Kapitel 6

Vad har Gud uträttat?

1. Vad tror många människor i dag om Gud, men är det sant?

MÅNGA människor i vår tid tror att Gud inte är aktivt intresserad av jorden eller gör något åt mänsklighetens problem. Men sanningen är den att Gud i hög grad bryr sig om problemen. Han har kanske inte gjort det som människor har väntat att han skulle göra, men det betyder inte att han inte har gjort någonting. Han har i själva verket varit verksam till nytta för mänskligheten från början av människans historia ända till den dag i dag är.

2. Hur kan människors egen korta livstid inverka på vad de tänker i den här saken?

² En orsak till att somliga människor drar den slutsatsen att Gud inte gör någonting är deras korta livslängd. Den gör dem otåliga att få saker och ting uträttade under den korta tid deras liv medger. En önskan att se resultat under sin egen livstid dominerar således deras tänkesätt. De har då en benägenhet att döma Gud på grundval av sådan mänsklig erfarenhet, med alla dess begränsningar.

3. Hur inverkar Jehovas livslängd på hans förmåga att ta itu med situationer vid den allra lämpligaste tiden?

³ Jehova, å andra sidan, lever för evigt. (Psalm 90:2, 4; Jesaja 44:6) Han kan överblicka situationen och se precis var på tidens ström hans handlingar kommer att bli till största nytta för alla berörda och samtidigt leda till att hans uppsåt utvecklas effektivt. (Jesaja 40:22; 2 Petrus 3:8, 9) Det är just det Gud har gjort.

 Hur Gud har uppenbarat sig

4. Vad har Jehova tillkännagett att hans uppsåt är, och vilken kunskap har han på så sätt gett människorna?

⁴ Jehovas uppsåt är att åstadkomma en rättfärdig förvaltning för hela skapelsen, en som skall föra samman människorna i fred och endräkt och i fullständig säkerhet. (Efesierna 1:9, 10; Ordspråksboken 1:33) Men Gud tvingar inte någon in under sin förvaltning. Det är bara de som tjänar honom och som älskar hans sätt att styra som är välkomna. Gud har, i syfte att lägga en grundval för en hel värld som skall leva i överensstämmelse med hans förvaltnings rättfärdiga normer, gett människorna kunskap om dessa normer och om hur hans förvaltning fungerar. Samtidigt har Gud gjort det möjligt för människorna att få livsviktig kunskap om honom själv och hans egenskaper. — Johannes 17:3.

5. Vad kan vi lära om Gud av hans skaparverk?

⁵ Eftersom Jehova är en ande, är han naturligtvis osynlig för människan. Hur kan han då låta människor av kött och blod förstå dessa ting? För det första kan man lära mycket om Skaparens egenskaper genom att betrakta hans händers verk. (Romarna 1:20) De levande organismernas underbara samspel och de fysiska lagar som styr all materia vittnar om hans vishet. Den ofantliga kraft som ådagaläggs i havet, i väder och vind och i energin hos stjärnorna ger bevis för hans allmakt. (Job 38:8—11, 22—33; 39:3540:2) Och den variationsrika maten som tilltalar gommen, skönheten hos blommorna, fåglarna, soluppgångarna och solnedgångarna, djurens livfulla upptåg — allt detta vittnar om Skaparens kärlek till mänskligheten och hans önskan att vi skall kunna glädjas åt livet. Men Guds uppenbarelse av sig själv stannar inte vid detta.

6. a) Genom vilka medel har Gud försett oss med särskilda uppenbarelser av sin vilja? b) Genom vilka andra medel har Gud uppenbarat sina principer och egenskaper för människan?

 ⁶ Vid skilda tillfällen har han också talat från himlarna, i några fall personligen, i andra genom änglar, som vid Sinai berg på Arabiska halvön, där han gav sin lag åt millioner israeliter. (2 Moseboken 20:22; Hebréerna 2:2) Sedan talade han med människor genom sina profeter under många århundraden, och han lät dem skriva ner uppenbarelserna av hans vilja. (2 Petrus 1:21) På så sätt har Jehova gradvis gjort människan bekant med sina rättfärdiga normer och sin vilja. En viktig aspekt på detta är hur han har uppenbarat sina principer och egenskaper genom det sätt på vilket han har handlat med människor. Detta har lagt den mänskliga erfarenhetens varma vädjan till hans nedskrivna ord. Tänk hur mycket mer undervisande och övertygande det är att inte bara få höra och läsa Guds tillkännagivanden av sitt uppsåt, utan att också i den bibliska skildringen ha levande exempel som hjälper oss att förstå hans vilja bättre! (1 Korintierna 10:11) Och vad uppenbarar den skildringen?

7. a) Hur har Gud visat att han inte för alltid kommer att tolerera orättfärdigheten? b) Vad bör vi göra, när vi får reda på hur Gud betraktar ett sådant uppförande?

⁷ Den ger bevis för att Gud inte för alltid kommer att tolerera orättfärdighet. Det är sant att han lät Adams och Evas avkomlingar gå sin egen väg, vilket har lett till de ofrånkomliga vittnesbörden om människans oförmåga att med framgång styra sig själv. Men Gud lämnade inte människorna utan vittnesbörd om sin dom emot deras orättfärdiga vägar. Sålunda lät han en flod komma i Noas dagar därför att ”jorden uppfylldes av våld”. (1 Moseboken 6:11—13) Han förstörde de sexuellt lastbara städerna  Sodom och Gomorra. (1 Moseboken 19:24, 25; Judas, vers 7) Han lät Israels nation, som bekände sig tjäna honom, föras bort i landsförvisning därför att de utövade falsk religion. (Jeremia 13:19, 25) När vi får reda på hur Gud betraktar sådant uppförande, har vi tillfälle att göra förändringar i vårt liv för att visa att vi älskar det som är rätt. Kommer vi att göra det?

8. Blir det några överlevande, när Gud åstadkommer förstöring? Illustrera.

⁸ Den bibliska skildringen visar också att Gud gör åtskillnad mellan de rättfärdiga och de onda. I den världsomfattande floden förgjorde Gud inte Noa, som var en ”rättfärdighetens predikare”, utan skonade honom och sju andra. (2 Petrus 2:5) Och innan eld och svavel regnade ner över Sodom, gjordes det möjligt för den rättfärdige Lot och hans familj att fly undan. — 1 Moseboken 19:15—17; 2 Petrus 2:7.

9. Vad lär vi oss av det sätt på vilket Jehova handlade med det forntida Israel?

⁹ När Israels folk, som hade svurit att tjäna Gud, bevisade sig otroget mot honom, förkastade han dem inte med detsamma. Han sade till dem: ”Jag [har] dag efter dag, titt och ofta, sänt till er alla mina tjänare profeterna.” Men de lyssnade inte. (Jeremia 7:25, 26) Till och med när tiden närmade sig för förstöringen av Jerusalem sade Jehova: ”Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död ... och inte snarare till att han vänder om från sin väg och får leva? ... Omvänd er därför, så får ni leva.” — Hesekiel 18:23, 32.

10. Vad lär oss dessa bibliska berättelser om Gud, förutom att han är tålmodig?

¹⁰ Vad finner vi då? Att Jehova, på ett sätt som djupt  rör hjärtat hos människor med rätt inställning, klart har visat sitt stora tålamod med mänskligheten. Samtidigt inpräntar han kraftigt hos oss, genom sitt handlingssätt, sin kärlek till rättfärdigheten och vikten av att leva i överensstämmelse med hans krav.

11. a) Vilket uttalande om sitt uppsåt gjorde Jehova i Eden? b) Vad har Gud uträttat sedan dess?

¹¹ Något annat som är av mycket grundläggande natur framstår klart. Alltifrån begynnelsen ser vi att Gud har haft ett bestämt uppsåt med allt han har gjort. Och han har aldrig underlåtit att handla, när förverkligandet av hans uppsåt har krävt handling. Detta ursprungliga uppsåt uttalades redan i Eden. Då Jehova uttalade domen över Satan, förutsade han att Satan skulle få tillfälle att uppresa en ”säd” — sådana som skulle ådagalägga hans egenskaper och stödja honom. Han förutsade också att det skulle frambringas en annan ”säd”, en rättfärdig befriare. Denne skulle dödligen såra ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan”, och på så sätt befria mänskligheten från hans onda herravälde. (1 Moseboken 3:15; Uppenbarelseboken 12:9) Sedan Jehova hade gjort detta uttalande om sitt uppsåt, övergick han till att göra bestämda förberedelser för att jordens angelägenheter till sist skulle förvaltas av den utlovade ”säden”. Detta förberedande verk skulle ta tid, som vi kommer att se.

Varför han handlade speciellt med det forntida Israel

12, 13. a) Varför utvalde Gud Israel och gav bara denna enda nation sina lagar? b) Vad kan vi då lära av Israels historia och av andra nationers historia?

¹² Långt innan vår tids nationer blev till utvalde Gud en nation som han brukade i hundratals år som sitt eget  folk. Varför det? För att åstadkomma en levande demonstration av hur hans rättfärdiga principer verkar. Den nationen, det forntida Israel, utgjordes av avkomlingar till Abraham, en man som hade visat stor tro på Skaparen. Till dem sade Jehova: ”Inte därför att ni var större än alla andra folk var det som Herren [Jehova] fäste sig vid er och utvalde er, ty ni är ju mindre än alla andra folk. Utan därför att Herren [Jehova] älskade er och ville hålla den ed som han hade svurit era fäder.” — 5 Moseboken 7:7, 8; 2 Kungaboken 13:23.

¹³ Sedan Jehova hade befriat dem från slaveriet i Egypten, erbjöd han sig att uppta dem i ett särskilt förhållande till sig. De svarade: ”Allt vad Herren [Jehova] har talat vill vi göra.” (2 Moseboken 19:8) Jehova gav dem då sina stadgar och rättsliga beslut. Dessa åtskilde dem från alla andra nationer och gav dem detaljerade upplysningar om hans rättfärdiga normer. (5 Moseboken 4:5—8) På så sätt ger israeliternas historia en redogörelse för vad som händer när Guds rättfärdiga lagar blir antingen åtlydda eller åsidosatta. Samtidigt visar andra nationers historia följderna för dem som lever utan Guds lag.

14. a) Gjorde Gud de icke-israelitiska nationerna någon orätt genom att han inte ingrep i deras angelägenheter? b) På vilket sätt fick de ändå nytta av Guds oförtjänta omtanke?

¹⁴ Hur var det med dessa andra nationer? De gick sina egna vägar, valde sina egna styrelseformer. Deras folk blev inte fullständigt berövade allt vad gott var i livet. De hade fortfarande sitt samvete, och det drev dem ibland att handla med humanitär hänsyn för sina medmänniskor. (Romarna 2:14; Apostlagärningarna 28:1, 2) Men deras nedärvda synd och att de förkastade Guds vägledning gjorde att de kom att följa en självisk kurs, som ledde till  grymma krig och förnedrade sedvänjor. (Efesierna 4:17—19) Gud kunde sannerligen inte hållas ansvarig för de svårigheter som blev följden av en livskurs som de själva hade valt. De enda gångerna Gud ingrep var när människornas handlingar var i strid med förverkligandet av hans uppsåt. Under tiden lät Gud dem omtänksamt nog få ha en del i livsglädjen, i skapelsens skönhet och i jordens frukter. — Apostlagärningarna 14:16, 17.

15. Vilka anordningar har Gud gjort för att människorna i dessa nationer slutligen skulle få välsignelse?

¹⁵ Inte heller utestängde Jehova människorna i dessa nationer från att vara bland dem som slutligen kunde få ta emot de utlovade välsignelserna genom Abrahams ”säd”. Jehova sade om denna ”säd” som skulle komma genom Abrahams släktlinje: ”I din säd skall alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” (1 Moseboken 22:18) Även om Jehova uteslutande handlade med Israel, förverkligade han alltså opartiskt sitt uppsåt att välsigna de andra nationerna längre fram, fastän de var okunniga om det. — Apostlagärningarna 10:34, 35.

16. a) Vad har Gud uträttat i förbindelse med löftet om Säden under hela denna tid? b) Vem visade sig denna utlovade Säd vara?

¹⁶ Under den tid då Jehova handlade med det köttsliga Israel gav han en mångfald profetior som fyllde ett viktigt behov för människor med tro — hur de skulle identifiera den utlovade Abrahams Säd när denne slutligen kom. Till och med hans härstamning — genom Juda stam och Davids hus — var tydligt angiven. (1 Moseboken 49:10; Psalm 89:36, 3735, 36) Hans födelseort, Betlehem, nämndes vid namn. (Mika 5:2) Århundraden i förväg angavs det precis vilket år han skulle bli smord som Messias. (Daniel 9:24—27)  Hans prästerliga tjänst till gagn för mänskligheten visades i förebilder, liksom offret av honom själv, vilket öppnade möjligheten till evigt liv för människor av alla nationer. (Hebréerna 9:23—28) När den fastställda tiden kom, identifierade således allting omisskännligt Jesus Kristus som den löftets Säd genom vilken välsignelserna slutligen skulle komma hela mänskligheten till del. — Galaterna 3:16, 24; 2 Korintierna 1:19, 20.

 Styresmän för mänskligheten förbereds för sin uppgift

17. Vad skulle Gud åstadkomma genom Jesus, och hur blev detta poängterat vid tiden för hans födelse?

¹⁷ Före Jesu födelse hade hans mor Maria fått höra av en ängel att hennes son skulle få ett evigt rike. Herdar utanför Betlehem fick reda på hans födelse, och därpå hörde de en mängd av den himmelska härskaran lovprisa Gud och säga: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud och på jorden frid bland människor av godvilja.” — Lukas 1:31—33; 2:10—14.

18. a) På vilket sätt blev det Jesus upplevde på jorden en förberedelse för honom för ämbetena som kung och präst? b) Vilken verkan hade hans död på uppnåendet av fred?

¹⁸ Tänk på nyttan av att denne framtida himmelske kung har levt på jorden. Som människa har han lärt känna och förstå människornas problem. Han levde och arbetade tillsammans med dem, delade deras sorger och fick själv uppleva påfrestningar. Under de svåraste prövningar bevisade han både sin lojalitet mot Jehova och sin kärlek till rättfärdigheten. På så sätt förberedde Gud Jesus för att vara en förstående kung och överstepräst till att förmedla livgivande välsignelser åt mänskligheten. (Hebréerna 1:9; 4:15; 5:8—10) Och genom att offra sitt eget liv öppnade Jesus Kristus dessutom vägen för mänskligheten att återvinna ett fridsamt förhållande till Gud. — 1 Petrus 3:18.

19. a) Hur vet vi att Jesus blev uppväckt och for upp till himmelen? b) Vad gjorde han i fråga om sitt kungadöme sedan han hade återvänt till himmelen?

¹⁹ Efter Jesu död uppreste Gud honom till liv igen, och han sågs av mer än 500 mänskliga vittnen som kunde intyga att uppståndelsen verkligen hade inträffat. (1 Korintierna 15:3—8)  Fyrtio dagar efter det att Jesus hade blivit uppväckt for han upp till himmelen och försvann ur sikte för de apostlar som såg på. (Apostlagärningarna 1:9) Från himmelen grep han sig an med att utöva sitt kungadöme i förhållande till sina trogna efterföljare, och välsignelserna av hans styre gjorde att de kom att framstå i kontrast till den övriga mänskligheten. Men var det nu den rätta tiden för honom att börja härska över nationerna? Nej, andra saker i Guds stora program krävde uppmärksamhet. — Hebréerna 10:12, 13.

20. Vilket nytt arbete hade Jesus påbörjat för sina lärjungar på jorden?

²⁰ En stor uppgift återstod att utföras jorden runt. Före Jesu död och uppståndelse hade inga israeliter dragit ut som förkunnare för att omvända människor av andra nationer, även om vem som helst som önskade börja tillbedja Jehova alltid kunde få del av välsignelserna tillsammans med Israel. (1 Kungaboken 8:41—43) Med kristendomens början öppnade sig emellertid en ny stor uppgift. Jesus Kristus föregick själv med exemplet och lämnade denna uppgift efter sig för hans lärjungar att fullfölja. Före sin himmelsfärd sade han till dem: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” — Apostlagärningarna 1:8.

21. Vad åstadkom Gud genom detta vittnande i stället för en världsomvändelse?

²¹ Var syftet med det att omvända världen? Nej. Jesus visade i stället att det under den tidsperiod som sträckte sig fram till ”avslutningen på en tingens ordning” skulle ske ett församlande i första hand av ”rikets söner”. Ja, de andra medlemmarna av det kommande rikets regering  måste utväljas. (Matteus 13:24—30, 36—43) Vem som helst som läser de kristna grekiska skrifterna kan lätt se att alltifrån pingsten år 33 v.t. blev andra inbjudna att få del med Jesus Kristus i hans himmelska rikes styre. — 2 Timoteus 2:12; Hebréerna 3:1; 1 Petrus 1:3, 4.

22. a) Vilka egenskaper krävde Gud hos dessa framtida arvingar till det himmelska riket? b) Skedde utväljandet hastigt?

²² Utväljandet av dessa framtida medregenter över mänskligheten skulle kräva tid. Varför det? För det första skulle detta hopp utsträckas till människor av alla nationer. Och även om många sade sig gripa tag i det, var det bara få som verkligen bevisade sig vara trogna efterföljare till Guds Son. (Matteus 22:14) Höga normer måste upprätthållas. Även om de kristna inte har levt som en nationell grupp åtskild från andra människor som det köttsliga Israel, har de betraktats som främlingar som förespråkar ett annat levnadssätt. (1 Petrus 2:11, 12) De måste hålla sig rena från de omoraliska och förvända sedvänjorna i världen omkring dem. (1 Korintierna 6:9, 10) Om de verkligen skall vara ”Guds söner”, måste de bevisa sig vara ”fredstiftande”, inte ta del i nationernas krig och inte hämnas när de blir förföljda för sin tro. (Matteus 5:9; 26:52; Romarna 12:18, 19) De måste visa lojalitet mot Guds styre genom att vägra att förespråka politiska regeringar, som i bibeln framställs i bild som ”vilddjur”. (Uppenbarelseboken 20:4, 6) På grund av allt detta och därför att de har hållit Jesu Kristi namn högt i hans ställning som Guds smorde kung, har de blivit ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matteus 24:9) De som skall bli himmelska styresmän över mänskligheten tillsammans med Kristus har alltså inte blivit hastigt utvalda.

23. a) Hur många skall tillhöra den himmelska regerande skaran med Kristus? b) Från vilka har de utvalts, och varför?

 ²³ Det är inte för att det var många som skulle utväljas som utväljandet har tagit så lång tid. Enligt bibeln begränsade Gud antalet av denna utvalda, styrande skara under Jesus Kristus till bara 144.000 personer. (Uppenbarelseboken 14:1—3) Men Gud har utvalt dem omsorgsfullt. De har tagits ur ”varje stam och tungomål och folk och nation”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10) Bland dem finns det människor från alla samhällsställningar, män och kvinnor, personer som har upplevt mänsklighetens alla olika problem. Det finns helt enkelt inget problem som ingen av dem har ställts inför och övervunnit i samband med att de har ifört sig den nya kristna personligheten. (Efesierna 4:22—24; 1 Korintierna 10:13) Vi kan verkligen vara glada över detta! Varför det? Därför att det ger oss en försäkran om att de kommer att vara medkännande och barmhärtiga kungar och präster, i stånd att hjälpa män och kvinnor av alla slag att dra nytta av Guds föranstaltningar för evigt liv.

24. Hur är det med de millioner andra människor som har levt och dött under denna tid, många av dem okunniga om bibeln?

²⁴ Hur är det med mänskligheten utanför denna anordning? Under hela denna tid har Gud inte ingripit i världens regeringars angelägenheter. Han har låtit människorna gå den väg de har valt. Naturligtvis har millioner människor levt och dött, och många av dem har aldrig hört talas om bibeln eller Guds rike, men Gud har inte glömt dem. Han har gjort förberedelser för den tid aposteln Paulus talade om: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.”  (Apostlagärningarna 24:15) Då, under de gynnsamma förhållandena i Guds nya tingens ordning, skall de få full möjlighet att lära känna Jehovas vägar. På grundval av det kan de inta en personlig ståndpunkt i stridsfrågan om den universella suveräniteten. De som älskar rättfärdighet får möjlighet att leva för evigt.

När ”slutet” närmar sig

25, 26. a) Vilken ytterligare myndighet skulle Kristus få sig given när tiden var inne, och mot vem skulle han då skrida till handling? b) Hur skulle detta påverka förhållandena på jorden?

²⁵ Före den nya ordningens inträde måste spännande händelser inträffa. Bibeln har förutsagt en mycket viktig förändring i världens angelägenheter. Jesus Kristus skulle bli insatt på tronen som kung, inte bara för att styra över sina lärjungar, utan med myndighet att skrida till handling gentemot hela världen. Då skulle det kungöras i himmelen: ”Världens rike har nu blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung till evig tid.” (Uppenbarelseboken 11:15) Kungens första ingripande skulle vara mot ”världens härskare” själv, Satan, djävulen, och hans demoner. (Johannes 14:30) Dessa onda makter skulle slungas ner från himlarna, och deras rörelsefrihet skulle begränsas till jordens närhet. Med vilken följd?

²⁶ Den profetiska skildringen omtalar en röst från himmelen som sade: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” (Uppenbarelseboken 12:12) Oro och svårigheter som aldrig förr skulle inträffa bland nationerna, men änden skulle inte komma med en gång.

27. a) Vilket stort åtskiljande verk skulle utföras när ”slutet” närmade sig, och på vilket sätt? b) Hur stor skall den förutsagda världsförstöringen bli?

 ²⁷ Detta skulle vara tiden för ett stort åtskiljande verk. Under ledning av den på tronen insatte Jesus Kristus skulle hans trogna efterföljare driva på predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer. Människor överallt skulle få tillfälle att visa sin inställning till gudomligt styre. (Matteus 24:14; 25:31—33) När detta har utförts, skall, som Jesus förklarade, ”slutet komma”. Det skall ”vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Aldrig mer kommer människor att fråga: Vad har Gud uträttat? De enda som får överleva kommer att vara de som var tillräckligt intresserade för att ta reda på vad han gjorde och som bringade sina liv i överensstämmelse med hans krav, innan världsförstöringen kom.

28. a) När inträffar Kristi tronbestigning och åtskiljandet av människor av alla nationer? b) Vad är det alltså brådskande för dig själv att göra?

²⁸ Men när skall dessa ting inträffa? När får Kristus makt att härska som kung och att börja åtskiljandet av människor av alla nationer? Fakta visar att Gud har gjort detta nu under 1900-talet. Kristus sitter redan på sin himmelska tron, och det åtskiljande verket närmar sig nu sin fullbordan. Den tid du har på dig för att visa att du står på Jehovas sida i stridsfrågan om den universella suveräniteten är mycket kort. Den ”stora vedermödan” är nära förestående! En granskning av bibelns profetior i ljuset av den senare tidens historia bevisar att detta är sant. Vi uppmanar dig att noggrant begrunda detta.

[Frågor]

[Bild på sidan 62]

Genom att leva bland människorna kom jordens nye härskare att förstå dem bättre