MÅNGA tusen människor gör den långa resan från Babylon till Jerusalem. Men när de kommer fram, ser de att Jerusalem är en enda stor ruin. Ingen bor där. Israeliterna måste bygga upp allt igen.

Bland det första de bygger är ett altare. På det kan de bära fram djur som offer eller gåvor till Jehova. Några månader senare börjar israeliterna bygga templet. Men fiender, som bor i grannländerna, vill inte att israeliterna skall bygga templet. De försöker därför skrämma dem, så att de skall sluta. Till sist får fienderna Persiens nye kung att utfärda en lag som stoppar byggnadsarbetet.

Åren går. Det är nu 17 år sedan israeliterna kom tillbaka från Babylon. Jehova sänder sina profeter Haggai och Sakarja för att uppmana folket att börja bygga igen. Israeliterna litar på Guds hjälp och lyder profeterna. De börjar bygga igen, trots att en lag säger att de inte får göra det.

En persisk ämbetsman som heter Tatʹtenai kommer då och frågar israeliterna vem som gett dem lov att bygga templet. De förklarar att kung Cyrus sade till dem i Babylon: ”Gå nu till Jerusalem och bygg upp Jehovas, er Guds, tempel.”

Tattenai skickar ett brev till Babylon och frågar om Cyrus, som nu är död, verkligen sagt det. Snart kommer ett brev från Persiens nye kung. Det berättar att Cyrus verkligen sagt så. Därför skriver kungen: ”Låt israeliterna bygga sin Guds tempel. Och jag befaller er att hjälpa dem.” Efter omkring fyra år är templet färdigt, och israeliterna är mycket glada.

Det går många år. Nu är det nästan 48 år sedan templet blev färdigt. Människorna i Jerusalem är fattiga, och staden och Guds tempel ser inte så vackra ut. Borta i Babylon får israeliten Esra höra talas om att Guds tempel behöver förbättras. Vet du vad han gör?

Esra går till Artasasʹta eller Artaxerxʹes, Persiens kung. Den här gode kungen ger Esra många gåvor till templet i Jerusalem. Esra ber israeliterna i Babylon hjälpa honom att föra gåvorna till Jerusalem. Omkring 6.000 människor vill resa. De har mycket silver och guld och många andra dyrbara saker att ta med sig.

Esra är orolig, eftersom det finns rövare längs vägen. De kanske kan ta deras silver och guld och döda dem. Esra samlar därför folket, som du ser på bilden. De ber sedan till Jehova att han skall beskydda dem under deras långa resa till Jerusalem.

Jehova beskyddar dem också, och efter fyra månader kommer de välbehållna till Jerusalem. Visar inte det att Jehova kan beskydda dem som litar på hans hjälp?