Fariséerna hatade Jesus och försökte komma på hur de skulle kunna gripa honom för något brott eller fel han gjort. De tyckte inte att han skulle bota människor på sabbaten, eftersom man skulle vila då. Men Jesus träffade en blind tiggare på gatan under en sabbat. Han sa till lärjungarna: ”Ni ska få se hur Guds kraft kan hjälpa den här mannen.” Jesus spottade på marken och blandade sin saliv med jord. Sedan lade han leran på mannens ögon och sa: ”Gå och tvätta av ögonen i dammen Siloam.” Mannen gjorde det, och för första gången i sitt liv kunde han se!

Människor blev helt chockade: ”Är det här han som brukade sitta och tigga, eller är det bara någon som liknar honom?” Mannen själv sa: ”Det är jag som var blind förut!” Folket frågade honom varför han plötsligt kunde se. Han berättade vad som hänt, och då tog de honom till fariséerna.

Mannen berättade: ”Jesus lade lera på mina ögon och sa att jag skulle gå och tvätta bort det. Så jag gjorde det, och nu kan jag se!” Då sa fariséerna: ”Om Jesus botar på sabbaten kan hans kraft inte komma från Gud.” Andra sa: ”Men om han inte fått sin kraft från Gud skulle han ju inte kunna bota någon alls.”

 Fariséerna kallade på mannens föräldrar och frågade: ”Hur kommer det sig att er son kan se nu?” Föräldrarna var rädda eftersom fariséerna hade sagt att de som trodde på Jesus inte skulle få vara med i synagogan längre. Så de svarade: ”Vi vet inte, fråga honom själva.” Fariséerna fortsatte att fråga ut mannen tills han sa: ”Jag har ju redan berättat allt jag vet, varför fortsätter ni fråga?” Då blev fariséerna arga och kastade ut honom.

Jesus letade reda på mannen och frågade: ”Tror du på Messias?” Han svarade: ”Det skulle jag göra om jag visste vem han var.” Jesus sa: ”Jag är Messias.” Visst var det snällt av Jesus? Han både botade mannen och hjälpte honom att tro.