Petrus och Johannes är redan i Jerusalem för att förbereda inför påsken, precis som Jesus bett dem. Jesus och de tio andra apostlarna kommer dit lite senare, men just nu är de på väg ner från Olivberget. Det här är sista gången som Jesus kan blicka ut från berget i dagsljus innan han dör. Det är eftermiddag, och de ser hur solen går ner i väster.

Snart når Jesus och de tio apostlarna Jerusalem och huset där de ska äta påskmåltiden. När de går uppför trappan till det stora rummet på övervåningen, ser de att allt är klart inför deras gemensamma måltid. Jesus har sett fram emot det här, för han säger: ”Jag har verkligen längtat efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.” (Lukas 22:15)

Många år tidigare blev det vanligt att man vid påskmåltiden skickade runt bägare med vin mellan dem som samlats. När Jesus får en av bägarna ber han en bön, och sedan säger han: ”Ta den här och skicka den vidare, från den ene till den andre, för jag säger er: Från och med nu ska jag inte dricka vin igen förrän Guds rike kommer.” (Lukas 22:17, 18) Hans död är alltså inte långt bort.

Mitt under påskmåltiden händer något oväntat. Jesus reser sig, tar av sig manteln och plockar upp en handduk. Sedan häller han vatten i en skål som står i närheten. Vanligtvis är det värdens ansvar att se till att gästernas fötter tvättas, kanske av en tjänare. (Lukas 7:44) Men den här gången finns det ingen värd, så Jesus tar på sig den här enkla sysslan. Vem som helst av apostlarna hade kunnat göra det, men ingen tar ett sådant initiativ. Finns det fortfarande lite rivalitet bland dem? Oavsett om det är så skäms de när Jesus tvättar deras fötter.

När turen kommer till Petrus protesterar han: ”Aldrig att du ska tvätta mina fötter!” Jesus svarar honom: ”Om jag inte tvättar dig har vi inget gemensamt, du och jag.” Då blir Petrus så ivrig att han utbrister: ”Herre, tvätta inte bara fötterna, ta händerna och huvudet också!” Han blir nog lite förvånad när Jesus säger: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, för han är helt ren. Och ni är rena, men inte alla.” (Johannes 13:8–10)

Jesus tvättar allas fötter, även Judas Iskariots. Sedan han tagit på sig manteln igen och lagt sig till bords, frågar han: ”Förstår ni vad jag har  gjort för er? Ni kallar mig ’lärare’ och ’herre’, och det är helt rätt, för det är jag. Så om jag, som är er herre och lärare, har tvättat era fötter, ska ni också tvätta varandras fötter. Jag har nämligen gett er mönstret. Precis som jag har gjort mot er ska ni också göra. Jag säger er sanningen: En tjänare är inte större än sin herre, och den som är utsänd är inte större än den som har sänt honom. Nu vet ni detta, och ni är lyckliga om ni gör så.” (Johannes 13:12–17)

Vilken bra metod för att lära ut ödmjukhet! Jesus efterföljare måste akta sig för att känna sig viktigare än andra och förvänta att andra ska betjäna dem. De behöver följa Jesus exempel, inte genom att rituellt tvätta andras fötter, utan genom att ödmjukt och opartiskt hjälpa andra.