Kvinnorna som gått till graven är chockade. Graven är öppen och Jesus kropp är borta! Maria Magdalena springer i väg för att underrätta ”Simon Petrus och den andre lärjungen [Johannes], som Jesus var särskilt fäst vid”. (Johannes 20:2) Medan hon gör det får de andra kvinnorna se en ängel, och inne i graven ser de en ängel till klädd i ”lång vit dräkt”. (Markus 16:5)

En av änglarna säger till dem: ”Var inte rädda, för jag vet att ni letar efter Jesus som dödades på pålen. Han är inte här, för han har blivit uppväckt, precis som han sa. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och berätta att han har blivit uppväckt från de döda, för han är på väg till Galileen.” (Matteus 28:5–7) När kvinnorna går ut från graven är de ”helt omskakade” och darriga, men de springer i väg för att berätta vad som hänt för lärjungarna. (Markus 16:8)

Vid det här laget har Maria hittat Petrus och Johannes. Med andan i halsen berättar hon: ”De har tagit bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” (Johannes 20:2) Petrus och Johannes sätter genast av mot graven. Johannes är snabbast och kommer fram först. Men han går inte in i graven, utan ställer sig vid öppningen. Han lutar sig fram och ser linnebindlarna.

Petrus däremot kliver rakt in i graven när han kommer fram. Han ser linnebindlarna och duken som täckt Jesus huvud. Nu går även Johannes in, och han inser att det Maria berättat verkar stämma. Men trots det som Jesus tidigare sagt förstår ingen av dem att han har blivit uppväckt. (Matteus 16:21) De går hem igen utan att riktigt veta vad de ska tro. Maria har nu också kommit fram till graven, men hon stannar kvar där.

 Under tiden har de andra kvinnorna sprungit i väg för att berätta för lärjungarna att Jesus blivit uppväckt. Men på vägen möter de Jesus. Och när han hälsar på dem faller de ner inför honom. Då säger han: ”Var inte rädda! Gå och berätta det här för mina bröder så att de går till Galileen. Där kommer de att träffa mig.” (Matteus 28:9, 10)

Soldaterna vid graven blev tidigare ”alldeles lamslagna” när jordbävningen inträffade och änglarna visade sig, de började rentav ”skaka av skräck”. Men efter att de samlat sig gick de ”in i staden och underrättade de främsta prästerna om allt som hade hänt”. Prästerna har nu i samråd med judarnas äldste kommit fram till att de ska tysta ner det hela genom att muta soldaterna. De säger till soldaterna att hävda ”att hans lärjungar kom på natten och stal kroppen medan ... [de] sov”. (Matteus 28:4, 11, 13)

Romerska soldater riskerar dödsstraff om de somnar på sin post. Men prästerna lovar: ”Om ståthållaren får höra detta [att de skulle ha somnat] kommer vi att förklara saken för honom så att ni inte råkar illa ut.” (Matteus 28:14) Soldaterna tar emot mutan och gör som prästerna säger. Den här lögnen om att Jesus kropp blivit stulen sprider sig sedan vitt och brett bland judarna.

Maria Magdalena sörjer fortfarande utanför graven. Men när hon tittar in i graven ser hon två änglar i vita kläder! Den ena sitter vid huvudändan där Jesus legat och den andra vid fotändan. De frågar: ”Varför gråter du?” ”De har tagit bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom”, svarar hon. Sedan vänder hon sig om, och då står en person till där. Han ställer samma fråga som änglarna men tillägger: ”Vem letar du efter?” Maria tar honom för att vara trädgårdsmästaren och svarar: ”Herre, om du har burit bort honom, så berätta var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.” (Johannes 20:13–15)

Maria känner inte igen mannen. Hon inser inte att hon faktiskt pratar med Jesus själv som har uppstått. Men när Jesus på sitt välbekanta sätt säger ”Maria” förstår hon vem han är och utropar ”Rabbouni!” (som betyder ”lärare”). Hon blir överlycklig och klamrar sig fast vid honom, eftersom hon är rädd att han ska lämna henne och tas till himlen. Men Jesus säger: ”Klamra dig inte fast vid mig, för jag har inte gett mig av upp till min Far än. Gå till mina bröder i stället och säg till dem att jag ger mig av upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.” (Johannes 20:16, 17)

Maria skyndar sig till apostlarna och de andra lärjungarna och berättar: ”Jag har sett Herren!” (Johannes 20:18) Nu har de hört både Maria och de andra kvinnorna berätta vad som hänt. Men de tar dem inte på allvar, utan tycker att berättelserna bara låter ”som tomt prat”. (Lukas 24:11)