga i denna Rikets världsregering? Johannes talar om sig själv som ”den lärjunge som Jesus älskade”, och det var han som blev gynnad med dessa upplysningar. — Johannes 13:23; 21:20.

6, 7. a) På vilket berg hade Johannes ofta stått tillsammans med Lammet, Jesus Kristus? b) Hur många såg Johannes stå tillsammans med Jesus på det himmelska Sions berg?

⁶ Aposteln Johannes kunde påminna sig hur Johannes döparen år 29 v.t. hade pekat på den med anden smorde Jesus och sagt: ”Se, Guds lamm!” Och Johannes, Sebedeus’ son, följde Jesus på grund av detta. (Johannes 1:36—39) När Johannes sextiosju år därefter i en inspirerad syn såg och hörde den förhärligade Jesus Kristus omtalas såsom ”Lammet”, så förstod han vem som avsågs — ingen annan än Jesus Kristus, som på jorden hade blivit offrad lik ett oskyldigt lamm på Guds altare. (Johannes 1:29; 1 Petrus 1:18, 19) Många gånger under åren 30—33 v.t. hade Johannes stått tillsammans med detta symboliska lamm, Jesus Kristus, på det jordiska Sions berg, det berg på vilket det ursprungliga Jerusalem hade legat. Men detta jordiska berg blev använt som en symbol av en plats i himmelen, där den messianska världsregeringen skulle ha sitt säte. Vilka skall stå där såsom delaktiga med Lammet, Jesus Kristus, i den himmelska världsregeringen? Johannes lade märke till antalet och sade:

⁷ ”Och jag såg, och se! Lammet stod på Sions berg och med det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. Och de sjunger liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra levande skapelserna och de äldste; och ingen kunde lära sig behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som har blivit köpta från jorden. Dessa är de som inte har befläckat  sig med kvinnor; ja, de är jungfrur. Dessa är de som fortsätter att följa Lammet vart det än går. Dessa köptes från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet, och ingen lögn blev funnen i deras mun; de är oklanderlige.” — Uppenbarelseboken 14:1, 3—5.

8. Vad för något antydde att relativt få personer skulle bli delaktiga i Riket?

⁸ Jaså, bara ett hundra fyrtiofyra tusen blev ”köpta från jorden”, köpta ”från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet”, för en plats på regeringsberget Sion i himmelen? Bara 144.000 av de många milliarder människor som levat och dött under de gångna nitton hundra åren sedan Kristi apostlars dagar? Så få relativt sett som 144.000? Hur skiljer sig inte detta bibliska faktum från den tanke som är rådande i kristenheten, att dess hundratals millioner kyrkomedlemmar skall komma till himmelen när de dör! Låt oss här komma ihåg att en ”förstling” av vilken som helst gröda inte är hela skörden, utan bara en liten utvald del av hela skörden. Jesus anspelade på att Rikets medlemmar skulle vara relativt få, då han sade till sina lärjungar: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er riket. Sälj era tillhörigheter och ge barmhärtighetsgåvor. Gör er börsar som inte nöts ut, en outtömlig skatt i himlarna.” — Lukas 12:32, 33.

ANDLIGA ISRAELITER

9, 10. a) Vad måste de 144.000 bli försedda med? b) Av vilken nation var de som blev försedda med sigill, och hur var de uppdelade?

⁹ Detta relativt låga antal, 144.000, är inte någon felräkning. Johannes angav det också tidigare, i Uppenbarelseboken 7:1—8. Det klargörs där att ett av kraven för att få tillhöra den ”lilla hjorden” av delaktiga i Riket är att  man är tecknad på pannan med ett identifierande ”sigill från den levande Guden”, förutom att man så att säga på sin panna har Lammets namn och dess Faders, Jehova Guds, namn skrivna. Hur många fyller detta krav, och av vilken nation eller ras är de? Aposteln Johannes lämnar oss inte i tvivelsmål om detta, utan säger:

¹⁰ ”Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, ett hundra fyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner: Ur Juda stam tolv tusen försedda med sigill; ur Rubens stam tolv tusen; ur Gads stam tolv tusen; ur Asers stam tolv tusen; ur Naftalis stam tolv tusen; ur Manasses stam tolv tusen; ur Simeons stam tolv tusen; ur Levi stam tolv tusen; ur Isaskars stam tolv tusen; ur Sebulons stam tolv tusen; ur Josefs stam tolv tusen; ur Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.” — Uppenbarelseboken 7:4—8.

11, 12. a) Av vilket slags Israel måste de 144.000 vara? b) Hur många judar efter köttet blev kvalificerade, enligt Romarna 9:29 och 11:5?

¹¹ Namnen på dessa tolv stammar skiljer sig från uppräkningen av namnen på det köttsliga Israels ursprungliga tolv stammar, som återfinns i 1 Moseboken 49:3—28. Och detta med rätta, eftersom Uppenbarelseboken 7:4—8 anger namnen på det andliga Israels stammar. De måste vara andliga israeliter, om de skall kunna stå med Lammet, Jesus Kristus, på det himmelska Sions berg. (Uppenbarelseboken 14:1—3; Hebréerna 12:22) Här måste vi ta hänsyn till de ord som i Uppenbarelseboken 5:9, 10 riktas till Lammet, Jesus Kristus: ”Du blev slaktad och ... med ditt blod köpte [du] människor åt Gud ur [vad då? Ur det omskurna Israel efter köttet? Nej, utan ur] varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett kungarike och präster åt vår Gud, och de skall härska som  kungar över jorden.” Bibelns historia visar att det bara var en ”kvarleva” av judar efter köttet som blev kristna. Det var precis som den till kristendomen omvände juden aposteln Paulus sade:

¹² ”Om inte härskarornas Jehova hade lämnat oss en säd, skulle vi ha blivit alldeles lika Sodom, och vi skulle ha gjorts alldeles lika Gomorra.” Och vidare: ”Således har då också i den nuvarande tidsperioden en kvarleva trätt fram enligt ett utväljande på grund av oförtjänt omtanke [och inte enligt köttslig israelitisk härstamning].” — Romarna 9:29; 11:5.

13, 14. a) Behöver de 144.000 vara israeliter efter köttet? b) I vilken utsträckning måste de vara andliga israeliter?

¹³ För att 144.000 personer ”ur varje stam och tungomål och folk och nation” skulle kunna räknas som ”israeliter” måste de vara sådana i bildlig mening, dvs. vara israeliter invärtes. Som vi påminns om i Romarna 2:29: ”Den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande.”

¹⁴ Något annat absolut nödvändigt kräver vidare att de som blir delaktiga med Jesus Kristus i världsstyrelsen måste vara israeliter av andligt slag. Detta absolut nödvändiga riktade Jesus den judiske styresmannen Nikodemus’ uppmärksamhet på, när han sade: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds rike. ... Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike. Vad som har fötts av köttet, det är kött, och vad som har fötts av anden, det är ande. ... Så är var och en som har fötts av anden.” (Johannes 3:3—8) Följaktligen pånyttföder Gud med sin ande de judar efter köttet såväl som de icke-judar som blir Kristi överlämnade, döpta lärjungar och som Gud väljer ut till att bli delaktiga med Kristus i världsstyrelsen. Alla dessa blir andliga israeliter.

15. Vilka utgör nu ”Guds Israel”?

 ¹⁵ Vi kan därför inse att dessa av anden pånyttfödda kristna (som tagits ut bland både judar och hedningar) är en ”ny skapelse”. Dessa vandrar enligt detta gudomliga ”rättesnöre” och inte enligt den lagsamling som gavs genom Mose på Sinai berg i Arabien. Det är med avseende på dessa, som tillhör denna ”nya skapelse”, som den till kristendomen omvände juden Paulus skriver: ”Alla som vill vandra ordningsfullt efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja över Guds Israel.” — Galaterna 6:15, 16.

16. Skall icke-judar bli underställda en judes styrelse i det jordiska Jerusalem?

¹⁶ Det är följaktligen orätt, oskriftenligt, för någon att göra gällande att de omskurna judarna, ”det som är Israel efter köttet”, skall bli världshärskarna på jorden med Jerusalem i republiken Israel som huvudstad. (1 Korintierna 10:18) Människor som nu tillhör icke-judiska nationer skall inte komma under någon världsstyrelse utövad av sådana omskurna israeliter efter köttet. I stället skall alla nationaliteter, däribland judarna, inom kort, vid Guds fastställda tid, bli underställda en världsstyrelse utövad av det andliga Israels himmelska ”tolv stammar” och dess kung, Jesus Kristus.

UPPSTÅNDELSE TILL HERRAVÄLDE I VÄRLDSREGERINGEN

17, 18. Vad förutbestämde Gud beträffande dem som skulle bli delaktiga i världsstyrelsen?

¹⁷ Jehova Gud, den universelle suveränen, predestinerade eller förutbestämde hur många som skulle bli delaktiga med Kristus i Rikets styrelse över hela jorden. Han förutbestämde också kraven och de personliga kvalifikationerna  för dem som skulle räknas värdiga att bli delaktiga i världsstyrelsen. Det är därför som bara 144.000 skall bli delaktiga med Jesus Kristus i världsregeringen. De måste vara andliga israeliter. Med undantag av sin Son, Jesus Kristus, predestinerade eller förutbestämde Jehova inga enskilda individer. I stället tillkännagav han i förväg kraven och de personliga kvalifikationerna för Rikets arvingar. I ljuset av detta förstår vi Romarna 8:29, 30:

¹⁸ ”Dem som han gav sitt första erkännande förutbestämde han också till att likformas med hans Sons bild, för att han skulle vara den förstfödde bland många bröder. Vidare: dem som han förutbestämde, dem kallade han också; och dem som han kallade, dem förklarade han också vara rättfärdiga [eller: rättfärdiggjorde han också]. Slutligen: dem som han förklarade rättfärdiga, dem förhärligade han också.”

19. Vilka lidanden är förutbestämda för dem som skall bli delaktiga i världsstyrelsen?

¹⁹ Enligt de förutbestämda kraven måste de som ”likformas med hans Sons bild” lida med honom nu, precis som aposteln Johannes på ön Patmos antydde. De måste uthärda ända till döden. Men till deras tröst skrev aposteln Paulus: ”Trovärdigt är uttalandet: Om vi har dött med honom, då skall vi sannerligen också leva tillsammans med honom; om vi fortsätter att uthärda, skall vi också härska som kungar tillsammans med honom.” (2 Timoteus 2:11, 12) Och den fängslade aposteln Johannes fick anvisning att skriva till församlingen i Smyrna: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli fullständigt provsatta och för att ni må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” — Uppenbarelseboken 2:10.

20, 21. Vilket slags uppståndelse måste de få? Varför det?

 ²⁰ Eftersom de 144.000 andliga israeliterna är de ”som har blivit köpta från jorden” och ”från människorna”, är deras framtid inte längre på jorden eller bland människorna. Såsom ”en förstling åt Gud och åt Lammet” måste de ställas fram för dessa i himmelen. Deras uppståndelse från döden, fram till vilken de bevisat sig trogna, måste alltså vara till andligt liv i himmelen. De skall få del av den andliga uppståndelse som beskrivs i 1 Korintierna 15:42—55. (Uppenbarelseboken 14:3, 4) De 144.000 andliga israeliterna blir mycket högt belönade av den Gud som kan uppväcka de döda, därför att de lidit i gemenskap med Kristus och bevisat sig trogna mot Gud ända till döden. Den belöning som hålls fram för dessa trogna beskrivs för oss i Uppenbarelseboken 20:4—6. Där skriver aposteln Johannes, som själv förväntade den himmelska belöningen:

²¹ ”Och jag såg troner, och det var några som satte sig på dem, och makt att döma gavs åt dem. Ja, jag såg deras själar, som hade avrättats med yxa [varför?] för att de hade vittnat om Jesus och för att de hade talat om Gud, och dem som varken hade tillbett vilddjuret eller dess bild och som inte hade fått märket på sin panna och på sin hand. Och de fick liv och härskade som kungar tillsammans med den Smorde i tusen år. ... Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.”

22—24. Hur avhåller sig dessa från att tillbe vilddjuret och dess bild?

²² Alltsedan det första århundradet v.t. och fram till nu har de 144.000 andliga israeliterna, som blir utvalda för den himmelska styrelsen såsom kungar tillsammans med  Jesus Kristus, vägrat att tillbe det symboliska ”vilddjuret”, dvs. den politiska organisationen för styrelse av hela jorden förmedelst mänskliga regeringar. Under de andliga israeliternas livstid, från apostlarnas dagar fram till nu, har det romerska världsväldet och det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet varit de dominerande medlemmarna av det politiska ”vilddjuret” och har liknat de båda sista ”huvudena” på detta sjuhövdade vilddjur.

²³ Det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, det sjunde världsväldet enligt bibelns profetior, har varit den främste i fråga om att föreslå och upprätthålla ”vilddjurets bild”. Denna ”bild” av världsomfattande styre förmedelst människogjorda regeringar var till en början Nationernas förbund och är nu Förenta nationerna, vars syfte är att bevara freden och säkerheten i världen. Som vi kommer ihåg framställdes det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet i bild genom det ”lilla” hornet med ögon och en mun, som satt på huvudet av det ”fjärde djuret” som Daniel såg i sin syn av de fyra djuren.

²⁴ Den trogna kvarlevan av de 144.000 andliga israeliterna har vägrat att tillbe det politiska ”vilddjuret” genom att ta del i dyrkan av staten eller någon av dess symboler. De har till och med vägrat att tillbe ”vilddjurets” mest framstående ”huvud”, nämligen det brittisk-amerikanska världsväldet. Och eftersom de vägrar att tillbe det symboliska ”vilddjuret” självt, vägrar de också helt följdriktigt att tillbe dess ”bild”, som föreslagits av det sjunde världsväldet, det ”lilla” hornet med ögon och mun. — Uppenbarelseboken 13:1—17.

25. Hur fick de lida under första världskriget för att de vägrade att ta del i sådan tillbedjan?

²⁵ På grund av att de vägrade att patriotiskt tillbe den  politiska staten ingrep det symboliska ”lilla” hornet, det anglo-amerikanska världsväldet. Det förödde denna kvarleva av ”den Högstes heliga”, som det blivit förutsagt i Daniel 7:25. För att pröva deras hängivenhet gentemot hans messianska rike, som upprättades när hedningarnas tider löpte ut år 1914, gav den Högste sina ”heliga” i det ”lilla” hornets hand ”under en tid och tider och en halv tid”, eller tre och ett halvt år, under första världskriget. Men de lidanden som de ”heliga” uthärdade då och har uthärdat sedan dess har inte kunnat tvinga dem att kompromissa.

26. Vilket slags död undergår dessa som blir delaktiga i världsstyrelsen?

²⁶ ”Den Högstes heliga” vet att även om människor skulle döda dem för att de troget lever i enlighet med det vittnesbörd som de avger om Guds messianska rike, så kommer de att få en uppståndelse. Deras död är inte ”den andra döden”, från vilken det inte ges någon uppståndelse. (Uppenbarelseboken 2:10, 11; 20:6; 21:8) Det är av anden pånyttfödda kristna med sådan fullödig hängivenhet som den högste Guden väljer ut för en andel med hans Son, Jesus Kristus, i den annalkande världsregeringen. Skulle mänsklighetens intressen kunna vara i säkrare händer än i deras som Gud utväljer? Nej!

27. Varför skall Guds regering bli den bästa möjliga för mänskligheten?

²⁷ Av det starka skälet kan alla som älskar rättfärdighet och omutligt styre se fram emot konungen Jesu Kristi tusenåriga styrelse tillsammans med sina 144.000 medregenter. Jehova Gud har i egenskap av den universelle suveränen gjort det till sitt uppsåt att ge hela mänskligheten den bästa möjliga regering. Det kommer att vara en övermänsklig världsregering med fullständig makt och förmåga att omintetgöra  alla de dåliga verkningarna av de gångna tusentals åren av mänskligt vanstyre och mänsklig oförmåga. Inför denna oövervinnliga världsregering måste det mäktiga sjunde världsväldet och alla de andra världsliga nationerna inom och utanför Förenta nationerna lida nederlag och förgås under den ”stora vedermöda” som nu är så nära. Till och med Satan, djävulen, och hans demoner, den osynliga makten bakom det politiska herraväldets sjuhövdade ”vilddjur”, skall finna allt motstånd lönlöst. De skall avklädas allt sitt osynliga inflytande över världen och fängslas i en förseglad avgrund under de tusen år då Kristus och hans 144.000 medkungar och medpräster regerar. — Uppenbarelseboken 20:1—3.

28. Varför ser vi ivrigt fram emot detta rike såsom mycket nära?

²⁸ Med iver och innerlig bön till den suveräne Herren Jehova ser vi fram emot att ängelns lugnande ord till Daniel skall gå i uppfyllelse: ”Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.” (Daniel 7:27) Den tid måste nu vara mycket nära, när Jehova skall ge världsstyrelsen åt Jesus Kristus och alla sina andra ”heliga”. Under mer än nitton hundra fyrtio år sedan pingsten år 33 v.t. har Jehova utvalt de 144.000 som skall bli förbundna med hans helige Son, Jesus Messias, i Rikets styrelse över hela jorden. Vid det här laget måste vi leva vid tiden för den slutliga kvarlevan av denna utvalda skara av 144.000 ”heliga”. Det är också mer än sextio år sedan hedningarnas tider löpte ut i oktober 1914. Den tid måste alltså vara nära, då den på tronen insatte himmelske konungen Jesus Kristus skall krossa nationerna under mänsklighetens största tid av nöd. — Psalm 2:5—9.

29. Varför önskar vi överleva ”ändens tid” för nationerna?

 ²⁹ ”Ändens tid” är snart slut för nationerna! Må detta aldrig betyda änden för oss personligen tillsammans med dessa världsliga nationer. (Uppenbarelseboken 19:11—21) Må vi varje dag fullgöra våra förpliktelser gentemot den suveräne Herren, Jehova Gud, så att — om det är hans vilja — vi kan få leva vidare in under de tusen åren av Kristi världsstyrelse.

[Frågor]