Många menar att vetenskapen har motbevisat Bibelns skapelseberättelse. Men den verkliga motsättningen finns inte mellan vetenskapen och Bibeln, utan mellan vetenskapen och vissa kristna kreationister. En del kristna grupper hävdar att hela universum skapades på sex 24-timmarsdygn för omkring 10 000 år sedan.

Men den uppfattningen har inget stöd i Bibeln. Om den hade haft det skulle de senaste hundra årens vetenskapliga upptäckter verkligen ha underminerat Bibelns tillförlitlighet. När man undersöker bibeltexten noga visar det sig att den inte alls strider mot erkända vetenskapliga fakta. Därför skiljer sig Jehovas vittnen från kristna fundamentalister och många kreationister. Vi ska nu se närmare på vad Bibeln egentligen lär.

Skapelseberättelsen inleds med det enkla, kärnfulla uttalandet: ”I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden.” (1 Moseboken 1:1) Många bibelkännare är överens om att den här händelsen inte ingår i de sex skapelsedagarna, som sedan beskrivs från vers 3 och framåt. Av detta kan vi dra en viktig slutsats. Universum, däribland vår planet jorden, hade enligt Bibelns inledande ord funnits till under en okänd tidsrymd innan skapelsedagarna började.

Geologer beräknar jordens ålder till cirka 4 miljarder år, och astronomer uppskattar att universum har funnits i hela 15 miljarder år. Motsäger de här beräkningarna – eller eventuella framtida justeringar – det som sägs i 1 Moseboken 1:1? Nej. Bibeln anger inte någon ålder på ”himlen och jorden”. Det finns alltså ingen motsättning mellan vetenskapen och Bibeln på det området.

Hur är det då med skapelsedagarna? Var de bokstavliga dygn på 24 timmar? Mose, som skrev ner skapelseskildringen, hänvisade längre fram till den ”sjunde dagen”, som kom efter de sex skapelsedagarna, och angav att den var ett mönster för sabbatsdagen. En del menar därför att varje skapelsedag måste ha varit bokstavligen 24 timmar lång. (2 Moseboken 20:11) Stämmer den slutsatsen med det som sägs i Första Moseboken?

 Nej, det gör den inte. Faktum är att det hebreiska ordet för ”dag” kan syfta på olika långa tidsperioder, inte bara på ett 24-timmarsdygn. När Mose sammanfattar Guds skaparverk använder han det här hebreiska ordet och beskriver alla sex skapelsedagarna som en dag. En bibelöversättning lyder: ”Det här är den historiska berättelsen om himlen och jorden när de blev till, om den dag då Jehova Gud skapade jorden och himlen.” (1 Moseboken 2:4) Ett annat exempel finns i 1 Moseboken 1:5, där det sägs att ”Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt”. Här är det bara den ljusa delen av dygnet som kallas ”dag”. Det finns alltså inget stöd i Bibeln för att varje skapelsedag skulle ha varit 24 timmar lång.

Men hur långa var då skapelsedagarna? Bibeln säger inget om det, men de två första kapitlen i Första Moseboken visar att det var fråga om långa tidsperioder.

Mose skrev sin redogörelse på hebreiska, och han skrev den sett ur ett jordiskt perspektiv. Detta, i kombination med vetskapen om att universum redan fanns till när skapelseperioderna (skapelsedagarna) började, rätar ut många av frågetecknen kring skapelseberättelsen. Hur då?

En noggrann granskning av skapelseberättelsen visar att händelser som började under en viss ”dag” även fortsatte under en eller flera ”dagar” därefter. Innan den första ”dagen” började kunde till exempel inte ljuset från den redan existerande solen nå jordytan, möjligen på grund av tjocka molnlager. (Job 38:9) Under den första ”dagen” började lagren tunnas ut, vilket gjorde att svagt ljus kunde tränga igenom atmosfären. *

Under den andra ”dagen” fortsatte atmosfären tydligen att klarna så att det uppstod en rymd mellan de tjocka molnen och havet nedanför. Den fjärde ”dagen” blev atmosfären så klar att solen  och månen framträdde på himlen. (1 Moseboken 1:14–16) Med andra ord: solen och månen började bli synliga från jordytan. Allt det här skedde gradvis.

Skildringen visar sedan att flygande skapelser – fåglar, insekter och andra bevingade djur – började framträda den femte ”dagen”.

Bibeln ger alltså rum för möjligheten att vissa större händelser hade ett gradvist förlopp och inte inträffade på ett ögonblick. Några kan till och med ha fortsatt under flera skapelsedagar. *

Betyder det här gradvisa förloppet att Gud använde evolution för att frambringa den stora variationen av livsformer? Nej. Bibeln säger klart och tydligt att Gud skapade alla grundläggande ”slag” av växter och djur. (1 Moseboken 1:11, 12, 20–25) Var de här ursprungliga ”slagen”  programmerade så att de kunde anpassa sig när miljön förändrades? Och var går gränsen mellan olika ”slag”? Bibeln säger inget om det. Den säger helt enkelt att levande skapelser frambringades ”enligt deras slag”. (1 Moseboken 1:21) Det antyder att det finns en gräns för hur stor variation som kan förekomma inom ett ”slag”. Både de fossila fynden och modern forskning ger stöd åt tanken att de grundläggande växt- och djurgrupperna under enorma perioder har förändrats mycket lite.

Tvärtemot vad vissa hävdar lär inte Bibeln att universum, jorden och livet på den skapades på några få dagar för bortåt 10 000 år sedan. Huvuddragen i Första Mosebokens beskrivning av universums skapelse och framträdandet av liv på jorden stämmer i stället väl överens med de vetenskapliga upptäckter man gjort på senare år.

Många forskare förkastar Bibelns upplysning om att Gud har skapat allt därför att det inte stämmer med deras grundläggande livsåskådning. Men faktum är att Mose skrev att universum hade en början och att livet framträdde steg för steg, progressivt, under en längre tidsperiod. Hur kunde han få tillgång till sådan korrekt information för 3 500 år sedan? Det finns bara en rimlig förklaring. Den som hade kraft och vishet att skapa himlen och jorden kunde naturligtvis förmedla denna information till Mose. Detta ger tyngd åt Bibelns anspråk på att vara ”inspirerad av Gud”. * (2 Timoteus 3:16)

Men spelar det egentligen någon roll om du tror på Bibelns skapelseberättelse? Vi ska se närmare på det i nästa avsnitt.