MOSE hade gått ända till berget Horeb för att hitta gräs till fåren. Här fick han se en buske som brann, men den brann inte upp!

”Det var underligt”, tänkte Mose. ”Jag måste gå närmare, så jag ser bättre.” När han gjorde det, kom en röst från busken som sade: ”Kom inte närmare. Ta av dig sandalerna, för marken som du står på är helig.” Det var Gud som talade genom en ängel. Därför gömde Mose sitt ansikte.

Gud sade sedan: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Därför skall jag befria dem, och du är den som jag tänker sända för att leda mitt folk ut ur Egypten.” Jehova skulle föra sitt folk till det vackra landet Kanaan.

Mose sade: ”Hur skulle jag kunna göra det? Jag är ju ingenting. Men om jag nu ändå går och israeliterna frågar mig: ’Vem har sänt dig?’ — vad skall jag då säga?”

”Så här skall du säga”, svarade Gud. ”’JEHOVA, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er.’” Och Jehova sade också: ”Det är mitt namn för evigt.”

”Men tänk om de inte tror på mig, när jag säger att du har sänt mig”, sade Mose.

”Vad har du i handen?” frågade Gud.

Mose svarade: ”En stav.”

”Kasta den på marken”, sade Gud. När Mose gjorde det, blev staven en orm. Jehova visade sedan Mose ett annat underverk. Han sade: ”Stick in handen innanför kläderna.” Mose gjorde det, och när han tog ut handen igen, var den vit som snö! Handen såg ut som om den hade fått den hemska sjukdom som kallas spetälska. Sedan gav Jehova Mose kraft att göra ett tredje underverk. Slutligen sade han: ”När du gör de här underverken, kommer israeliterna att tro att jag har sänt dig.”

Efter det som hänt gick Mose hem och sade till Jetro: ”Låt mig få fara tillbaka till min släkt i Egypten och se hur de har det.” Jetro sade då farväl till Mose, och Mose gav sig av till Egypten.