”Stunden för hans dom har kommit”

UPPENBARELSEBOKEN, den sista boken i Bibeln, talar om för oss att en ängel som flyger i midhimlen har ”eviga goda nyheter att förkunna som ett glatt budskap”. Han säger med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit.” (Uppenbarelseboken 14:6, 7) ”Stunden för ... dom” omfattar både att Guds dom avkunnas och att den verkställs. Verkställandet av domen utgör kulmen på ”de sista dagarna”, som vi lever i nu. (2 Timoteus 3:1)

För människor som älskar rättfärdighet är ”stunden för hans dom” goda nyheter. Det är en tid då Gud skall ge befrielse åt sina tjänare som har utsatts för så mycket lidande i den här våldspräglade, kärlekslösa världsordningen.

Nu, innan ”stunden för ... dom” avslutas med att den nuvarande onda världsordningen blir tillintetgjord, får vi uppmaningen: ”Frukta Gud och ge honom ära.” Gör du det? Det innebär mycket mer än att bara säga: Jag tror på Gud. (Matteus 7:21–23; Jakob 2:19, 20) Om vi fruktar Gud på rätt sätt, bör det få oss att känna vördnad för honom. Det bör få oss att vända oss bort från det som är ont. (Ordspråksboken 8:13) Det bör få oss att älska det goda och hata det onda. (Amos 5:14, 15) Om vi ärar Gud, kommer vi att lyssna respektfullt till honom. Vi kommer inte att vara så upptagna med annat att vi inte hinner läsa hans ord, Bibeln, regelbundet. Vi kommer att förtrösta på honom vid alla tider och av hela vårt hjärta. (Psalm 62:8; Ordspråksboken 3:5, 6) De som verkligen ärar honom erkänner att han, som Skaparen av himmel och jord, är universums Suverän. I sin kärlek till honom är de villiga att underordna sig honom som den suveräne härskaren i sitt liv. Om vi inser att vi borde göra det i större utsträckning, bör vi inte vänta med att göra det.

Den stund för verkställandet av dom som ängeln talade om kallas också ”Jehovas dag”. År 607 f.v.t. kom en sådan ”dag” över det forntida Jerusalem på grund av att invånarna där inte hade lyssnat till de varningar som Jehova hade gett dem genom sina profeter. De satte också sitt liv på spel genom att de sköt upp Jehovas dag i sitt sinne. Jehova hade varnat dem och sagt: ”Den är nära, och den kommer mycket snabbt.” (Sefanja 1:14) En annan ”Jehovas dag” kom över det forntida Babylon år 539 f.v.t. (Jesaja 13:1, 6) Babylonierna litade helt på sina försvarsverk och sina gudar, och de brydde sig inte om varningarna från Jehovas profeter. Men på en enda natt föll det mäktiga Babylon för mederna och perserna.

Vad väntar oss i vår tid? En annan och mer omfattande ”Jehovas dag”. (2 Petrus 3:11–14) Gud har avkunnat sin dom över ”det stora Babylon”. Enligt Uppenbarelseboken 14:8 tillkännager en ängel: ”Det stora Babylon har fallit.” Detta har redan hänt. Det stora Babylon kan inte längre stoppa Jehovas tillbedjare. Dess korruption och inblandning i krig har öppet avslöjats. Nu är dess slutliga tillintetgörelse nära. Därför uppmanas människor överallt: ”Gå ut från henne [det stora Babylon] ... för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” (Uppenbarelseboken 18:4, 5)

Vad är det stora Babylon? Det är det världsvida religiösa system som har det forntida Babylons kännetecken. (Uppenbarelseboken, kapitel 17, 18) Tänk på några av likheterna:

 • Prästerna i det forntida Babylon var djupt involverade i nationens politik. Det gäller också många kyrkor och samfund i vår tid.

• Babylons präster gav ofta sitt stöd åt nationens krig. Kyrkor och samfund i vår tid har ofta varit bland de första att välsigna soldaterna när nationerna har utkämpat krig.

• Det forntida Babylons läror och sedvänjor ledde nationen in i en grovt omoralisk livsstil. När religiösa ledare i vår tid förkastar Bibelns moralnormer leder det till att omoralen breder ut sig bland både präster och lekmän. Det är också värt att lägga märke till att det stora Babylon framställs som en sköka i Uppenbarelseboken på grund av att det utövar prostitution med världen och dess politiska system.

• I Bibeln sägs det också att det stora Babylon lever ”i skamlös lyx”. Tempelorganisationen i det forntida Babylon lade under sig stora landområden, och prästerna blev framträdande på det kommersiella området. I vår tid har det stora Babylon, förutom sina gudstjänstlokaler, enorma tillgångar på företagsmarknaden. Dess läror och högtider är mycket inkomstbringande, inte bara för det stora Babylon utan också för andra inom affärsvärlden.

• I det forntida Babylon var det vanligt att man använde sig av bilder, magi och trolldom, precis som det är på många håll i dag. Döden betraktades som en övergång till ett annat slags liv. Babylon var fyllt av tempel och kapell till ära för dess gudar, men babylonierna motstod Jehovas tillbedjare. Det stora Babylon kännetecknas av samma trosuppfattningar, seder och bruk.

I forna tider använde Jehova mäktiga politiska och militära makter till att straffa dem som envist fortsatte att ignorera honom och hans vilja. Samaria ödelades till exempel av assyrierna år 740 f.v.t. Jerusalem ödelades av babylonierna år 607 f.v.t. och av romarna år 70 v.t. Babylon i sin tur erövrades av mederna och perserna år 539 f.v.t. När det gäller vår tid förutsäger Bibeln att politiska regeringar, som ett vilddjur, kommer att gå till angrepp mot ”skökan” och klä av henne naken och på så vis avslöja hennes sanna natur. De kommer att utplåna henne fullständigt. (Uppenbarelseboken 17:16)

Men kommer världens regeringar verkligen att göra något sådant? Bibeln förklarar att Gud kommer att ”inge dem i hjärtat” att göra det. (Uppenbarelseboken 17:17) Angreppet kommer att vara plötsligt, överraskande och chockerande, inte förutsägbart eller utdraget.

Vad behöver du göra? Fråga dig själv: Håller jag fortfarande fast vid en religiös organisation som är besmittad av läror och sedvänjor som visar att den är en del av det stora Babylon? Även om du inte är medlem av en sådan organisation kan du fråga dig själv: Låter jag mig påverkas av det stora Babylons anda? Vilket slags anda? Det slags anda som tolererar omoral, kärlek till materiella ägodelar och nöjen i stället för kärlek till Gud eller som tolererar att man medvetet ignorerar Jehovas ord (även i det som kan tyckas vara bagateller). Tänk noga igenom ditt svar.

Om vi skall kunna få Jehovas godkännande är det mycket viktigt att vi både när det gäller våra önskningar och våra handlingar visar att vi verkligen inte är någon del av det stora Babylon. Det är inte tid att dröja. Bibeln varnar och säger att slutet kommer plötsligt: ”Babylon, den stora staden, [skall] med ett snabbt kast slungas ner, och hon  skall aldrig mer bli funnen.” (Uppenbarelseboken 18:21)

Mer kommer att hända. Under ”stunden för ... dom” kommer Jehova också att gå till rätta med det världsvida politiska systemet, dess härskare och alla andra som ignorerar hans rättmätiga styre genom det himmelska riket med Jesus Kristus som kung. (Uppenbarelseboken 13:1, 2; 19:19–21) I den profetiska syn som finns nedtecknad i Daniel 2:20–45 framställs det politiska styret från det forntida Babylons tid fram till våra dagar som en kolossal bildstod av guld, silver, koppar, järn och lera. När det gäller vår tid förutsäger profetian: ”Himlens Gud [skall] upprätta ett kungarike som aldrig skall fördärvas.” Angående vad det kungariket ytterligare skall göra under ”stunden för hans dom” förklarar Bibeln: ”Det skall krossa och göra slut på alla dessa [av människor upprättade] kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.” (Daniel 2:44)

I Bibeln varnas de sanna tillbedjarna för att älska ”det som finns i världen” – den livsstil som främjas av den här världen som är avlägsnad från den sanne Guden. (1 Johannes 2:15–17) Visar dina beslut och handlingar att du kompromisslöst står på Guds kungarikes sida? Sätter du verkligen detta rike främst i ditt liv? (Matteus 6:33; Johannes 17:16, 17)

[Ruta på sidan 14]

När kommer slutet?

”Vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matteus 24:44)

”Var ... ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” (Matteus 25:13)

”Den skall inte bli försenad.” (Habackuk 2:3)

[Ruta på sidan 14]

Skulle det göra någon skillnad om du visste?

Om du säkert visste att verkställandet av Guds dom, som nu närmar sig, inte skulle komma förrän om ytterligare några år, skulle det påverka hur du använder ditt liv? Om slutet på den här gamla ordningen redan har dröjt längre än du väntat dig, har detta då fått dig att sakta farten i Jehovas tjänst? (Hebréerna 10:36–38)

Genom att vi inte känner till den exakta tidpunkten får vi möjlighet att visa att vi tjänar Gud av ett rent motiv. De som känner Jehova vet att han inte kommer att låta sig påverkas av att man bara gör en insats i sista minuten. Jehova ser hur hjärtat är. (Jeremia 17:10; Hebréerna 4:13)

Jehova kommer alltid först för dem som verkligen älskar honom. De sanna kristna förvärvsarbetar precis som andra människor gör, men deras mål är inte att bli rika, utan att tillgodose sina egna materiella behov och att ha något att dela med sig av åt andra. (Efesierna 4:28; 1 Timoteus 6:7–12) De behöver också få omväxling i tillvaron och tycker om sund avkoppling, men deras mål är att få nya krafter – inte bara att göra som alla andra. (Markus 6:31; Romarna 12:2) Precis som Jesus Kristus finner de glädje i att göra Guds vilja. (Psalm 37:4; 40:8)

De sanna kristna vill leva och tjäna Jehova för evigt. Den framtidsutsikten blir inte mindre värd för att de får vänta lite längre på vissa välsignelser än några av dem kanske hade trott.

 [Ruta/Bild på sidan 15]

Stridsfrågan om suveräniteten

För att förstå varför Gud tillåter allt lidande måste vi förstå stridsfrågan om suveräniteten. Vad är suveränitet? Det är den högsta makten.

Jehova har rätten att styra över jorden och alla som bor på den, eftersom han är Skaparen. Men Bibeln förklarar att Jehovas suveränitet ifrågasattes tidigt i mänsklighetens historia. Satan, Djävulen, påstod att Jehova var onödigt restriktiv, att han hade ljugit för våra första föräldrar om vad som skulle hända om de inte lydde Guds lag utan gjorde saker och ting på sitt eget sätt. Han menade att det faktiskt skulle vara bättre om de styrde sig själva oberoende av Gud. (1 Moseboken, kapitel 2, 3)

Om Gud hade tillintetgjort upprorsmakarna på en gång skulle det ha visat hans makt, men det skulle inte ha avgjort de stridsfrågor som uppstått. I stället för att genast tillintetgöra de upproriska individerna har Jehova låtit alla skapelser som är utrustade med förnuft se resultatet av upproret. Det har visserligen medfört lidande, men det har också gjort det möjligt för oss att födas.

Dessutom har Jehova till stor kostnad för sig själv kärleksfullt gjort anordningar för att människor som lyder honom och utövar tro på hans Sons lösenoffer skall kunna bli befriade från synden och dess följder och få leva i ett paradis. För människor som har dött blir detta möjligt genom en uppståndelse.

Att Gud har avsatt tillräckligt med tid för att den här stridsfrågan skall kunna avgöras har också gett Guds tjänare tillfälle att visa att de tjänar honom av kärlek och att de under alla omständigheter kan bevara sin ostrafflighet mot honom. Att frågan om Guds suveränitet avgörs, och även den besläktade frågan om människors ostrafflighet, är helt nödvändigt för att respekten för universums lagar och principer skall upprätthållas. Utan sådan respekt kan verklig fred aldrig bli möjlig. *

[Fotnot]

[Bild]

Det världsomfattande politiska styrelsesystemet skall nå sitt slut