Jesus avslutar bönen han bett med sina lojala apostlar. Sedan sjunger de lovsånger, och efter det går de till Olivberget. (Markus 14:26) De går österut till en trädgård som kallas Getsemane, en plats som Jesus ofta har besökt.

När de kommer fram till den här fina platsen med olivträd, lämnar Jesus åtta av apostlarna. Han kanske står vid ingången till trädgården när han ber dem: ”Sätt er här, medan jag går dit bort och ber.” Men tre av apostlarna får följa med, nämligen Petrus, Jakob och Johannes. När de gått längre in i trädgården får Jesus ångest och säger: ”Jag känner mig djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna med mig.” (Matteus 26:36–38)

Efter att ha gått en bit bort faller Jesus på knä på marken och börjar be. Vad ber han om i den här svåra stunden? ”Far, allt är möjligt för dig, så ta den här bägaren ifrån mig. Men gör ändå inte som jag vill, utan som du vill.” (Markus 14:35, 36) Jesus vill fortfarande återlösa mänskligheten. Så vad menar han egentligen?

Jesus har själv sett från himlen hur obeskrivligt inhumana de romerska avrättningarna är. Och som människa kan han uppleva både känslomässig och fysisk smärta. Det är inte konstigt att han gruvar sig för det som väntar. Men det som oroar honom mest är att hans död som en föraktad brottsling kan dra hans Fars namn i smutsen. Om bara några timmar kommer han att hängas på en påle, dömd för att ha hädat Gud.

Jesus ber en lång bön. Och när han sedan går tillbaka till de tre apostlarna hittar han dem sovande. Då säger han till Petrus: ”Orkade ni inte hålla er vakna med mig en enda timme? Håll er vakna och be hela tiden, så att ni inte dukar under för prövningar.” Det är sent. Och Jesus inser att apostlarna också har haft det svårt, så han tillägger: ”Viljan är stark, men kroppen är svag.” (Matteus 26:40, 41)

Sedan går han i väg en gång till och ber Gud att ”ta den här bägaren” ifrån honom. Men när han kommer tillbaka till apostlarna för andra gången har de somnat igen. De borde egentligen ha bett för att inte duka under för prövningar, så när han väcker dem vet de inte vad de ska säga. (Markus 14:40) Jesus går sedan i väg en tredje gång. Han faller på knä och fortsätter att be.

Han är djupt oroad för att hans död ska vanära hans Fars namn. Jehova hör sin sons bön, och vid någon tidpunkt sänder Jehova en ängel för att styrka honom. Men Jesus fortsätter ändå att vädja till sin Far och ber ”ännu mer intensivt”. Den känslomässiga stressen är enorm! Han bär verkligen ett tungt ansvar på sina axlar. Mycket står på spel; inte bara hans eget eviga liv, utan också evigt liv för alla som  har tro. Han är så pressad att hans svett blir ”som blodsdroppar som ... [faller] på marken”. (Lukas 22:44)

När Jesus kommer tillbaka till apostlarna för tredje gången sover de igen. Det får Jesus att säga: ”Hur kan ni sova och vila i en stund som den här? Snart ska Människosonen förrådas och överlämnas i syndares händer. Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.” (Matteus 26:45, 46)